Ful.

"Min bil är finare än din", sa han. Hans bil var blå, min var röd. Jag var ganska säker på att rött var finare än blått. En känsla bara, i maggropen. Något om mammas klänning och sättet hon luktade på när hon bar den. Saft, ur repiga glas. Julgranskulor. Rött var definitivt finare. Men han såg så säker ut när han sa det. Som att han visste något. En hemlighet. Jag synade våra bilar noga. De var exakt likadana. Fast hans var blå och min var röd. "Du har en ful bil", sa han. "Rött är för tjejer". En blixt någonstans i huvudet. En skakning i armen. "Du är bara en dum tjej", sa han. Och hans mun var ful. Spottet glänste på underläppen. Ful ful ful. "Du är dum", svarade jag. "Du är dum, och din bil är ful!". Han skrattade åt mig. Som att han såg allt det här jobbiga som han fått att bulta i bröstet. Som att det var fånigt, löjligt". "Du är ful!", skrek jag och slog honom. Med bilen. Den röda bilen gjorde röda märken. Sen grät han. Ful gråt. Ful.

Ibland älskar man sina katter...

...ibland..not so much:

Inte för att försöka påverka er på något sätt...men...

Läs här

Intelligenta barn blir vegetarianer

IV nr. 11/2007 s. 18

Ju intelligentare ett barn är, desto större är sannolikheten för att det blir vegetarian som vuxen. Slutsatsen drar brittiska forskare vid University of Southampton efter att ha studerat 8179 personers livsstil. Alla personer fick sin intelligenskvot mätt som tioåringar och blev nu ombedda att berätta om sina kostvanor. Sammanlagt 365 deltagare berättade att de var vegetarianer, och dessa deltagare hade en markant högre intelligenskvot som tioåringar. Den nya upptäckten kan bidra till att förklara varför intelligenta, välutbildade människor ofta är friskare, vilket flera undersökningar påvisat. Vegetarianer drabbas mer sällan av för högt blodtryck, för högt kolesterolvärde och hjärtkärlsjukdomar.

Feedback och uppskattning:

Jag känner mig tvungen att publicera den här kommentaren.
Inte för att dra upp hela debatten om ostkrokar v.s ostbågar igen,
utan helt enkelt för att slutklämmen är så förbannat charmig att jag faktiskt skrattade till, för mig själv.


"Fine har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "nenas språkskola:":

Visa mig en påse på vilken det står ostkrokar. Jag har inte sett någon, så i min världsföreställning heter det ostbågar och samtidigt tycker jag att det är jätteroligt att det blir sådan debatt!
Men så är jag van att hela tiden få förklara mitt språk, som av vissa inte räknas somm ett språk. Men... Men, det är ju skånska!!"


- Jag börjar så smått undra om det helt enkelt förhåller sig så att jag har väldigt sympatiska läsare.
Den stora följdfrågan blir i sådana fall naturligtvis, why in gods name!? Kryddat med en portion prestationsångest.
Men det är karaktärsdanande, och du Claude om någon vet ju att jag behöver mer av sådant i mitt liv.

På sista tiden...

..har folk börjat övervinna sina fobier och ta sig upp ur sina träsk.

Det är helt fantastiskt!

Varför finns det inga medaljer för dem?

Kära Claude...

Du ställde dig frågande till om jag är karaktärsfast.
Svaret på denna fråga blir "nej".
Definitivt nej. Skräddaren säger nej.
"Har du någon karaktär överhuvudtaget?" kanske du frågar dig då.
Där blir svaret ja. Hur nu den karaktären yttrar sig och vad den består av får dock stå fritt för betraktaren att avgöra.

Vad mer kan jag förtälja dig kära Claude och dig kära Kött! ?
Vi gör egen glögg. I en grå skurhink. Hinken är dock helt ny och obesudlad. Detta hjälper dock inte den stackars glöggen från att likna en spya. Den ser verkligen, verkligen ut som en grumlig spya. Täckt med plastfolie. "Vafför gö dom på detta viset?" kanske någon frågar sig när de ser hinken, men är för finkänsliga för att fråga. Sedan går de härifrån med en obekväm känsla i ryggraden. Något som kliar nerverna så smått, men ändå tillräckligt mycket för att irritera. Hursomhaver, det luktar hemskt juligt och mysigt om herr skurhink. Och det är väl vad som räknas denna högtidernas högtid som komma skall. Idag hängdes stjärnor upp, den infernaliskt rosa grannen kläddes med dito ljusslinga och diverse kulor och krams. Tomtar fästes i diverse ytor medelst hjälp av häftmassa, eller som man säger i de mer gudsförgätna delarna av landet "kludd". (Här skall jag räknas in, märk väl). Säga vad man säga vill, mysbelysning, choklad/chiliglögg och pepparkakor funkar för mig.

