Om jag var man skulle jag gå med.

Förstår ni hur förnedrande det här är för er?

Har du barn tycker jag att du ska gå med i gruppen, eller är det här åsikter och värderingar du vill ska färga dina barn?

Har du pojkvän tycker jag att du ska gå med, eller tycker du att "tipsen" som dessa medier presenterar är okej?

Har du lite vett bakom pannbenet tycker jag att du borde gå med.
För det här är fan inte okej.

Gruppen.


"Idag ska vi tala om en av de viktigaste färdigheterna man kan lära sig i livet: Den ädla konsten att ligga med en tjej samtidigt som man ligger med andra tjejer, utan att det hela slutar med en bisarr sängkammarfars full av porslinskastning, spring i dörrarna och åverkan på din samling dyra gitarrer från 70-talet eller annan husgeråd med högt affektionsvärde.


Låt oss begrunda fenomenet otrohet med hjälp av två olika scenarion. Nummer ett: Du har varit tillsammans med din flickvän en längre tid. Ni har haft sex tusentals gånger på alla upptänkliga sätt och känner varandra utan och innan. Sexlivet har därför börjat bli ganska tråkigt, vilket påverkar ditt humör negativt och vi ser början på en ond cirkel som i slutändan förstör förhållandet.
Scenario två: Samma som ovan - men du fortsätter att experimentera sexuellt på sidan av, utan att din tjej vet det. Detta gör dig till en gladare och trevligare människa, och den största vinnaren är ert förhållande.
Ja, nu kan du göra matten själv. Resten av den här sidan är avsedd för dig som tycker att det sistnämnda scenariet var det bättre av de två. Välkommen i klubben! Här är våra tio viktigaste regler.


Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: För en man är otrohet naturligt – monogami är onaturligt. Att du lite då och då känner ett behov att sätta på någon annan än din flickvän som omväxling är inget du ska känna dåligt samvete över."

"Hur ska en person av manligt kön leva för att ha rätten att kalla sig just man? Följ våra budord och du är hemma!

En gentleman börjar aldrig i tvåan…
(För då kan du inte köra i ettan efteråt utan att byta kondom.)"

Men seriöst!

Ni som dagligen ramlar in här för att ni googlat "Vad betyder perkele" -börja läsa på komvux!
Nej ni behöver inte läsa finska, läs vad som helst bara.
Stimulera hjärncellerna, skaffa er allmänbildning och sluta googla fraser som 10-åringar kan översätta utan att blinka.
PERKELE!

These modern days with their modern ways.

Någon kanske har uppmärksammat att här är ganska tomt och ödsligt nu för tiden.

Jag skyller allt på herr M som har övertalat mig att börja kommunicera via en annan plattform.

Känner du att du av någon outgrundlig behöver mer mesbralla i ditt liv så kan du hitta mig här.

The all-seeing eye.

"Siri, släck tacklampan och lägg dig!"

"-Hur vet du att jag har taklampan tänd?"

"För att jag är din mamma"

Det här är...

....antagligen det viktigaste jag någonsin kommer att skriva på den här bloggen.

Inom 48 timmar kan en lag röstas fram i Uganda.
En lag som utlyser dödstraff på homo- och bisexuella människor.

Om du, som jag, värderar människors liv så skriv under NU!
Sätt inte på dig skygglapparna! Det här gäller människors liv!

Klicka här!

Fräsch sallad gör kvinnor lyckliga!

Länken i rubriken.

We aim to please!

När min lillebrolla fyllde år beställde jag en tisha åt honom från min älsklings tish-affär: Colorez.
I beställningsformulärets "övrigt"-ruta skrev jag "Det vore otroligt schysst om ni kunde slänga med en lapp och gratta från Nena". Och det gjorde dem. Dessutom slängde de med en jättefin klocka, bara sådär.

Lägg sedan till sådana fakta som att jag och Mattias en gång fick rabatt för att det var fredag.
En annan gång drog de av femtio spänn för att jag köpte en tisha de väntat på att någon skulle köpa.

Colorez är bäst!

Snälla köttätare, ställ högre krav på kycklingindustrin! Ni KAN göra skillnad!

"Men titta, sa jag andäktigt. Framför oss på Ica Aptiten i dag låg ett helt berg av kycklingar. Riktiga kyckligar, sådana som jag kan och vill äta. Franska kycklingar that is, Label Rouge mer specifikt. På Ica fanns nu både vanliga kycklingar med svarta fötter och pärlhönor med denna märkning som säkerställer att fåglarna fötts upp på traditionellt franskt vis, gamla långsamväxande raser som går ute, föds upp i flock och slaktas vid minst 81 dagar. 

