Dicky Bolsjevicky.: januari 2008

jag erkänner att jag varit väldigt tråkig mot er kära läsare. på sistonde har allting hamnat i min helgondagbok, och stannat där. och här har ni fått nöja er med citat, klipp och musik. därför tänkte jag att ni skulle få ta del av mina insomnia-tankar. ni kanske vill ha något mer personligt också?
ni kanske vill veta hur jag mår? vad jag gör? vad som händer?

well, jag vaknade senare än vanligt. så är det när man är sjuk.
siri hade vaknat tidigare, och hittat ett läppstigt. mitt enda läppstift märk väl.
jag äger endast ett enda läppstift, och det är blodrött. det brukar jag använda på mina franska dagar.

detta läppstift hade siri använt för att måla ett vackert mönster på tvn med. en nästan sluten cirkel med ett c och ett w i.

och runt sin mun, naturligtvis, vilket barn skulle kunna motstå den impulsen?
så nu ska siri städa sitt rum, även om jag är rätt säker på att det blir mer lek än städning.
jaja.

nu kom hon ut och sade att hon ska ta pengar från sitt sparkonto och köpa ett nytt.
lilla gumman min :)

welly well, mitt i natten funderingar:

jag skulle bara bada en snabbis, men så började jag tänka, och plötsligt var klockan såhär mycket.
och nu kan jag inte sova, pga tankarna.
inte bra!!!

det började så oskyldigt:

jag tänkte att jag verkligen vill ha ett kaleidoskop.
av allt jag vill ha just nu vill jag faktiskt ha det mest.
ett sånt med färgade bitar/pärlor/strössel/jox i.

vi hade ett sånt när jag var liten.
ett mörkrött, med orientaliskt mönster på.
i ena änden satt ett halvgenomskinnligt lock, genom vilket man såg plastjoxet.
rött, blått, gult, vitt och grönt.
och när man kikade genom den andra änden såg man mönster, fantstiska mönster.
det var lite som att kolla på fraktaler, mönster i evighet.

sen tänkte jag att jag måste inse att andras bilder av mig är mint lika sanna som min.

sedan tänkte jag på forskningoch filosofi och hur fåniga saker det forskas om.
som tex om jag skulle börja en studie i huruvida allt som är fiktivt är verkligt och allt som är verkligt eg är fiktivt. vilket är löjeväckande för om allt som är fiktivt är verkligt kan jag tex skapa en fiktiv varelse nu, den har ingen färg, saknar struktur, ger 1000 intryck/sekund, vilket gör att man inte kan ta in några intryck, det enda man vet när man sett den är att den är stor och har många ögon, och man vet inte ens hur man vet det. om nu den teorin skulle stämma betyder det att varelsen är verklig och jag fiktiv. isf, om vi är fiktiva är vi beroende av att de varelser vi kallar fiktiva skapar/hittar på/fantiserar ihop oss.
det som talar mot det mest konkret är att jag vet att jag existerar därför att. jag kan se, höra, känna lukten av samt röra mig själv, andra kan göra samma saker, vi kan göra det samtidigt och få nästan identiska intryck (man tolkar ju allt olika), om det är så för oss innebär det att fiktiva varelser måste hänga ihop och vara beroende av varandra på samma sätt, vilket de inte är. urlöjlig teori. jag är arg på teorin.

jävla skit-teori!

jaja, och då kom det.

det började med: om stenar lever, vilka vissa hävdar, och sten är kol, nästan allt är kol, då borde nästan allt leva.
tex duschslangen. var dras isf gränsen mellan levande ting och döda ting? hur vet man vilka som har ett medvetande? har daggmaskar och gråsuggor medvetanden, är medvetanden beroende av intelligens så att endast varelser med hög intelligens har ett medvetande?, högst troligt right, och där!!!

där kom det!

det föds ju människor som från ”skapandet” är döva, blinda, stumma , förlamade och saknar känsel. ett faktum.
dessa människor saknar alltså helt intryck. de har aldrig fått ett yttre intryck, medans vi andra fått dem redan i magen i form av känsel, ljus och ljud. all fantasi baseras på saker vi känt/upplevt. om dessa aldrig fått något yttre intryck har dom inget att basera sin fantasi på. de kan inte ens göra sig en bild av vad dom är, att dom lever, att de lever i en värld, att det finns fler varelser. ingenting. dom är ett tomt medvetande. vad tänker dom? vad känner dom? kan något alls ske i deras tankegångar? maskar drivs tex av behov och syften de har betingade. en människa tom på intryck, utan känsel - vad har den för behov? känner den något syfte? utan yttre intryck - har dom någon som helst förmåga att förstå/tolka inre intryck? vilka inre intryck förminner dom?

så kanske nån tänker att den kanske bara automatiskt vet vad den är, att varelser föds med det medvetandet,och der är därför maskar håller sig till maskar, grisar till grisar osv. men det motalas ju av tex kycklingar och ankungar. den första varelse de ser när de kläcks tolkar de som sin mamma. de tror sedan även att de är av samma slag som sin ”mamma” och vill helst vistas med varelser av det slaget och visar ingen som helst igenkänning vid möte av andra ankungar/kycklingar.borde inte detta vara generellt för samtliga varelser isf? är det det?

och sådana människor - är de ens människor? rent biologskt - ja, men annars, om de aldrig själva ommer bli medvetna om att de är människor, för alltid kommer sakna en människas medvetande och intelligens, då inteligens inte är något man föds med, utan det utvecklas genom just intyck, förståelse och tolkning av intryck samt känslor bundna till intrycken.

saken är alltså att det finns inget slut på den här tankegången! den är evig, och det finns inga svar!
bara antaganden och gissningar, och det nöjer sig inte min hjärna med! jag vill ha svar, jag vill förstå svaren och veta att de stämmer!

- alltså kan jag inte sova.