Äh, jag måste faktiskt skryta lite.

 Enligt Siris lärare är hon:

otroligt glad, ödmjuk, generös och snäll. 

Hamnar aldrig i konflikter, leker med alla, är först klar med alla uppgifter och får därför specialuppgifter. 

Är långt före de andra i läsning och skrivning, och därför fick de dubbelkolla så att hennes fadder från årskurs 2 inte låg på en lägre nivå än henne.Och nu ska de börja kopiera upp 1:ans mattebok åt henne och fixa specialböcker så att hon slipper vara understimulerad och uttråkad. 

Dessutom fick jag och hennes far beröm för att vi har gett henne en fantastisk grundtrygghet. 

Siri, världens underbaraste, klokaste, kärleksfullaste och snällaste unge!

Om porr, kvinnlig sexualitet och förståelse.

Väldigt bra artikel.

Jag undrar när kvinnor ska förstå att genom att ta avstånd från porr med hela "Fy! Snusk"-rutinen så föder de bara myten om kvinnan som osexuell varelse, som bara kan ha sex om det finns känslor. Som inte har någon egen lust utan bejakar mannens behov och är "följsam".

Det är inte rätt väg.

Att göra porr för kvinnor, av kvinnor däremot. Ta del av det som finns, gör det till något eget som passar dig.
Ta bort skamstämpeln och det grova. Det behöver inte vara fel.
Försök se lite längre.

Och för guds skull människor, ge varandra lite slack.
Man behöver inte kolla snett på alla. Det gör inte dig varesig starkare eller större.
Bara bittrare.
Ha lite empati och förståelse. Försök se saken ur andras perspektiv.
Det kan ta dig hur långt som helst.

Vad har Elvis, Batman och 50-talet gemensamt?

Dikter från Siri:

"Du är så bra som en sol, du är bara bra, varenda dag. Solen skiner på dig för alltid" 

"Oavsett liv och död så är du min bästa vän. M+S"

 

Mitt fantastiska barn!

Tid och rum att tänka på.

Det var inte riktigt meningen att det skulle bli såhär.
Det var väl inte riktigt med uppsåt, mer som att det som hände hände.
Och jo, det var väl olyckligt. Men de måste j försöka se det ur hans synvinkel också.
Det var ju inte riktigt han som ville bli hop, mer som att hon liksom hände, bara dök upp, och så ville hon och han hade inget annat för sig direkt och på något sätt blev det bara så. Att de blev de två.
Och han hade väl inget direkt emot det, det var ju ganska trevligt.
Med sällskap och så.
Sen ville hon flytta ihop, och han tyckte väl inte att det var en jättebra idé, men å andra sidan var hon ändå alltid där. Så den enda skillnaden skulle väl bli att hon faktiskt betalade för sig. Så då blev det väl så.
Sen ville hon flytta till större, och hennes jäkla prylar tog faktiskt upp extremt mycket plats. Det blev liksom...så trångt. Instängt. Så han gick väl med på det.
Och lite bättre blev det, han hade sitt datorrum där han kunde vara ifred. Andas.
Och det rullade väl på, han trivdes med en del av hennes vänner, mest pojkvännerna till dem. Men ändå, de kom överens. Hennes farsa var riktigt schysst. De hade okej sex, hon lagade mat och städade, fixade tvätten. Och ibland var det rätt mysigt att ha någon bredvid sig i soffan.
Någon som  kröp ihop sådär, som en kattunge.
Men hon kunde aldrig nöja sig! Hon ville att de skulle förlova sig.
Och det kunde han väl gå med på, en ring är väl ingen stor grej.
Men hon ville göra det i Paris. Och han hade redan lovat Jimpa att de skulle till Tyskland och köpa sprit och öl. De hade planerat det ända sedan han skaffade 740:n. Perfekt bagageutrymme! Plats för hur många bib:ar vodka och flak som helst. Och så kommer hon dragande med Paris.
Och då gick det faktiskt inte längre. Då sa han ifrån. Och så blev det en hotellnatt istället. Och champagne.
Och det var väl helt okej. Hon gick med på att kolla på en porrfilm på betaltvn, och sexet var rätt grymt. Sen åt de rejält med frukost nästa dag. Passade på när det var gratis. Och hon bara log och mös. Hade något glittrigt i blicken när hon såg på sin ring. Och det var fint, att kunna göra någon så glad.
Och allting var bra igen. Vardagen gick sin gilla gång. Tills hon började prata om bröllop.
Den där plötsliga paniken. Han hade tänkt att ringen skulle räcka. Att hon skulle vara nöjd så.
Så blev det precis tvärtom.
Och som om inte det vore nog kommer hon och säger att hon är gravid.
Att hon slutat med p-piller eftersom att de ändå skulle gifta sig.
Allt var ju klart.
Det var ju de två, för alltid.
Så nu var de tvugna att skynda på med bröllopet innan hon blev för tjock.
Och så var de ju tvungna att flytta till hus. Och köpa en bättre bil.
En familjebil.
Sälja av hans ungkarlsgrejer och köpa vettigare saker.
Barnvagn, babyskydd. Försäkringar.
Han kanske borde kolla efter ett nytt jobb också? Lite bättre lön?
Och hon skulle vara hemma hela dagarna, med bebisen. Jämt.

