...den är bara för dig.
"we could fake our deaths to get insurance money,
take on hippie namesI'd be Snowphish, you'd be Sunny,
we could start a little farm with little white bunnies
just cause watching them copulate is very funny
there's a cow and an ostrich just waiting for you!
a glass of apple cider just waiting for you!
the smell of 1952 just waiting for you!
and all I'm doing here is just waiting for you...
söndag, december 26, 2010
Jag är så glad...
...att jag känner människor som Janna, Mumin och Perka som förstår mig när jag påstår att det här är världens bästa låt:
Väninnan.
Det var en gång en sommar.
Denna sommar flyttade världens underbaraste tjej in hos en väldigt töntig tjej.
Alla väntade på att problem skulle uppstå.
Istället visade det sig att deras liv transformerades in i ett slags "Sex and the city"-mode.
Bortsett från pengarna, stereotyperna och all det fjantiga.
De åt fantastiska pastamiddagar, med ett gott rödvin till.
De lät varandra prata ut om allt de behövde prata ut om.
Oavsett hur banalt ämnet var.
När de var bakis gick de och köpte detox-jucie från juicebarer.
Och när de gick ut dansade de hela natten.
Vad kunde någonsin gå fel?
De levde i en utopi.
Men likväl, en dag tog allt slut.
Brutalt.
Karusellen stannade.
Musiken tystnade.
De träffade varsin kille.
Denna sommar flyttade världens underbaraste tjej in hos en väldigt töntig tjej.
Alla väntade på att problem skulle uppstå.
Istället visade det sig att deras liv transformerades in i ett slags "Sex and the city"-mode.
Bortsett från pengarna, stereotyperna och all det fjantiga.
De åt fantastiska pastamiddagar, med ett gott rödvin till.
De lät varandra prata ut om allt de behövde prata ut om.
Oavsett hur banalt ämnet var.
När de var bakis gick de och köpte detox-jucie från juicebarer.
Och när de gick ut dansade de hela natten.
Vad kunde någonsin gå fel?
De levde i en utopi.
Men likväl, en dag tog allt slut.
Brutalt.
Karusellen stannade.
Musiken tystnade.
De träffade varsin kille.
lördag, december 25, 2010
fredag, december 24, 2010
måndag, december 20, 2010
Jag vet, jag har redan påpekat att jag älskar Underbaraclara.
"Jag är helt enig med Kazmierska. Kvinnlig frigörelse handlar om att kunna försörja sig själv. Bäst är förstås om man kan försörja sig på det man tycker är roligt. Så tur då att jag tjänar pengar så det sprutar om det!
Fast jag vet. Det ÄR otroligt omoraliskt att tjäna pengar på någonting som är roligt och totalt onyttigt som kvinna. Jag borde förstås jobba som läkare utan gränser eller busschaufför. För att ta mitt jämställdhetsansvar. Inte ska väl jag tjäna pengar på något som kvinnor traditionellt sätt gjort gratis? För då kan det ju hända att dessa sysslor uppvärderas och gör att andra kvinnor (ve och fasa) också börjar tjäna pengar på samma sak! Men tjänar de inga pengar är också det mitt ansvar som kvinna. Bara för att du kan bli rik på bullbak betyder inte det att andra kvinnor kan det.
Vilket bra resonemang. Går ju att applicera på så många sammanhang. Till exempel borde Zlatan sluta spela fotboll eftersom han är ett direkt hot mot jämställdheten. Han borde tänka på sin roll som förebild! Dels för att det är sjukt bakåtsträvande att killar spelar boll men också för de flesta faktiskt inte kan tjäna pengar på det. (Att bara göra något för njutningens skull är som ni förstår aldrig aktuellt)"
Läs hela inlägget här.
Och bilden är återigen lånad av underbaraclara.nu
Skammen.
Jag skulle bara hämta en sax.
Jag minns inte vad det var jag behövde den till.
Jag har försökt, men det är borta.
Jag minns bara att jag skulle hämta den.
Att jag gick ner för trappan. Och fram till bordet.
Det lilla, ådriga. Med den vita duken, och vasen på.
Den vi brukade ha vippor i.
Hur jag älskade att dra ansiktet mot deras lena fjun.
När jag kom fram var saxen borta.
Det var då jag hörde det. Från köket.
Ett gnyende. Som om någon led.
Några smällar.
Ett dämpat skrik.
Vacklande mellan viljan att veta och att vara blind och döv för allt.
Mitt emellan viljorna stod jag.
Vägde, som på en tröskel.
Nyfikenheten som drog, skräcken som rullade i magen.
Vältrade sig som en svart ål.
Bilder som blixtrade förbi.
Sådant man tror att man glömt.
Jag bet mig i läppen. Blicken stelt fästad på dukens spetskant.
En liten rund fläck. Brunaktig.
Bilderna som blixtrade. Andra fläckar.
På golv. På hud. Bruna, röda, blå, gula.
Jag svalde, vände, gick.
Varje steg upp för trappan ett svek.
Ett förnekande.
Ett förnekande av vad som pågick.
Mitt kors att bära. Skammen.
Jag minns inte vad det var jag behövde den till.
Jag har försökt, men det är borta.
Jag minns bara att jag skulle hämta den.
Att jag gick ner för trappan. Och fram till bordet.
Det lilla, ådriga. Med den vita duken, och vasen på.
Den vi brukade ha vippor i.
Hur jag älskade att dra ansiktet mot deras lena fjun.
När jag kom fram var saxen borta.
Det var då jag hörde det. Från köket.
Ett gnyende. Som om någon led.
Några smällar.
Ett dämpat skrik.
Vacklande mellan viljan att veta och att vara blind och döv för allt.
Mitt emellan viljorna stod jag.
Vägde, som på en tröskel.
Nyfikenheten som drog, skräcken som rullade i magen.
Vältrade sig som en svart ål.
Bilder som blixtrade förbi.
Sådant man tror att man glömt.
Jag bet mig i läppen. Blicken stelt fästad på dukens spetskant.
En liten rund fläck. Brunaktig.
Bilderna som blixtrade. Andra fläckar.
På golv. På hud. Bruna, röda, blå, gula.
Jag svalde, vände, gick.
Varje steg upp för trappan ett svek.
Ett förnekande.
Ett förnekande av vad som pågick.
Mitt kors att bära. Skammen.
Sådant man lär sig den hårda vägen:
Låt aldrig någon tvinga dig att förlåta din baneman.
Du gör bara våld på dig själv.
När du är redo att förlåta kan du också förlåta, utan inblandning.
Gör aldrig, aldrig våld på dig själv.
Det är bara du som lider av det, till ingen nytta.
Du gör bara våld på dig själv.
När du är redo att förlåta kan du också förlåta, utan inblandning.
Gör aldrig, aldrig våld på dig själv.
Det är bara du som lider av det, till ingen nytta.
söndag, december 19, 2010
Och ytterligare förklaringar.
Oh my. Jag tänkte att vi kunde gå vidare från vegetarianismen, mot nya spännande mål.
Men det strömmar fortfarande in missuppfattningar, så det får bli en förklaringsrunda till.
Som jag skrev längre ner försöker jag inte att omvända folk.
Jag tror inte på en värld där alla är vegetarianer. Många har inte råd att välja vad de ska äta, de äter helt enkelt för att överleva (till skillnad från oss). Och att västvärldens folk skulle bli vegetarianer är ungefär lika troligt som att samtliga skulle sluta äta socker. Ain't gonna happen.
Man är inte ond för att man äter kött, och man kan sluta äta kött för andra skäl än djuren.
Min särbo/sambo är tex vegan mest för miljöns skull.
För mig är det en blandning av det, samt att jag tycker att det helt enkelt känns rätt sunkigt att äta kött. Och det är inget någon behöver känna sig provocerad av, lika lite som jag blir provocerad av att vissa tycker att spenat smakar skit.
Så vad vill jag?
Jag vill ha en humanare djurhållning!
Det är allt.
Jag vill att de ska få leva så naturligt som det går.
Jag vill att de ska få vistas utomhus, och inte leva hela sina liv i trånga baracker.
Eller som värphöns som trycks in i burar och sitter där tills de dör.
En humanare djurhållning.
Behandla djur som djur, inte varor eller profit.
Jag tycker inte att det är en så upprörande tanke.
Man måste inte vara vegetarian för att värna om djur.
Och som jag skrev i förklaring ett, samt till fine, alla brinner för olika saker.
Det här är en av de saker jag brinner för, eller känner starkt för om man hellre vill.
Så!
Nog nu, nu blir det betapet och julmatskoma.
Och nästa inlägg kommer inte att handla om det här, let's give it a rest.
Men det strömmar fortfarande in missuppfattningar, så det får bli en förklaringsrunda till.
Som jag skrev längre ner försöker jag inte att omvända folk.
Jag tror inte på en värld där alla är vegetarianer. Många har inte råd att välja vad de ska äta, de äter helt enkelt för att överleva (till skillnad från oss). Och att västvärldens folk skulle bli vegetarianer är ungefär lika troligt som att samtliga skulle sluta äta socker. Ain't gonna happen.
Man är inte ond för att man äter kött, och man kan sluta äta kött för andra skäl än djuren.
Min särbo/sambo är tex vegan mest för miljöns skull.
För mig är det en blandning av det, samt att jag tycker att det helt enkelt känns rätt sunkigt att äta kött. Och det är inget någon behöver känna sig provocerad av, lika lite som jag blir provocerad av att vissa tycker att spenat smakar skit.
Så vad vill jag?
Jag vill ha en humanare djurhållning!
Det är allt.
Jag vill att de ska få leva så naturligt som det går.
Jag vill att de ska få vistas utomhus, och inte leva hela sina liv i trånga baracker.
Eller som värphöns som trycks in i burar och sitter där tills de dör.
En humanare djurhållning.
Behandla djur som djur, inte varor eller profit.
Jag tycker inte att det är en så upprörande tanke.
Man måste inte vara vegetarian för att värna om djur.
Och som jag skrev i förklaring ett, samt till fine, alla brinner för olika saker.
Det här är en av de saker jag brinner för, eller känner starkt för om man hellre vill.
Så!
Nog nu, nu blir det betapet och julmatskoma.
Och nästa inlägg kommer inte att handla om det här, let's give it a rest.
onsdag, december 15, 2010
Förklaringar och sådant.
Jag har så svårt att förstå dig som kryssar i "Skärp dig!" så fort jag tar upp ren fakta om hur köttindustrin ser ut.
I början tog jag jätteilla vid mig och började fundera över om du helt enkelt hatar djur, och vill se dem plågas.
Sen pratade jag med M, och han sa att det vanligaste skälet till att folk blir så provocerade är att de egentligen inte kan stödja sitt köttätande. Och därför vill de köra "bingo bingo"- på alla missförhållanden.
Jag tror dock inte på det förhållningssättet.
Jag försöker inte omvända folk, det är inte alls det.
Jag skiter fullständigt i vad ni äter och inte.
Däremot anser jag att ni bör vara medvetna om hur verkligheten ser ut, i och med att det är ni köttkonsumenter som betalar för industrin.