Sådana kycklingar finns alltså inte att köpa vanligen i Sverige. I Sverige sker all professionell kycklinguppfödning med industriraserna Ross/Cobb, så också på de ekologiska fågeluppfödare som finns. Detta gör att den ekologiska uppfödningen må vara mer giftfri, men särskilt snäll mot fåglarna är den inte. Industrisorterna är inte avlade för ett fritt uteliv och de är definitivt inte avlade för att leva så länge som ekokycklingar gör, med skelettproblem och stor sjuklighet som resultat.

Industriuppfödningen av kycklingar å sin sida är vidrig. Det finns inga andra ord. Vidrig. Kycklingarna trängs oftast tjugo stycken per kvadratmeter, luften är så dammig och full med ammoniak att arbetsmiljöverket råder besökande människor att bära skyddsmask. Skarpt ljus är på upp till 20 timmar per dygn, för att kycklingarna ska växa så snabbt som möjligt. Benskador och spontandöd är vanligt. Detta är alltså den svenska kycklinguppfödning som inte sällan påstås vara mycket bättre än sådan i andra länder.

Jag är inte vegetarian. Jag är visserligen inte alls främmande för tanken att människor om 100 eller 200 år kommer ha slutat äta kött, av etiska och miljömässiga skäl, och att våra barnbarnsbarn kommer se tillbaka på oss köttätare med förundran och obehag, men jag tror ändå i dag utifrån mitt moraliska värderingssystem att människor får döda djur. Ibland tänker jag till och med att jag skulle vilja ta jägarlicens. Men jag tror inte att vi har rätt att utöva onödig grymhet, och industriell kycklinguppfödning är faktiskt exakt detta."

Länk som vanligt i rubriken.

Paradoxen kön kontra kön.

Det finns inget som får mig att känna mig så okvinnlig som listor etc på saker "alla kvinnor tycker om". Eller sådant som är typiskt "kvinnligt".
Trots att det borde vara en omöjlighet.
Jag har ett kvinnligt könsorgan, jag har bröst och kan uppenbarligen föröka mig.
Jag är ju überkvinnlig.
Man behöver inte ens fundera på saken för mina (förhatliga) bröst är all over the place.


Likväl, så är jag enligt de flesta definitioner så okvinnlig att jag nog inte ens kvalar in på eunuck.
Och här blir ju könet som samhällskonstruktion tydligt.


Hur som helst, här är en av dessa listor (som jag fann hos Q) samt mina svar på samtliga punkter:


Nina Åkestams lista över vad Alla kvinnor älskar
Picknick - Älskar och älskar. Det är mysigt!
Benicio Del Toro (men de tror att de är ensamma om det) - Hell no!
Italien - Med tanke på att jag aldrig varit där kan jag inte uttala mig. Älskar pasta och bruchetta dock, same thing?)
Vin - Om det är rött. Vitt smakar saft. Hurk!
Fräsch sallad - Alltså...ge mig en gräddig pasta, frasigt vitlöksbröd, tjocka pommes med dipp istället, thankyouverymuchandgivememoreplease!
Armar med synliga ådror (på killar) - Läskigt! Särskilt att trycka på dem, så de hoppar ut igen.
Mysig stickad tröja (på killar) - Idioti. Hellre mysig tröja på mig, så jag känner myset? Eller är det ett estetiskt tilltalande mys kanske?
När killar står och lutar sig mot en vägg - Idioti nummer två. James Dean får luta sig mot en vägg. Resten ser bara emo ut.
När killar håller händer runt deras ansikte när de kysser dem - Mattias är den enda som får ta på mitt ansikte. Och Siri då. Annars = Sjukt obehagligt.
Killar som är bra med hundar - Hm, för annars är män så inkapabla att ta hand om levande varelser? Hellre en som är bra med katter. Och barn, eller ja..Siri.
Att vakna senare än sin kille som då läser tidningen i köket - Varför? Är det där del av något Elektra komplex? Nyvaken Mattias i sängen tack.
Doften av ren tvätt - Oh ja!
När män kramas med varandra - Ja det är fint. För machokultur är så fruktansvärt gammalt och idiotiskt att man bara vill kräkas på hela skiten. "Im a man, hear me roar!". Jajajaja, du grinar också framför fåniga filmer, så lägg ner.