Det måste ändå folk förstå att man inte kan ta hur mycket som helst.
Det måste ju folk förstå att man får panik.
Att det plötsligt känns som att man ska kvävas.
Hur man ser hela sitt liv spolas ner i toaletten.
Hur hela framtiden plötsligt står utstakad, och på varenda märkningspinne står det "ÅNGEST".
Och när han såg på henne var det som att han plötsligt såg precis det han inte velat låtsas om.
Hur ful hon var, hur idiotiskt hennes jäkla leende såg ut. Hur irriterande hennes röst var. Hur hopplös hennes hängande röv och tragiska hennes tuttar. Luckan mellan framtänderna fick honom att rysa. Den rosa mysdressen fick honom att vilja slå henne.
Och ringen som blänkte på hennes finger var som ett hån!

Så gick det som det gick.
Och det var väl inte meningen.
Det var inte som att han ville att det skulle sluta så.
Men han var faktiskt tvungen att få ett slut på det!
Och visst fick det konsekvenser.
Men det är inte så illa.
Maten serverad varje dag, tid att träna och jobba. Sina egna prylar i sitt egna rum.
Och vad spelar det för roll att dörren är låst 12 timmar om dygnet när man är ensam. Ifred!
Det om något är väl frihet.

Tapetfrenesi.

Vi samlar tapeter. Vi är nog ganska vuxna. Eller bara helt knäppa.

Jag får tyvärr inte bädda in...

...men det här måste ni bara älska!

Camera Obscura - French Navy

Flytta ihop.

- Jag tänkte mig mer att det skulle gå i gråblått.

- Gråblått? Njae..blir inte det väldigt kallt?

- Det beror ju helt på hur man inreder. Man kan ju välja vilka färger man vill ta in med andra saker runt omkring. Gardiner..kuddar..inredning du vet.

- Du menar dina grejer?

- Äh men du har ju också en del färg.

- Jaha. Ja det var väl inte vad jag hade tänkt. Jag tänkte väl mer någon varm färg. Aubergine kanske...en fondtapet.

- Men fondtapet? Är inte det väldigt...Svensson?

- Vadå Svensson? Det beror väl helt på vilken tapet man väljer? Eller?

- Säger du det så...

- Vadå "säger du det så"? Ja men visst, då gör vi precis som du vill då.
Du kanske vill bo här själv?

- Ja kanske det om du ska vara såhär omogen!

- Ja men perfekt, omogen! Och det kommer från tjejen som har fucking...kramdjur på sängen, plastblommor och jävla rosa kuddar.

- Jaha, så man kan inte gilla sånt utan att vara barnslig då eller?!

- Nej, det kan man inte. Om man inte är tretton bast.

- "Tretton bast", ja det märks ju att du knappast är ung i alla fall.