Och därför är det också ni, och bara ni, som kan åstadkomma en förändring.
Vi som inte generererar industrin pengar är helt ointressanta.
Men ni som står för deras profit - ni kan kräva en bättre djurhållning.
Färre och humanare transporter, humanare slakt.
Ni kan skapa förändring.
Därför måste ni veta vart ert kött kommer ifrån, för att kunna ta ställning till om det är något ni kan stå för eller inte.
Känner ni att i kan, ja då är det bra så. Var människa följer sitt samvete, och brinner för olika saker.
Känner du att du inte kan det, gör något!
Välj ekologiskt, ta reda på var du kan påverka.
Skriv på protestlistor, gör din röst hörd.
För en bättre djurhållning.
För gladare djur.
Och vill du inte se gladare djur, och skiter fullständigt i alla argument kan du ju klicka i "Skärp dig!" igen.
Det säger mer om dig än mig.
I början tog jag jätteilla vid mig och började fundera över om du helt enkelt hatar djur, och vill se dem plågas.
Sen pratade jag med M, och han sa att det vanligaste skälet till att folk blir så provocerade är att de egentligen inte kan stödja sitt köttätande. Och därför vill de köra "bingo bingo"- på alla missförhållanden.
Jag tror dock inte på det förhållningssättet.
Jag försöker inte omvända folk, det är inte alls det.
Jag skiter fullständigt i vad ni äter och inte.
Däremot anser jag att ni bör vara medvetna om hur verkligheten ser ut, i och med att det är ni köttkonsumenter som betalar för industrin.
Och därför är det också ni, och bara ni, som kan åstadkomma en förändring.
Vi som inte generererar industrin pengar är helt ointressanta.
Men ni som står för deras profit - ni kan kräva en bättre djurhållning.
Färre och humanare transporter, humanare slakt.
Ni kan skapa förändring.
Därför måste ni veta vart ert kött kommer ifrån, för att kunna ta ställning till om det är något ni kan stå för eller inte.
Känner ni att i kan, ja då är det bra så. Var människa följer sitt samvete, och brinner för olika saker.
Känner du att du inte kan det, gör något!
Välj ekologiskt, ta reda på var du kan påverka.
Skriv på protestlistor, gör din röst hörd.
För en bättre djurhållning.
För gladare djur.
Och vill du inte se gladare djur, och skiter fullständigt i alla argument kan du ju klicka i "Skärp dig!" igen.
Det säger mer om dig än mig.
tisdag, december 14, 2010
Stackars, stackars djur.
"En människa kan leva och vara frisk utan att döda djur för att få föda. Så om hon äter kött, tar hon del i dödandet av djur bara för att tillfredsställa sin aptit. Och att handla så är omoraliskt." /Tolstoj
"If slaughterhouses had glass walls the whole world would be vegetarian." /McCartney
Läs hela artikeln här
"Det tycks omöjligt att komma tillrätta med djurplågeri på svenska gårdar. Vilka förfärliga interiörer som än avslöjas försvarar företrädarna för mäktiga intresseorganisationer förhållandena. Standardförsvaret blir alltid: Svenskt djurskydd är ändå bäst i världen och svensk djurskyddslag är ändå världens strängaste.
Precis så resonerar Sten-Olof Dimander, vd för Svenska Djurhälsovården, när han (Brännpunkt 4/12) svarar på min kritik mot hur åklagaren handlagt fallet med vanvården av grisar på Blackstaby Gris.
Dimander är nöjd med åklagarens beslut att lägga ned förundersökningen och passar på att kräva aktning för Sveriges djuruppfödare: Aktivisternas bilder stämmer inte överens med hur det ser ut på svenska gårdar, Sveriges grisuppfödare ska inte skämmas för sin djurhållning.
Hur Dimander så generellt kan veta hur det ser ut på svenska gårdar är svårbegripligt. Säkert är att LRF, Svenska grisföretagare och polisen granskat Djurrättsalliansens filmer och inte hittat några manipulationer eller vinklade redigeringar av materialet. Men vad åklagaren prövat i Blackstabyärendet är inte hur stallarna verkligen ser/såg ut. Varken åklagaren eller polisen brydde sig om att besöka Blackstaby. Det åklagaren prövade var det man såg i de över två timmar långa filmerna, bilderna av vanskötta grisar och uppsvällda kadaver och djur med bölder och djupa sår – och det lidande dessa bilder visade räckte inte till för att fullfölja förundersökningen. Åklagaren fann inte ens skäl att förhöra ägaren till Blackstaby eller dennes anställda.
För mig är det obegripligt att Dimander, som är veterinär, kan vara nöjd med det beslutet och den synen på djurskydd.
Kanske kommer det sig av att Dimander – vilket han inte säger i sitt inlägg – är chef för ett bolag, Svenska Djurhälsovården, som ägs av Scan, Avelspoolen AB, och KLS Ugglarps (det sistnämnda i sin tur ägt av Danish Crown, en av Danmarks största grisproducenter).
Kanske kommer det sig också av att ägaren till Blackstaby – då filmerna visades och anmälan gjordes – var styrelseledamot av både Scan och Svenska Djurhälsovården."
Och innan du klickar i "Skärp dig", så kolla på det här
Mer än så tänker jag inte säga.
Glitterpanik!
Jag har ett skriande behov i mig.
Ett behov av julpynt.
Julpynt!
Det ska glittra, och vara färger, och mysigt!
Påfåglar och ugglor, rådjurskid, röda, glittriga kulor.
Julgransmatta och en riktig gran.
Fina stjärnor.
Vitmossa.
Hyacinter.
Amaryllis.
Jag är inte redo för julen!
Jag måste trolla ihop pengar och köpa pynt ju!
Annars måste jag vänta ett helt år!
Varför har jag inte förstått vikten av det här tidigare?
Ett behov av julpynt.
Julpynt!
Det ska glittra, och vara färger, och mysigt!
Påfåglar och ugglor, rådjurskid, röda, glittriga kulor.
Julgransmatta och en riktig gran.
Fina stjärnor.
Vitmossa.
Hyacinter.
Amaryllis.
Jag är inte redo för julen!
Jag måste trolla ihop pengar och köpa pynt ju!
Annars måste jag vänta ett helt år!
Varför har jag inte förstått vikten av det här tidigare?
måndag, december 13, 2010
Liten julsaga till Daniel.
Klockan kan ha varit runt 14.
Tåget kändes varmt och ombonat jämfört med snölandskapet utanför.
Idel vitt som sakta blånade i takt med att solen gick ner.
Dagen till ära förärades alla passagerare kaffe och pepparkaka.
En julig, mysig stämning infann sig.
Medresenärer skänkte andra medresenärer snabba, men välvilliga blickar.
Man kunde nästan höra julmusik, svagt, svagt.
Så bröts stämningen bryskt av tågets snabba inbromsning och den raspiga rösten i högtalaren som meddelade ett av alla otaliga elfel.
Som om en mörk skugga dragit över samtligas ansikten.
Inget hade ändrats, men ändå var stämningen som förbytt.
Fönsterglasets svalka mot pannan. Pepparkakans eftersmak i munnen.
Där utanför rörde sig något.
En häst? En ko? Nej, graciösare.
Ett rådjur? Något med skepnaden utanför lockade.
En febril tankeverksamhet, som att den någonstans blivit identifierad, och nu kämpade synapserna för att föra fram meddelandet till medvetandet.
Skepnaden var vit, med gråare skuggor. Pälsen verkade tjock.
Klövdjur, definitivt ett klövdjur. Behornat.
Den raspiga rösten var tillbaka igen. Tåget satte sig i rörelse.
Resenärer sjönk tillbaka i ryggstöden. Den grå skuggan drog sig undan.
En ren.
Tåget kändes varmt och ombonat jämfört med snölandskapet utanför.
Idel vitt som sakta blånade i takt med att solen gick ner.
Dagen till ära förärades alla passagerare kaffe och pepparkaka.
En julig, mysig stämning infann sig.
Medresenärer skänkte andra medresenärer snabba, men välvilliga blickar.
Man kunde nästan höra julmusik, svagt, svagt.
Så bröts stämningen bryskt av tågets snabba inbromsning och den raspiga rösten i högtalaren som meddelade ett av alla otaliga elfel.
Som om en mörk skugga dragit över samtligas ansikten.
Inget hade ändrats, men ändå var stämningen som förbytt.
Fönsterglasets svalka mot pannan. Pepparkakans eftersmak i munnen.
Där utanför rörde sig något.
En häst? En ko? Nej, graciösare.
Ett rådjur? Något med skepnaden utanför lockade.
En febril tankeverksamhet, som att den någonstans blivit identifierad, och nu kämpade synapserna för att föra fram meddelandet till medvetandet.
Skepnaden var vit, med gråare skuggor. Pälsen verkade tjock.
Klövdjur, definitivt ett klövdjur. Behornat.
Den raspiga rösten var tillbaka igen. Tåget satte sig i rörelse.
Resenärer sjönk tillbaka i ryggstöden. Den grå skuggan drog sig undan.
En ren.
fredag, december 10, 2010
Nena drygar sig på internet del 17214724874721.
Åsa K:
snart dax för idol final....tror att minna kommer vinna, för d rimmar =)
Nenalique: jag gillar din logik. men ur rent genusperspektiv så behövs en kvinnlig vinnare.
Nicklas: tror Jay kommer att vinna för han e gay , för det rimmar!
Nicklas: Genusperspektiv?? öhh den som sjunger bäst skall vina oavsett kön...eller?
Nenalique:
Ja, i en utopi. I verkligheten ser det inte ut så., Majoriteten av alla som ringer in och röstar är tonårsflickor, således har "söta" killar ett klart övertag, och tjejer har en förmåga att snabbt röstas ut. Man måste se till omständigheterna.... Och det är knappast "den som sjunger bäst" som vinner nu för tiden, det handlar om popularitet. Vill du ha ett snabbt och lättbegripligt bevis för detta påstående så hänvisar jag till den rullstolsburna tjejen som åkte ut tidigt i urvalsprocessen, utan godtagbar förklaring. I rest my case.
Nicklas: WoW! jag e såld...det var verkligen ett svar på tal feministiskt initiativ får min röst 2014
Nenalique: Haha, tack för den, men själv röstade jag på vänstern :P
snart dax för idol final....tror att minna kommer vinna, för d rimmar =)
Nenalique: jag gillar din logik. men ur rent genusperspektiv så behövs en kvinnlig vinnare.
Nicklas: tror Jay kommer att vinna för han e gay , för det rimmar!
Nicklas: Genusperspektiv?? öhh den som sjunger bäst skall vina oavsett kön...eller?
Nenalique:
Ja, i en utopi. I verkligheten ser det inte ut så., Majoriteten av alla som ringer in och röstar är tonårsflickor, således har "söta" killar ett klart övertag, och tjejer har en förmåga att snabbt röstas ut. Man måste se till omständigheterna.... Och det är knappast "den som sjunger bäst" som vinner nu för tiden, det handlar om popularitet. Vill du ha ett snabbt och lättbegripligt bevis för detta påstående så hänvisar jag till den rullstolsburna tjejen som åkte ut tidigt i urvalsprocessen, utan godtagbar förklaring. I rest my case.