Nu till sängs! (på ett icke erotiskt sätt)

Godnatt Claude, godnatt Kött! och godnatt  ni andra!

Äsch...

..jag klarar mig ju inte utan att få ösa ut allt tankebajs här.
Kära slaskhink, vad vore jag utan dig?

Så...hur många trodde att jag faktiskt skulle lägga ner?
En...ingen?

Okej.
Det har vart fyra år.
Men på sistone har den här bloggen bara fött missförstånd på missförstånd.
Allt bara för att jag är för dålig på att uttrycka mig.
Så jag lägger ner bloggen nu, det är inte okej att folk mår dåligt bara för att jag uttrycker mig klantigt.

Tack alla ni som har följt mig och tryckt på "mera tack" eller "haj fajv".
Och till er som tagit åt er kan jag inte säga annat än förlåt, och att jag aldrig menade något illa.

Dementi:

Okej, jag ändrar mig.
Tre kloka männsikor har fått mig att tänka om.
Jag tycker fortfarande inte att man får säga fotölj eller "han tog självmord".
Men man får säga ostkrokar och hårdbröd.
Och vi från Trollhättan får säga bamba, gött mos, änna, la och bös.

Det är ju trots allt charmen med det svenska språket.
Och jag måste verkligen jobba på att bättre uttrycka när jag skämtar, både i verkliga livet och i text.

Och så fredagslåten:

Susa säv, susa. Slå våg, slå.

Daniel skulle ha tagit med en bulle till mig, men han glömde. Vi pratade om att skriva romaner om latent homosexualitet bortom Bodås. Henric avslöjade sin ålder och chockerade klassen och Svante hade gett sin syn på både det ena och det andra, detta innan vi fick veta om Puttalaisen och FrödingHeidenstamLevertin och galenskapen, Stockholmspriserna och yoghurtbrydderier samt dilemmat med att födas som den förste sonen till en arabisk man. Man blir ständigt slagen för att man inte reagerar på tilltal. Man reagerar inte på tilltal för att alla har samma namn. Daniel och jag planerade vår stora avslutning med folie, Leila K och Popsicle-luggen. Sedan lyssnade vi på Lars Anders Johansson innan det var dags att vandra hem i lovikasnön med bästa vantarna Gunnars mor stickade till mig. Naturvitt på rosa på lila på mig.. Den minsta julstjärnan fick Siri. Och se så många blommor som redan slagit ut på ängen. Gullvivva, mandelblom, kattfot och blå viol.

Men människor...

...var är er humor?!

nenas språkskola:

Hej gott folk!
Nu ska vi reda ut lite missförstånd.

Det heter våldtäkt - inte våldtäckt.
Man blir inte täckt av våld, man blir våldtagen.

Det heter fåtölj, inte fotölj.
Jag menar..om du tänker efter lite, hur relevanta är fötterna när du sitter i en fåtölj?

Man begår självmord, men man tar livet av sig.
Man tar dock inte självmord. Lika lite som man begår livet av sig.

Det är ett hårt bröd, men det heter knäckebröd.
Hårdbröd är bara ett tramsuttryck.

Ostkrokar får man säga, om man vill låta infantil.
Ostbågar heter det.

Nu har vi rett ut det.
Öva på era ord till nästa vecka.
Då lär vi oss något annat språknyttigt.

Pssst...

...jag fyller år idag!

Parantes

Jag har verkligen hamnat i världens bästa klass.
Är jag sjuk en dag får jag ett sms där de skriver att de saknat mig.
När jag kommer tillbaka hälsas jag med en stor kram.
Varje rast fikar vi tillsammans, och jag tror helt enkelt inte att man kan hitta en klass med bättre sammanhållning.
Jag skulle kunna läsa tillsammans med dem resten av mitt liv och vara nöjd.
Det kommer verkligen att kännas sorgligt när den här kursen är över.
Ifall att ni undrade...