Så, nu har jag fått leka surfitta ett tag.

Men jag förstår inte varför kvinnlighet ska vara synonymt med:

• Sallad - Banta banta baaantaaaa.
• Meg Ryan filmer - Gillar någon henne på riktigt?
• Kändisskvaller - Vem bryr sig? Skvaller och skitsnack öht är riktigt fula egenskaper.
• Beundran för kända män, med muskler helst. Och lite rått utseende. - Snark. Badboys överlag. Snark.
• Hänga med "tjejerna" - Jag har aldrig haft ett tjejgäng. Och jag känner ingen som har det. Är det en Sex and the City-konstruktion? Eller sitter kvinnor verkligen i stora gäng och slänger ur sig fraser som "Åh men raring, du behöver en dildo", "Hey girlfriend!" och "Om han gillar´t, se till att han sätter en ring på det".
• Choklad. Överskattat. Jag väljer chips över choklad, glass och godis alla gånger.

Om detta är den gängse definitionen av vad som är kvinnligt är jag nog glad över att stå utanför. Tills dess att kvinnlighet är synonymt med åtminstone en egenskap som innefattar intellekt.

Swastika love.

Häromdagen..

...friade M officiellt till mig.


Sittandes på toa-locket.

Så romantiska är vi!

Jag har hittat en ny favoritblogg:

"

VAD SKULLE JAG GÖRA OM JAG HETTE VLADIMIR PUTIN OCH VAR PÅ STADSBESÖK I STOCKHOLM?

Vladimir sjunger Blueberry Hill på kändis-charitygala.
    ”Chaufför!”
    ”Ja, Vladimir?”
    ”Stanna limon, jag vill kolla om dom har engångskameror inne i butiken där, jag glömde min i Kreml.”
    ”Vadå, heter det fortfarande Kreml? Jag trodde man la ner det när...”
    ”Inte den tonen med mig tack! Du ska tillkalla mig som en kung. Jag är som kungen av Sverige, fast i Ryssland. Dvs. om er lilla kung här skulle röstas bort men sen kunna behålla makten i alla fall men slippa skaka hand. Sån kung. Stanna limon!”
    ”Jag tror inte ni kommer hitta några kameror där inne, det där är ett Mc Donalds.”
    ”Det gör inget, dom känner mig. Jag var inne i deras butik i London och köpte ett lejon. Dom kan få fram vad som helst.”
    ”Det var nog Harrod’s, sir. Det har jag läst om att dom gör där.”
    ”Chaufför, vad jobbar din mamma med?”
    ”Hon är syokonsulent på en högstadieskola, sir.”
    ”Det måste vara ett mycket hedersamt yrke i ert land. Jag hör på dig att hon uppfostrat dig väl. Chauffören uttrycker sig så pedagogiskt.”
    ”Verkligen?”
    ”Javisst. Själv var jag alltid skräckslagen för min mor när jag kom hem från skolan. Hon visste alltid att jag hade mycket läxor eftersom jag alltid var piss i matte och fick kvarsittning.”
    ”Blev ni retad av de andra barnen i klassen?”
    Putin svalde.
    ”Nej, men av mina bröder. Mina klasskompisar skar jag tasken av om de muckade. Det var mina bröder: Pladimir, Buldimir, Plitin och Plutin som drog det stora mobbinglasset.”
    Chauffören försökte kväva ett skratt med dubbelhakorna som vägrade krypa tillbaka.
    ”Vad är det som är så roligt?” undrade Putin.
    ”Förlåt mig min herre, det är bara det att era bröder. Ja... de... de låter som någonting ur Sagan om Ringen. Förlåt mig, jag ber verkligen om ursäkt.”
    ”Det... det gör ingenting. Verkligen. Ni har ju rätt; de låter verkligen som sju små dvärgarna. Hahahaha! Baldur, Bilgur, Boldvig!”
    De båda skrattade lustfyllt. Just som det gick upp för chauffören att han hade kört vilse.
    ”Det är väldigt vackert i den här delen av stan, Chaufför,” sa Vladimir och tittade tillbakalutad ut genom rutan. ”Vad heter slottet därborta?”
    ”Det där är Rissne, typ,” svarade chauffören.
    ”Kör mig vart ni vill,” gäspade Putin. ”Jag är pudding i dina starka händer,” och så somnade han."


/ Pontus de Wolfe.
Länk bifogad i rubrik.