Nicklas: WoW! jag e såld...det var verkligen ett svar på tal feministiskt initiativ får min röst 2014
Nenalique: Haha, tack för den, men själv röstade jag på vänstern :P
Såäre!
Suppose we never fell in love
Suppose I never ever let you kiss me
so sweet and so soft
Suppose I never ever saw you
Suppose we never ever called
Suppose I kept on singing love songs
just to break my own fall
Just to break my fall
onsdag, december 08, 2010
Om hur White Christmas väcker frustration.
Den här veckan sniglar sig fram, tillsammans med min hemtenta.
Dagar jag spenderar ensam, hemma känns icke-existerande.
Stagnerade.
Menlösa.
Jag har med åldern insett att jag behöver ganska mycket social stimulans för att må bra.
Aw lawdy, om människor inte var så upptagna. Om jag var upptagen.
Om jag hade någonstans att gå.
Istället tar jag en tentapaus för att sticka nejlikor i clementiner.
Blanda anis och kanel.
Knyta hampasnören om äpplen och korgar.
Och M sitter fats på ett tåg, utanför Tierp.
Ett sådant fruktansvärt slöseri.
Utöver det irriterar jag mig på att Ms jobb-julfest har klädtema.
"White christmas".
Att få klädtema en vecka innan festen är extra trevligt om man för en gångs skull haft framförhållning nog att skaffa en outfitta redan för tre veckor sedan.
Som inte är vit. Alls. Inte en endaste liten vit detalj.
Det kan vara trevligt om man vill ha en ursäkt till att köpa en ny klänning. En vit.
Jag råkar dock inte falla i den kategorin.
Jag tycker inte om vitt.
Har jag på mig vita kläder ser jag ut som Spöket Laban, med svart frisyr.
Det här är onekligen ett problem för mig med andra ord.
Så vi klassar det som dagens i-landsproblem så får jag gå och muttra med dåligt samvete över mina triviala lyxproblem.
Likväl...vitt! Vitt! Vitt går emot allt jag står för! Argh.
Dagar jag spenderar ensam, hemma känns icke-existerande.
Stagnerade.
Menlösa.
Jag har med åldern insett att jag behöver ganska mycket social stimulans för att må bra.
Aw lawdy, om människor inte var så upptagna. Om jag var upptagen.
Om jag hade någonstans att gå.
Istället tar jag en tentapaus för att sticka nejlikor i clementiner.
Blanda anis och kanel.
Knyta hampasnören om äpplen och korgar.
Och M sitter fats på ett tåg, utanför Tierp.
Ett sådant fruktansvärt slöseri.
Utöver det irriterar jag mig på att Ms jobb-julfest har klädtema.
"White christmas".
Att få klädtema en vecka innan festen är extra trevligt om man för en gångs skull haft framförhållning nog att skaffa en outfitta redan för tre veckor sedan.
Som inte är vit. Alls. Inte en endaste liten vit detalj.
Det kan vara trevligt om man vill ha en ursäkt till att köpa en ny klänning. En vit.
Jag råkar dock inte falla i den kategorin.
Jag tycker inte om vitt.
Har jag på mig vita kläder ser jag ut som Spöket Laban, med svart frisyr.
Det här är onekligen ett problem för mig med andra ord.
Så vi klassar det som dagens i-landsproblem så får jag gå och muttra med dåligt samvete över mina triviala lyxproblem.
Likväl...vitt! Vitt! Vitt går emot allt jag står för! Argh.
Småsint.
"Min far är en stor konstnär", sa hon. Och slängde med luggen.
Det skiter väl jag i, ville jag svara.
Istället tog jag ännu en klunk av det sura vinet och kände hur papillerna vred sig av vånda. Åter igen kastade hon med håret, det märktes att den naturligt slarviga frisyr hon försökt skapa irriterade henne.
Om och om igen rasade luggen ner i ansiktet.
Om och om igen försökte hon nonchalant skaka bort den.
Vinglaset höll hon i foten.
Jag kände en omedelbar antipati redan när hon öppnade dörren, med en ironisk kommentar om borgerlighet. Allt eftersom att kvällen fortskred växte den, i takt med hennes försök att få sola sig i vårat intresse.
"Jag har tyvärr inget av honom hemma. Dessa små Stockholmslyor passar sig inte som inramning till stor konst", fortsatte hon med ett litet skratt.
Jag kände ett plötsligt behov av att få klippa av den där irriterande luggen.
"Du då André, är du en vän av de stora konsterna?", frågade hon. Och föreställde rösten för att låta lagom ironisk. Alla vände sig mot mig, med artiga leenden på läpparna.
"Det beror på vad du vill benämna som konst", svarade jag. Antagligen buttert. Denna min förmåga att blänga under lugg verkar vara helt utom min kontroll.
Hon skrattade osäkert. "Jaha, är det något särskilt du tänker på då?", frågade hon, och slängde en skämtsam blick mot de andra som också de skrattade till.
Det började klia någonstans i bröstkorgen. En vandrande klåda. Som av ett litet djur.
"Våldsporr", svarade jag utan att tveka, och såg henne stint i ögonen.
Jag ville se henne tappa masken.
Hon tappade masken.
Först gapade hon av förvåning, så slängde hon en snabb blick på de andra, samlade sig och gav mig en föraktfull blick.
"Hur skulle porr kunna vara konst?".
"Hur skulle porr kunna vara något annat än konst?, fortsatte jag.
Och en iver började växa i mig. En skadeglädje. En barnslig vilja att vara motvalls.
Ett upprört mummel bröt ut. Oroliga blickar.
"Nu driver du med oss!", utbrast Kajsa, från andra sidan rummet. Röda fläckar hade slagit upp på hennes hals. Något mörkt och anklagande i blicken. Ställ inte till med en scen!, sa den.
"Nej, jag är helt uppriktig, kanske är det så att ni inte förstår er på konst?. Kanske är ni allt för hämmade av ert trygga, inrutade, borgerliga lilla liv för att kunna se konst i något annat än det ni blir tillsagda att uppskatta?".
Jag vände mig om och såg på henne, där hon stod på sin osynliga scen.
Luggen hade återigen rasat ner. Hon hade en vinfläck på sin vita herrskjorta.
Och yttrycket i hennes ögon sa "varför?". Som ett sårat barn. Varför?
Jag skulle få ångra det. Paria, spetälsk, persona non grata.
Det spelade ingen roll. Minen i hennes ansikte, hennes raserade förhoppningar, segerkänslorna i mitt bröst.
Det var värt det. Jag hade vunnit.
Det skiter väl jag i, ville jag svara.
Istället tog jag ännu en klunk av det sura vinet och kände hur papillerna vred sig av vånda. Åter igen kastade hon med håret, det märktes att den naturligt slarviga frisyr hon försökt skapa irriterade henne.
Om och om igen rasade luggen ner i ansiktet.
Om och om igen försökte hon nonchalant skaka bort den.
Vinglaset höll hon i foten.
Jag kände en omedelbar antipati redan när hon öppnade dörren, med en ironisk kommentar om borgerlighet. Allt eftersom att kvällen fortskred växte den, i takt med hennes försök att få sola sig i vårat intresse.
"Jag har tyvärr inget av honom hemma. Dessa små Stockholmslyor passar sig inte som inramning till stor konst", fortsatte hon med ett litet skratt.
Jag kände ett plötsligt behov av att få klippa av den där irriterande luggen.
"Du då André, är du en vän av de stora konsterna?", frågade hon. Och föreställde rösten för att låta lagom ironisk. Alla vände sig mot mig, med artiga leenden på läpparna.
"Det beror på vad du vill benämna som konst", svarade jag. Antagligen buttert. Denna min förmåga att blänga under lugg verkar vara helt utom min kontroll.
Hon skrattade osäkert. "Jaha, är det något särskilt du tänker på då?", frågade hon, och slängde en skämtsam blick mot de andra som också de skrattade till.
Det började klia någonstans i bröstkorgen. En vandrande klåda. Som av ett litet djur.
"Våldsporr", svarade jag utan att tveka, och såg henne stint i ögonen.
Jag ville se henne tappa masken.
Hon tappade masken.
Först gapade hon av förvåning, så slängde hon en snabb blick på de andra, samlade sig och gav mig en föraktfull blick.
"Hur skulle porr kunna vara konst?".
"Hur skulle porr kunna vara något annat än konst?, fortsatte jag.
Och en iver började växa i mig. En skadeglädje. En barnslig vilja att vara motvalls.
Ett upprört mummel bröt ut. Oroliga blickar.
"Nu driver du med oss!", utbrast Kajsa, från andra sidan rummet. Röda fläckar hade slagit upp på hennes hals. Något mörkt och anklagande i blicken. Ställ inte till med en scen!, sa den.
"Nej, jag är helt uppriktig, kanske är det så att ni inte förstår er på konst?. Kanske är ni allt för hämmade av ert trygga, inrutade, borgerliga lilla liv för att kunna se konst i något annat än det ni blir tillsagda att uppskatta?".
Jag vände mig om och såg på henne, där hon stod på sin osynliga scen.
Luggen hade återigen rasat ner. Hon hade en vinfläck på sin vita herrskjorta.
Och yttrycket i hennes ögon sa "varför?". Som ett sårat barn. Varför?
Jag skulle få ångra det. Paria, spetälsk, persona non grata.
Det spelade ingen roll. Minen i hennes ansikte, hennes raserade förhoppningar, segerkänslorna i mitt bröst.
Det var värt det. Jag hade vunnit.
tisdag, december 07, 2010
tomhettrötthetgråthetgråheten.
fredag, december 03, 2010
Dagens helgon:
Det här är ett riktigt jävla bra projekt!
Har du en slant över så var med och bidra du också!
Sen kan man ju lägga sina åsikter om upphovsmannen åt sidan och fokusera på barnen istället.
Klart alla barn ska ha en julklapp.
Annars grinar jag.
Det kommer jag nog göra ändå.
Okej, dagens varning: Skaffar du barn kommer du att bli förbannat blödig.
Nu vet ni!
Har du en slant över så var med och bidra du också!
Sen kan man ju lägga sina åsikter om upphovsmannen åt sidan och fokusera på barnen istället.
Klart alla barn ska ha en julklapp.
Annars grinar jag.
Det kommer jag nog göra ändå.
Okej, dagens varning: Skaffar du barn kommer du att bli förbannat blödig.
Nu vet ni!
torsdag, december 02, 2010
Andra saker att glädje sig åt en torsdag:
Finaste klasskamraten som gav mig en födelsedagsbulle.
Dessutom hade han haft med sig en i tisdags,
men då var jag hemma med sjukt barn.
Så han fick äta upp den själv.
Om katter och design.
Min syster är grafisk designer och har skapat affischer och vykort med de fornnordiska gudinnorna Freja och Idun. Dessa ska kompletteras med två andra gudar till en medaljongtapet. Jag har fått se ett exempel och kan skvallra om att den är bisarrt jäkla snygg.
Lite mer om det kan du läsa här, och även se exempel på vad av det hon har till salu.
