Varje gång jag ser dig
känner jag inom mig
att någon särskilt håller på att ske

Graderna de stiger
benen bara niger
hjärtat det har svårt att hänga med

Om jag finnge chansen
att i nästa dansen
få sväva ut med dig som i en dröm

Skulle du få höra
vad vi kunde göra
om vi två kunde bliva ett

Men då kommer han med mustaschen
och bugar och ber om en dans
ja då kommer han med mustaschen
de andra de har igen chans

Om du bara vill
glömma bort den kille
som alltid sista dansen av dig får

Tipset du då ger mig
försöka med en sång grej
nu prolemet plötsligt jag förstår

För att kunna lyckas
min läpp den måste smyckas
med en stor och lockande mustasch

På plats och nu den hittar
den henne retligt kittlar
till andra hon nu säger just så här

Men nu kommer han med mustaschen
och bugar och ber om en dans
ja nu kommer han med mustaschen
de andra de har igen chans

Ibland förlorar man nästan hoppet om mänskligheten...

Nu senast tack vare den utomordentligt fåniga facebookgruppen "Upprop FÖR könsspecifika barnkläder"
I beskrivningen kan vi finna följande motivering:

"Den 26/2 kommer feministerna att bojkotta klädaffärerna som säljer könsspecifika barnkläder, och detta måste vi ju såklart trotsa..
Så.. Lördagen den 26/2 så handlar vi kläder som galningar till våra barn.. Och så klart könsspecifika ;)

Ni hänger väl på??"

Mitt svar blev:

"Det här måste ändå vara något av det fånigaste och mest tragiska i Facebooks historia. Kanske passa på att skapa gruppen "Vi som är för ett omjämställt samhälle". Passa på att upplys era chefer om eran ståndpunkt så kan han sänka er lön ett snäpp också. Ja ni kvinnor alltså. Ni har ju bröst och kjol, inte fan ska ni ha lika hög lön som karlarna! Ni kan ju ta och pynta er lite och sprida kvinnlig fägring på arbetsplatsen istället."

Jag tycker att ni som har Facebook ska gå in i nämnda grupp och trycka på knappen märkt "Kommer INTE att delta".

För dig som undrar vart Dag 2s text tagit vägen så kan jag bara säga att du får ge dig till tåls lite, jag är inne på min hemtentas sista skrivtimmar efter att i stort sett ha skrivit ett dygn i sträck. Men den kommer!

Dag 1: Julpynt

Julpynt ja.
Jag har alltid varit något av en rebell.
Revolterat mot alla normer och förutfattade meningar.
Alla "såhär ska det vara".

Därför är det nästan lite pinsamt att erkänna att jag, när det kommer till julpynt, är konservativ som en gammal Elisabethansk protestantisk man med fobi för allt som kan förändras.
Julpynt ska vara traditionellt. Så traditionellt som möjligt.
Absolut inga lysande plastrenar eller uppblåsbara snögubbar.
Hederliga kulor i trevliga traditionella kulörer.
Diskret ljusslinga. Ädelgran. Granmatta av säckväv.
Ja ni fattar grejen.



Och den lilla resten av tonårsrebell i mig jublar såklart över att jag har en dotter som inte alls delar mina pynt-värderingar.
Därför har vi varje jul ett knallrosa monster till gran.
Med pynt i rosa/lila/silver. Rosa ljusslinga. Rosa adventsljusstake. Fjädergran.


Hon vänder med andra ord uppochner på allt jag tror på.
Och jag har faktiskt lärt mig att tycka om det.
Nu kör vi på traditionellt och kitch - i en lagom blandning.

Jag gillart!
Längtar redan tills nästa jul, då jäklar ska jag gå loss på glitterkulor, bambis och påfåglar i granen. Det blir fint.

Nej nu får det fan bli skärpning i ledet!

Jag har inte bloggat ordentligt på evigheter.
Sanningen är att jag antingen har skrivit tenta, eller haft för kul.
Det har varit bio, bio, bio, bishops, käka ute, fest, konsert, efterfest, filmkväll, ost och kex, och allmänt hang around. Varvat med seminarier såklart.

Nu är det tentavecka igen, men jag tänkte ändå köra igång en lista.
För att vända den här driftande skutan hem.
Notera att det icke är jag som har skapat den här listan, den är funnen.