- Tack, tack för den! Då kan väl du ta på dig nån horig liten kjol och gå ut och ragga upp nån liten jävla valp. Så kan ni två flytta in här och måla varenda jävla vägg gråblå och fylla hela skiten med hjärtformade kuddar och fula jävla nallar. Skitbra!

- Ja jag kanske gör det!

- Asbra. Dra åt helvete. Hej då!

- Hej då....kukhuvud!

- Verkligen moget hörru.

"Jag vill inte vara rädd
Varför måste jag vara rädd?

Somliga vet att dom är starkare än andra
Somliga älskar att slå sönder en vit tandrad
Somliga lever för att pina varandra
Innerst inne är vi likadana
Jag tror att människor gör så av gammal vana"

Magnus Betnér om massinvandringen:

"Massinvandring är ju för övrigt ett av de “politiskt inkorrektas” favoritslagord. Hur står det egentligen till med den? Vad är egentligen “massinvandring”? Vi tar emot ungefär 100 000 invandrare om året i Sverige. Av dessa är den största gruppen svenska medborgare och flyttar troligen hem från Norge eller Finland i väldigt stor utsträckning. De är nästan 20 000 pers. Drygt 20 000 människor som inte hade svenskt medborgarskap lämnade landet. Kvar blir ett överskott på ca 65 000 invandrare om året från andra länder. Merparten av dessa kommer hit från närliggande länder som Polen, Danmark, Tyskland och Finland. De har till stor del jobb när de kommer hit. Ca 2 500 är kvinnor från Thailand, som förmodligen ofta har försörjningen klar. 3 000 är kineser, som mestadels kommer hit för att studera.

Från Afghanistan tog vi förra året emot knappt 1500 personer. Det är allt. Och detta från ett land i krig. Ett krig som vi är med i. Ungefär lika många som invandrade från USA. Vi fick hit ungefär 300 kanadensare och 1500 människor från Storbritannien. Kort sagt, det är inte så många som vandrar hit från fattiga och krigsdrabbade länder som Sverigedemokraterna vill få oss att tro."

Läs mer här

Om man ville vara lite svulstig kunde man citera vilt, och skriva saker som "ängslan djupt mig fattar vid dessa solskensvågor".

Och om någon undrar...

...så vet jag exakt hur töntig jag är!
Men det är omöjligt att vara riktigt huvudet-i-betongväggen-kär utan att samtidigt vara töntig.
Det är en universal lag.
Som Feven skulle sagt.

Romantiskt dravel att förfasa sig över.

Jag känner verkligen att allt kommer att bli bra.
Det finns absolut ingenting att oroa sig för, för så länge du finns kan ingenting gå fel. Och det du sa om hur man fnyser när någon pratar om att man bara måste hitta den rätta, och hur man vet att det bara är tomt prat. Att kärlek inte är som i filmerna, eller som i böckerna. Som i alla låtar. Det finns inget som stoppar tiden. Kärlek kan vara jättefin, men alltid flyktig. Alltid nöter man mot varandra i slutändan.
Allt det där visste jag också.
Och sen kom du.

Och folk får säga precis vad som helst, det spelar ingen roll.
Jag tänker inte skämmas för att jag är lycklig.
För du och jag är det bästa som har hänt!

Känslobajs.

Nu var jag stygg och censurerade igen.
Men man kan ju inte vara hur nöh som helst.

Så vi slopar det känslosamma och svulstiga och nöjer oss med:

Nena är en fjant.
Nenas vänner gillar Nena trots att/för att Nena är en fjant.
Nenas vänner är bäst!

Äh, vem försöker jag lura?

Jag tänker aldrig ge upp, för att ge upp vore att acceptera läget.

Tack.

Efter att ha spenderat två dagar med att debattera med SD-anhängare ger jag upp.
Jag hoppades väl någonstans att det skulle gå att resonera, att få dem att förstå argument baserade på fakta. Men det är lönslöst. Det är som att försöka resonera med någon som kör "lalalala-bingo-bingo-bingo".

Så jag ger upp.

Tack för mig, och tack för att ni som röstade har röstat in hat och rasism i Sveriges regering.
Hoppas att ni är jävligt nöjda nu.