Bright eyes och nostalgi.

"o please forgive what I have done
no you can't stay mad at the setting sun
cause we all get tired, I mean eventually 
and there's nothing left to do but sleep"

Under all tid jag varit medlem på fejan har jag fått två roliga utmaningar....

...det här är en av dem.

Hey, jag är musiknörd, jag kan inte hjälpa det!

Regler:

Once you've been tagged...

(1) Turn on your mp3-player or your music player on your computer.

(2) Go to shuffle songs mode.

(3) Write down the first fifteen songs that come up --song title and artist-- NO editing/cheating please.

(4) Choose 25 people to be tagged. It is generally in good taste to tag the person that tagged you.

• I melt with you  - Modern English

• Your Protector - Fleet Foxes

• You told a lie - Camera Obscura

• Crystalised - XX

• Seeds of night - The Cave Singers

• A night in - Tindersticks

• Such a common bird - Wendy McNeill

• Shine like stars - Primal Scream

• Homesick - Kings of Convenience

• Heartbeats - The Knife

• This is the one - The Stone Roses

• All is Love - Karen O And The Kids (Where the wild things are OST)

• Femme Fatale - Velvet Underground

• I don't know what I can save you from - Kings of Convenience (Röyksopp Remix)

• Girlfriend in a coma - The Smiths

Eeek, a peek!

Vem är du som googlar mig, med mitt fullständiga namn.
Friend or foe?

På väg till skolan imorse rämnade plötsligt marken under mina fötter.
Förvirrad och omskakad fann jag mig stående i ett hål.
Ett hål som brutits upp, mitt i gångvägen.
Antagligen har några lustiga typer stulit konerna som ska varna för just nämnda hål.

Hålet var ungefär lika djupt som jag var lång, så att ta mig upp själv var uteslutet. Efter ett tag kom en ung grabb på cykel.
"Hallå!" ropade jag, och hoppade så att mitt huvud skulle sticka upp ur hålet. "Pang" skrällde det och så for grabb och cykel i backen i en hög av idel flaxande armar, ben och hår.
När han trasslat ut sina gängliga leder försökte han så dra upp mig ur hålet, men med tanke på hans gängliga fysionomi visade det sig vara dödfött. Så vi inväntade draghjälp. Efter en kvart kom en gammal man med en tax. Inte riktigt den draghjälp vi hade hoppats på. Så stod vi där, jag i hålet, grabben, gubben och taxen ovanför, och misströstade.
Då kom plötsligt en kvinna gående.
Jag är inte ett fan av att ta till stereotyper, men denna kvinna kan jag bara beskriva med ett ord - butchflata. Med bister blick traskade hon fram till oss, lyssnade knappt på grabbens förklaring utan sopade honom bara åt sidan, tog tag i mina handleder och plötsligt flög jag upp genom luften för att genast finna mig stående på gångvägen igen.
Hennes bistra blicka for över mig där jag stod omtumlad, ruffsig och generad.
Så drog hon lite på överläppen, gav mig en nick och fortsatte gå.

Jag, grabben och gubben stirrade mållösa efter henne.
Taxen var fullt upptagen med att bajsa i diket.

Hjärta

Den nya, förbättrade generationen.

Siri: Jag tycker det är så dumt att killar inte har mer rosa, lila och muffins. Och att tjejer inte får kläder med spiderman och sånt på. Och att affären har skyltar där det står "killstorlekar" och "flickstorlekar", de borde blanda alla så att man får ta precis vad man vill ha. Det finns ju många barn som vill ha olika!
När jag blir stor ska jag ändra det, för vad kan ett litet barn som jag ändra?

Jag: Ett barn kanske inte kan ändra mycket, men om alla barn protesterade skulle de vara tvungna att lyssna.

Siri: Åh, då ska jag säga till alla barn jag känner!


Hört på Bolibompa:

Vuxen: Vill du ha en fru?

Barn: Näe.

V: Varför inte?

B: Nä men jag gillar att leva ensam och göra sånt man inte kan göra när man har hustru. Som att köpa chips varje dag och äta dem på måndagarna.

Kära anonym...

Eftersom att jag har en känsla av att du kommer att missa mitt svar annars så kommer det här:

Anonym sa...
Varför skulle det var något fel om man gillar Cinema Strange och Bauhaus? Snarare rätt att utveckla sin egen smak.
2:30 em

Anonym sa...
För det andra är Bauhaus snarare ren goth dvs mörk post punk utan rockinfluenser och Cinema Strange är snarare deathrock.
2:34 em


nenalique sa...