Såhär ser underverket ut:

dag 1, julpynt (känns ju lagom weird i februari, men sure)
dag 2, det här hade jag absolut inte på mig idag (spänningen är olidlig)
dag 3, min värsta bajsupplevelse (för de lite mer sofistikerade läsarna)
dag 4, sist jag såg nåt jag verkligen inte ville se (!)
dag 5, min relation till valfri kroppsdel (jojo, klassikern)
dag 6, mitt pinsammaste minne (sådant brukar uppskattas ja)
dag 7, min erfarenhet av magsjuka (ehm....jaja. är väl den tiden på året?)
dag 8, sämsta raggningsrepliken jag fått (just det.)
dag 9, fjorton år och... (och...cliffhanger!)
dag 10, värsta fyllemminnet (återigen poppis)
dag 11, när jag var liten trodde jag att... (...att...att....?)
dag 12, därför är jag bäst (oh my, en omvänd jantelags-kategori. tough one)
dag 13, nån jag tycker är KASS ("kommer det att bli jag!?")
dag 14, min favorithögtid (...jaja...)
dag 15, min åsikt om usa (oväntad!)
dag 16, mitt största ilandsproblem (klassiker igen)


Vi får se hur det blir!

Vissa dagar vill jag bara göra om den här bloggen till en helt och hållet tillägnad Monty Phyton.

Frukost.

Ramble my rambling ramblings.

Det där med människor är svårt.
Särskilt när man som jag är blyg, och har svårt för att lita på människor. Barasådär.
Man åker på smäll efter smäll, och allt blir så bräckligt.
Och man börjar värna mer och mer om sig själv, om sitt innersta.
Snålar inte, för de som får komma in överöser man med allt.
Men det är så svårt att komma dit.
Att våga lita.
För man vet ju aldrig.
Man tror att man vet, och så blir det kniven i ryggen igen.

Det där med människor är svårt.

‎"-Minns ni kolhydratbomben banan - så 90-tal!".

Skönt att cheferna på DN tar upp viktiga ämnen, som verkligen berör.

Läs mer här!

Epic.

Daniel och jag grejar tishor från Amerikatt, och krånglar med storlekar hit och dit.
När vi precis skickat in ordern dyker plötsligt ett enda exemplar av en tisha jag vill ha upp, i den bästa storleken.
Daniel krånglar omedelbart iväg mail hit och dit för att få tag i det exemplaret, och fäller den här kommentaren:


- "Allt för att du inte ska gå runt i en tight t-shirt! Det är ju något allvarligt fel på mig".

Nåväl, han lyckas i sitt ärende, och fick svara på frågor om hur han kände att han blivit bemött i sitt ärende:

"Ticket Feedback

Did we answer your inquiry in a timely manner? - Yes

How would you rate your overall happiness with this ticket? - 5/5

Comments:
Sarah B deserves a medal, or at the very least a big, big hug, preferably from someone with a pleasant odour."

- Daniel är BÄST!

bild från Threadless.

Daniel fixar kurslitteratur (dramatiskt):

"Hej!

Vi är två entusiastiska litteraturvetenskapsstudenter som verkligen saknar denna bok som inte verkar gå att få tag på någonstans, lektion på fredag och vi har panik! Nu undrar vi om ni råkar ha två exemplar av denna nobelprisvinnares verk i er butik, eventuellt om ni skulle kunna få in den innan veckans slut. Två exemplar om möjligt, som sagt, det är panik, och vi är desperata!

Alltså "Tant Julia och författaren" av Mario Vargas Llosa, svenska eller engelska ("Aunt Julia and the scriptwriter") spelar ingen större roll.


Ni är vårt enda hopp!

MVH
Daniel och Nenalique"

Min kärlek fotar, och han gör det så bra:

 Foto: Mattias Östergren

fröken misslyckad.

Jag blir aldrig farligt bakis.
Jag blir lite seg och sugen på juice och flott.
And that´s it.
Inget kräks och inget jobbigt.

Ändå trodde jag att jag var bakis när jag började må förjävligt i lördags.
Även om det verkade märkligt, för jag mådde jättebra på morgonen och förmiddagen.
För att helt totalt krascha på eftermiddagen.

Riktigt dålig timing iom att jag skulle på 30-års fest.
En fest jag sett fram emot jättelänge. Speciell klänning var inköpt.
Och jag skulle fixa tilltugg. Nu blev det inte riktigt så.
Eftersom att jag fortfarande trodde jag var bakis kräktes jag, fixade sminket, borstade tänderna, sköljde med fluor hundra gånger och hoppade i en taxi.