Jonas Gardell skriver ett hjälteinlägg om kvinnosyn och valet.

"Egentligen hade jag inte tänkt skriva mer om valet nu. Jag har ju redan tagit ställning och i ett antal punkter formulerat varför.
Men det blir ytterligare en text.
Jag måste skriva om Mona.

Jag kallar henne vid förnamn troligen för att hon är kvinna.
Fredrik Reinfeldt hade jag kallat vid efternamn eller vid det fulla namnet.

Dagligen läser jag i tidningarna om Monas misstag, Monas underläge, hur Monas förtroendesiffror ständigt rasar, hur inte ens männen i hennes eget parti stöttar henne. Expressen hade till och med mage att häromdagen köra ”Tobleroneaffären” en gång till, som en sorts ”upplysning” om nån hade missat.

Observera att Expressen inte samtidigt kör finansminister Anders Borgs svarta barnflicke-affär i repris. Inte heller finner man det nödvändigt att påminna om utrikesminister Carl Bildts minst sagt dubiösa inblandning i Lundin Oil, eller upprepa turerna i förre arbetsmarknadsministerns arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins eventuella horköp.

Nej, man kör Mona. En gång till. Några blöjor och en chokladbit köpt med fel kontokort. Vi älskar ”Toblerone-affären”, för det gav oss en anledning att hata.
Hata Mona. Hata kvinnan Mona.
För jag tror att det är vad det handlar om: Män som hatar kvinnor.

Och jag tror att man hatar att hon inte ger sig. Hon var ju nere för räkning, utslagen, besegrad. Man hade ju blivit av med henne. Hon borde ha försvunnit stukad med sina blöjor och sin jävla tröstchoklad.
Men käringen kom tillbaka! I vilken annan berättelse som helst hade hon varit Hjälte. Om hon varit man vill säga.

I mina ögon påminner Mona Sahlin mer och mer om slithästen i George Orwells Djurfarmen som vid varje motgång svarar ”I will work harder!”

Varje dag får Mona Sahlin i pressen svara på frågor om de dåliga opinionssiffrorna. Varje dag svarar hon: ”Då får vi väl arbeta hårdare!”

Och så arbetar hon hårdare.

Det här valet ska jag minnas för detta: Hur varje medel var tillåtet för att racka ner på Mona Sahlin, inget angrepp var för lågt eller för plumpt, inte ens från sina egna, dem hon skulle stöda sig mot och förlita sig på, och hur hon själv ändå lyckats fokusera och för varje debatt jag sett henne i blivit tydligare, klarare, ännu mera skärpt.

Jag är djupt imponerad, och är det något jag tycker Mona Sahlin denna höst bevisat en gång för alla är att hon oavsett valutgången i just detta val skulle bli en alldeles utmärkt ledare för vårt land.
Och jag tror att hon hade blivit det.
Om hon varit man."


http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.jonasgardell.se%2Fdoc%2Fdiary.jsp%23section%3Dk7&h=e4ca8

Jag säger...

..som Dals Långeds hejarklack i Vi i femman -95:

Pust och stön och ack och ve!
Vad ska nu av detta ske?
Jo vi ska vinna, inte försvinna!
Heja Heja Heja!

CSN, allt är förlåtet!

Och precis när jag bestämt mig för att se det här positivt.
Komma till jobbsökarkursen full av entusiasm och försöka få ett så bra jobb som möjligt.
Ja just då får jag av en slump reda på att jag är beviljad studiestöd!

Halle-fucking-lujah!

Nu ska jag bara få en studieplats så är saken klar.

Och som ursäkt för det här tråkiga inlägget lägger jag in den här:

Jo, det artar sig:

Okej, fler drömmar.

Jag vill bo ihop med fantastiska, underbara, fina, smarta, kärleksfulla Mattias, och jag vill att vi ska ha den här tapeten i vårat gemensamma hem:

Totalt blaj!