Jag ansåg själv att mina kommentarer var uppenbart ironiska, men tydligen gick det dig förbi. Men det är trots allt en av riskerna med text, ironi och skämt går inte lika tydligt fram. Naturligtvis får man gilla vilken musik man vill. Skälet till att jag postade dem var ju just för att jag tycker om dem, så jag förstår inte varför du tror att jag anser att man inte bör göra det? Den uppenbara frågan är istället varför du är såhär långt bak i min blogg och rotar och varför du kommenterar anonymt. DET är väldigt mycket mer spännande än några skämtsamma kommentarer som mest var riktade till min syster (som tycker om Hits for Kids-skivorna.).

************
Jag måste erkänna att jag blir lika förvånad varje gång det här fenomenet inträffar. Jag förstår ärligt talat inte varför någon följer den här bloggen överhuvudtaget, jag kan inte se behållningen (men är naturligtvis väldigt glad att ni gör det). När någon sedan tar sig tid att följa den långt bakåt ja..då blir jag både imponerad och lite rädd. Vad otroligt mycket trams ni måste ta er igenom för att hitta något av värde. Och att sedan kommentera dessutom, det blir nästan en religiös upplevelse.
Tack för uppmärksamheten, och i framtiden kanske jag får poängtera lite tydligare när jag faktiskt skojar.

Alla delar ju inte min smått obskyra humor.

Sorg och saknad.

Jag hoppas att jag en dag ska kunna se en bild av Bubben och bli glad.
Fortfarande är det bara något som värker inuti.
Kärleken till en katt kan nog bara de som förlorat ett älskat djur förstå.

Se fler fantastiska bilder som nils har tagit här

Linköpinghelg i korthet.

Tåg,tåg,pocket shop -älskade pocket shop, läsning på cityterminalen, tåg, skinka på veg.mackan, regnigt slaskigt Linköping, pastapizzamiddag, öl på Harrys och Cornelis på bio med Henric och Charlotta, mysig hotellnatt.
Hotellfrukost, apelsinglögg, tzay och vin hos Karin och Jonas, studentspex, fina Charlotte, fnisspromenad, Emma-fest, vin, drinkar, tända ljus, praliner och popcorn,kramar, myssnack, nattpromenad, Harrys hade fullt varpå man går in på stället bredvid och traskar via källaren in på - Harrys, dans dans dans och öl, fjantig på falafelhak, taxifärd med We are the world på högsta volym, uppblåsbar säng hos Victor.

Oh my, jag känner att det börjar gro en kärlek någonstans.

Årets fjantskalle:

- Hej Nena, grattis till utnämnelsen!

-Tackar tackar!

-Hur känns det?

-Jo, det känns ganska bra. Som att få vifta runt ordentligt med klubban i innebandy ungefär.

-Vad har du haft för dig denna speciella dag då? Har du firat?

-Låt mig se nu..jag gick ut och traskade i snömodden imorse.
60 minuter av pulsande, det var skönt.
Sen kom jag hem och storstädade, rensade undan halloweenpynt och så, dammade..moppade..sånt dääärnt du vet. Ja sen körde jag pilates i 40 minuter. Och duschade. Ja det var väl det.

-Så det blir inget firande?

-Vi får se när kärleken kommer hem. Kanske att vi tar på oss grismaskerna och smetar in oss i olja. Virar in oss i gladpack. Ålar runt som maskar på golvet. Gnider oss mot varandra. Utstöter läten.

-Jaha..eller...oj...jaså?

-Nej, jag skojade bara. Vi ska nog käka något gott. Se en film. Ha sex.

-Jahaja...så det kan vara. Ja...tack för intervjun då.

- Lugnt dä!

***************

Och vad lärde vi oss av det här barn?
Vad var sensomoralen?

Jo att Nena har tränat i över en och en halv timma idag.
Och städat massor.
Duktig Nena!
Nu säger vi det alla tillsammans: "Duktig Nena!"

En alldeles vanligt ovanlig man.

Det var en gång en man.
En alldeles vanligt ovanlig man.
Denna man hette Kåre.
Ett både vanligt och ovanligt namn.
Speciell, utan några konstigheter.
Som att välja pistagelängd till kaffet, istället för den sedvanliga vetelängden.
Som fest i vardagen, så tyckte han om att se på sig själv, Kåre.

