Dicky Bolsjevicky.

tacksam!

2011-11-06T23:05:00.001+01:00

Nu lägger jag ner bloggen och mitt twitterkonto.
Kanske återuppstår den längre fram, men då blir det endast sagor etc.

Tack och hej!

Åter igen tar Lady Dhamer upp ett otroligt viktigt ämne:

2011-11-06T13:18:00.002+01:00

Andra vuxnas tystnad var ett återkommande tema när jag växte upp. De såg åt andra hållet, mellan fingrarna och tillät övergrepp och kränkningar fortgå genom hela min uppväxt.
Andra vuxnas tystnad men också deras skuldbeläggande; Att som tolvåring beläggas med en massa ansvar jag inte kunde hantera och få höra att det var mitt fel att vuxna män inte visste vad gränsen gick. "Hon är ju så välutvecklad" hette det på kvartsamtalen som om jag var ett problem, något som störde ordningen och pojkarna i klassen och karlarna på byn.
Men jag är inte tyst längre. Jag tänker inte vara en av de där vuxna som tiger stilla och skyddar förövare och låter dem komma undan. Det är lättare att tro att flickor ljuger och överdriver än det är att ta till sig att den där schyssta killen som du känt så himla många år faktiskt är ett jävla svin. "Inte han. Han är inte sån." (Som mitt ex tjejkompisar sa till mig där jag låg ihopkrupen på marken efter att han slagit ner mig)
Jag påminner mig själv om det hela tiden. Aldrig skuldbelägga eller misstro människor som berättar. Inte då. Att inte bli trodd gör att man till slut tvivlar på sig själv, sin upplevelse och sina känslor. Och det bär man med sig hela livet.

Har:

2011-10-28T16:37:00.000+02:00

Mysiga katter

11 nya böcker

Sjukintyg t.o.m 2/1 -12

Tid hos ny sjukgymnast

Tid för att få handledsskenor

Ekfatslagrad julmust

Pepparkakor

Kärlek

Bra dag!

Mycket bra dag!

Fulheten

2011-10-27T18:14:00.000+02:00

Bandlistan:

2011-10-26T17:56:00.007+02:00

Band jag vill se:

Beach House
Pelle Carling
Jens Lekman
Tindersticks
Kings of Convenience
(och många, många fler. men jag kan inte rabbla i evighet)

Band jag missat/missar och begråter:

Woven Hand, förband Isobel & November, Stockholm
The tallest man on earth, Gävle
Wendy McNeill, Gävle
P.J Harvey, Barcelona
Fleet Foxes, Stockholm

Bästa jag sett i år:

Pulp, Barcelona (grinade)
Belle & Sebastian, Barcelona (bästa publikfriarna)
Einstürzende naubauten, Barcelona (jag rös seriöst hela tiden)
Cults, Barcelona (sjukt söta)

Skulle vilja återuppleva:

Wendy McNeill
Cirkus Miramar
Pulp
Sophie Zelmani
Fleet Foxes

2011-10-26T09:07:00.002+02:00

Sköna vibbar

2011-10-25T15:53:00.002+02:00

Länk i rubriken.

Efter 7 månader av händelselöshet kan sånt här göra hela ens dag:

2011-10-24T14:20:00.000+02:00

KOM IGEN DÅ! TJOHEJ!

Ännu en hård dag på kontoret:

2011-10-24T14:16:00.002+02:00

Sjukhuslukten.

2011-10-20T07:12:00.000+02:00

Torsdag morgon.
Sjukhusskjorta.
Plastad säng.
Brickor med vattenglas.
Allt med skyddande överdrag.
Mattias sover, och utanför ljusnar det.
Elliot sover, och tiden går oändligt långsamt.
Sniglar sig fram.
Ibland funderar jag om vi hamnat i limbo.
Mellan dropp, sprutor, hjärtrusningar, skakningar
och tomma löften.
Kommer vi någonsin vidare här ifrån?

FYI

2011-10-18T15:19:00.000+02:00

Det är jävligt ytligt och oengagerat här.

Dessa tre veckor.
Pappa föll.
En släkting visade sig ha cancer.
En annan dog.

Foglossningen eskalerar och jag vaknar ett tiotal gånger per natt av smärta och panikillamående.

Vi går på knäna just nu.
Även om det finns bra dagar, då vi skrattar som vanligt.
Men hela tiden det här tunga.
Den här känslan av "Vad kommer här näst?"

Ber att få återkomma när den här trenden vänder till något mer positivt.

Tweet, läs nerifrån och upp för sammanhang. Ogillar du sammanhang, gör tvärtom.

2011-10-17T12:02:00.005+02:00

Chereelicious Nenalique Too Bad

"DROP DOWN AND GIVE ME FIFTHY!", vargen ba' "Öh dude, jag är redan nere liksom". Sen blir det att springa i däck i leran resten av dagen.

4 minutes ago

Chereelicious Nenalique Too Bad

Kanske är det så att den har en taskig attityd? Vi kanske ska skicka vargen på boot camp ist? Vargar och truliga tonåringar, och en major.

5 minutes ago

Chereelicious Nenalique Too Bad

...snubbla på valpar, så skjut av alla hundar också tack. Och där var vi tillbaka till vargen. Denna hemska best som...tar får? Syns? Hårar?

6 minutes ago

Chereelicious Nenalique Too Bad

Ska vi ha björn? Antilop? Haj? Krokodil? Stingrocka? Fisk, fulltankad med miljögifter från Östersjön. Skjut av allihop! Man kan f.ö...

7 minutes ago

Chereelicious Nenalique Too Bad

"Ska vi ha varg?" Ska vi ha berg? Man kan ju ramla ner från dem. Ska vi ha bilar? Trafik är ändå ett större hot än vargen. Ska vi ha vapen!?

8 minutes ago

Projekt

2011-10-16T22:15:00.001+02:00

Ett bland många.
Ska försöka fota av de andra också, om jag nu någonsin tar mig för att rensa minneskortet.

Morgon

2011-10-10T16:28:00.003+02:00

Orka.

2011-10-06T14:32:00.001+02:00

Dagens känsla är:

Jag orkar inte mer!

Jag orkar inte mer!

Jag orkar inte mer!

Men det fungerar inte så.
Man kan inte säga "Nej tack, nu räcker det för mig".
Man biter ihop och man får skiten avklarad.

Idag ska jag handla kläder etc åt pappa.
Första gången på flera månader jag ska gå på stan,
men förhoppningsvis går det bra med stödbälte och lugnt tempo.
Och imorgon åker vi, igen.

De har flyttat pappa för tredje gången på ett dygn,
så jag ringer runt, runt och runt och försöker reda ut om han ens är kvar på Sahlgrenska.
Om 30 minuter ska jag försöka få tag i en Natalie som förhoppningsvis kan berätta vad som sker.
Och så måste jag ringa och peppa lillebror som är helt knäckt.
Och så är det diskentvättenpostenräkningarochsåbordemanätamatochplaneramatsäckochpackaväskorochkollaavdelningoch.......

Jag skulle verkligen behövt min kropp nu.
Och en hel del ork.

Den här hösten är fan helt osannolikt jävlig.

Det skulle bli så bra.
Jag på min drömutbildning.
Mattias på Stockholmskontoret.
Nya lägenheten.
Elliot.

- och så blir det bara skit av allt.
Jag får hoppa av efter en vecka.
Foglossning.
Karpaltunnelsyndrom.
Svimningar.
Hotet om havandeskapsförgiftning.

Mattias som stressar sönder sig med hämtning och lämning av Siri,
skjutsa och hämta mig hos sjukgymnasten två gånger i veckan.
Barnmorskan, och däremellan pendla till Stockholm och Uppsala och försöka
klara av sitt projekt.

Och så pappa då.
Och Mattias farfar som ska opereras.
Och Siri som gråter på rasterna för att hon är så orolig över sin morfar.
Och min kropp som vägrar slappna av och blir sämre skrämmande fort.

Allting bara eskalerar och det är svårt att se ett slut på det i nuläget.
Blir det bättre?
Jag vet inte.
Jag får hela tiden påminna mig om att vi ska få en bebis.
Det försvinner liksom i eländet.

Måste orka.
Måste, måste, måste.

Lilla pappan.

2011-10-03T22:35:00.000+02:00

Emotionellt urlakad.
Hardcore-akupunkturpass och kommer hem bara för att få veta att min pappa ligger på intensiven.
På Sahlgrenska.
Han har fallit sex meter, slagit i en bjälke på vägen som dämpat fallet.
Slagit sönder bäckenbenet.
Imorgon får vi veta om det blir operation.

I helgen åker vi ner, sover två nätter i GBG och försöker vara där så mycket som möjligt.
Så mycket oro. Känns som att jag gråtit och snorat ut hela hjärnan.

Ringde nattsköterskan nyss, och pappa sover visst jättegott.
Ska väl försöka sova jag med då.
Måste ju tänka på elliot.

Min pappa är antagligen en av världens snällaste människor.
Har alltid varit.
Han skulle snart gå i pension, efter över 10 år med hemsk reumatism.

Han förtjänar definitivt inte det här.

Hej älskling!

2011-10-02T21:43:00.002+02:00

Dagens psykbryt:

2011-09-27T12:35:00.001+02:00

96 dagar kvar av konstant smärta och tristess.
Den senaste månaden har jag antagligen varit utanför lägenheten...3-4 gånger.
Då för att åka till Willys, eller barnmorskan.

Vad vill jag ha sagt med det här?

IM GOING FUCKING MENTAL!

96 dagar!

Hjälp en medmänniska, idag.

2011-09-26T22:26:00.002+02:00

Vad har du för skäl för att låta bli?

Migrationsverket ska utvisa en 91-årig dement pensionär till Ukraina, ett land där hon inte längre känner någon och ej heller har någon släkt. Utvisningen sker trots att hennes familj och vänner bor i Sverige och försörjer/tar hand om henne fullt ut och tänker fortsätta med det tills dagen hon går bort.

I Ukraina finns ingen kvar för henne. Hon kommer då stå helt ensam och förvirrad i ett land där hon inte känner någon. Så här får det inte gå till!
Snälla, bjud in så många ni kan, ringa, maila, gör vad som helst för att visa hur fel detta är.
" Om hon inte infinner sig frivilligt den fjärde oktober då hon ska utvisas, kommer hon att hämtas av polis från sin dotters bostad norr om Stockholm."
" Det finns ingen som möter henne på marken eftersom hon inte längre har släkt eller vänner i hemlandet.Troligtvis kommer hon inte ens att förstå var hon befinner sig."