För inspiration till Frejas katter vände hon sig naturligtvis till familjens kattnörd, ja undertecknad alltså.
Jag insåg idag att jag har hållit bloggen relativt kattfri, vilket egentligen är ett litet mirakel. Jag är nämligen den värsta sortens kattnörd, en sådan som ser en bild av en katt och utbrister "Åh, en blåsköldpadda med vitt, vad fin!", och pratar om raser som de flesta aldrig har hört talas om.
Eller fenomen som svansknick, BARF, PeeWee, agouti, stop och hallontuttar.
Med andra ord, vilken välsignelse det är för er stackare som läser att jag låter er slippa.
Något att glädja sig åt en kylig torsdagsmorgon.
Bild från katter i fokus.
Lite mer om det kan du läsa här, och även se exempel på vad av det hon har till salu.
För inspiration till Frejas katter vände hon sig naturligtvis till familjens kattnörd, ja undertecknad alltså.
Jag insåg idag att jag har hållit bloggen relativt kattfri, vilket egentligen är ett litet mirakel. Jag är nämligen den värsta sortens kattnörd, en sådan som ser en bild av en katt och utbrister "Åh, en blåsköldpadda med vitt, vad fin!", och pratar om raser som de flesta aldrig har hört talas om.
Eller fenomen som svansknick, BARF, PeeWee, agouti, stop och hallontuttar.
Med andra ord, vilken välsignelse det är för er stackare som läser att jag låter er slippa.
Något att glädja sig åt en kylig torsdagsmorgon.
Bild från katter i fokus.
onsdag, december 01, 2010
Ibland önskar jag:
* Att jag orkade laga rolig, ny och underbar mat varje dag.
* Att jag orkade fylla frys och skafferi med de mest fantasieggande kakor och bakverk att trolla fram åt Siri.
* Att jag hade sträng självdiciplin och kunde vara smalvälmanikyreradväldoftandefriseradvälsminkadblablabla.
* Att jag hade en spikrak karriär framför mig som bara leder uppåt.
* Men att jag samtidigt kommer att ha en massa tid över för familj och vänner.
* Att mitt hem var sådär fantastiskt mysigt att folk bara skulle sjunka ner i soffan och slappna av.
* Att jag var grym på att konversera människor, istället för att dra fåniga skämt och snöa in på någon händelse som utspelade sig för tio år sedan.
Men istället för att späka mig själv med dylikt tänker jag inse att:
* Man inte måste prestera hela tiden, och att det finns en tjusning i enklare och vanligare mat också. Samt att mitt modifierande av dessa många gånger räcker.
* Det blir mer speciellt när jag bakar ibland, tillsammans med Siri. Så att hon får använda sin egna fantasi.
* Smal inte är lycklig, och jag är knappast en bättre människa bara för att jag använder porplåster och hårolja. Jag är jag, med alla brister och olater, och jag är rätt charmig just så.
* Mitt hem är, liksom jag, mysigt på sitt sätt. Med sina lutande golv, spruckna väggar och märkligheter.
* jag kommer aldrig att bli en sådan som människor automatiskt tycker om. Men å andra sidan sker på så vis en omedelbar utgallring bland de jag möter vilket har lett till att de vänner jag har är få, men alldeles, alldeles underbara.
* Och sist men inte minst: Nena, är du en karriärmänniska? Nej. Strävar du efter makt och pengar? Absolut inte! Så vad ska en sådan karriär då vara bra för? Nej, vad jag behöver är helt enkelt ett jobb jag trivs med. Något som gör mig glad. Och jag tror jag kan vara på väg mot just det.
Varför ska en massa destruktiva tankar hela tiden smyga sig på?
Varför ska man se på sig själv med sin absolut strängaste, mest dömande och kritiska blick?
Jag önskar att jag kunde applicera min bild av mina vänner på deras självbild. Som att fästa ett genomskinligt papper över deras självbild, där jag målat min egen. Tänk hur de skulle älska sig själva då. Ack ja, om ändå.
Nu ska jag sluta svamla. Tack för att du orkade läsa hit ner!
* Att jag orkade fylla frys och skafferi med de mest fantasieggande kakor och bakverk att trolla fram åt Siri.
* Att jag hade sträng självdiciplin och kunde vara smalvälmanikyreradväldoftandefriseradvälsminkadblablabla.
* Att jag hade en spikrak karriär framför mig som bara leder uppåt.
* Men att jag samtidigt kommer att ha en massa tid över för familj och vänner.
* Att mitt hem var sådär fantastiskt mysigt att folk bara skulle sjunka ner i soffan och slappna av.
* Att jag var grym på att konversera människor, istället för att dra fåniga skämt och snöa in på någon händelse som utspelade sig för tio år sedan.
Men istället för att späka mig själv med dylikt tänker jag inse att:
* Man inte måste prestera hela tiden, och att det finns en tjusning i enklare och vanligare mat också. Samt att mitt modifierande av dessa många gånger räcker.
* Det blir mer speciellt när jag bakar ibland, tillsammans med Siri. Så att hon får använda sin egna fantasi.
* Smal inte är lycklig, och jag är knappast en bättre människa bara för att jag använder porplåster och hårolja. Jag är jag, med alla brister och olater, och jag är rätt charmig just så.
* Mitt hem är, liksom jag, mysigt på sitt sätt. Med sina lutande golv, spruckna väggar och märkligheter.
* jag kommer aldrig att bli en sådan som människor automatiskt tycker om. Men å andra sidan sker på så vis en omedelbar utgallring bland de jag möter vilket har lett till att de vänner jag har är få, men alldeles, alldeles underbara.
* Och sist men inte minst: Nena, är du en karriärmänniska? Nej. Strävar du efter makt och pengar? Absolut inte! Så vad ska en sådan karriär då vara bra för? Nej, vad jag behöver är helt enkelt ett jobb jag trivs med. Något som gör mig glad. Och jag tror jag kan vara på väg mot just det.
Varför ska en massa destruktiva tankar hela tiden smyga sig på?
Varför ska man se på sig själv med sin absolut strängaste, mest dömande och kritiska blick?
Jag önskar att jag kunde applicera min bild av mina vänner på deras självbild. Som att fästa ett genomskinligt papper över deras självbild, där jag målat min egen. Tänk hur de skulle älska sig själva då. Ack ja, om ändå.
Nu ska jag sluta svamla. Tack för att du orkade läsa hit ner!
Harry Martinson (1904-1978)
Aniara
Sång 79
Vi kom från Jorden, Doris land,
klenoden i vårt solsystem,
det enda klot där Livet fått
ett land av mjölk och honung.
Beskriv de landskap som där fanns,
de dagar som där grydde.
Beskriv människa som i glans
sitt släktes likdräkt sydde
tills Gud och Satan hand i hand
i ett förstört, förgiftat land
kring berg och backar flydde
för människan: askans konung.
Sång 79
Vi kom från Jorden, Doris land,
klenoden i vårt solsystem,
det enda klot där Livet fått
ett land av mjölk och honung.
Beskriv de landskap som där fanns,
de dagar som där grydde.
Beskriv människa som i glans
sitt släktes likdräkt sydde
tills Gud och Satan hand i hand
i ett förstört, förgiftat land
kring berg och backar flydde
för människan: askans konung.
Jag tycker verkligen att ni ska läsa det här:
...inte för att jag älskar henne, utan för att det här är riktigt bra.
(bilden = darlas)
Clickety click
Clickety click
tisdag, november 30, 2010
Ful.
"Min bil är finare än din", sa han. Hans bil var blå, min var röd. Jag var ganska säker på att rött var finare än blått. En känsla bara, i maggropen. Något om mammas klänning och sättet hon luktade på när hon bar den. Saft, ur repiga glas. Julgranskulor. Rött var definitivt finare. Men han såg så säker ut när han sa det. Som att han visste något. En hemlighet. Jag synade våra bilar noga. De var exakt likadana. Fast hans var blå och min var röd. "Du har en ful bil", sa han. "Rött är för tjejer". En blixt någonstans i huvudet. En skakning i armen. "Du är bara en dum tjej", sa han. Och hans mun var ful. Spottet glänste på underläppen. Ful ful ful. "Du är dum", svarade jag. "Du är dum, och din bil är ful!". Han skrattade åt mig. Som att han såg allt det här jobbiga som han fått att bulta i bröstet. Som att det var fånigt, löjligt". "Du är ful!", skrek jag och slog honom. Med bilen. Den röda bilen gjorde röda märken. Sen grät han. Ful gråt. Ful.
Inte för att försöka påverka er på något sätt...men...
Läs här
Intelligenta barn blir vegetarianer
Ju intelligentare ett barn är, desto större är sannolikheten för att det blir vegetarian som vuxen. Slutsatsen drar brittiska forskare vid University of Southampton efter att ha studerat 8179 personers livsstil. Alla personer fick sin intelligenskvot mätt som tioåringar och blev nu ombedda att berätta om sina kostvanor. Sammanlagt 365 deltagare berättade att de var vegetarianer, och dessa deltagare hade en markant högre intelligenskvot som tioåringar. Den nya upptäckten kan bidra till att förklara varför intelligenta, välutbildade människor ofta är friskare, vilket flera undersökningar påvisat. Vegetarianer drabbas mer sällan av för högt blodtryck, för högt kolesterolvärde och hjärtkärlsjukdomar.Feedback och uppskattning:
Jag känner mig tvungen att publicera den här kommentaren.
Inte för att dra upp hela debatten om ostkrokar v.s ostbågar igen,
utan helt enkelt för att slutklämmen är så förbannat charmig att jag faktiskt skrattade till, för mig själv.
"Fine har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "nenas språkskola:":
Visa mig en påse på vilken det står ostkrokar. Jag har inte sett någon, så i min världsföreställning heter det ostbågar och samtidigt tycker jag att det är jätteroligt att det blir sådan debatt!
Men så är jag van att hela tiden få förklara mitt språk, som av vissa inte räknas somm ett språk. Men... Men, det är ju skånska!!"
- Jag börjar så smått undra om det helt enkelt förhåller sig så att jag har väldigt sympatiska läsare.
Den stora följdfrågan blir i sådana fall naturligtvis, why in gods name!? Kryddat med en portion prestationsångest.
Men det är karaktärsdanande, och du Claude om någon vet ju att jag behöver mer av sådant i mitt liv.
Inte för att dra upp hela debatten om ostkrokar v.s ostbågar igen,
utan helt enkelt för att slutklämmen är så förbannat charmig att jag faktiskt skrattade till, för mig själv.
"Fine har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "nenas språkskola:":
Visa mig en påse på vilken det står ostkrokar. Jag har inte sett någon, så i min världsföreställning heter det ostbågar och samtidigt tycker jag att det är jätteroligt att det blir sådan debatt!
Men så är jag van att hela tiden få förklara mitt språk, som av vissa inte räknas somm ett språk. Men... Men, det är ju skånska!!"
- Jag börjar så smått undra om det helt enkelt förhåller sig så att jag har väldigt sympatiska läsare.
Den stora följdfrågan blir i sådana fall naturligtvis, why in gods name!? Kryddat med en portion prestationsångest.