Jag klarade nog av att vara med på festen i sammanlagt 1 timme.
Resten av tiden låg jag ensam och skakade av frossa på övervåningen.
(Men katten Ozzy kollade till mig då och då).
Och på bottenvåningen skrek folk av skratt.

Vi skulle egentligen sovit över, men när jag blev helt genomvåt av kallsvett och det började värka i hela kroppen fick jag panik och var bara tvungen att ta mig hem.

Snäll-M tappade upp ett varmt bad och pallade upp laptopen, så såg vi på film i badkaret tills den mesta värken hade släppt. Sen smorde han in mig med tigerbalsam, och jag kunde äntligen sova!

Klockan 17 idag fick jag i mig några skorpor, då hade jag inte ätit på 31 timmar.

Vidrigt, vidrigt, vidrigt.
Den allmänna känslan är...misslyckande. Totalt misslyckande.

Så vackert att det gör ont:

Bara ett möte.

Härom natten vandrade jag som sagt hem ensam.
Gatorna var helt öde.
Allt var vitt, lugnt och tyst.
Gatorna, med sina orangefärgade ljusfält, såg ut som skådeplatser.

Så vänder jag runt ett hörn och där kommer en man med en hund.
En schnauzer. Och strax bakom dem springer en stor fluffig Helig Birma.

Den gamla mannen, den skäggiga hunden och den blåögda katten,
som trippade försiktigt fram för att bespara tassarna känslan av kall snö.

Något med den trion rörde bara vid mig, så jag var bara tvungen att tilltala mannen.
Och han skrattade gott.
Birman stannade och iakttog mig, som för att avgöra om jag utgjorde ett hot för husse.
Sen svansade hon vidare, och de tre försvann genom vinternatten.

2010, i bilder:

Dead Ringers.

Ni som har hängt med länge kanske minns att jag, när jag började läsa Litt.vet A, sa att jag ville bli vän med en i klassen, men inte visste hur.
Well, jag är glad att jag försökte ändå  med tanke på att vi idag är BFFs (Best Friends Forever) och som ler och långhalm.
På sistone har jag t.o.m träffat honom oftare än M, som jag ändå "bor" ihop med.

Idag tog han med mig på musikquiz på Harrys, där han och hans fantastiskt trevliga släktingar spelar varje onsdag. Eftersom att jag är en blyg person var jag lite nervös innan, men det slutade med att vi  hade fantastiskt kul.
Jag lyckades med konststycket att få tabasco i ögat, en trana kastades brutalt ner i en vulkan, uncle Brian förklarade skillnaden mellan lakritstabletter och annat, Daniel berättade om när han uppträdde som sångaren i Popsicle och så vidare.
Och så vann vi såklart, och fick halva notan betald som pris.
Och jag presterade tillräckligt bra (med mina kunskaper om Little Eva m.m) för att klara inträdesprovet och bli invald i laget.
Så numer är jag en Dead Ringer!

Yay!

Imorgon ska jag och Daniel ha filmkväll efter seminariet.
På fredag blir det bioklubben och bishops.
På lördag Helens fantastiska trettioårsfest.

Bra vecka!
Jag tror nog jag kan överleva ensamma nätter.
Denna blir det dock Moa Martinson istället för sömn.
Och sen Pelle Erövraren.
My oh my oh my...

Bytte äntligen, äntligen hårfärg igen.

...men undrar fortfarande om jag verkligen passar i rött.

nattvandrare.

Idag sa min lärare att det åtminstone tar några dagar innan hon kan registrera mig.
Så att jag får mitt CSN. Och jag har 200 kronor på kontot. Inte så roligt.

Sen smsade Mattias och skrev att han inte alls kommer hit imorgon kväll.
Och inte kvällen därpå.
Lördag förmiddag kommer han hem.

Så vandrade jag hem ensam genom natt-Gävle.
Alla fönster svarta.
Inga bilar.
Inga människor.
Och så försökte jag tänka att det inte är så långt tills på lördag.
Att det händer roliga saker i veckan.

Men så kom jag naturligtvis att tänka på alla ensamma nätter.
På tomma sängen.
Kalla sängen.
Och då började det bränna och svida i ögonen.

Så töntig är jag ibland.