Namninsamling
http://www.petitionspot.com/petitions/ganna

Här är en länk där man kan maila direkt till migrationsverket: https://www.migrationsverket.se/info/525.html

Orkar du inte formulera ett mail kan du använda den här mallen:

"Hej,
detta meddelande gäller beslutet om utvisning av 91-åriga Ganna Chyzevska (Ärendenummer 6944314). Genom olika mediers rapportering har jag förstått att kvinnan ni beslutat att utvisa är 91 år gammal, svårt dement och ska skickas till ett land där hon inte längre känner någon, trots att hennes familj bor i Sverige.
Jag skriver nu till er för att tydligt markera ett stort avståndstagande gentemot beslutet. I egenskap av svensk medborgare är jag vid den bestämda uppfattningen att Ganna Chyzevska är mer än välkommen hos oss i Sverige.
Vänliga hälsningar,"

Tidningsartiklar:
http://stockholm.etc.se/nyhet/dement-90-%C3%A5ring-utvisas http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13675929.ab http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/samhalleochpolitik/article13668457.ab http://svt.se/2.33538/1.2521759/91-aring_utvisas_till_ukraina http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/608469-dement-90-aring-far-avslag-rent-manskligt-ar-det-svart http://stockholm.etc.se/nyhet/dement-90-%C3%A5ring-utvisas

Ett övergrepp är ett övergrepp är ett övergrepp!

2011-09-23T22:36:00.001+02:00

Såhär säger vårdguiden om sexuella trakasserier.
Är du en ung tjej gäller dock inte detta.
Det spelar ingen roll hur dåligt du mår, du måste lära dig ha förståelse för din förövare.
Han är antagligen blyg. Och kär. Det är ju en komplimang!

Det är inte märkligt att få kvinnor vågar anmäla övergrepp och våldtäkter.
Att de tar på sig skulden.
Det är vad de får lära sig att göra!

"Du är ju söt! Han gillar dig!"

Vad är skillnaden mellan att utsättas för sexuella övergrepp av en jämnårig när man är 11 och när man är 22?

- Det finns ingen skillnad! Ett övergrepp är ett övergrepp!

Sexuella trakasserier kan innebära allt från kränkande kommentarer och blickar till att någon sprider rykten eller tar på dig när du inte vill. Det är bara du som kan avgöra om du blir trakasserad eller inte. Ingen ska behöva utsättas för trakasserier, oavsett om de handlar om sex, kön, sexuell läggning eller något annat.
Sexuella trakasserier handlar om alla typer av kränkningar som anspelar på sex. Här är några exempel:
Någon ger dig obehagliga blickar, visslingar eller kommentarer som anspelar på sex.
Någon sprider rykten om dig som har med sex eller din kropp att göra.
Någon tar på dig på ett sätt som känns obehagligt.
Någon kallar dig för något som anspelar på sex och som du upplever kränkande.
Någon skickar oönskade meddelanden till dig, till exempel mejl eller sms, som anspelar på sex.
Någon visar upp sexuella bilder, till exempel porrbilder, mot din vilja.

Sexuella trakasserier är ett samhällsproblem och bottnar ofta i brist på jämställdhet. Många har en bild av hur män och kvinnor ska bete sig, hur de ska vara klädda och vad man som man eller kvinna får säga. Det finns också en bild av att män ska ta för sig mer när det gäller sex än vad kvinnor bör göra och allt detta bidrar till att trakasserier uppstår. Sexuella trakasserier är därför något som angår oss alla och ska tas på största allvar.

Vanliga reaktioner vid sexuella trakasserier
Att bli utsatt för sexuella trakasserier är en kränkning som påverkar olika människor på olika sätt. Vanliga reaktioner är ångest, rädsla, magont, huvudvärk, trötthet och depression. Det påverkar också självkänslan hos den som är utsatt.
Många förminskar sin upplevelse av trakasserierna och tänker att det är inte så farligt ändå, det är något man får leva med. Men du ska alltid lita på din egen känsla. Om du tycker att något är obehagligt så är det obehagligt.
Det är viktigt att du inte anklagar dig själv för trakasserierna. Det är aldrig ditt fel att du blir trakasserad, oavsett vad du har på dig, hur du ser ut eller vilka du umgås med.

Många som utsätts för trakasserier känner sig rädda och utsatta och det gör att det kan kännas extra svårt att säga ifrån. Om du inte orkar säga ifrån är det också okej. Det är inte ditt ansvar att någon trakasserar dig. Men om du mår dåligt av trakasserierna är det viktigt att du ändå tar mod till dig och säger ifrån. Sexuella trakasserier är olagligt och ingen ska behöva stå ut med det. Det brukar också kännas skönt för en själv att få upprättelse.
Risken är också att trakasserierna fortsätter och blir grövre om man inte sätter stopp.

Tankelek.

2011-09-23T21:00:00.001+02:00

Vi föreställer oss en kvinna som heter Anna.
Anna är på jobbet, då en av hennes manliga kollegor plötsligt kommer och trycker upp henne mot en vägg.
Sedan drar han upp hennes tröja och börjar ta på hennes bröst.
När han är klar släpper han henne och går helt sonika iväg.

Chockad, ledsen, upprörd och kränkt går Anna till sin chef och berättar vad som har hänt.

Chefen tittar på Anna, ler, och så säger hon:
"Vet du, jag tror att han är lite förtjust i dig, det är därför han gör så.
Män har lite svårt för att visa känslor.
Du får ta det som en komplimang."

-Varför säger pedagoger så till flickor?
Övergrepp är aldrig okej! Aldrig!

Vad har feminismen gett oss?

2011-09-23T13:41:00.000+02:00

Vad sägs om rösträtt?
Vad sägs om rätten till våra egna kroppar?
Vad sägs om rätten att äga egen egendom?
Vad sägs om rätten till våra barn?

Pissa inte på feminismen utan att fundera på det.

Sverige och den osynliga rasismen.

2011-09-17T10:10:00.005+02:00

I Sverige är det många som är intresserade av "indianer".
De kan mycket: Navajo, Cherokee, Apache, Sitting Bull, Geronimo, Wounded Knee, Little Big Horn, General Custer osv. Svenskarna älskade Familjen Machahan, på wiki kan man läsa:

Duane Loken, som spelade indianen Vargtass i ett avsnitt, blev mycket populär i Sverige och fick spela in en singel. Loken förblev dock totalt okänd i USA.

Man tatuerar in indianer på axeln, sätter upp drömfångare över sängen.
Pratar nostalgiskt om Dr Quinn. Men naturligtvis är det nordamerikanska indianer som är intressanta.
De traditionella indianstammarna i sydamerika är inte av samma kaliber helt enkelt. Och naturligtvis är det i retrospektiv man beundrar dem. Dagens indianer, med sina reservat, kasinon, alkoholproblem...inte lika intressant. De bor ju inte ens i tipis! Och det faktum att väldigt många stammar aldrig gjort det, det kan vi ignorera.

Vidare förfasas man gärna över slaveriet. Kunta Kinte, Amistad och nu senast Niceville, om slaveriets efterföljder under 60-talet. I USA såklart.

För det där hände ju faktiskt inte här, i Sverige!

För ett tag sen såg jag ett program på SVT där de gick runt på stan och frågade random människor mellan ca: 11-70 vilka som var "ursprungssvenskarna".
De fick alla möjliga svar. Germanerna kanske? Goter? Svear? Ryssar kanske?

SD skrev inför valet ett vackert manifest. Där kunde man läsa att de ansåg att Sverige skulle befrias från "inflyttade" folkslag som "snyltade". Bland dessa nämndes bland annat samer och tornedalsfinskar.

Vad SD och stora delar av den svenska befolkningen verkar ha missat är alltså följande:

ILO har förklarat samer som en ursprungsbefolkning i juridisk mening. Samerna själva identifierar sig som ett ursprungsfolk. Samer bodde i stora delar av Skandinavien och i delar av nuvarande Ryssland före fastställandet av de nuvarande statsgränserna.

Ursprungsbefolkning ja.
Indianerna hade tipis, samerna hade lappkåtor.
Indianerna hade medicinmän, samerna hade nåjder.
Traditionell klädsel? Check! Naturfolk? Check!
Lång historia, tradition och rik kultur? Check!

Men vem fan vill tatuera in en same på axeln?
Ointressant.
Och vadå, samerna är ju inte martyrer!

Eller?
Vad hände egentligen när "svenskarna" insåg att det där gudsförgätna landet lapparna levde på
kunde innehålla alla möjliga rikedomar? Olja, malm, koppar...
Börjar man rota dyker en hel del obehagliga ord upp. Tvångsförflyttning, rasbiologi, och andra ord man gärna blundar för. För att bevisa att samerna var ett lägre stående folkslag (alla vet ju att om ett lägre stående folkslag äger något man vill ha, då kan man helt enkelt ta det) så mättes skallar. Skallar från döda tog tills Uppsala. Än idag vägrar man lämna ut dessa skallar till de anhöriga så att de kan begravas med kroppen. Samtidigt gjordes en märklig indelning. Endast de samer som sysslade me renskötsel räknades som "lappar". Vilket gjorde att de samer som livnärde sig på fiske, samt barn till renskötare och andra som levde runt renskötseln plötsligt inte var samer längre.

Således skulle de integreras i svenska skolor.
Och här går historien ihop med de s.k "tornedalsfinskarna".
I svenska skolor pratar man nämligen svenska.
Även på rasten!
Hur ska man annars lära sig?
Och hur lär man bäst barn ett nytt språk?
Jo, genom att spöa upp dem så fort de talar ett annat.

Vidare fick samer inte bo i hus. Detta för att det skulle förstöra deras kulturarv. (Hej ironi!).
Och känns inte det igen? Jo, här råkar vi på romerna. "Nomadfolket".
Men var de ett nomadfolk av eget val eller för att de kördes iväg så fort de upptäcktes?

På wiki kan vi läsa:

Liksom andra minoriteter blev romerna utsatta för förföljelser och folkmord när nationalstaterna växte fram. I nuvarande Rumänien och Moldavien förslavades den romska befolkningen och slaveriet upphävdes först 1864.
Under Förintelsen i Nazityskland hörde romerna (och sinti), vid sidan om judarna, till de hårdast drabbade. Romer förföljdes och dödades urskillningslöst av tyska Einsatzgruppen på östfronten och hundratusentals romer från det av Tyskland ockuperade Europa fördes till arbets- och utrotningsläger. Den romska benämningen för nazisternas folkmord är Porajmos, romernas motsvarighet till judarnas Shoah. Omkring en halv miljon romer och sinti dog under Förintelsen.

Men det här var ju, åter igen, inte i Sverige. Så hur var det här?

På 1500-talet var det belagt med dödsstraff för manliga romer att uppehålla sig i landet. År 1577 stod det i Johan III:s utgående diarium att om "Tatterne" försöker komma in innanför gränserna skulle de hängas allesammans. Mellan 1914 och 1953 var romsk invandring till Sverige förbjuden, vilket betyder att Sveriges gränser var stängda för romska flyktingar under andra världskriget och de nazistiska förföljelserna.

Var kommer då likheten med samerna in? Jo:

Under första delen av 1900-talet drabbades Kalderash-gruppen av utestängande från samhället. De blev tvungna att bo i tält eller i "zigenarläger" fram till 1960-talet. Resandefolket drabbades av tvångssteriliseringar, tvångsomhändertaganden av barn och tvångsassimilation.

Hur överlever man i tält när det är 20-30 minusgrader ute?
Svaret är: alla gör inte det. Särskilt inte små barn.

Svarta kvinnor som jobbar som hemhjälp i USA, och småbarn som fryser ihjäl i Sverige.
Detta på 60-talet.