Lite kärlek sådär.

Det är märkligt hur...

...jag tycker att alla tjejer är vackra, oavsett storlek.
Och hur snyggt större kvinnor bär upp kläder.
Och hur kvinnligt det är med rumpa och lår.
Och hur alla jag känner är så naturligt vackra.
Lite mascara och sen är de festfina.
Eller inget smink alls.
Och ändå stråla.

Men när det kommer till mig själv.
Då går det inte.
Osminkad ser jag ut som en griskulting.
Otränad känner jag mig totalt formlös.
Det där med "kläder man känner sig fin i" existerar inte alls.
Som att alla proportioner är fel.
Som att jag är undantaget som bekräftar regeln.


Jag önskar så att jag kunde vara stolt, oavsett hur jag ser ut.
Lika stark och grym.
Men den tråkiga sanningen är att jag är långt därifrån.
Än så länge.

Min härliga flicka:

3 år:

Siri har en låtsaskompis som heter Pusslon, är jättelång, har rosa hår, är ovanligt hårig, sover jämt, går i skolan för att få pengar och råkar jämt bli biten av krokodiler och kan därför inte följa med någonstans.

***************

S: Jag är mätt
Min mage tänkte lite för mycket och blev mätt.

M: Jaså? Blir magen mätt av att tänka?

S: Ja

M: Vad tänkte den på då?

S: Ingenting.

S: Min mage tänkte lite för mycket på ingenting!

****************

2 år:

Se alltid till att ha sista ordet!

S: mamma ät den.....ät kossabajsen!

M: nä jag tänker inte äta hundbajs.

S: Det är en kossabajs och den är good goood gooooood!

M: Det är en hundbajs, inte finns det väl några kossor här?
Och jag vill inte äta hundbajs, eller kossabajs, inget bajs!

S: ................där nere bor iaf sälarna *pekar på en avloppsbrunn*

***********

Humörsvängningar

S: "´tackas mamma......jag ska pussa dig............SNOJUNGE!"

************

Siri har lekt med tuschpennor och tappat bort locket till två:

mamma:Nu får du leta upp de andra locken Siri

Siri: Näe, jag är upptagen!

mamma: Nähe du, leta efter locken nu!

Siri: Mamma....jag kan inte trolla fram dem!

****************

Siri dricker apelsinjuice:

M: det är apelsin i den.

S: Nej, apelsinER!

*****************

Mamma försökte ta en chokladbit i smyg på en fredagkväll och blev snabbt uppläxad:

"Neej mamma! Låt bli den! Spotta ut! INTE löa ida mamma! Inte löasgois ida!
Låt bli glaan!"

******************

Pappa busar för mycket:
"Siri: "Sluta upp mä bumhetena pappa! Nu jäcker det bumheter!"

******************

Siri har fått en kaka

S: "Här, mamma smaka"

M: "Åh får jag smaka, tack *låtsas smaka*

S: (bryter av en bit) "Här mamma, liten, liten bit"

M: "tack tack!"

S: "Får mer sen!"

*********************

1 år:

Morbror Henka är lite sjuk och förklarar för Siri att han har ont i huvudet:

S: *nickar förnumstigt* Jaaa, Henka sjuk i huvudet!

****************

S: "Äkorn satt i ganen skulle äta gröten
fi han äta löasgois, då fi han så båttom,
hoppa han fån tallegen,
stötte han si lilla ben,
å sin låna luuuna.........BAJSKOLV!"

*****************

Var försiktig med vad du frågar:

Pappa vill visa hur roligt han och Siri haft, för mamma:

P: Siri, vad var det pappa gjorde förut?
S: TISSADE!
P: Va? Nej
S: PJUPPADE!
P:Neeeje
S: BAJSADE!
P: Nämen Siri, det gjorde jag väl inte?
S: Jooo, bajspappa *asgarv*

*********************

Mamma försöker få Siri att förstå att man inte får slänga saker på golvet.

M: Siri, får man göra så?
S: Nej, inte kasta golvet.
M: Nej så...
S: ...inte skrika,, inte spilla, inte kladda heller,*andas* inte trycka halån (hallon), bara lägga halån, inte hoppa sängen, *andas* inte bita Ajian (Adrian) , inte slå,inte leka ajaj, kommer bloo, åka dottorn, sätta
plåster!

M:...eh, ja..precis.

*********************

Ibland behöver man bekräftelse.