Men det är karaktärsdanande, och du Claude om någon vet ju att jag behöver mer av sådant i mitt liv.
På sista tiden...
..har folk börjat övervinna sina fobier och ta sig upp ur sina träsk.
Det är helt fantastiskt!
Varför finns det inga medaljer för dem?
Det är helt fantastiskt!
Varför finns det inga medaljer för dem?
Kära Claude...
Du ställde dig frågande till om jag är karaktärsfast.
Svaret på denna fråga blir "nej".
Definitivt nej. Skräddaren säger nej.
"Har du någon karaktär överhuvudtaget?" kanske du frågar dig då.
Där blir svaret ja. Hur nu den karaktären yttrar sig och vad den består av får dock stå fritt för betraktaren att avgöra.
Vad mer kan jag förtälja dig kära Claude och dig kära Kött! ?
Vi gör egen glögg. I en grå skurhink. Hinken är dock helt ny och obesudlad. Detta hjälper dock inte den stackars glöggen från att likna en spya. Den ser verkligen, verkligen ut som en grumlig spya. Täckt med plastfolie. "Vafför gö dom på detta viset?" kanske någon frågar sig när de ser hinken, men är för finkänsliga för att fråga. Sedan går de härifrån med en obekväm känsla i ryggraden. Något som kliar nerverna så smått, men ändå tillräckligt mycket för att irritera. Hursomhaver, det luktar hemskt juligt och mysigt om herr skurhink. Och det är väl vad som räknas denna högtidernas högtid som komma skall. Idag hängdes stjärnor upp, den infernaliskt rosa grannen kläddes med dito ljusslinga och diverse kulor och krams. Tomtar fästes i diverse ytor medelst hjälp av häftmassa, eller som man säger i de mer gudsförgätna delarna av landet "kludd". (Här skall jag räknas in, märk väl). Säga vad man säga vill, mysbelysning, choklad/chiliglögg och pepparkakor funkar för mig.
Nu till sängs! (på ett icke erotiskt sätt)
Godnatt Claude, godnatt Kött! och godnatt ni andra!
Svaret på denna fråga blir "nej".
Definitivt nej. Skräddaren säger nej.
"Har du någon karaktär överhuvudtaget?" kanske du frågar dig då.
Där blir svaret ja. Hur nu den karaktären yttrar sig och vad den består av får dock stå fritt för betraktaren att avgöra.
Vad mer kan jag förtälja dig kära Claude och dig kära Kött! ?
Vi gör egen glögg. I en grå skurhink. Hinken är dock helt ny och obesudlad. Detta hjälper dock inte den stackars glöggen från att likna en spya. Den ser verkligen, verkligen ut som en grumlig spya. Täckt med plastfolie. "Vafför gö dom på detta viset?" kanske någon frågar sig när de ser hinken, men är för finkänsliga för att fråga. Sedan går de härifrån med en obekväm känsla i ryggraden. Något som kliar nerverna så smått, men ändå tillräckligt mycket för att irritera. Hursomhaver, det luktar hemskt juligt och mysigt om herr skurhink. Och det är väl vad som räknas denna högtidernas högtid som komma skall. Idag hängdes stjärnor upp, den infernaliskt rosa grannen kläddes med dito ljusslinga och diverse kulor och krams. Tomtar fästes i diverse ytor medelst hjälp av häftmassa, eller som man säger i de mer gudsförgätna delarna av landet "kludd". (Här skall jag räknas in, märk väl). Säga vad man säga vill, mysbelysning, choklad/chiliglögg och pepparkakor funkar för mig.
Nu till sängs! (på ett icke erotiskt sätt)
Godnatt Claude, godnatt Kött! och godnatt ni andra!
måndag, november 29, 2010
Äsch...
..jag klarar mig ju inte utan att få ösa ut allt tankebajs här.
Kära slaskhink, vad vore jag utan dig?
Så...hur många trodde att jag faktiskt skulle lägga ner?
En...ingen?
Kära slaskhink, vad vore jag utan dig?
Så...hur många trodde att jag faktiskt skulle lägga ner?
En...ingen?
fredag, november 26, 2010
Okej.
Det har vart fyra år.
Men på sistone har den här bloggen bara fött missförstånd på missförstånd.
Allt bara för att jag är för dålig på att uttrycka mig.
Så jag lägger ner bloggen nu, det är inte okej att folk mår dåligt bara för att jag uttrycker mig klantigt.
Tack alla ni som har följt mig och tryckt på "mera tack" eller "haj fajv".
Och till er som tagit åt er kan jag inte säga annat än förlåt, och att jag aldrig menade något illa.
Det har vart fyra år.
Men på sistone har den här bloggen bara fött missförstånd på missförstånd.
Allt bara för att jag är för dålig på att uttrycka mig.
Så jag lägger ner bloggen nu, det är inte okej att folk mår dåligt bara för att jag uttrycker mig klantigt.
Tack alla ni som har följt mig och tryckt på "mera tack" eller "haj fajv".
Och till er som tagit åt er kan jag inte säga annat än förlåt, och att jag aldrig menade något illa.
Dementi:
Okej, jag ändrar mig.
Tre kloka männsikor har fått mig att tänka om.
Jag tycker fortfarande inte att man får säga fotölj eller "han tog självmord".
Men man får säga ostkrokar och hårdbröd.
Och vi från Trollhättan får säga bamba, gött mos, änna, la och bös.
Det är ju trots allt charmen med det svenska språket.
Och jag måste verkligen jobba på att bättre uttrycka när jag skämtar, både i verkliga livet och i text.
Tre kloka männsikor har fått mig att tänka om.
Jag tycker fortfarande inte att man får säga fotölj eller "han tog självmord".
Men man får säga ostkrokar och hårdbröd.
Och vi från Trollhättan får säga bamba, gött mos, änna, la och bös.
Det är ju trots allt charmen med det svenska språket.
Och jag måste verkligen jobba på att bättre uttrycka när jag skämtar, både i verkliga livet och i text.
Susa säv, susa. Slå våg, slå.
Daniel skulle ha tagit med en bulle till mig, men han glömde. Vi pratade om att skriva romaner om latent homosexualitet bortom Bodås. Henric avslöjade sin ålder och chockerade klassen och Svante hade gett sin syn på både det ena och det andra, detta innan vi fick veta om Puttalaisen och FrödingHeidenstamLevertin och galenskapen, Stockholmspriserna och yoghurtbrydderier samt dilemmat med att födas som den förste sonen till en arabisk man. Man blir ständigt slagen för att man inte reagerar på tilltal. Man reagerar inte på tilltal för att alla har samma namn. Daniel och jag planerade vår stora avslutning med folie, Leila K och Popsicle-luggen. Sedan lyssnade vi på Lars Anders Johansson innan det var dags att vandra hem i lovikasnön med bästa vantarna Gunnars mor stickade till mig. Naturvitt på rosa på lila på mig.. Den minsta julstjärnan fick Siri. Och se så många blommor som redan slagit ut på ängen. Gullvivva, mandelblom, kattfot och blå viol.
torsdag, november 25, 2010
nenas språkskola:
Hej gott folk!
Nu ska vi reda ut lite missförstånd.
Det heter våldtäkt - inte våldtäckt.
Man blir inte täckt av våld, man blir våldtagen.
Det heter fåtölj, inte fotölj.
Jag menar..om du tänker efter lite, hur relevanta är fötterna när du sitter i en fåtölj?
Man begår självmord, men man tar livet av sig.
Man tar dock inte självmord. Lika lite som man begår livet av sig.
Det är ett hårt bröd, men det heter knäckebröd.
Hårdbröd är bara ett tramsuttryck.
Ostkrokar får man säga, om man vill låta infantil.
Ostbågar heter det.
Nu har vi rett ut det.
Öva på era ord till nästa vecka.
Då lär vi oss något annat språknyttigt.
Nu ska vi reda ut lite missförstånd.
Det heter våldtäkt - inte våldtäckt.
Man blir inte täckt av våld, man blir våldtagen.
Det heter fåtölj, inte fotölj.
Jag menar..om du tänker efter lite, hur relevanta är fötterna när du sitter i en fåtölj?
Man begår självmord, men man tar livet av sig.
Man tar dock inte självmord. Lika lite som man begår livet av sig.
Det är ett hårt bröd, men det heter knäckebröd.
Hårdbröd är bara ett tramsuttryck.
Ostkrokar får man säga, om man vill låta infantil.
Ostbågar heter det.
Nu har vi rett ut det.
Öva på era ord till nästa vecka.
Då lär vi oss något annat språknyttigt.
söndag, november 21, 2010
lördag, november 20, 2010
Parantes
Jag har verkligen hamnat i världens bästa klass.
Är jag sjuk en dag får jag ett sms där de skriver att de saknat mig.
När jag kommer tillbaka hälsas jag med en stor kram.
Varje rast fikar vi tillsammans, och jag tror helt enkelt inte att man kan hitta en klass med bättre sammanhållning.
Jag skulle kunna läsa tillsammans med dem resten av mitt liv och vara nöjd.
Det kommer verkligen att kännas sorgligt när den här kursen är över.
Ifall att ni undrade...
Är jag sjuk en dag får jag ett sms där de skriver att de saknat mig.
När jag kommer tillbaka hälsas jag med en stor kram.
Varje rast fikar vi tillsammans, och jag tror helt enkelt inte att man kan hitta en klass med bättre sammanhållning.
Jag skulle kunna läsa tillsammans med dem resten av mitt liv och vara nöjd.
Det kommer verkligen att kännas sorgligt när den här kursen är över.
Ifall att ni undrade...
Bright eyes och nostalgi.
"o please forgive what I have done
no you can't stay mad at the setting sun
cause we all get tired, I mean eventually
and there's nothing left to do but sleep"
no you can't stay mad at the setting sun
cause we all get tired, I mean eventually
and there's nothing left to do but sleep"
torsdag, november 18, 2010
Under all tid jag varit medlem på fejan har jag fått två roliga utmaningar....
...det här är en av dem.
Hey, jag är musiknörd, jag kan inte hjälpa det!
Regler:
Once you've been tagged...
(1) Turn on your mp3-player or your music player on your computer.
(2) Go to shuffle songs mode.
(3) Write down the first fifteen songs that come up --song title and artist-- NO editing/cheating please.
(4) Choose 25 people to be tagged. It is generally in good taste to tag the person that tagged you.
- I melt with you - Modern English
- Your Protector - Fleet Foxes
- You told a lie - Camera Obscura
- Crystalised - XX
- Seeds of night - The Cave Singers
- A night in - Tindersticks
- Such a common bird - Wendy McNeill
- Shine like stars - Primal Scream
- Homesick - Kings of Convenience
- Heartbeats - The Knife
- This is the one - The Stone Roses
- All is Love - Karen O And The Kids (Where the wild things are OST)
- Femme Fatale - Velvet Underground
- I don't know what I can save you from - Kings of Convenience (Röyksopp Remix)
- Girlfriend in a coma - The Smiths
Eeek, a peek!
Vem är du som googlar mig, med mitt fullständiga namn.