Jag pratade i telefon med my main man Gunnar.
Av någon anledning började jag räkna upp hur hans ultimata dag skulle vara.
Sedan växlade vi till hur min skulle vara, och jag kom på två saker:
1, att de skulle återinföra pommestallrik på Bishopsmeny, så att man skulle kunna ta en öl och äta pommes i glada vänners lag.

2, Att de dessutom skulle höja volymen, så att jag kunde höra alla fina 50-60-tals hits bättre. (Och irritera Gunnar genom att berätta vad alla heter, vem som framför den och vilken skiva man kan hitta den på).

Det här är alltså mina drömmar.
Såhär klen fantasi, eller såhär låga krav.

Så jag bestämde mig för att utveckla den, så här kommer en otroligt spännande lista över mina drömmar, och saker jag önskar mig:

1, Måla om hallen. Färg har jag dock ingen aning om, och tips emottages tacksamt!
2, Ny rökelse!
3, Eh..en större säng!
4, Fluffiga socktofflor.

Äh va fan, nu ger jag upp!

Jag har helt enkelt ingen fantasi när det kommer till drömmar, eller så har jag allt jag vill ha?

Uhm, kan väl slänga in en vinterjacka, vinterskor och någon varm tröja också.
Så, skitbra lista, verkligen...

Tua nella bocca!

Jo.
Det var ju meningen att jag skulle läsa Kreativt Skrivande i väntan på att få hoppa på min utbildning.
Men tack vare åh så älskvärda CSN så blir det inte så.
Nej, istället blir det jobbsökarkurs på måndag.
Och iom min yrkeshistoria lär jag hamna inom äldrevården.
Det känns ju bra iom att jag spenderat sommaren med att prata om hur jag är klar med att torka rumpor och få spyor över ryggen.
Jag borde tänkt på att högmod går före fall.

Åh CSN, mitt hjärtas fröjd!
Brinn i helvetet.

Apropå Sverigedemokraterna:

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/sd-politiker-afrikaner-programmerade-valdta-barn-1.1164013

"Under många tusentals år har negern kunnat softa i värmen, käka lite bananer, våldta nån förbipasserande kvinna eller unge, slåss med andra negerhannar och äta upp dem, spela lite trumma, springa omkring lite, fånga nån antilop, käka lite bananer, knulla lite, berusa sig på jästa frukter eller örter, osv. Så har det hållit på under årtusendena utan att något evolutionärt tryck i form av miljöfaktorer har tvingat negern att utvecklas i en annan riktning."

Per T K Wahlberg uppger att alla citat är från ett inlägg på webbplatsen Flashback. Dock är det inget han tar avstånd från:

– Jag tyckte det var en ganska träffande beskrivning.

Jag säger som Lily Allen:

Jag har...

..någon sorts regel som går ut på att jag inte får redigera det jag skriver här.
För att bloggen kan ses som en sorts dagbok, därför måste det stå som det står. Och det jag har skrivit har haft någon sorts mening då jag skrev det. Sedan om den ändras med tiden är egalt för hur det var då, när inlägget skrevs.

Men nu har jag bestämt mig för att plocka bort ett visst inlägg, eftersom att helt fel personer tar åt sig. Och det sista jag vill är att såra någon.

Inlägget jag syftar på var en del av ett litet internt "krig".
Men nu ryker det.
Och jag kan garantera att ingen av er som faktiskt har tagit åt er har något som helst med inlägget i fråga att göra.

Så är det!

In och maila!

Det tar två sekunder, men kan rädda fler djur från att gå samma vidriga öde tillmötes.

http://sveketmotminkarna.se

Och så var jag sådär dryg igen:

Menlösa Facebookvänner - tappade antagligen bort matlådan nån stans på vägen mellan ner packningen och skopåtagningen.

Peter Inkognito - men hur väljer du när du skriver ihop orden och inte? går du på något särskilt eller blir det mest liksom slumpmässigt?

Nenalique Too-Bad - ‎...sa han, och resonerade således med en fiktiv person. ;)

Kanske det sötroligaste jag någonsin sett.

Bara en sådan sak som att etiketten blir "Dracula-uggla"!

Jag tröttnade.