Siri vaknar upp mitt i natten:

S: Siri gullig?
M: Ja Siri är jättegullig!
S: *somnar om*

***********************

"Är du pappas lilla gumma?"

"nä"

"Är du mammas lilla gumma?"

"nä"

"vems lilla gumma är du då?"

"Siris!"

Det här är förövrigt....

...den mest mansförnedrande reklam jag någonsin sett.
Vänta nu, skrev hon mansförnedrande?

Jajjemän!
För det är till män den vänder sig, det är män som ska lockas av det här, och vilja köpa kläder på Jack & Jones. Om jag vore man skulle jag känna mig djupt förorättad och förnedrad av att ha blivit såhär grovt dumförklarad.

Sen att den visar upp en stereotypisk och inte särskilt smickrande bild av kvinnor..det är vi väl mer än vana vid vid det här laget?

Im a feminist, hear me roar!

Har ni också uppmärksammat Gilettes otroligt töntiga tävling?
Ja det vi kvinnor behöver är ju verkligen en till skönhetstävling som visar för oss hur vi bör se ut för att vara populära.
Unga tjejer mår sämre och sämre, ändå trissas idealet bara upp i ett absurt tempo.

Här kommer i alla fall ett blogginlägg från kvinnan som skapade ramaskri i ovan nämnda tävling, för att hon valde att bidra med en naturlig bild. Ge en motvikt.
Vilket naturligtvis är helt förbjudet!




Så vad handlar det om? Varför är hår så viktigt för mig egentligen? Varför har det blivit en sådan grej? Varför rakar jag mig inte egentligen? 

Jag är feminist och det speglar ju hur jag ser på det mesta. Och kvinnor är ju håriga, vi har valkar, vi bajsar, vi pruttar; Vi är mänskliga helt enkelt.

Jag bryr mig inte huruvida folk rakar sig eller ej. Jag har aldrig kritiserat kvinnor som följer normen eller som väljer att raka sig, sminka sig, klä upp sig eller vad det nu må vara kvinnor gör för att känna sig fina. Jag skiter fullständigt i det.

Din kropp - ditt val.

Det jag kritiserar och ifrågasätter är de stereotypa könsrollerna och framförallt de förväntningarna som kvinnor har på sig. Hur vi ska bete oss och hur vi ska se ut.

För att anses vara Riktiga Kvinnor.

Det är idén om att kvinnor SKA raka sig jag ställer mig emot. Det är idén om att hår är äckligt och att kvinnor som inte rakar sig är ofräscha, osexiga, okvinnliga. Det är idén om att kvinnor ska göra om sina kroppar och manipulera sina utseenden för att duga.

Vi duger som vi är. I alla former och färger, håriga eller ej. Vi är kvinnor och vi ÄR vackra.

Det är enkelt att påstå "jag gör det för MIN skull" eller "ingen tvingar dig!" när det egentligen är mer komplext än så. Vi är så indoktrinerade i våra roller sen dagen vi föds att vi inte ifrågasätter dem. Få personer tar det ett steg längre; Varför tycker jag så här? Varför är jag som jag är? Varför gör jag som jag gör?

Och att avvika från normen är aldrig enkelt. Det har sitt pris. Få av oss orkar hantera omgivningens kritik, framförallt när det åtföljs av äckel och fördömanden.

Jag slutade raka mig av två anledningar; Dels för att jag vägrar gå med på förväntningen jag har på mig. Jag vägrar böja mig för ett onaturligt ideal som präglar vår tid. Jag vägrar anpassa mig, göra om mig själv för att duga. Jag vägrar acceptera att jag måste vara på ett visst sätt. Jag vill att mina ungar ska växa upp med en bild av hur en riktig människa faktiskt ser ut.

Men sen handlar det även om att acceptera mig själv och det innebär att lära mig att acceptera HELA mig. Jag har alltid varit ovän med min kropp och mitt självförtroende har i stor del handlat om mitt utseende. Jag har varit otroligt fixerad vid hur jag ser ut och aldrig vågat vara något annat än perfekt. Och det har präglat hela mitt liv.

Nu vill jag lära mig älska eller iallafall försonas med mina volanger och nyförvärvade tigerränder. Jag duger ju precis som jag är! Jag vet ju det, men jag vill även känna detsamma. Så jag tar det ett steg i taget. Och jag når sakta mitt mål. Att sluta raka mig var en del i den processen. Och för mig har det varit skitjobbigt och svårt men mycket tack vare den här bloggen och den otroliga respons jag får från mina fantastiska läsare så har resan blivit lättare.