Så nästa gång folk pratar om alla orättvisor som begåtts mot minoriteter i USA kanske man ska påpeka att Sveriges historia inte är så vacker den heller.

Men blev det åtminstone bättre efter 60-talet?
Åren då arbetskraft eftersöktes och b.la finskar kom för att arbeta.
Och fick skriva på speciella hyreskontrakt där de lovade att inte odla grönsaker i rabatterna, att inte ha fyllebråk eller bryta upp parketten.

Men rasism mot finskar? Det är väl ändå överdrivet?

Inte skulle väl en sjuksköterska ge en nyförlöst tjugoårig finska en örfil för att hon bad om att få se sin dotter?

Inte skulle väl svensk polis spärra in en nykter finsk ensamstående pappa i fyllecell utan att göra ett alkotest?
Bara för att han ropade "Terve!" till en bekant som han mötte på stan?
Visst skulle de lyssna om han vädjade till dem och förklarade att han måste hämta sin dotter på dagis?
På 90-talet?

Inte skulle väl svenska läkare besluta sig för att göra ett experiment på ovan nämnda dotter, och låta henne både äta och dricka innan operation? Detta utan att meddela fadern. Låta det hela bli en trevlig överraskning när hon nästan dör?

Inte skulle väl svenska lärare trakassera barn med finskt efternamn?
Tvinga dem att om och om igen sudda ut alla bokstäver de plitat ner med skrivstil, för att göra om allt från början. Utan att det varit det minsta fel med de skrivna?
Inte skulle de väl kalla finska elever för "dum i huvudet" inför deras klasskamrater? Tvinga dem att dra upp ärmarna och bevisa att de inte fuskat, om de presterat bra? Reta dem för deras uttal.

Inte skulle väl företag stjäla från äldre finskar?
Plocka ut ljudkort då de lämnar in datorer på reparation.
Vägra lämna tillbaka elektronik som lämnats in för service.

Eller skulle de?

"Äh, finsk, svensk. Samma sak" säger många till mig.
"Du är ju född här, du är svensk".
Nej, jag är inte svensk. Och jag vägrar vara svensk.
Kan man utsätta andra generationens invandrare för trakasserier pga deras ursprung, och sen säga att detta ursprung inte räknas?
"Ska du bo i Sverge får du faktiskt vilja vara svensk och tycka att Sverige är bäst!"
Vad gör man då? Man låter inte ens folk bära sitt ursprung med stolthet.

Det jag vill få fram med den här texten är inte att Sverige är ett dåligt land.
Alla länder har sin rasism.
Alla minorieter diskrimineras.

Så, om det inte är bra idag, när kommer det att bli bättre?

När folk slutar säga "Det var en invandrarfamilj på tåget som hade en skitsöt hund med sig".
"Det var en neger som lyssnade på dålig musik på bussen".
"Idag hade vi en vikarie, en såndär med huckle".
"Det var en invandrarpappa före mig i kön som hade tappat sin plånbok".

Det var en familj på tåget som hade en skitsöt hund.
Det var en på bussen som lyssnade på dålig musik.
Osv.

När vi har nått dit, då kan man börja ana en förbättring.

2011-09-16T13:22:00.001+02:00

Jag har aldrig dödat någon.
Jag är inte missbildad.
Jag torterar inte djur.
Jag går inte på droger.
Jag är inte elak (medvetet iaf).

Det finns inget hemskt skelett i min garderob.
Jag är helt enkelt som de flesta.
En vanlig person.

Ändå kan jag fyllas av så fruktansvärt negativa tankar om mig själv.
Ogrundat. Oprovocerat.

Jag kan gå mellan vardagsrummet och köket och, bara i förbifarten, helt utan anlednng, slänga ur mig ett mentalt "idiot!".

Varför?
Är det på något sätt konstruktivt?
Skulle jag någonsin få för mig att kalla någon annan idiot helt oprovocerat?
Knappast.

Så varför mobbar jag mig själv?
Och varför tror jag inte att det är ovanligt.
Handen upp ni som någonsin tänkt "jag är värdelös".
Vad är det egentligen som säger att du är sämre än någon annan?
Vad gör dig mindre värd?

Är alla andra människor perfekta, eller misslyckas de också?
Bryter ihop. Blir lämnade.
Såsar runt i fula myskläder hemma.
Äter godis till middag.
Blir arbetslösa.
Råkar slänga ur sig taskiga kommentarer.
Tycker synd om sig själva.

Eller är alla andra pigga, käcka, glada, exemplariska människor som hämtade från en utopi?

Jag läste ett rätt cheesy råd:

"Innan du säger något negativt till dig själv, eller dömer dig själv - fundera på om du skulle säga samma sak till en nära vän om den befann sig i din situation".

Cheesy men tankeväckande.
Skulle jag tycka att X var äcklig om X åt kakor till lunch?
Knappast.
Skulle jag tycka att Y var ful om Y gick hemma ofixad?
Nepp.
Skulle jag tycka att L var en loser om L fick hoppa av skolan?
Definitivt inte.

Så hur lär man sig att vara snäll mot sig själv?
Jag misstänker att det är en skitlång och jobbig process.
Men att vara medveten om det, och reagera när tankarna kommer är iaf en jävligt bra början.

Älskar mina katter:

2011-09-14T19:54:00.000+02:00

Mail till ett hotell.

Hej igen!
Ja precis, förlåt för förvirringen.
1-2 oktober ja.
Då är det sviten vi vill ha, alltså lägger vi till 800 kronor då.
Och sen önskar vi som sagt vegfdd•••••••••••••••@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Jag har f.ö

2011-09-14T17:19:00.003+02:00

...världens bästa man, som letar upp info så att jag ska slippa känna mig ensam och svag:

"När man är gravid förväntas man ofta må bra och vara lycklig. Då kan det kännas jobbigt att ha problem med foglossning. Från att ha varit självständig och aktiv kan man behöva hjälp med i stort sett allting. Därför underlättar det om ens partner eller någon annan anhörig är lyhörd och försöker avlasta så mycket som möjligt. Stöd från omgivningen betyder också mycket för att motverka den nedstämdhet man kan få när man har ont under en längre tid."

Jag återkommer....

2011-09-14T10:50:00.004+02:00

...när jag är något mer smärtfri.

Tills dess får ni ett inlägg av underbara Emma.

Trots att ni är de mest peppande läsare som går i ett par rosettskor, så känner jag mig så klart också som fulheten själv ibland. Det är som att fulheten är som en litet djur som vill hänga med en ibland, som klamrar sig fast på en, och vägrar släppa taget.

Jag och Fulheten har hängt i en vecka nu.

Fulheten vill egentligen inget illa, utan är mest väldigt klumpig i sina kommentarer, och råkar slänga ur sig något om att man börjar få rynkor vid ögonen, en allt djupare bekymmersrynka, att håret är tassligt och trasigt, att magen putar och hudens fräschör är long gone, och att allt som återstår är lite foundation som ligger som en kaka på en trasig och glansig hud. Fulheten är ytlig som tusan, och får en att tänka i banor man aldrig annars skulle tänka i. Dessutom är Fulheten en hjälpsam sak och tillhandahåller en gärna förstorningsglas, vilket gör att när man kikar på sina skavanker blir allt annat suddigt. Det där andra som Fulheten inte har gett kommentarer om får ingen uppmärksamhet alls. Hur fint det än är.

Fulheten är nämligen så övertygande att all reson som man annars har är som bortblåst.

Men nu får det fasen vara nog. Jag ska slänga ut Fulheten, ut genom dörren, ut genom trappuppgången, ut från Söder, och ner i Riddarfjärden. Jag hoppas att Fulheten dröjer till nästa besök, för jag har nämligen hittat nya vänner att hänga med ...

Hemmats olidliga lätthet.

2011-09-11T22:59:00.001+02:00

Jag förvånade mig själv i helgen med att längta hem.
Hem, en lägenhet där jag bott en halv vecka.
En lägenhet full av kartonger och påsar.
Med två otjänliga sovrum och ett infernaliskt aprikos extrabadrum.

105 kvm med svart klinkergolv, postmodern fläktkåpa, skog utanför fönstret.
Med takhöjd, yta, luft.

Vissa dagar vill jag bara åka härifrån, men ändå vet jag ju.
Det kommer att bli bra, det kommer att bli fantastiskt bra.

Finast var ändå när bilen rullade in på parkeringen och en sömnig Siri ramlade ut och sa: "Borta bra med hemma bäst".

Alldeles nytt, men åh så hemma.

2011-09-08T13:12:00.002+02:00

And inspiration struck!

2011-09-08T11:59:00.002+02:00

Och så, medan jag prckade av första punkten på "att göra"-listan (tvätta håret) så kom jag på det!

100 dagar - 100 projekt!
De sista 16 dagarna får jag vila och ladda.

I alla fall, från och med idag ska jag försöka påbörja, och avsluta, ett projekt om dagen!

Vi får se hur det går, samtliga resultat kommer att redovisas här.

Dop, inte depp!

2011-09-08T11:42:00.000+02:00

Insåg att det kan ha uppfattats som att jag var sarkastisk angående helgens dop.

Så är det icke!

Vardagar åker Mattias och Siri hemifrån 6.30 på morgonen och kommer hem först 18.00-18.30.
Då är det middag, bolibompa, disk, sömn. I rask följd.
Inget umgås.

Så att få åka bort med båda, umgås stressfritt med min underbara lilla familj,
träffa syskon och syskonbarn, kunna vara UTOMHUS och ha ett socialt liv,
det kommer att bli helt fantastiskt faktiskt!

Sitta på altantrappan och se Siri och Agnes springa omkring hand i hand under äppelträden.
Och Ante som skrattar så att han kiknar åt toalettskyltar och annat märkligt.

Kramas med min fina, fina make.
Utan att han måste stressa iväg och fixa matlådor, bokhyllor, hämta saker i gamla läg. osv.

Pirrig av längtan!

Eftersom att jag bara sitter hemma och ruttnar...

2011-09-08T11:30:00.001+02:00

...händer absolut ingenting värt att skriva om.

Istället får ni en bild:

Hallelujah!

2011-09-08T11:28:00.000+02:00

En alldeles fantastiskt spännande dag ligger framför mig!

Dagens plan ser ut såhär:

Tvätta håret
Klipp tånaglarna
Ställ böcker i nya bokhyllan
Packa upp ytterkläder
Fixa i köket

Ja, det var det!

Insåg idag att jag inte varit utomhus sen i måndags.
There's only so much to do utomhus när man inte kan gå och inte har sällskap.

Men nu är det bara 116 dagar kvar.
Och i helgen ska vi åka på dop.

Så är det:

2011-09-03T10:53:00.002+02:00

"För mig är det superviktigt att kalla mig feminist. Allt annat hade känts som en hån mot tidigare generationer av feministers stenhårda kamp som gett min generation kvinnor en enorm frihet och mängder av rättigheter (rösträtt, preventivmedel, fredsrörelser, utbildningsmöjligheter, ekonomisk autonomi, aborträtt etc etc) som aldrig hade funnits utan dom f e m i n i s t e r n a. Att kalla sig feminist idag är att inte ta dom rättigheterna för givna och erkänna ett historiskt arv som nu ligger hos oss att förvalta." -Stina Birgegård

Love the skin you're in!