Friend or foe?
På väg till skolan imorse rämnade plötsligt marken under mina fötter.
Förvirrad och omskakad fann jag mig stående i ett hål.
Ett hål som brutits upp, mitt i gångvägen.
Antagligen har några lustiga typer stulit konerna som ska varna för just nämnda hål.
Hålet var ungefär lika djupt som jag var lång, så att ta mig upp själv var uteslutet. Efter ett tag kom en ung grabb på cykel.
"Hallå!" ropade jag, och hoppade så att mitt huvud skulle sticka upp ur hålet. "Pang" skrällde det och så for grabb och cykel i backen i en hög av idel flaxande armar, ben och hår.
När han trasslat ut sina gängliga leder försökte han så dra upp mig ur hålet, men med tanke på hans gängliga fysionomi visade det sig vara dödfött. Så vi inväntade draghjälp. Efter en kvart kom en gammal man med en tax. Inte riktigt den draghjälp vi hade hoppats på. Så stod vi där, jag i hålet, grabben, gubben och taxen ovanför, och misströstade.
Då kom plötsligt en kvinna gående.
Jag är inte ett fan av att ta till stereotyper, men denna kvinna kan jag bara beskriva med ett ord - butchflata. Med bister blick traskade hon fram till oss, lyssnade knappt på grabbens förklaring utan sopade honom bara åt sidan, tog tag i mina handleder och plötsligt flög jag upp genom luften för att genast finna mig stående på gångvägen igen.
Hennes bistra blicka for över mig där jag stod omtumlad, ruffsig och generad.
Så drog hon lite på överläppen, gav mig en nick och fortsatte gå.
Jag, grabben och gubben stirrade mållösa efter henne.
Taxen var fullt upptagen med att bajsa i diket.
Friend or foe?
På väg till skolan imorse rämnade plötsligt marken under mina fötter.
Förvirrad och omskakad fann jag mig stående i ett hål.
Ett hål som brutits upp, mitt i gångvägen.
Antagligen har några lustiga typer stulit konerna som ska varna för just nämnda hål.
Hålet var ungefär lika djupt som jag var lång, så att ta mig upp själv var uteslutet. Efter ett tag kom en ung grabb på cykel.
"Hallå!" ropade jag, och hoppade så att mitt huvud skulle sticka upp ur hålet. "Pang" skrällde det och så for grabb och cykel i backen i en hög av idel flaxande armar, ben och hår.
När han trasslat ut sina gängliga leder försökte han så dra upp mig ur hålet, men med tanke på hans gängliga fysionomi visade det sig vara dödfött. Så vi inväntade draghjälp. Efter en kvart kom en gammal man med en tax. Inte riktigt den draghjälp vi hade hoppats på. Så stod vi där, jag i hålet, grabben, gubben och taxen ovanför, och misströstade.
Då kom plötsligt en kvinna gående.
Jag är inte ett fan av att ta till stereotyper, men denna kvinna kan jag bara beskriva med ett ord - butchflata. Med bister blick traskade hon fram till oss, lyssnade knappt på grabbens förklaring utan sopade honom bara åt sidan, tog tag i mina handleder och plötsligt flög jag upp genom luften för att genast finna mig stående på gångvägen igen.
Hennes bistra blicka for över mig där jag stod omtumlad, ruffsig och generad.
Så drog hon lite på överläppen, gav mig en nick och fortsatte gå.
Jag, grabben och gubben stirrade mållösa efter henne.
Taxen var fullt upptagen med att bajsa i diket.
tisdag, november 16, 2010
Den nya, förbättrade generationen.
Siri: Jag tycker det är så dumt att killar inte har mer rosa, lila och muffins. Och att tjejer inte får kläder med spiderman och sånt på. Och att affären har skyltar där det står "killstorlekar" och "flickstorlekar", de borde blanda alla så att man får ta precis vad man vill ha. Det finns ju många barn som vill ha olika!
När jag blir stor ska jag ändra det, för vad kan ett litet barn som jag ändra?
Jag: Ett barn kanske inte kan ändra mycket, men om alla barn protesterade skulle de vara tvungna att lyssna.
Siri: Åh, då ska jag säga till alla barn jag känner!
Hört på Bolibompa:
Vuxen: Vill du ha en fru?
Barn: Näe.
V: Varför inte?
B: Nä men jag gillar att leva ensam och göra sånt man inte kan göra när man har hustru. Som att köpa chips varje dag och äta dem på måndagarna.
När jag blir stor ska jag ändra det, för vad kan ett litet barn som jag ändra?
Jag: Ett barn kanske inte kan ändra mycket, men om alla barn protesterade skulle de vara tvungna att lyssna.
Siri: Åh, då ska jag säga till alla barn jag känner!
Hört på Bolibompa:
Vuxen: Vill du ha en fru?
Barn: Näe.
V: Varför inte?
B: Nä men jag gillar att leva ensam och göra sånt man inte kan göra när man har hustru. Som att köpa chips varje dag och äta dem på måndagarna.
måndag, november 15, 2010
Kära anonym...
Eftersom att jag har en känsla av att du kommer att missa mitt svar annars så kommer det här:
Anonym sa...
Varför skulle det var något fel om man gillar Cinema Strange och Bauhaus? Snarare rätt att utveckla sin egen smak.
2:30 em
Anonym sa...
För det andra är Bauhaus snarare ren goth dvs mörk post punk utan rockinfluenser och Cinema Strange är snarare deathrock.
2:34 em
nenalique sa...
Jag ansåg själv att mina kommentarer var uppenbart ironiska, men tydligen gick det dig förbi. Men det är trots allt en av riskerna med text, ironi och skämt går inte lika tydligt fram. Naturligtvis får man gilla vilken musik man vill. Skälet till att jag postade dem var ju just för att jag tycker om dem, så jag förstår inte varför du tror att jag anser att man inte bör göra det? Den uppenbara frågan är istället varför du är såhär långt bak i min blogg och rotar och varför du kommenterar anonymt. DET är väldigt mycket mer spännande än några skämtsamma kommentarer som mest var riktade till min syster (som tycker om Hits for Kids-skivorna.).
************
Jag måste erkänna att jag blir lika förvånad varje gång det här fenomenet inträffar. Jag förstår ärligt talat inte varför någon följer den här bloggen överhuvudtaget, jag kan inte se behållningen (men är naturligtvis väldigt glad att ni gör det). När någon sedan tar sig tid att följa den långt bakåt ja..då blir jag både imponerad och lite rädd. Vad otroligt mycket trams ni måste ta er igenom för att hitta något av värde. Och att sedan kommentera dessutom, det blir nästan en religiös upplevelse.
Tack för uppmärksamheten, och i framtiden kanske jag får poängtera lite tydligare när jag faktiskt skojar.
Alla delar ju inte min smått obskyra humor.
Anonym sa...
Varför skulle det var något fel om man gillar Cinema Strange och Bauhaus? Snarare rätt att utveckla sin egen smak.
2:30 em
Anonym sa...
För det andra är Bauhaus snarare ren goth dvs mörk post punk utan rockinfluenser och Cinema Strange är snarare deathrock.
2:34 em
nenalique sa...
************
Jag måste erkänna att jag blir lika förvånad varje gång det här fenomenet inträffar. Jag förstår ärligt talat inte varför någon följer den här bloggen överhuvudtaget, jag kan inte se behållningen (men är naturligtvis väldigt glad att ni gör det). När någon sedan tar sig tid att följa den långt bakåt ja..då blir jag både imponerad och lite rädd. Vad otroligt mycket trams ni måste ta er igenom för att hitta något av värde. Och att sedan kommentera dessutom, det blir nästan en religiös upplevelse.
Tack för uppmärksamheten, och i framtiden kanske jag får poängtera lite tydligare när jag faktiskt skojar.
Alla delar ju inte min smått obskyra humor.
Sorg och saknad.
Jag hoppas att jag en dag ska kunna se en bild av Bubben och bli glad.
Fortfarande är det bara något som värker inuti.
Kärleken till en katt kan nog bara de som förlorat ett älskat djur förstå.
Se fler fantastiska bilder som nils har tagit här
Fortfarande är det bara något som värker inuti.
Kärleken till en katt kan nog bara de som förlorat ett älskat djur förstå.
Se fler fantastiska bilder som nils har tagit här
Linköpinghelg i korthet.
Tåg,tåg,pocket shop -älskade pocket shop, läsning på cityterminalen, tåg, skinka på veg.mackan, regnigt slaskigt Linköping, pastapizzamiddag, öl på Harrys och Cornelis på bio med Henric och Charlotta, mysig hotellnatt.
Hotellfrukost, apelsinglögg, tzay och vin hos Karin och Jonas, studentspex, fina Charlotte, fnisspromenad, Emma-fest, vin, drinkar, tända ljus, praliner och popcorn,kramar, myssnack, nattpromenad, Harrys hade fullt varpå man går in på stället bredvid och traskar via källaren in på - Harrys, dans dans dans och öl, fjantig på falafelhak, taxifärd med We are the world på högsta volym, uppblåsbar säng hos Victor.
Oh my, jag känner att det börjar gro en kärlek någonstans.
Hotellfrukost, apelsinglögg, tzay och vin hos Karin och Jonas, studentspex, fina Charlotte, fnisspromenad, Emma-fest, vin, drinkar, tända ljus, praliner och popcorn,kramar, myssnack, nattpromenad, Harrys hade fullt varpå man går in på stället bredvid och traskar via källaren in på - Harrys, dans dans dans och öl, fjantig på falafelhak, taxifärd med We are the world på högsta volym, uppblåsbar säng hos Victor.
Oh my, jag känner att det börjar gro en kärlek någonstans.
onsdag, november 10, 2010
Årets fjantskalle:
- Hej Nena, grattis till utnämnelsen!
-Tackar tackar!
-Hur känns det?
-Jo, det känns ganska bra. Som att få vifta runt ordentligt med klubban i innebandy ungefär.
-Vad har du haft för dig denna speciella dag då? Har du firat?
-Låt mig se nu..jag gick ut och traskade i snömodden imorse.
60 minuter av pulsande, det var skönt.
Sen kom jag hem och storstädade, rensade undan halloweenpynt och så, dammade..moppade..sånt dääärnt du vet. Ja sen körde jag pilates i 40 minuter. Och duschade. Ja det var väl det.
-Så det blir inget firande?
-Vi får se när kärleken kommer hem. Kanske att vi tar på oss grismaskerna och smetar in oss i olja. Virar in oss i gladpack. Ålar runt som maskar på golvet. Gnider oss mot varandra. Utstöter läten.
-Jaha..eller...oj...jaså?
-Nej, jag skojade bara. Vi ska nog käka något gott. Se en film. Ha sex.
-Jahaja...så det kan vara. Ja...tack för intervjun då.
- Lugnt dä!
***************
Och vad lärde vi oss av det här barn?
Vad var sensomoralen?
Jo att Nena har tränat i över en och en halv timma idag.
Och städat massor.
Duktig Nena!
Nu säger vi det alla tillsammans: "Duktig Nena!"
-Tackar tackar!
-Hur känns det?