Nu vill jag inspirera andra.

Inlägget i orginal kan du läsa här.

Ehum.

Jag har inte kunnat blogga på länge, för min "nya" MacBook Pro slarvade bort alla menyknappar.
Men nu är de tillbaka.
Jag tänker inom kort berätta om min semester i nostalgiland.
Först behöver jag bara en rejäl kartong antibiotika.
Jag kan nämligen inte prata, för jag har halsfluss.
Jag hör inte, för jag har öroninflammation (ovanpå hörselgångsditon, festligt!).
Jag kan inte tänka, för mina bihålor är svullna in absurdum. Seriöst, ni skulle knappt känna igen mig.
Och jag kan inte skriva mycket på datorn för min kropp värker så in i norden.

Men imorgon, antibiotika.
Bra.
Mycket bra.
Tillbaka på banan.
Tillbaka till träning.
Tillbaka till att kunna äta annat än kräm och överkokta snabbmakaroner.
Tillbaka till skolan.
Tillbaka till mitt sociala liv.
Och tillbaka till bloggandet.

Oho vad jag längtar!

Jag kommer...

...verkligen inte vidare med den där jäkla listan.
För nästa punkt är "Sist jag såg något jag verkligen inte ville se".
Jag har funderat och funderat och funderat och fått upp bilder av punkare som hoppar jämfota i spyor, en man som tog en överdos, min döda systers händer, fel bh på mitt golv osv men inget av det där känner jag någon särskild lust att skriva om. Så ...status quo.

Inspirationen är över huvud taget inte på topp just nu.
Vårtrött i väntan på att solen ska få upp sertoninhalten till det där skönt peppiga tillståndet då man blir lite smått vårförälskad i hela världen.

Tills dess Är det umgås, umgås, umgås som gäller.
Inte mycket energi över till att skriva då.

Håll ut!

Syns inte - finns inte.

Hur lätt är det att hamna utanför den sociala radarn?
Extremt!
Det räcker med att du flyttar, går in i ett förhållande eller får barn.
Ibland känns det som att människor bara letar efter ursäkter för att skita i varandra.
Bara släppa allt de haft tillsammans.

Därför är jag så oändligt glad att jag har mitt fina lilla, men åh så fantastiska gäng med vänner som alltid finns där, high or low.

Ni är bäst i hela världen, och jag kan inte säga det ofta nog!

Här mina vänner...

...har ni något riktigt bra att sätta tänderna i.

Sammelsurium.

Det våras och det slaskas.
Jag är oändligt trött. Sover mig igenom händelselösheten.
Joggar, fast jag alltid hatat att jogga, kilometer efter kilometer.
Letar saker, färger, till lägenheten. Färg och ljus.
Växter. Liv och rörelse och familjemiddag i köket tack!
En sambo som är sambo oftare än en dag i veckan tack!
Lite mer utstakad framtid och en parfym.
Möjligtvis en ny hårfärg.

Bra så.

Let's go deep sea diving.

Min söta, märkliga, inte alltid så smarta katt:

Om jag kunde förstå...

Varför man ska klä sig så att man ser lång ut om man är kort, och är man lång ska man undvika klackar och ha plagg som delar upp och kortar. Är man kurvig ska man klä sig smal, är man smal och rak ska man klä sig kurvig. Har man rumpa ska den döljas, har man ingen rumpa ska man fejka fram en, har man stora bröst ska man förminska och vice versa.

Varför får man inte vara nöjd som man är, och framhäva det man har?

Pretty thing I´ve got you:

Dag 3, min värsta bajsupplevelse:

Jag har barn. Jag har katter. Jag har jobbat inom förskola och jag har jobbat inom äldrevården.
Jag har sett en hel del bajs i mina dagar.

Men min värsta bajsupplevelse var den dag, på ett äldreboende, då en dam larmade.
När jag kommer in på hennes rum ber hon mig helt sonika hjälpa henne av med brallerna, för hon vill gå på toa.
Så det gör jag.
Och upptäcker en bassäng av diarré.
Medan jag försöker krångla av alla nedsölade kläder och få av skorna så sätter damen ifråga igång med att kräkas över min rygg.

Behöver jag påpeka att vi inte hade någon personaldusch?

Annars är det ju alltid trevligt att komma in i en lägenhet för att göra någon i nattordning och upptäcka att de skapat en Pollock, med avföring som färg.
Och av det lär man sig att hur korta naglar en människa än har så kan det fortfarande fastna en hel del skit under dem.