Kåre arbetade på en fabrik där man tillverkade glödlampor.
I 40 år hade han varit en självklar länk i produktionen.
Utan Kåre - ingen lampa, brukade han tänka, och förträngde helt det faktum att produktionen varken stått stilla den dagen han fick ta ledigt för att dra ut en tand eller den veckan Gunilla övertalat honom att resa till Kanarieöarna.
En vecka på Teneriffa. Och Gunilla vägrade åka upp till vulkanen för att hon var så hysteriskt rädd för att ramla i.
Och inte gick det att resonera med henne, och förklara att vulkanen nu för tiden var ett berg. Och det är omöjligt att ramla in i ett solitt berg.
Men nej, fruntimmer och deras hysteriska föreställningar!
Så det blev stranden, grisfest och diskotek.
De tre saker som Kåre avskyr allra mest, efter oordning, människors kroppsfunktioner och regelbrott.
"Det var ändå en himla tur att jag slapp henne", brukade Kåre tänka.
Han hade sitt, mycket väl gömda, exemplar av FIB-aktuellt.
Han behövde ingen kvinna.
Visst kändes det lite smutsigt, solkigt nästan.
Men det var inte hans fel! Han var bara en man med behov.
Det var kvinnorna i tidningen som solkade ner sig själva, genom att ligga sådär och fläka ut sig utan skam i kroppen!
Sådan var definitivt inte Gunilla!
Nej där skulle allt vara kutter och pussar och söta ord mitt i akten.
Vilken karl, med självrespekt, kan ställa upp på dylikt trams?
Det måste vara någon slags ordning!
Regler! Kuttra först och akten sen! Kutterfri!
Kåre kände att han blev alldeles svettig bara av att tänka på det.
Blodet började dunka i tinningarna och pulsen steg.
Och se, nu hade han redan missat att kontrollera tre lampor!
Allt gick fel, och allt var Gunillas fel.
Gunilla och hennes kutter.
Kutter från morgon till kväll.
Och sen när Kåre sa ifrån, ja då började hon kuttra med pizzagubben istället!
Amour eller vad han nu hette.
"Det betyder käärleeek", sa hon medan hon packade sina underkläder.
Vitt och rosa med spetsar, rosetter och bjäfs.
Ska det hetsa upp en karl?
Kvinnorna kan lika gärna gå med nallebjörnar mellan låren i sådana fall.
Nä, kvinnorna borde lära sig mer från Fibban.
Solka ner sig lite.
Vresa skamlöst och visa sig som sådana de är!
Nu var Kåre riktigt uppretad.
Han kände för att slå näven i löpbandet och slå sönder varenda jäkla lampa.
Lampa efter lampa som rullade förbi och krävde att han skulle kontrollera dem.
"Kolla mig! Kolla mig!", som att Kåre inte hade bättre saker för sig!
Teneriffa! Och ingen vulkan!
Då kan man lika gärna åka till helvetes Mallis!
Jävla Gunilla!!
Kåre började få svårt att andas. Skjortkragen kändes alldeles för trång.
Svetten började rinna över ryggen.
Och nu stirrade Anna på honom också, som att det var något fel.
Som att han inte har rätt att vara arg som alla andra.
Som att bara kvinnor får ha känslor!
Skenheliga, förbannade tramsor med ensamrätt på allt!
Allt ska de ha, och som karl får man ta skiten som blir över.
Snus, sport, bilar och all annan skit som ingen egentligen är intresserad av på riktigt.
Och allt är Gunillas fel!
"JÄVLA GUNILLA!", vrålade Kåre, och sopade ner varenda glödlampa i golvet.

Det blev alldeles tyst. Förutom bandets dunkande.
Tjugo par ögon som alla vändes mot honom.
Chefen som kom ut från kontoret och stod där, lönnfet och slipsprydd och skakade på huvudet.
Han ville ändå inte ha Gunilla.
Han skulle ändå ha gjort slut.
Han hann bara inte.