2011-09-01T11:13:00.001+02:00

Menar jag att det är fel att amma?

2011-09-01T11:05:00.000+02:00

Oh nej!

Att amma kan vara hur bra som helst, när det fungerar.
Fungerar det inte kan det vara ett helvete.

Så vad vill jag ha sagt?

Jo, att det ena inte nödvändigtvis är bättre än det andra.
Så varför denna jäkla propaganda, dessa moralkakor och pekpinnar?

Live and let live!

Nu är jag trött på amningshysterin:

2011-08-31T22:46:00.002+02:00

Det sägs att amning är det enda rätta för barn.
Barn som inte ammas blir sjukare.
Barn som inte ammas blir fetare.
Barn som inte ammas blir dummare.
Barn som inte ammas blir allergiska.
Barn som inte ammas förlorar närhet och blir våldtäktsmän.
Mer eller mindre.

Det som aldrig någonsin nämns är dock alla de miljögifter bebisen snuttar i sig via mjölken.
PCB till exempel, som lagras i fettcellerna.

Vad är då PCB?

I elektricitetens barndom använde man brandfarlig olja som isolator i kondensatorer och transformatorer. 1929 lanserades PCB som ett brandsäkert alternativ till oljan. Man märkte dock snabbt att personer som handskades med PCB fick klorakne-blåsor, vanligtvis i ansiktet, som lämnade djupa ärr. Stora mängder PCB riskerar att ge leverskador som i värsta fall kan vara ett förstadium till cancer.

Såhär skriver Naturvårdsverket:

Gråsäl är den vanligaste sälarten i Östersjön. Under 1960- och 1970-talen drabbades sälarna hårt av miljögifterna PCB (polyklorerade bifenyler) och DDT (diklordifenyltrikloretan). Miljögifterna ledde till fosterdöd vilket i sin tur orsakade skador på livmodern hos gråsälshonorna. Livmodersskadorna innebar kraftigt minskad fertilitet och minskad fortplantning. Dessutom hade vuxna djur av båda könen skador i andra vävnader, speciellt i klor, skallben, grovtarm, artärer, njurar och binjurar.

Effekterna av miljögifterna PCB och DDT anses vara viktiga orsaker till att gråsälsbestånden i Östersjön minskade kraftigt fram till mitten av 1980-talet.

Naturskyddsverket skriver:

Miljöproblemen i Östersjön uppmärksammades på allvar under 1970-talet. Då var det framför allt miljögifterna som oroade – DDT, PCB, dioxin mm. Havsörn och gråsäl höll på att helt försvinna.

Detta gift orsakade också att fiskar dog då de föddes med saxbett.

Detta gift har vi i oss.
På 80-talet gjordes undersökningar för att se om gifterna går över genom modersmjölken.
Inte bara gick den över, halterna var dessutom höga.

Så sluta klanka ner på mammor som inte kan, vill, eller får amma.
Deras barn kanske inte får den första, feta mjölken.
Men de slipper å andra sidan få PCB via mjölken.

Och vill man att ens barn ska minska risken för att utveckla allergier ska man inte amma.
Man ska skaffa husdjur.

Tack för mig!

2011-08-31T15:19:00.001+02:00

Jag har hängt en liten, liten sjömansdress på byrån mitt emot sängen.
När jag har som mest ont och måste ligga helt stilla på rygg så brukar jag lägga handen på magen, och känna hur Elliot rör sig där inne, samtidigt som jag tittar på den.

För att ge mig själv något positivt att fokusera mig på.
En målbild.

Och det fungerar.
Varenda gång jag tittar på den så blir jag glad.

Min liten, snart hos mig.

Så var det bestämt.

2011-08-31T11:12:00.000+02:00

Det blir ett studieuppehåll.
Tråkigt att inte träffa snälla klasskamrater och göra roliga övningar mer, men skönt att slippa pressa kroppen hela tiden, och oroa mig för att gå sönder.
Att komma hem efter att ha överansträngt mig och grina.
Ingen ångest för att kroppen vägrar fungera på morgonen.

Nu ska jag lyssna på kroppen!
Inte arbeta emot den.

Jag trodde att det skulle kännas överjävligt.
Men det känns bra.
Lättnad.

Alla fördelar som plötsligt dök upp hjälper dessutom.
Som att jag nu kan hoppa på utbildningen nästa augusti, ist för att vänta till vårterminen.
Vilket gör att vi kan dela föräldraledigheten 50/50, precis som vi eg. ville.
Och med Mattias semester får vi flera sommarveckor tillsammans hela familjen att bara vara på.
Ladda batterierna, umgås, leka och bada och bara ta det dag för dag.
Längtar redan!

Visst kommer ekonomin bli tuff, och visst kommer det bli ensamt och långtråkigt hemma.
Men vi klarar oss, och jag har redan börjat fundera på olika projekt att sysselsätta mig med.

Nu ska jag och Elliot bara jobba på att må bra.
Inga fler stresspåslag och sammandragningar.
Äta bra, sova bra, må bra.

Och bloggen kommer förhoppningsvis bli gnällfri,
med viss risk för pysselhysteri dock.

Tänk positivt! Tänk positivt! Tänk positivt!

2011-08-31T09:33:00.003+02:00

Hej, jag är ledsen idag.

2011-08-30T07:57:00.001+02:00

Jaha, klarade en dag i skolan, och nu ligger jag hemma igen.
Vi hade en övning som gick ut på att lära känna skolan,
och eftersom att jag var den enda som gjorde det fungerade jag som guide.
Vi flängde från våning ett till våning sex, hus 99 till 51, utomhus, inomhus.
Jag puttade upp alla tunga dörrar, tog trappor och böjde mig för att knyta skorna.

När jag kom hem var jag så paj att jag inte kunde gå.
Eller kunde, jag kunde ta mig fram stapplande, dubbelvikt om jag stöttade mig mot hallväggarna, grinandes av smärta.
Kroppen var inte glad, hela kvällen hade jag överjävliga sammandragningar.

Så vad har jag lärt mig av detta?

Att jag måste ta det lugnt för i helvete!
Jag är inte som normalt, och det måste gå in i mitt huvud att jag inte kan knyta skorna.
Att jag inte kan gå i trappor.
Tappar jag något på golvet kan jag inte ta upp det.
Kommer posten får jag vänta tills Mattias kommer hem.
Att jag är begränsad. Handikappad.

Men fy fan vad det svider.
Jag vill klara mig själv.
Jag vill bidra.
Jag vill vara stark.

Nu kan jag inte göra någonting!
Och det kommer bara att bli värre.
Och folks välmenande "snart är det över" hjälper inte riktigt.
Inte när det är ett halvår kvar tills jag kommer att börja bli mig själv igen.

Det är svårt att vara glad, när man har så ont.
Och när folk klagar på mig och säger att jag borde vara tacksam vill jag bara gråta.

Jag är otroligt tacksam för att jag ska få Elliot.
Jag är tacksam över att jag har underbara, kloka, snälla Siri.
Jag är fantastiskt tacksam över att jag har Mattias.

Men jag har ont.
Fruktansvärt ont.
Hela tiden.

Och det ser inte särskilt ljust ut.
Jag har börjat min drömutbildning, men kanske redan måste hoppa av.
För jag kan knappt gå.

Jaja, nu har jag gnällt klart.
Detta inlägg är mest för mig, att spara och läsa om jag någonsin får för mig att skaffa fler barn.

Det går inte.
Det gör faktiskt inte det.

2011-08-28T18:22:00.000+02:00

2011-08-27T18:17:00.003+02:00

Perspektiv, eller den enorma bristen på det.

2011-08-26T17:55:00.002+02:00

Varför pratar folk bara om vad ens katter har kostat en? Slår man ut summan på allt de ger en, varje dag, i form av kärlek, trygghet och glädje så är det en struntsumma.

Mina katter är inte ting, de är min familj!

Väntar fortfarande på att någon ska fråga hur mycket Siri har kostat mig, och ifrågasätta varför jag ska ha ett barn till när jag faktiskt redan har ett. Räcker inte det liksom?

För att inte tala om mina vänner. Två räcker väl? Varför lägga ner pengar, tid och känslomässigt engagemang på fler än så?

Men så fungerar det inte.

Man kan skaffa fyra barn, utan att någon ifrågasätter varför. "Trevligt med syskon", säger folk.

Man kan spendera sin tid på att skaffa ett enormt kontaktnät, "bra med kontakter", säger folk, "klart man måste vårda sina relationer".

Men vill man ha fler än en katt, eller gudförbjude fler än två!

Då är man en jävla crazy cat-lady som borde skaffa sig ett liv.

Ah, perspektiv folk! Perspektiv!

Göm en nål i klänningsfållen.

2011-08-24T22:09:00.000+02:00

Istället för att lära män att de flesta kvinnor inte blöder vid sitt första samlag, och att det inte finns något som heter mödomshinna, så ska tjejer alltså skada sig själva i underlivet för att "producera blod".
Tycker svenska gynekologer.

För oavsett vad problemet är är det kvinnan som ska vika sig och stå för lösningen.
Även om det innebär att skära i sig själv.

Som vanligt, länk i rubriken.

Men sen...

2011-08-24T21:37:00.002+02:00

...känner jag hur han gör en kullerbytta i magen.
Eller hur han genast börjar dansa när jag sjunger.

Och så minns jag att det är värt det.
Alltihop.

Whine whine whine, all the fucking time.

2011-08-24T21:31:00.000+02:00

Det känns ganska tungt nu.
Jag har blivit så begränsad.
Jag ska helst inte gå ute ensam alls, iom att jag svimmar.
Jag ska inte gå mycket, iom att jag har foglossning.
Jag kan inte cykla, iom att jag svimmar.
Jag kan inte gå i affärer, för jag svimmar av att stå i kö.
Jag kan inte göra övningar med de andra i skolan, för jag får inte hoppa.
Jag kan inte böja mig ner, för jag har ont.
Vissa mornar kan jag inte ta mig upp ur sängen.
Vissa mornar vaknar jag av att jag skriker av smärta, för att jag vänt på mig i sömnen.
Jag kan inte lyfta upp Siri och krama henne.
Jag får inte bära något som är det minsta tungt.
Jag har ont nästan konstant, och kan inte sova.
Jag är konstant trött, för jag jag sover inte.
Lite molvärk (tänk riktigt jobbig mensvärk) och sammandragningar på det.

Och den här veckan adderar vi halsont, öronont och hög feber med tillhörande febervärk.

Jag känner mig kort sagt ganska begränsad.
Och de sistnämnda krämporna är sådär välkomna skolstartsveckan.
Veckan då Mattias dessutom är borta, tills på söndag.

Och så känns det bara hopplöst och jag vill bara grina och lägga ner alltihop.
Men det fungerar ju inte.
Jag måste till skolan.
Siri måste till skolan.
Vi måste handla.
Lägenheten ska hållas städad.
Saker ska rulla på helt enkelt.
Och nu är det bara jag som kan göra det, så då är det bara att bita ihop och göra det.