There you have it, bajsupplevelser x 2.

Mayakovskij.

"Jag kommer vid fyratiden", lovade Maria. 
 Åtta. 
 Nio. 
 Tio. 
 Att hon inte kommer! 

 Kväll. 
 Decembernattens 
 lömska snegling 
 genom rutan. 

Ingen skulle känna igen mig: 
 en muskulös jätte 
 som piper som en råtta 
 när man petar på honom. 
 Vad är det vidundret 
 så lystet åtrår? 
 Ah mycket! Och utan måtta! 

Jag kryper ihop som ett frågetecken 
 vid fönstret. 
 Pannan pressar sig feberhet 
 mot rutan. 
 Skall det bli någon kärlek eller inte? 
 Hurdan - en kolossal 
 eller en liten ynklig en? 
 Hur skulle en stor kärlek kunna växa här? 
 Det blir säkert en liten och tafatt 
 som inte vågar sig ut bland bilarna på gatan 
 utan föredrar bjällrornas glada skratt. 

Åt helvete med henne! 
 Jag har fått nog. 
 Munnen förvrids till ett skrik. 
 En nerv 
 hoppar upp 
 som en orolig patient 
 från en sjukbädd 
 och tar ett par steg 
 - till en början 
 ganska trevande och rädd - 
 men takten ökar, 
 den hetsar upp sig mer och mer 
 och förenar sig med två andra 
 i en hysterisk jordbävningsdans.
 
I våningen under rasar taket ner. 
Maria! Maria! Maria!
 Släpp in mig, Maria!
 Jag kan inte gå på gatan!
 Du vill inte?
Maria,
 du ser väl
 att jag redan börjar gå krokig?
 

Idag var:

Ny parkas, nya skor och basker.

Idag haver jag:

• Haft bröllopsfest för en katt och ett får.
• Sprungit slaskmaraton i nya boots, med tre kassar fulla av helgmat och paket i händerna.
• Kokat vårlökssoppa.
• Fixat browniefika.
• Spelat Bamsespel.
• Fixat pannkakslunch. 
• Haft Winxmaraton (avskyr, avskyr Winx!).
• Gjort upp helgplaner med fröken kalas.
• Haft någon sorts gympa.
• Grälat.
• Blivit sams.
• Nattat.

-Med andra ord har jag varit hemma med sjukt barn.
Sjuka barn är inte alls som sjuka vuxna. Inte mitt i alla fall.
Inget ligga i sängen och mysa där inte.
Inget lugn och ro.
Full fart och tusen aktiviteter hela dagen igenom.


 Nu är jag helt mosig och slut i huvudet.
Extra kul att nöta in en massa kvinnolyrik då alltså...

Google - en kärleksaffär.

Häromdagen fick jag för mig att det faktiskt var nog med väntan.
Jag var tvungen att ha en blå parkas. En blå parkas var plötsligt en livsnödvändighet.

Bildgooglande ledde mig också till en, men även till den här bloggen där jag inte bara hittade ett recept på en grymt god spenatgratäng utan även fyndade två klänningar.

Vissa dagar har man bara sån skön tur att man vill hoppa i sin lowrider och cruisa över stan.

"Hit them high hit them high oh, hit them low hit them low oooh..."

Gif från eminenta If we don't, remember me.

Kvinnodagen, min bästa tjej och hembakad brownie.

Att vara som en fining.

Jag vet att jag kör en Finey just nu, men precis som hon har jag så fruktansvärt mycket att göra, men så pörskans lite tid att göra det på.

Just nu skulle jag vilja lägga mig i ett varmt bad, läsa ut min underbara bok, ögonbrynsfärga, färgexplotionsinpacka och ansiktsmaska.

Istället ska jag fixa undan den sista disken, bada sälis som tydligen hamnade i en lerpöl under en rast, städa undan Siris fikafläckspollock från soffbordet och slutligen nöta in tråkig lyrik inför morgondagens seminarium.
Men innan seminariet blir det skollämning, morgonträning, lägenhetsbesiktning med Daniel + syster och lyriklunch. Hepp hepp hepp! Högsta växel rakt in i betongväggen.

Men jag har ju kul iaf!

Hejsan Petronella ifrån Plaskeby!

Dag 2: Det här hade jag absolut inte på mig idag.