Höjden av pinsamhet:

Ibland händer det att man gör bort sig.
Kanske blev man lite för full och dansade fast det inte var dans, för att sedan upptäcka att man glömt dra ner kjolen efter att ha varit på toa.
Kanske kissade man på sig i soffan hos tjejen man är kär i.
Kanske somnade man på en fotbollsplan på väg hem från en fest, och vaknade av att ett knattelag skulle spela match, och bekymrade föräldrar undrade om man möjligtvis kunde däcka någon annanstans.
Kanske ville man gå på maskerad som spexig hattifnatt, men fick, då ens mor bara hade bruna lakan att avvara, gå som bajskorv istället. *

Lugn, det är ingen fara!

Jag har nämligen räknat ut vad som är höjden av pinsamhet, och så länge du inte gör detta så kan du alltid komma tillbaka och få lite tröst av detta inlägg.

Höjden av pinsamhet, och nu snackar vi globalt, det absolut värsta du någonsin skulle kunna göra...det är att ha sex med den här mannen:



Seriöst, skulle du råka hamna i säng med honom...ja då är det bara att dö skamdöden på en gång. Det finns ingen bot (maha!), ingen försoning, ingen syndernas förlåtelse.
Då är du, per definition, pinsamheten personifierad!

Så där har ni det!
Nu kan vi göra bort oss med en känsla av lättnad.
För vi kommer aldrig, aldrig någonsin att hamna där, eller hur?


*exemplen kan vara hämtade från verkligheten, men då jag föredrar att inte få min rumpa kickad blå av diverse vänner väljer jag att inte gå ut med vidare information.

Kärlek, blaj och trams!

Månaderna går och går, och jag är fortfarande alldeles knäppt nykär.
Sitter nästan och studsar av iver och pirr i väntan på att han ska komma hem från jobbet.

Och ju längre tiden går, desto mer övertygad blir jag om att jag har hittat precis rätt. Det finns ingen bättre för mig, så är det bara.

Herregud vad jag ser fram emot resten av livet!

Popplarnas populistiska pardans.

Kära herr Arnulf!

Häromdagen var jag ute och flanerade.
Jag hade just passerat slottet då en man tilltalade mig.
Han frågde om jag härstammade från Finland eller Amerikatt.
Tydligen har jag en amerikansk käklinje.
Vidare inviterade han mig till möte på valfritt diskotek under lördagsnatten.
Jag avböjde.
Då undrade han om jag kunde tänka mig att låta honom bjuda på en öl på valfritt ölcafé i närheten.
Jag förklarade att jag var strängt upptagen med att vara mor.
Efter en del övertalningsförsök och tusen frågor om mitt liv och leverne avek han så med ett "Tack ändå!". Tack själv, svarade jag.

Hur kommer det sig att jag apellerar så till män mellan 35-55 med arabiskt påbrå, 22 åringar som fortfarande bor hemma och åttaåriga pojkar?

Denna reflektion fick mig att känna en stor glädje för det faktum att jag är upptagen och trolovad.

Hallelujah, jag slipper singelträsket!

Skriv mig snart Arnulf, och förtälj mig om popplarna, kravatten och Berlins blomsterålder.

din förtrogna

Nenalique von Clique.

Världens sötaste kåkfarar-låt:

Kanske är jag kär i dig.

It doesn't matter where you go or what you do.
I wanna spend each moment of the day with you.
Look what has happened with just one kiss.
I never knew that I could be in love like this.
It's crazy but it's true5 I only want to be with you.

Singelminne

- Du är mycket snyggare nu när du är smal.

-Hur vet du det? Du har ju aldrig sett hur jag såg ut innan.

-Nä men det är snyggt att vara smal.

- .....du var mycket snyggare innan du öppnade munnen.

Helvetesjävlakukfanskap.

Jag har arbetat som ett as med den här kursen.
Jag har lusläst varenda bok.
Legat vaken till 3-4 på morgonen och plöjt bok efter bok.
Argumenterat och dragit paralleller hej vilt på seminarierna.
Allt bara för att jag verkligen, verkligen vill få bra betyg på den här kursen.
Visa mig själv att jag är tillbaka.

Och så går allt åt helvete bara för att jag inte kan ta mig till högskolan och låna den jävla kursboken.
Tack vare influensa.

Det är fan så att man kan gråta.

Om någon undrar över den något...eh....fruktansvärda musik som står som mest spelade denna vecka så kan jag lugna er med att jag inte blivit galen.
Däremot har min dotter högst tveksam musiksmak.
Förhoppningsvis rätar det där ut sig med tiden.

Hoppas, hoppas, hoppas.....