Men tungt känns det likt förbannat.
Tungt och hopplöst.

Fuji, Elliot, Ludde och jag.

2011-08-24T18:48:00.002+02:00

Nu är jag ju faktiskt litteraturvetare...

2011-08-19T10:45:00.006+02:00

...så helt utan egentlig anledning får ni här diverse argument som stödjer tesen att Hamlet skulle vara den första moderna människan i litteraturen.

Enjoy:

Hamlet brukar ofta kallas för den första moderna människan i litteraturen.
Det kanske är en sanning med modifikation, men vad i dramat kan man då tänkas
syfta på?

Hamlet är en stor grubblare. Genom dramat är det inte handlingar, utan Hamlets tankar och känslor som står i centrum samt hans oförmåga att handla, att ta ett beslut.
Ett mycket modernt grepp som kan jämföras med romantikens ”Den unge Werthers lidande” av Goethe, ett verk som skrevs nästan två hundra år efter det att Shakespeare skrev ”Hamlet”.
Också Werther är en känslostyrd grubblare, inkapabel att släppa greppet om det som plågar honom, och likt Hamlet funderar han på att ta livet av sig (även om Werthers tankar, till skillnad mot Hamlets, omsätts i handling).

Hamlet är en anti-hjälte i en tid då termen var ett okänt begrepp.
Han är trolös, ambitionslös, introvert och självupptagen.
Han anser inte att livet är värt någonting.
Varför hämnas sin far när det inte är värt mödan?
I slutändan ska vi ändå bliva jord:

"O, that that earth, which kept the world in awe,
Should patch a wall t'expel the winter's flaw."
(William Shakespeare: The Complete Works, sid. 330).

Han är inte en modig och rättrådig man med ett öde att uppfylla eller en uppgift att lösa.
Han har inget land att rädda, ingen prinsessa inlåst i ett torn att befria.
Han är en ambivalent och deprimerande typ som håller monologer om att vara eller inte vara, om livets förgänglighet och målar allt i svartaste svart.
Han iscensätter hellre galenskap och smyger som katten runt het gröt än att ställa sin styvfar/farbror till svars.

Hamlet lever i en värld där tingen inte är indelade i svart eller vitt.
Alltså en värld mer lik våran, full av gråskalor.
Han har ingen hederskänsla eller ära som ger honom modet att agera.
Han har ingen tro som kan låta honom lägga sitt öde i guds händer.
Istället är han fylld av tvivel och tvehågsenhet.

Det här med...

2011-08-14T23:13:00.000+02:00

..att sitta hemma och ta det lugnt. Det är otroligt skönt. Ibland.
Som en treat.
Blir det vardag däremot, då blir det allt annat än just så, för mig åtminstone.

Jag blir rastlös.
Frustrerad.
Understimulerad.
Och slutligen deppig.

Jag behöver träffa folk och komma ut.
Göra saker.

Vilket jag också ska. I en termin.
Sen är det dags att vara föräldraledig.

Med tanke på den totala stiltjen så fort jag varit ensam hemma så kan jag lugnt säga att jag bävar.
Siri hos Erik, Mattias på jobbet.
Jag och bebis hemma..och hemma..och hemma.
På en promenad, när jag lyckas baxa ner vagnen för tre trappor med en bebis på armen.
Och sen hemma.

Bebisar är alldeles fantastiska.
Åtminstone om de är ens egna.
Men faktum är att de spenderar den största tiden av sitt livs början med att:

Äta
Sova
Bajsa
Kissa
Äta
Sova

Sällskapet och umgänget blir med andra ord inte enormt stimulerande.
(Men vänta tills de blir sex månader, då jävlar blir det skoj).

Hur som helst.
När tiden är inne, ta inte för givet att vi har fullt upp.
Att vi vill ta det lugnt.
Att vi sover.

Ring för bövelen!
Smsa!
Skriv på fejan (det är dessutom ljudlöst = ingen risk att väcka bebis).
Kom över på fika.
Fråga om vi vill hänga med ut.

Men kom inte på surprise-visit.
Om du inte vill se halvnaken mamma med morgonhår,
bebis i blöja och stökig lägenhet.

Men hör av dig!
Jag ska ha barn, inte flytta till Abu dabi.

Så här undviker du våldtäkt.

2011-08-13T19:31:00.002+02:00

1. Lägg inte droger i folks drinkar.

2. När du ser en kvinna ensam, låt henne vara!

3. Om du stannar bilen för att hjälpa en kvinna som har problem, kom ihåg att inte attackera!

4. Öppna aldrig en dörr eller ett fönster oinbjuden.

5. Om du åker hiss och en kvinna kliver på, ANGRIP HENNE INTE!

6. Kom ihåg att människor går till tvättstugan för att tvätta. Försök att inte antasta någon som är i tvättstugan ensam.

7. Om du känner att du inte kan kontrollera dina impulser, be en vän hålla dig sällskap och under uppsikt.

8. Var ärlig. Låtsas inte vara en vän som bryr sig och manipulera inte andra att lita på dig så att du sedan kan utnyttja tillfället att antasta. Om du inte är tydlig med dina intentioner så kan den andre få för sig att du inte tänker våldta.

9. Glöm inte bort att du inte får ha sex med nån som inte är vid medvetande.

10. Kom ihåg att kvinnor inte bär kort kjol för att du ska komma till lättare.

(som vanligt: länk i rubrik)

2011-08-09T10:19:00.002+02:00

Men jag är inte bitter.

2011-08-02T22:37:00.002+02:00

Idag var en fantastiskt spännande dag.
Z sparkade på min urinblåsa så inihelvete mycket att jag fick sätta mig och kissa i en buske.
I ett bostadsområde.
Ah, värdigheten!

High Five!

2011-08-02T12:10:00.003+02:00

Idag

2011-08-02T12:02:00.001+02:00

..är en snurrig dag.
Så snurrig att jag inte kan ta mig upp ur sängen, och skriver fel hela tiden.
Bebisen krumbuktar hej vilt i min mage.
Mattias kommer med butiksbakade frallor på rosa plasttallrik.
Jag ska snart till tandläkaren för första gången på 7 år.

Sen ska vi på promenad.

Igår var det ingen snurrig dag, utan en bra dag!
Vi for till sjukhuset för att se vad det är som bor i min mage.
Det visade sig vara en liten Zacharias.
En kille med långa ben som han måste sträcka ut så att hela magen buktar.
En kille som inte kan vara stilla en enda sekund!
En kille med ett helt normalt hjärta, en utvecklad hjärna, en perfekt formad lillhjärna,
fina njurar, en pung, en liten snopp, ett dunk-dunk hjärta och sin systers profil, fast med Mattias näsa.
En kille som lärt sig svälja, kissa, vinka och göra kullerbyttor.

Efter det tog vi oss ner på stan för att handla saker inför den fantastiska lördagen.
Det blev en del otroligt söta saker till Zacharias också.
Mattias ville köpa en rosarandig tröja med rosor påsydda, jag tyckte mer om en tunika i manchester med småblomster i lila på. Vi bestämde oss för en nallebjörnsoverall som är så mjuk att man vill leva och dö i den. En liten brun sammetsmössa med öron och matchande tossor i storlek åh-herregud-kan-fötter-vara-så-små?!

Sen åt vi gröncurrywok, såg på True Blood, tog ett låååångt bad tillsammans och somnade tätt ihop.

Jag älskar min underbara, fina, roliga, knäppa, nördiga, söta Mattias.

Älskar min sprattel-bebis.
Avgudar min fina, kloka, varmhjärtade Siri.
Och älskar mina katter, trots att den ena av dem är en hulligan utan dess like.
Och lilla Jasmine, som snart ska få en massa godis och leksaker som vi köpte i en djuraffär i Trollhättan.

Min fina, knasiga, kärleksfulla lilla familj.

Jag orkar...

2011-07-20T02:45:00.000+02:00

..inte riktigt med den här bloggen.

Att skriva här känns lite som att spela MS Röj.
Jag får inte skriva att jag är glad, för då skryter jag.
Jag får inte skriva att jag är ledsen, för då leker jag martyr.
Jag får inte skriva om Mattias, för då trycker någon omedelbart på "ogilla".
Jag får inte skriva om Siri, för då är jag en tråkig förälder.
Jag får inte skriva om mina värderingar, för då propagerar jag.
Jag får inte skriva om mig, för då tror jag att jag är bra.
Jag får inte lägga upp bilder på mig, för då tror jag att jag är snygg.
Jag får inte lägga upp musik, för orka bry sig.
Jag får inte lägga upp berättelser, för då tror jag att jag kan skriva.
Jag får inte lägga upp dikter, för då är jag en tönt.

Så, vad får jag skriva om?
Vad finns kvar?
Totala menlösheter.
Kallprat.
Skit.
Tråkig skit.

Jag vill fylla år nu!

2011-07-15T02:17:00.001+02:00

Hej, jag har nytt hår!

2011-07-14T22:45:00.001+02:00

Idag lät jag Mickis, Mattias syster, färga mitt hår precis hur hon ville.
Det ångrar jag inte!
Djupt röd färg blandades med kopparrött, och såhär blev det:

Hej, hej, jag vill ha:

2011-07-14T22:30:00.000+02:00

Soffbord: IKEA
Lampor: Jotex
Draperi: Åhléns

Ett år:

2011-07-11T12:16:00.001+02:00

2011-07-10T12:38:00.002+02:00

Gårdagen.
En lång, varm, slö dag som spenderades på en evighetslång sovmorgon,
en spontanpicknick vid havet och middag i goda vänners lag.
Vi kastade jordnötsskal på Church Street,
åt oss mastodont-mätta på amerikansk kitch-tex mex
och jag drack den ena fantastiska virgin-drinken efter den andra,
garnerad med ett halvt kilo frukt och geléhallon.
Idag för ett år sedan sa jag till min käraste Maria
"Näe, nu har jag fått nog av förhållanden. Nu tänker jag vara singel i minst ett år!"
Dagen efter träffade jag min stora kärlek.
Det visar hur lite man faktiskt styr över sitt egna öde.
Som tur är!

Tack älsk för det bästa året i mitt liv!

I hate my hair and I want to dye!

2011-07-07T18:15:00.002+02:00

Dessutom...

2011-07-07T15:42:00.000+02:00

...är jag allergisk mot pelargoner.

Let's be friends flowerpot!

2011-07-07T15:40:00.000+02:00

Mattias tycker att jag ska skaffa lite nya vänner inför mammaledigheten.
Eftersom att mina vänner är upptagna, upptagna, upptagna eller bor långt, långt bort.

Detta ska jag åstadkomma genom att gå med i en pelargonförening eller en musikfascisteri-klubb.

Vet inte riktigt om jag ska känna mig smickrad eller grovt förlolämpad.

Pelargonförening?!
När fyllde jag 75?

Finska pjuck för finsk pygmé:

2011-07-05T23:52:00.001+02:00

Min syster bloggade om marimekkos samarbete med converse.
Efter att ha sett videon är jag (naturligtvis) panik-toksåld på ett par marimekko-converse all star.
Hela den ytliga, kapitalistiska, konsumtions-västerländska sidan av mig började spinna.