-Jo, det känns ganska bra. Som att få vifta runt ordentligt med klubban i innebandy ungefär.
-Vad har du haft för dig denna speciella dag då? Har du firat?
-Låt mig se nu..jag gick ut och traskade i snömodden imorse.
60 minuter av pulsande, det var skönt.
Sen kom jag hem och storstädade, rensade undan halloweenpynt och så, dammade..moppade..sånt dääärnt du vet. Ja sen körde jag pilates i 40 minuter. Och duschade. Ja det var väl det.
-Så det blir inget firande?
-Vi får se när kärleken kommer hem. Kanske att vi tar på oss grismaskerna och smetar in oss i olja. Virar in oss i gladpack. Ålar runt som maskar på golvet. Gnider oss mot varandra. Utstöter läten.
-Jaha..eller...oj...jaså?
-Nej, jag skojade bara. Vi ska nog käka något gott. Se en film. Ha sex.
-Jahaja...så det kan vara. Ja...tack för intervjun då.
- Lugnt dä!
***************
Och vad lärde vi oss av det här barn?
Vad var sensomoralen?
Jo att Nena har tränat i över en och en halv timma idag.
Och städat massor.
Duktig Nena!
Nu säger vi det alla tillsammans: "Duktig Nena!"
En alldeles vanligt ovanlig man.
Det var en gång en man.
En alldeles vanligt ovanlig man.
Denna man hette Kåre.
Ett både vanligt och ovanligt namn.
Speciell, utan några konstigheter.
Som att välja pistagelängd till kaffet, istället för den sedvanliga vetelängden.
Som fest i vardagen, så tyckte han om att se på sig själv, Kåre.
Kåre arbetade på en fabrik där man tillverkade glödlampor.
I 40 år hade han varit en självklar länk i produktionen.
Utan Kåre - ingen lampa, brukade han tänka, och förträngde helt det faktum att produktionen varken stått stilla den dagen han fick ta ledigt för att dra ut en tand eller den veckan Gunilla övertalat honom att resa till Kanarieöarna.
En vecka på Teneriffa. Och Gunilla vägrade åka upp till vulkanen för att hon var så hysteriskt rädd för att ramla i.
Och inte gick det att resonera med henne, och förklara att vulkanen nu för tiden var ett berg. Och det är omöjligt att ramla in i ett solitt berg.
Men nej, fruntimmer och deras hysteriska föreställningar!
Så det blev stranden, grisfest och diskotek.
De tre saker som Kåre avskyr allra mest, efter oordning, människors kroppsfunktioner och regelbrott.
"Det var ändå en himla tur att jag slapp henne", brukade Kåre tänka.
Han hade sitt, mycket väl gömda, exemplar av FIB-aktuellt.
Han behövde ingen kvinna.
Visst kändes det lite smutsigt, solkigt nästan.
Men det var inte hans fel! Han var bara en man med behov.
Det var kvinnorna i tidningen som solkade ner sig själva, genom att ligga sådär och fläka ut sig utan skam i kroppen!
Sådan var definitivt inte Gunilla!
Nej där skulle allt vara kutter och pussar och söta ord mitt i akten.
Vilken karl, med självrespekt, kan ställa upp på dylikt trams?
Det måste vara någon slags ordning!
Regler! Kuttra först och akten sen! Kutterfri!
Kåre kände att han blev alldeles svettig bara av att tänka på det.
Blodet började dunka i tinningarna och pulsen steg.
Och se, nu hade han redan missat att kontrollera tre lampor!
Allt gick fel, och allt var Gunillas fel.
Gunilla och hennes kutter.
Kutter från morgon till kväll.
Och sen när Kåre sa ifrån, ja då började hon kuttra med pizzagubben istället!
Amour eller vad han nu hette.
"Det betyder käärleeek", sa hon medan hon packade sina underkläder.
Vitt och rosa med spetsar, rosetter och bjäfs.
Ska det hetsa upp en karl?
Kvinnorna kan lika gärna gå med nallebjörnar mellan låren i sådana fall.
Nä, kvinnorna borde lära sig mer från Fibban.
Solka ner sig lite.
Vresa skamlöst och visa sig som sådana de är!
Nu var Kåre riktigt uppretad.
Han kände för att slå näven i löpbandet och slå sönder varenda jäkla lampa.
Lampa efter lampa som rullade förbi och krävde att han skulle kontrollera dem.
"Kolla mig! Kolla mig!", som att Kåre inte hade bättre saker för sig!
Teneriffa! Och ingen vulkan!
Då kan man lika gärna åka till helvetes Mallis!
Jävla Gunilla!!
Kåre började få svårt att andas. Skjortkragen kändes alldeles för trång.
Svetten började rinna över ryggen.
Och nu stirrade Anna på honom också, som att det var något fel.
Som att han inte har rätt att vara arg som alla andra.
Som att bara kvinnor får ha känslor!
Skenheliga, förbannade tramsor med ensamrätt på allt!
Allt ska de ha, och som karl får man ta skiten som blir över.
Snus, sport, bilar och all annan skit som ingen egentligen är intresserad av på riktigt.
Och allt är Gunillas fel!
"JÄVLA GUNILLA!", vrålade Kåre, och sopade ner varenda glödlampa i golvet.
Det blev alldeles tyst. Förutom bandets dunkande.
Tjugo par ögon som alla vändes mot honom.
Chefen som kom ut från kontoret och stod där, lönnfet och slipsprydd och skakade på huvudet.
Han ville ändå inte ha Gunilla.
Han skulle ändå ha gjort slut.
Han hann bara inte.
En alldeles vanligt ovanlig man.
Denna man hette Kåre.
Ett både vanligt och ovanligt namn.
Speciell, utan några konstigheter.
Som att välja pistagelängd till kaffet, istället för den sedvanliga vetelängden.
Som fest i vardagen, så tyckte han om att se på sig själv, Kåre.
Kåre arbetade på en fabrik där man tillverkade glödlampor.
I 40 år hade han varit en självklar länk i produktionen.
Utan Kåre - ingen lampa, brukade han tänka, och förträngde helt det faktum att produktionen varken stått stilla den dagen han fick ta ledigt för att dra ut en tand eller den veckan Gunilla övertalat honom att resa till Kanarieöarna.
En vecka på Teneriffa. Och Gunilla vägrade åka upp till vulkanen för att hon var så hysteriskt rädd för att ramla i.
Och inte gick det att resonera med henne, och förklara att vulkanen nu för tiden var ett berg. Och det är omöjligt att ramla in i ett solitt berg.
Men nej, fruntimmer och deras hysteriska föreställningar!
Så det blev stranden, grisfest och diskotek.
De tre saker som Kåre avskyr allra mest, efter oordning, människors kroppsfunktioner och regelbrott.
"Det var ändå en himla tur att jag slapp henne", brukade Kåre tänka.
Han hade sitt, mycket väl gömda, exemplar av FIB-aktuellt.
Han behövde ingen kvinna.
Visst kändes det lite smutsigt, solkigt nästan.
Men det var inte hans fel! Han var bara en man med behov.
Det var kvinnorna i tidningen som solkade ner sig själva, genom att ligga sådär och fläka ut sig utan skam i kroppen!
Sådan var definitivt inte Gunilla!
Nej där skulle allt vara kutter och pussar och söta ord mitt i akten.
Vilken karl, med självrespekt, kan ställa upp på dylikt trams?
Det måste vara någon slags ordning!
Regler! Kuttra först och akten sen! Kutterfri!
Kåre kände att han blev alldeles svettig bara av att tänka på det.
Blodet började dunka i tinningarna och pulsen steg.
Och se, nu hade han redan missat att kontrollera tre lampor!
Allt gick fel, och allt var Gunillas fel.
Gunilla och hennes kutter.
Kutter från morgon till kväll.
Och sen när Kåre sa ifrån, ja då började hon kuttra med pizzagubben istället!
Amour eller vad han nu hette.
"Det betyder käärleeek", sa hon medan hon packade sina underkläder.
Vitt och rosa med spetsar, rosetter och bjäfs.
Ska det hetsa upp en karl?
Kvinnorna kan lika gärna gå med nallebjörnar mellan låren i sådana fall.
Nä, kvinnorna borde lära sig mer från Fibban.
Solka ner sig lite.
Vresa skamlöst och visa sig som sådana de är!
Nu var Kåre riktigt uppretad.
Han kände för att slå näven i löpbandet och slå sönder varenda jäkla lampa.
Lampa efter lampa som rullade förbi och krävde att han skulle kontrollera dem.
"Kolla mig! Kolla mig!", som att Kåre inte hade bättre saker för sig!
Teneriffa! Och ingen vulkan!
Då kan man lika gärna åka till helvetes Mallis!
Jävla Gunilla!!
Kåre började få svårt att andas. Skjortkragen kändes alldeles för trång.
Svetten började rinna över ryggen.
Och nu stirrade Anna på honom också, som att det var något fel.
Som att han inte har rätt att vara arg som alla andra.
Som att bara kvinnor får ha känslor!
Skenheliga, förbannade tramsor med ensamrätt på allt!
Allt ska de ha, och som karl får man ta skiten som blir över.
Snus, sport, bilar och all annan skit som ingen egentligen är intresserad av på riktigt.
Och allt är Gunillas fel!
"JÄVLA GUNILLA!", vrålade Kåre, och sopade ner varenda glödlampa i golvet.
Det blev alldeles tyst. Förutom bandets dunkande.
Tjugo par ögon som alla vändes mot honom.
Chefen som kom ut från kontoret och stod där, lönnfet och slipsprydd och skakade på huvudet.
Han ville ändå inte ha Gunilla.
Han skulle ändå ha gjort slut.
Han hann bara inte.
Höjden av pinsamhet:
Ibland händer det att man gör bort sig.
Kanske blev man lite för full och dansade fast det inte var dans, för att sedan upptäcka att man glömt dra ner kjolen efter att ha varit på toa.
Kanske kissade man på sig i soffan hos tjejen man är kär i.
Kanske somnade man på en fotbollsplan på väg hem från en fest, och vaknade av att ett knattelag skulle spela match, och bekymrade föräldrar undrade om man möjligtvis kunde däcka någon annanstans.
Kanske ville man gå på maskerad som spexig hattifnatt, men fick, då ens mor bara hade bruna lakan att avvara, gå som bajskorv istället. *
Lugn, det är ingen fara!
Jag har nämligen räknat ut vad som är höjden av pinsamhet, och så länge du inte gör detta så kan du alltid komma tillbaka och få lite tröst av detta inlägg.
Höjden av pinsamhet, och nu snackar vi globalt, det absolut värsta du någonsin skulle kunna göra...det är att ha sex med den här mannen:
Seriöst, skulle du råka hamna i säng med honom...ja då är det bara att dö skamdöden på en gång. Det finns ingen bot (maha!), ingen försoning, ingen syndernas förlåtelse.
Då är du, per definition, pinsamheten personifierad!
Så där har ni det!
Nu kan vi göra bort oss med en känsla av lättnad.
För vi kommer aldrig, aldrig någonsin att hamna där, eller hur?