Dessa rara små skor, med de rosa medföljande skosnörena.

Ah yes, mama want som sugar.

Ett minne från förr:

2011-07-05T15:06:00.005+02:00

Jag var med min dotter i Pajala.
Vi på väg till Konsum, och blir förbikörda av en fruktansvärt högljudd epa.
Varpå jag förklarar för min dotter att unga killar är lite sådär "här är jag", och därför ska de gasa och rivstarta.
En stund senare passerar vi systemet, där en massa grabbar står och lastar flak med öl i sina bagageluckor. Och då kläcker dottern, högt, ur sig "Här har du ju en massa unga killar mamma! Men de luktar maskmedicin"

Och de säger att vi bor i världens mest jämställda land....

2011-07-04T13:23:00.003+02:00

Folk påstår att "det där med genus är bara fjanterier, feministerna försöker göra pojkar av flickorna. Det är inte alls som de säger, barnen får leka med vad de vill, och vara hur de vill. Det är bara så att pojkar VILL leka med traktorer, och flickor VILL bara ha rosa. Det är biologiskt"

Hur kommer det sig då att pojkar som avviker från normen straffas?

Vissa med ett knivhugg i nacken, andra med "terapi" som innebär att de misshandlas, av sina föräldrar, i "tryggheten" i sitt hem, med en känd forskare som första påhejare.
En forskare som sedan byggt hela sin karriär på pojkens misshandel.
En forskare som ska ha hjälpt mängder av föräldrar att "korrigera" sina barn då de visat "gay-tendenser", som ett steg i hans hatkampanj mot homosexualitet.
En karriär som kraschade då det kom ut att forskaren själv var homosexuell och använde sig av manliga prostituerade.

Vad hände med pojken?

Läs nedan:

"Oskar - som gillar rosa kläder, balett och nagellack - har utsatts för mobbning under en längre tid. Han har fått höra att han är bög och att han är en flicka.

Föräldrarna tycker att skolan inte har ingripit tillräckligt tydligt mot den mobbning som Oskar har utsatts för, och en lärare ska ha sagt till mamman att Oskar får vara beredd på att bli mobbad om han har rosa kläder på sig. - Det som hade hänt Oskar var en "liten incident" enligt skolan, något som inte skulle leda till att man ringde hem till föräldrarna. Jag vill inte ha mitt barn på en skola som ser ett knivhugg som en "liten incident", säger mamman till Jönköpings-Posten"

The "Sissy boy experiment"

"Kirk Murphy was a bright 5-year-old boy, growing up near Los Angeles in the 1970s. He was the middle child, with big brother Mark, 8, and little sister Maris, just a baby at 9 months. Their mother, Kaytee Murphy, remembers Kirk's kind nature, "He was just very intelligent, and a sweet, sweet, child." But she was also worried. "Well, I was becoming a little concerned, I guess, when he was playing with dolls and stuff," she said. "Playing with the girls' toys, and probably picking up little effeminate, well, like stroking the hair, the long hair and stuff. It just bothered me that maybe he was picking up maybe too many feminine traits." She said it bothered her because she wanted Kirk to grow up and have "a normal life.""

"Rekers' work with Kirk Murphy helped him build a three-decade career as a leading national expert in trying to prevent children from becoming gay, a career as an anti-gay champion that would later be tainted by his involvement in an embarrassing scandal."

At home, the punishment for feminine behavior would become more harsh. The family said the spankings were severe. Maris remembers "lots of belt incidents." She escaped the screaming by going to her bed to "lay in the room with my pillow on my head." During one particularly harsh punishment, their mother recalls, her husband "spanked" Kirk "so hard that he had welts up and down his back and on his buttocks."

Mark Murphy vividly remembers a photo of a smiling young Kirk, age 4, taken a year before the therapy started. Mark said the photo shows the last time he remembers his brother as a happy child.

In 2003 at age 38, Kirk Murphy took his own life."

Länkar:

http://www.jnytt.se/nyhet/38239/sexaring-fick-kniv-i-nacken-pa-forskolan

http://edition.cnn.com/2011/US/06/07/sissy.boy.experiment/

Okej, jag vet att den här är skitgammal...

2011-07-04T11:08:00.003+02:00

..men den är samtidigt så jäkla bra att den tål att upprepas.

Hello baby!

2011-06-26T18:54:00.001+02:00

Barcelona

2011-06-26T13:33:00.002+02:00

Fleet Foxes spelade White winter hymnal, det blåste kallt från havet.
Jag hade precis fått en specialtryckt Joy Division-tisha.
Livet var skönt!

2011-06-23T17:09:00.001+02:00

Har en såndär "ensammast i hela världen" dag.

2011-06-09T11:00:00.002+02:00

Lady Dahmer om Slitz:

2011-06-08T11:25:00.000+02:00

Länk i rubriken.

"En sak som kanske är viktigt att nämna nu när vi diskuterar Slitz vara och ickevara är ju den här bilden av män som de faktiskt förmedlar. Jag vet egentligen inte vad som är värst; den unkna och fientliga kvinnobilden eller den fördummande och idiotförklarande mansbilden. Mannen framställs som ett oempatiskt djur. Ett kåt svin som utnyttjar och kränker.

Varför blir inte fler män arga? Varför hör vi inte antifeministernas arga vrål över den här ensidiga och hatiska framställningen av män?

Hur kommer det sig att de blir arga över Solanas "män är djur" samtidigt som de själva gärna upprätthåller bilden av det hon faktiskt skriver? Samtidigt som de själva gärna ursäktar och förklarar bort övergrepp och våldshandlingar och annat beteende med "biologi" och "mannens natur"?

Ska min son växa upp med de här outtalade kraven på vad det innebär att vara man? Riktiga män knullar runt, är alltid kåta, gråter aldrig, kramas aldrig, vill inte ha relationer, är otrogna... osv?

Det går fan inte att hänvisa till humor eller ironi, för det är just de här skämten på andra människors bekostnad som hjälper till att hålla bilden av manligt och kvinnligt levande. Inte en käft skulle tycka att det var ok att skriva artiklar om invandrare eller handikappade på samma sätt. Missförstå mig rätt; jag tycker absolut man kan skämta om allt men när skämt går över till att kränka en stor grupp människor (i det här fallet både män och kvinnor) i det offentliga rummet så är det inte roligt längre.

Lika lite som mobbing eller sexuella övergrepp är kul även om vissa tycker det. "Vadå tål du inte skämt?" (jodå, den har jag hört ett par gånger)"

Im a lion, hear me roar!

2011-06-07T22:31:00.000+02:00

Jag kan inte hjälpa att jag tycker att det är sorgligt med alla som skriver "jag använder pyttelite mascara, en gnutta rouge.." osv så fort ämnet smink kommer upp. Som att de skäms och måste försvara att de använder den där gnuttan. Tycker du om att sminka dig - sminka dig! Tycker du inte om att sminka dig - skit i att göra det. Men be inte om ursäkt för dig själv! Försvara och förklara dig inte! Du är en fri individ för guds skull, var dig själv och var stolt, oavsett hur du är!

Om jag var man skulle jag gå med.

2011-06-07T09:54:00.000+02:00

Förstår ni hur förnedrande det här är för er?

Har du barn tycker jag att du ska gå med i gruppen, eller är det här åsikter och värderingar du vill ska färga dina barn?

Har du pojkvän tycker jag att du ska gå med, eller tycker du att "tipsen" som dessa medier presenterar är okej?

Har du lite vett bakom pannbenet tycker jag att du borde gå med.
För det här är fan inte okej.

Gruppen.

"Idag ska vi tala om en av de viktigaste färdigheterna man kan lära sig i livet: Den ädla konsten att ligga med en tjej samtidigt som man ligger med andra tjejer, utan att det hela slutar med en bisarr sängkammarfars full av porslinskastning, spring i dörrarna och åverkan på din samling dyra gitarrer från 70-talet eller annan husgeråd med högt affektionsvärde.

Låt oss begrunda fenomenet otrohet med hjälp av två olika scenarion. Nummer ett: Du har varit tillsammans med din flickvän en längre tid. Ni har haft sex tusentals gånger på alla upptänkliga sätt och känner varandra utan och innan. Sexlivet har därför börjat bli ganska tråkigt, vilket påverkar ditt humör negativt och vi ser början på en ond cirkel som i slutändan förstör förhållandet.
Scenario två: Samma som ovan - men du fortsätter att experimentera sexuellt på sidan av, utan att din tjej vet det. Detta gör dig till en gladare och trevligare människa, och den största vinnaren är ert förhållande.
Ja, nu kan du göra matten själv. Resten av den här sidan är avsedd för dig som tycker att det sistnämnda scenariet var det bättre av de två. Välkommen i klubben! Här är våra tio viktigaste regler.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: För en man är otrohet naturligt – monogami är onaturligt. Att du lite då och då känner ett behov att sätta på någon annan än din flickvän som omväxling är inget du ska känna dåligt samvete över."

"Hur ska en person av manligt kön leva för att ha rätten att kalla sig just man? Följ våra budord och du är hemma!

En gentleman börjar aldrig i tvåan…
(För då kan du inte köra i ettan efteråt utan att byta kondom.)"

Men seriöst!

2011-05-22T02:00:00.000+02:00

Ni som dagligen ramlar in här för att ni googlat "Vad betyder perkele" -börja läsa på komvux!
Nej ni behöver inte läsa finska, läs vad som helst bara.
Stimulera hjärncellerna, skaffa er allmänbildning och sluta googla fraser som 10-åringar kan översätta utan att blinka.
PERKELE!

These modern days with their modern ways.

2011-05-22T01:25:00.000+02:00

Någon kanske har uppmärksammat att här är ganska tomt och ödsligt nu för tiden.

Jag skyller allt på herr M som har övertalat mig att börja kommunicera via en annan plattform.

Känner du att du av någon outgrundlig behöver mer mesbralla i ditt liv så kan du hitta mig här.

The all-seeing eye.

2011-05-21T23:11:00.000+02:00

"Siri, släck tacklampan och lägg dig!"

"-Hur vet du att jag har taklampan tänd?"

"För att jag är din mamma"

Det här är...

2011-05-10T14:15:00.001+02:00

....antagligen det viktigaste jag någonsin kommer att skriva på den här bloggen.

Inom 48 timmar kan en lag röstas fram i Uganda.
En lag som utlyser dödstraff på homo- och bisexuella människor.

Om du, som jag, värderar människors liv så skriv under NU!
Sätt inte på dig skygglapparna! Det här gäller människors liv!

Klicka här!

Fräsch sallad gör kvinnor lyckliga!

2011-05-09T12:16:00.000+02:00

Länken i rubriken.

We aim to please!

2011-05-07T20:06:00.000+02:00

När min lillebrolla fyllde år beställde jag en tisha åt honom från min älsklings tish-affär: Colorez.
I beställningsformulärets "övrigt"-ruta skrev jag "Det vore otroligt schysst om ni kunde slänga med en lapp och gratta från Nena". Och det gjorde dem. Dessutom slängde de med en jättefin klocka, bara sådär.

Lägg sedan till sådana fakta som att jag och Mattias en gång fick rabatt för att det var fredag.
En annan gång drog de av femtio spänn för att jag köpte en tisha de väntat på att någon skulle köpa.

Colorez är bäst!

Snälla köttätare, ställ högre krav på kycklingindustrin! Ni KAN göra skillnad!

2011-05-05T13:46:00.001+02:00

"Men titta, sa jag andäktigt. Framför oss på Ica Aptiten i dag låg ett helt berg av kycklingar. Riktiga kyckligar, sådana som jag kan och vill äta. Franska kycklingar that is, Label Rouge mer specifikt. På Ica fanns nu både vanliga kycklingar med svarta fötter och pärlhönor med denna märkning som säkerställer att fåglarna fötts upp på traditionellt franskt vis, gamla långsamväxande raser som går ute, föds upp i flock och slaktas vid minst 81 dagar.

Sådana kycklingar finns alltså inte att köpa vanligen i Sverige. I Sverige sker all professionell kycklinguppfödning med industriraserna Ross/Cobb, så också på de ekologiska fågeluppfödare som finns. Detta gör att den ekologiska uppfödningen må vara mer giftfri, men särskilt snäll mot fåglarna är den inte. Industrisorterna är inte avlade för ett fritt uteliv och de är definitivt inte avlade för att leva så länge som ekokycklingar gör, med skelettproblem och stor sjuklighet som resultat.

Industriuppfödningen av kycklingar å sin sida är vidrig. Det finns inga andra ord. Vidrig. Kycklingarna trängs oftast tjugo stycken per kvadratmeter, luften är så dammig och full med ammoniak att arbetsmiljöverket råder besökande människor att bära skyddsmask. Skarpt ljus är på upp till 20 timmar per dygn, för att kycklingarna ska växa så snabbt som möjligt. Benskador och spontandöd är vanligt. Detta är alltså den svenska kycklinguppfödning som inte sällan påstås vara mycket bättre än sådan i andra länder.

Jag är inte vegetarian. Jag är visserligen inte alls främmande för tanken att människor om 100 eller 200 år kommer ha slutat äta kött, av etiska och miljömässiga skäl, och att våra barnbarnsbarn kommer se tillbaka på oss köttätare med förundran och obehag, men jag tror ändå i dag utifrån mitt moraliska värderingssystem att människor får döda djur. Ibland tänker jag till och med att jag skulle vilja ta jägarlicens. Men jag tror inte att vi har rätt att utöva onödig grymhet, och industriell kycklinguppfödning är faktiskt exakt detta."

Länk som vanligt i rubriken.

Paradoxen kön kontra kön.

2011-05-05T11:41:00.004+02:00

Det finns inget som får mig att känna mig så okvinnlig som listor etc på saker "alla kvinnor tycker om". Eller sådant som är typiskt "kvinnligt".
Trots att det borde vara en omöjlighet.
Jag har ett kvinnligt könsorgan, jag har bröst och kan uppenbarligen föröka mig.
Jag är ju überkvinnlig.
Man behöver inte ens fundera på saken för mina (förhatliga) bröst är all over the place.

Likväl, så är jag enligt de flesta definitioner så okvinnlig att jag nog inte ens kvalar in på eunuck.
Och här blir ju könet som samhällskonstruktion tydligt.

Hur som helst, här är en av dessa listor (som jag fann hos Q) samt mina svar på samtliga punkter:

Nina Åkestams lista över vad Alla kvinnor älskar
Picknick - Älskar och älskar. Det är mysigt!
Benicio Del Toro (men de tror att de är ensamma om det) - Hell no!
Italien - Med tanke på att jag aldrig varit där kan jag inte uttala mig. Älskar pasta och bruchetta dock, same thing?)
Vin - Om det är rött. Vitt smakar saft. Hurk!
Fräsch sallad - Alltså...ge mig en gräddig pasta, frasigt vitlöksbröd, tjocka pommes med dipp istället, thankyouverymuchandgivememoreplease!
Armar med synliga ådror (på killar) - Läskigt! Särskilt att trycka på dem, så de hoppar ut igen.
Mysig stickad tröja (på killar) - Idioti. Hellre mysig tröja på mig, så jag känner myset? Eller är det ett estetiskt tilltalande mys kanske?
När killar står och lutar sig mot en vägg - Idioti nummer två. James Dean får luta sig mot en vägg. Resten ser bara emo ut.
När killar håller händer runt deras ansikte när de kysser dem - Mattias är den enda som får ta på mitt ansikte. Och Siri då. Annars = Sjukt obehagligt.
Killar som är bra med hundar - Hm, för annars är män så inkapabla att ta hand om levande varelser? Hellre en som är bra med katter. Och barn, eller ja..Siri.
Att vakna senare än sin kille som då läser tidningen i köket - Varför? Är det där del av något Elektra komplex? Nyvaken Mattias i sängen tack.
Doften av ren tvätt - Oh ja!
När män kramas med varandra - Ja det är fint. För machokultur är så fruktansvärt gammalt och idiotiskt att man bara vill kräkas på hela skiten. "Im a man, hear me roar!". Jajajaja, du grinar också framför fåniga filmer, så lägg ner.

Så, nu har jag fått leka surfitta ett tag.

Men jag förstår inte varför kvinnlighet ska vara synonymt med:

Sallad - Banta banta baaantaaaa.
Meg Ryan filmer - Gillar någon henne på riktigt?
Kändisskvaller - Vem bryr sig? Skvaller och skitsnack öht är riktigt fula egenskaper.
Beundran för kända män, med muskler helst. Och lite rått utseende. - Snark. Badboys överlag. Snark.
Hänga med "tjejerna" - Jag har aldrig haft ett tjejgäng. Och jag känner ingen som har det. Är det en Sex and the City-konstruktion? Eller sitter kvinnor verkligen i stora gäng och slänger ur sig fraser som "Åh men raring, du behöver en dildo", "Hey girlfriend!" och "Om han gillar´t, se till att han sätter en ring på det".
Choklad. Överskattat. Jag väljer chips över choklad, glass och godis alla gånger.

Om detta är den gängse definitionen av vad som är kvinnligt är jag nog glad över att stå utanför. Tills dess att kvinnlighet är synonymt med åtminstone en egenskap som innefattar intellekt.

Swastika love.

2011-05-04T17:38:00.002+02:00

Häromdagen..

2011-05-01T22:29:00.001+02:00

...friade M officiellt till mig.

Sittandes på toa-locket.

Så romantiska är vi!

Jag har hittat en ny favoritblogg:

2011-04-28T22:37:00.002+02:00

VAD SKULLE JAG GÖRA OM JAG HETTE VLADIMIR PUTIN OCH VAR PÅ STADSBESÖK I STOCKHOLM?

Vladimir sjunger Blueberry Hill på kändis-charitygala.
   ”Chaufför!”
   ”Ja, Vladimir?”
   ”Stanna limon, jag vill kolla om dom har engångskameror inne i butiken där, jag glömde min i Kreml.”
   ”Vadå, heter det fortfarande Kreml? Jag trodde man la ner det när...”
   ”Inte den tonen med mig tack! Du ska tillkalla mig som en kung. Jag är som kungen av Sverige, fast i Ryssland. Dvs. om er lilla kung här skulle röstas bort men sen kunna behålla makten i alla fall men slippa skaka hand. Sån kung. Stanna limon!”
   ”Jag tror inte ni kommer hitta några kameror där inne, det där är ett Mc Donalds.”
   ”Det gör inget, dom känner mig. Jag var inne i deras butik i London och köpte ett lejon. Dom kan få fram vad som helst.”
   ”Det var nog Harrod’s, sir. Det har jag läst om att dom gör där.”
   ”Chaufför, vad jobbar din mamma med?”
   ”Hon är syokonsulent på en högstadieskola, sir.”
   ”Det måste vara ett mycket hedersamt yrke i ert land. Jag hör på dig att hon uppfostrat dig väl. Chauffören uttrycker sig så pedagogiskt.”
   ”Verkligen?”
   ”Javisst. Själv var jag alltid skräckslagen för min mor när jag kom hem från skolan. Hon visste alltid att jag hade mycket läxor eftersom jag alltid var piss i matte och fick kvarsittning.”
   ”Blev ni retad av de andra barnen i klassen?”
   Putin svalde.
   ”Nej, men av mina bröder. Mina klasskompisar skar jag tasken av om de muckade. Det var mina bröder: Pladimir, Buldimir, Plitin och Plutin som drog det stora mobbinglasset.”
   Chauffören försökte kväva ett skratt med dubbelhakorna som vägrade krypa tillbaka.
   ”Vad är det som är så roligt?” undrade Putin.
   ”Förlåt mig min herre, det är bara det att era bröder. Ja... de... de låter som någonting ur Sagan om Ringen. Förlåt mig, jag ber verkligen om ursäkt.”
   ”Det... det gör ingenting. Verkligen. Ni har ju rätt; de låter verkligen som sju små dvärgarna. Hahahaha! Baldur, Bilgur, Boldvig!”
   De båda skrattade lustfyllt. Just som det gick upp för chauffören att han hade kört vilse.
   ”Det är väldigt vackert i den här delen av stan, Chaufför,” sa Vladimir och tittade tillbakalutad ut genom rutan. ”Vad heter slottet därborta?”
   ”Det där är Rissne, typ,” svarade chauffören.
   ”Kör mig vart ni vill,” gäspade Putin. ”Jag är pudding i dina starka händer,” och så somnade han."

/ Pontus de Wolfe.
Länk bifogad i rubrik.

Lite kärlek sådär.

2011-04-26T01:41:00.000+02:00

2011-04-24T11:57:00.002+02:00

Det är märkligt hur...

2011-04-17T03:48:00.003+02:00

...jag tycker att alla tjejer är vackra, oavsett storlek.
Och hur snyggt större kvinnor bär upp kläder.
Och hur kvinnligt det är med rumpa och lår.
Och hur alla jag känner är så naturligt vackra.
Lite mascara och sen är de festfina.
Eller inget smink alls.
Och ändå stråla.

Men när det kommer till mig själv.
Då går det inte.
Osminkad ser jag ut som en griskulting.
Otränad känner jag mig totalt formlös.
Det där med "kläder man känner sig fin i" existerar inte alls.
Som att alla proportioner är fel.
Som att jag är undantaget som bekräftar regeln.

Jag önskar så att jag kunde vara stolt, oavsett hur jag ser ut.
Lika stark och grym.
Men den tråkiga sanningen är att jag är långt därifrån.
Än så länge.

Min härliga flicka:

2011-04-16T20:16:00.000+02:00

3 år:

Siri har en låtsaskompis som heter Pusslon, är jättelång, har rosa hår, är ovanligt hårig, sover jämt, går i skolan för att få pengar och råkar jämt bli biten av krokodiler och kan därför inte följa med någonstans.

***************

S: Jag är mätt
Min mage tänkte lite för mycket och blev mätt.

M: Jaså? Blir magen mätt av att tänka?

S: Ja

M: Vad tänkte den på då?

S: Ingenting.

S: Min mage tänkte lite för mycket på ingenting!

****************

2 år:

Se alltid till att ha sista ordet!

S: mamma ät den.....ät kossabajsen!