*exemplen kan vara hämtade från verkligheten, men då jag föredrar att inte få min rumpa kickad blå av diverse vänner väljer jag att inte gå ut med vidare information.
Kanske blev man lite för full och dansade fast det inte var dans, för att sedan upptäcka att man glömt dra ner kjolen efter att ha varit på toa.
Kanske kissade man på sig i soffan hos tjejen man är kär i.
Kanske somnade man på en fotbollsplan på väg hem från en fest, och vaknade av att ett knattelag skulle spela match, och bekymrade föräldrar undrade om man möjligtvis kunde däcka någon annanstans.
Kanske ville man gå på maskerad som spexig hattifnatt, men fick, då ens mor bara hade bruna lakan att avvara, gå som bajskorv istället. *
Lugn, det är ingen fara!
Jag har nämligen räknat ut vad som är höjden av pinsamhet, och så länge du inte gör detta så kan du alltid komma tillbaka och få lite tröst av detta inlägg.
Höjden av pinsamhet, och nu snackar vi globalt, det absolut värsta du någonsin skulle kunna göra...det är att ha sex med den här mannen:
Seriöst, skulle du råka hamna i säng med honom...ja då är det bara att dö skamdöden på en gång. Det finns ingen bot (maha!), ingen försoning, ingen syndernas förlåtelse.
Då är du, per definition, pinsamheten personifierad!
Så där har ni det!
Nu kan vi göra bort oss med en känsla av lättnad.
För vi kommer aldrig, aldrig någonsin att hamna där, eller hur?
*exemplen kan vara hämtade från verkligheten, men då jag föredrar att inte få min rumpa kickad blå av diverse vänner väljer jag att inte gå ut med vidare information.
tisdag, november 09, 2010
Kärlek, blaj och trams!
Månaderna går och går, och jag är fortfarande alldeles knäppt nykär.
Sitter nästan och studsar av iver och pirr i väntan på att han ska komma hem från jobbet.
Och ju längre tiden går, desto mer övertygad blir jag om att jag har hittat precis rätt. Det finns ingen bättre för mig, så är det bara.
Herregud vad jag ser fram emot resten av livet!
Sitter nästan och studsar av iver och pirr i väntan på att han ska komma hem från jobbet.
Och ju längre tiden går, desto mer övertygad blir jag om att jag har hittat precis rätt. Det finns ingen bättre för mig, så är det bara.
Herregud vad jag ser fram emot resten av livet!
söndag, november 07, 2010
Popplarnas populistiska pardans.
Kära herr Arnulf!
Häromdagen var jag ute och flanerade.
Jag hade just passerat slottet då en man tilltalade mig.
Han frågde om jag härstammade från Finland eller Amerikatt.
Tydligen har jag en amerikansk käklinje.
Vidare inviterade han mig till möte på valfritt diskotek under lördagsnatten.
Jag avböjde.
Då undrade han om jag kunde tänka mig att låta honom bjuda på en öl på valfritt ölcafé i närheten.
Jag förklarade att jag var strängt upptagen med att vara mor.
Efter en del övertalningsförsök och tusen frågor om mitt liv och leverne avek han så med ett "Tack ändå!". Tack själv, svarade jag.
Hur kommer det sig att jag apellerar så till män mellan 35-55 med arabiskt påbrå, 22 åringar som fortfarande bor hemma och åttaåriga pojkar?
Denna reflektion fick mig att känna en stor glädje för det faktum att jag är upptagen och trolovad.
Hallelujah, jag slipper singelträsket!
Skriv mig snart Arnulf, och förtälj mig om popplarna, kravatten och Berlins blomsterålder.
din förtrogna
Nenalique von Clique.
Häromdagen var jag ute och flanerade.
Jag hade just passerat slottet då en man tilltalade mig.
Han frågde om jag härstammade från Finland eller Amerikatt.
Tydligen har jag en amerikansk käklinje.
Vidare inviterade han mig till möte på valfritt diskotek under lördagsnatten.
Jag avböjde.
Då undrade han om jag kunde tänka mig att låta honom bjuda på en öl på valfritt ölcafé i närheten.
Jag förklarade att jag var strängt upptagen med att vara mor.
Efter en del övertalningsförsök och tusen frågor om mitt liv och leverne avek han så med ett "Tack ändå!". Tack själv, svarade jag.
Hur kommer det sig att jag apellerar så till män mellan 35-55 med arabiskt påbrå, 22 åringar som fortfarande bor hemma och åttaåriga pojkar?
Denna reflektion fick mig att känna en stor glädje för det faktum att jag är upptagen och trolovad.
Hallelujah, jag slipper singelträsket!
Skriv mig snart Arnulf, och förtälj mig om popplarna, kravatten och Berlins blomsterålder.
din förtrogna
Nenalique von Clique.
lördag, november 06, 2010
Kanske är jag kär i dig.
It doesn't matter where you go or what you do.
I wanna spend each moment of the day with you.
Look what has happened with just one kiss.
I never knew that I could be in love like this.
It's crazy but it's true5 I only want to be with you.
torsdag, november 04, 2010
Singelminne
- Du är mycket snyggare nu när du är smal.
-Hur vet du det? Du har ju aldrig sett hur jag såg ut innan.
-Nä men det är snyggt att vara smal.
- .....du var mycket snyggare innan du öppnade munnen.
tisdag, november 02, 2010
Helvetesjävlakukfanskap.
Jag har arbetat som ett as med den här kursen.
Jag har lusläst varenda bok.
Legat vaken till 3-4 på morgonen och plöjt bok efter bok.
Argumenterat och dragit paralleller hej vilt på seminarierna.
Allt bara för att jag verkligen, verkligen vill få bra betyg på den här kursen.
Visa mig själv att jag är tillbaka.
Och så går allt åt helvete bara för att jag inte kan ta mig till högskolan och låna den jävla kursboken.
Tack vare influensa.
Det är fan så att man kan gråta.
Jag har lusläst varenda bok.
Legat vaken till 3-4 på morgonen och plöjt bok efter bok.
Argumenterat och dragit paralleller hej vilt på seminarierna.
Allt bara för att jag verkligen, verkligen vill få bra betyg på den här kursen.
Visa mig själv att jag är tillbaka.
Och så går allt åt helvete bara för att jag inte kan ta mig till högskolan och låna den jävla kursboken.
Tack vare influensa.
Det är fan så att man kan gråta.
måndag, november 01, 2010
söndag, oktober 31, 2010
fredag, oktober 22, 2010
Det är fredag!
Vilket inte betyder rapa öl eller smeta på rosa läppstift.
Vi skippar det där med liten klänning också.
Istället kör vi stenhårt på fredagsmusik.
Här får du en perfekt städ-danslåt.
För det vet ju alla riktiga hemmafruar och hushållsmän
att man ska dansa och sjunga som en idiot medan man städar.
Hey Ho, Let´s go!
Vi skippar det där med liten klänning också.
Istället kör vi stenhårt på fredagsmusik.
Här får du en perfekt städ-danslåt.
För det vet ju alla riktiga hemmafruar och hushållsmän
att man ska dansa och sjunga som en idiot medan man städar.
Hey Ho, Let´s go!
torsdag, oktober 21, 2010
Jomenvisst.
Nu har jag kapitulerat.
Jag viftar med den vita flaggan och svassar med svansen mellan bena.
Eller så har jag helt enkelt slutat vara motvalls och börjat fixa mina etiketter.
Så framöver kan du, om du tex ser en fånig bild på min blogg och känner "det vill jag se mer av", klicka på etiketten (fåniga bilder) och tadaa kommer alla inlägg fram. En kavalkad av fåniga bilder!
Jag har t.o.m gått bakåt och etiketterat om en jävla massa inlägg, just for you.
Är inte det kärlek säg?
Jag viftar med den vita flaggan och svassar med svansen mellan bena.
Eller så har jag helt enkelt slutat vara motvalls och börjat fixa mina etiketter.
Så framöver kan du, om du tex ser en fånig bild på min blogg och känner "det vill jag se mer av", klicka på etiketten (fåniga bilder) och tadaa kommer alla inlägg fram. En kavalkad av fåniga bilder!
Jag har t.o.m gått bakåt och etiketterat om en jävla massa inlägg, just for you.
Är inte det kärlek säg?
Arnulf, min Arnulf. Varför är du Arnulf?
Arnulf, min kära kära herre.
Ibland blir jag så rädd, helt omotiverat.
Det känns som en ganska barnslig svaghet.
Det här med att bli rädd för känslor.
Men samtidigt är väl känslor om något värda att hålla sig vaksam inför?
Människor är oberäkneliga, man får sondera terrängen med jämna mellanrum.
Som du Arnulf, så klokt brukar säga " Das auge bist ein kluntz".
Jag tänker på dig och Berlin, när popplarna blommar.
Du i din blå basker som luktade av surt ylle.
En tidsanda och en ungdom som stod i blom.
Vissa dagar kan jag längta så efter att nå något slags mål.
Du vet vad jag pratar om, mina ödmjuka drömmar och önskningar.
Andra dagar finns det inte minsta utrymme för tankar.
Och jag har nog aldrig förr insett att man kan vara för upptagen för att tänka.
På gott och ont förmodar jag.
Men du vet lika väl som jag att jag kommer att nå fram.
Lika väl vet jag att du vid just denna stund stryker eld på en tändsticka för att dra ett njutningsfyllt bloss på dina Kents.
Den här tröttheten är ofantlig.
Den suger energin rakt ur min benmärg.
Den tömmer mig på både tankekraft och humör.
Lämnar ett vresigt litet fä efter sig.
Arnulf, jag förväntar mig svar från dig.
Mina frågor väntar än.
Skriv omedelbart!
Din förtrogna
Mademoiselle Nenalique de Clique
Ibland blir jag så rädd, helt omotiverat.
Det känns som en ganska barnslig svaghet.
Det här med att bli rädd för känslor.
Men samtidigt är väl känslor om något värda att hålla sig vaksam inför?
Människor är oberäkneliga, man får sondera terrängen med jämna mellanrum.
Som du Arnulf, så klokt brukar säga " Das auge bist ein kluntz".
Jag tänker på dig och Berlin, när popplarna blommar.
Du i din blå basker som luktade av surt ylle.
En tidsanda och en ungdom som stod i blom.
Vissa dagar kan jag längta så efter att nå något slags mål.
Du vet vad jag pratar om, mina ödmjuka drömmar och önskningar.
Andra dagar finns det inte minsta utrymme för tankar.
Och jag har nog aldrig förr insett att man kan vara för upptagen för att tänka.
På gott och ont förmodar jag.
Men du vet lika väl som jag att jag kommer att nå fram.
Lika väl vet jag att du vid just denna stund stryker eld på en tändsticka för att dra ett njutningsfyllt bloss på dina Kents.
Den här tröttheten är ofantlig.
Den suger energin rakt ur min benmärg.
Den tömmer mig på både tankekraft och humör.
Lämnar ett vresigt litet fä efter sig.
Arnulf, jag förväntar mig svar från dig.
Mina frågor väntar än.
Skriv omedelbart!
Din förtrogna
Mademoiselle Nenalique de Clique
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)