M: nä jag tänker inte äta hundbajs.

S: Det är en kossabajs och den är good goood gooooood!

M: Det är en hundbajs, inte finns det väl några kossor här?
Och jag vill inte äta hundbajs, eller kossabajs, inget bajs!

S: ................där nere bor iaf sälarna *pekar på en avloppsbrunn*

***********

Humörsvängningar

S: "´tackas mamma......jag ska pussa dig............SNOJUNGE!"

************

Siri har lekt med tuschpennor och tappat bort locket till två:

mamma:Nu får du leta upp de andra locken Siri

Siri: Näe, jag är upptagen!

mamma: Nähe du, leta efter locken nu!

Siri: Mamma....jag kan inte trolla fram dem!

****************

Siri dricker apelsinjuice:

M: det är apelsin i den.

S: Nej, apelsinER!

*****************

Mamma försökte ta en chokladbit i smyg på en fredagkväll och blev snabbt uppläxad:

"Neej mamma! Låt bli den! Spotta ut! INTE löa ida mamma! Inte löasgois ida!
Låt bli glaan!"

******************

Pappa busar för mycket:
"Siri: "Sluta upp mä bumhetena pappa! Nu jäcker det bumheter!"

******************

Siri har fått en kaka

S: "Här, mamma smaka"

M: "Åh får jag smaka, tack *låtsas smaka*

S: (bryter av en bit) "Här mamma, liten, liten bit"

M: "tack tack!"

S: "Får mer sen!"

*********************

1 år:

Morbror Henka är lite sjuk och förklarar för Siri att han har ont i huvudet:

S: *nickar förnumstigt* Jaaa, Henka sjuk i huvudet!

****************

S: "Äkorn satt i ganen skulle äta gröten
fi han äta löasgois, då fi han så båttom,
hoppa han fån tallegen,
stötte han si lilla ben,
å sin låna luuuna.........BAJSKOLV!"

*****************

Var försiktig med vad du frågar:

Pappa vill visa hur roligt han och Siri haft, för mamma:

P: Siri, vad var det pappa gjorde förut?
S: TISSADE!
P: Va? Nej
S: PJUPPADE!
P:Neeeje
S: BAJSADE!
P: Nämen Siri, det gjorde jag väl inte?
S: Jooo, bajspappa *asgarv*

*********************

Mamma försöker få Siri att förstå att man inte får slänga saker på golvet.

M: Siri, får man göra så?
S: Nej, inte kasta golvet.
M: Nej så...
S: ...inte skrika,, inte spilla, inte kladda heller,*andas* inte trycka halån (hallon), bara lägga halån, inte hoppa sängen, *andas* inte bita Ajian (Adrian) , inte slå,inte leka ajaj, kommer bloo, åka dottorn, sätta
plåster!

M:...eh, ja..precis.

*********************

Ibland behöver man bekräftelse.

Siri vaknar upp mitt i natten:

S: Siri gullig?
M: Ja Siri är jättegullig!
S: *somnar om*

***********************

"Är du pappas lilla gumma?"

"nä"

"Är du mammas lilla gumma?"

"nä"

"vems lilla gumma är du då?"

"Siris!"

Det här är förövrigt....

2011-04-15T14:39:00.005+02:00

...den mest mansförnedrande reklam jag någonsin sett.
Vänta nu, skrev hon mansförnedrande?

Jajjemän!
För det är till män den vänder sig, det är män som ska lockas av det här, och vilja köpa kläder på Jack & Jones. Om jag vore man skulle jag känna mig djupt förorättad och förnedrad av att ha blivit såhär grovt dumförklarad.

Sen att den visar upp en stereotypisk och inte särskilt smickrande bild av kvinnor..det är vi väl mer än vana vid vid det här laget?

Im a feminist, hear me roar!

2011-04-15T14:17:00.002+02:00

Har ni också uppmärksammat Gilettes otroligt töntiga tävling?
Ja det vi kvinnor behöver är ju verkligen en till skönhetstävling som visar för oss hur vi bör se ut för att vara populära.
Unga tjejer mår sämre och sämre, ändå trissas idealet bara upp i ett absurt tempo.

Här kommer i alla fall ett blogginlägg från kvinnan som skapade ramaskri i ovan nämnda tävling, för att hon valde att bidra med en naturlig bild. Ge en motvikt.
Vilket naturligtvis är helt förbjudet!

Så vad handlar det om? Varför är hår så viktigt för mig egentligen? Varför har det blivit en sådan grej? Varför rakar jag mig inte egentligen?

Jag är feminist och det speglar ju hur jag ser på det mesta. Och kvinnor är ju håriga, vi har valkar, vi bajsar, vi pruttar; Vi är mänskliga helt enkelt.

Jag bryr mig inte huruvida folk rakar sig eller ej. Jag har aldrig kritiserat kvinnor som följer normen eller som väljer att raka sig, sminka sig, klä upp sig eller vad det nu må vara kvinnor gör för att känna sig fina. Jag skiter fullständigt i det.

Din kropp - ditt val.

Det jag kritiserar och ifrågasätter är de stereotypa könsrollerna och framförallt de förväntningarna som kvinnor har på sig. Hur vi ska bete oss och hur vi ska se ut.

För att anses vara Riktiga Kvinnor.

Det är idén om att kvinnor SKA raka sig jag ställer mig emot. Det är idén om att hår är äckligt och att kvinnor som inte rakar sig är ofräscha, osexiga, okvinnliga. Det är idén om att kvinnor ska göra om sina kroppar och manipulera sina utseenden för att duga.

Vi duger som vi är. I alla former och färger, håriga eller ej. Vi är kvinnor och vi ÄR vackra.

Det är enkelt att påstå "jag gör det för MIN skull" eller "ingen tvingar dig!" när det egentligen är mer komplext än så. Vi är så indoktrinerade i våra roller sen dagen vi föds att vi inte ifrågasätter dem. Få personer tar det ett steg längre; Varför tycker jag så här? Varför är jag som jag är? Varför gör jag som jag gör?

Och att avvika från normen är aldrig enkelt. Det har sitt pris. Få av oss orkar hantera omgivningens kritik, framförallt när det åtföljs av äckel och fördömanden.

Jag slutade raka mig av två anledningar; Dels för att jag vägrar gå med på förväntningen jag har på mig. Jag vägrar böja mig för ett onaturligt ideal som präglar vår tid. Jag vägrar anpassa mig, göra om mig själv för att duga. Jag vägrar acceptera att jag måste vara på ett visst sätt. Jag vill att mina ungar ska växa upp med en bild av hur en riktig människa faktiskt ser ut.

Men sen handlar det även om att acceptera mig själv och det innebär att lära mig att acceptera HELA mig. Jag har alltid varit ovän med min kropp och mitt självförtroende har i stor del handlat om mitt utseende. Jag har varit otroligt fixerad vid hur jag ser ut och aldrig vågat vara något annat än perfekt. Och det har präglat hela mitt liv.

Nu vill jag lära mig älska eller iallafall försonas med mina volanger och nyförvärvade tigerränder. Jag duger ju precis som jag är! Jag vet ju det, men jag vill även känna detsamma. Så jag tar det ett steg i taget. Och jag når sakta mitt mål. Att sluta raka mig var en del i den processen. Och för mig har det varit skitjobbigt och svårt men mycket tack vare den här bloggen och den otroliga respons jag får från mina fantastiska läsare så har resan blivit lättare.

Nu vill jag inspirera andra.

Inlägget i orginal kan du läsa här.

Ehum.

2011-04-14T02:34:00.000+02:00

Jag har inte kunnat blogga på länge, för min "nya" MacBook Pro slarvade bort alla menyknappar.
Men nu är de tillbaka.
Jag tänker inom kort berätta om min semester i nostalgiland.
Först behöver jag bara en rejäl kartong antibiotika.
Jag kan nämligen inte prata, för jag har halsfluss.
Jag hör inte, för jag har öroninflammation (ovanpå hörselgångsditon, festligt!).
Jag kan inte tänka, för mina bihålor är svullna in absurdum. Seriöst, ni skulle knappt känna igen mig.
Och jag kan inte skriva mycket på datorn för min kropp värker så in i norden.

Men imorgon, antibiotika.
Bra.
Mycket bra.
Tillbaka på banan.
Tillbaka till träning.
Tillbaka till att kunna äta annat än kräm och överkokta snabbmakaroner.
Tillbaka till skolan.
Tillbaka till mitt sociala liv.
Och tillbaka till bloggandet.

Oho vad jag längtar!

Jag kommer...

2011-03-28T21:49:00.001+02:00

...verkligen inte vidare med den där jäkla listan.
För nästa punkt är "Sist jag såg något jag verkligen inte ville se".
Jag har funderat och funderat och funderat och fått upp bilder av punkare som hoppar jämfota i spyor, en man som tog en överdos, min döda systers händer, fel bh på mitt golv osv men inget av det där känner jag någon särskild lust att skriva om. Så ...status quo.

Inspirationen är över huvud taget inte på topp just nu.
Vårtrött i väntan på att solen ska få upp sertoninhalten till det där skönt peppiga tillståndet då man blir lite smått vårförälskad i hela världen.

Tills dess Är det umgås, umgås, umgås som gäller.
Inte mycket energi över till att skriva då.

Håll ut!

Syns inte - finns inte.

2011-03-27T00:45:00.000+01:00

Hur lätt är det att hamna utanför den sociala radarn?
Extremt!
Det räcker med att du flyttar, går in i ett förhållande eller får barn.
Ibland känns det som att människor bara letar efter ursäkter för att skita i varandra.
Bara släppa allt de haft tillsammans.

Därför är jag så oändligt glad att jag har mitt fina lilla, men åh så fantastiska gäng med vänner som alltid finns där, high or low.

Ni är bäst i hela världen, och jag kan inte säga det ofta nog!

Här mina vänner...

2011-03-25T20:30:00.000+01:00

...har ni något riktigt bra att sätta tänderna i.

Sammelsurium.

2011-03-23T21:52:00.000+01:00

Det våras och det slaskas.
Jag är oändligt trött. Sover mig igenom händelselösheten.
Joggar, fast jag alltid hatat att jogga, kilometer efter kilometer.
Letar saker, färger, till lägenheten. Färg och ljus.
Växter. Liv och rörelse och familjemiddag i köket tack!
En sambo som är sambo oftare än en dag i veckan tack!
Lite mer utstakad framtid och en parfym.
Möjligtvis en ny hårfärg.

Bra så.

Let's go deep sea diving.

2011-03-23T21:49:00.000+01:00

Min söta, märkliga, inte alltid så smarta katt:

2011-03-16T10:00:00.000+01:00

Om jag kunde förstå...

2011-03-14T23:11:00.000+01:00

Varför man ska klä sig så att man ser lång ut om man är kort, och är man lång ska man undvika klackar och ha plagg som delar upp och kortar. Är man kurvig ska man klä sig smal, är man smal och rak ska man klä sig kurvig. Har man rumpa ska den döljas, har man ingen rumpa ska man fejka fram en, har man stora bröst ska man förminska och vice versa.

Varför får man inte vara nöjd som man är, och framhäva det man har?