En intill hjärndött tråkigt ämne.
Vad hade jag absolut inte på mig idag?
En säck? Village people-dräkt?
Stringtrosor , träskor, lösnaglar.

Inget av det där hade jag på mig idag.

Däremot hade jag faktiskt på mig något idag som jag aldrig trodde att jag skulle bära.

- Tjejiga skor.

Jag är och har alltid varit en sneakers/kängor-tjej. Alltid.
Jag försökte mig på ett par små röda ballerinas en gång.
Det slutade med att Gunnar fick skjutsa hem en barfota, vilt svärande tjej som förbannade skodesigners och nästan hela det kvinnliga släktet för dessa förbannat oergonomiska helveten till skor.

Men så igår, när jag hjälpte Daniel köpa vårskor, fick jag syn på något som slungade in mig i en helt ny värld.
Små, svarta, spetsiga och spännesprydda. 99 kronor. Syntet. Så förbannat sköna att det känns som att gå barfota. De fick följa med hem. Och jag har accepterat att jag är på väg ur min gamla stil och in i en ny.
Hurdan den blir återstår att se.

Varje gång jag ser dig
känner jag inom mig
att någon särskilt håller på att ske

Graderna de stiger
benen bara niger
hjärtat det har svårt att hänga med

Om jag finnge chansen
att i nästa dansen
få sväva ut med dig som i en dröm

Skulle du få höra
vad vi kunde göra
om vi två kunde bliva ett

Men då kommer han med mustaschen
och bugar och ber om en dans
ja då kommer han med mustaschen
de andra de har igen chans

Om du bara vill
glömma bort den kille
som alltid sista dansen av dig får

Tipset du då ger mig
försöka med en sång grej
nu prolemet plötsligt jag förstår

För att kunna lyckas
min läpp den måste smyckas
med en stor och lockande mustasch

På plats och nu den hittar
den henne retligt kittlar
till andra hon nu säger just så här

Men nu kommer han med mustaschen
och bugar och ber om en dans
ja nu kommer han med mustaschen
de andra de har igen chans

Ibland förlorar man nästan hoppet om mänskligheten...

Nu senast tack vare den utomordentligt fåniga facebookgruppen "Upprop FÖR könsspecifika barnkläder"
I beskrivningen kan vi finna följande motivering:

"Den 26/2 kommer feministerna att bojkotta klädaffärerna som säljer könsspecifika barnkläder, och detta måste vi ju såklart trotsa..
Så.. Lördagen den 26/2 så handlar vi kläder som galningar till våra barn.. Och så klart könsspecifika ;)

Ni hänger väl på??"

Mitt svar blev:

"Det här måste ändå vara något av det fånigaste och mest tragiska i Facebooks historia. Kanske passa på att skapa gruppen "Vi som är för ett omjämställt samhälle". Passa på att upplys era chefer om eran ståndpunkt så kan han sänka er lön ett snäpp också. Ja ni kvinnor alltså. Ni har ju bröst och kjol, inte fan ska ni ha lika hög lön som karlarna! Ni kan ju ta och pynta er lite och sprida kvinnlig fägring på arbetsplatsen istället."

Jag tycker att ni som har Facebook ska gå in i nämnda grupp och trycka på knappen märkt "Kommer INTE att delta".

För dig som undrar vart Dag 2s text tagit vägen så kan jag bara säga att du får ge dig till tåls lite, jag är inne på min hemtentas sista skrivtimmar efter att i stort sett ha skrivit ett dygn i sträck. Men den kommer!

Dag 1: Julpynt

Julpynt ja.
Jag har alltid varit något av en rebell.
Revolterat mot alla normer och förutfattade meningar.
Alla "såhär ska det vara".

Därför är det nästan lite pinsamt att erkänna att jag, när det kommer till julpynt, är konservativ som en gammal Elisabethansk protestantisk man med fobi för allt som kan förändras.
Julpynt ska vara traditionellt. Så traditionellt som möjligt.
Absolut inga lysande plastrenar eller uppblåsbara snögubbar.
Hederliga kulor i trevliga traditionella kulörer.
Diskret ljusslinga. Ädelgran. Granmatta av säckväv.
Ja ni fattar grejen.



Och den lilla resten av tonårsrebell i mig jublar såklart över att jag har en dotter som inte alls delar mina pynt-värderingar.
Därför har vi varje jul ett knallrosa monster till gran.
Med pynt i rosa/lila/silver. Rosa ljusslinga. Rosa adventsljusstake. Fjädergran.


Hon vänder med andra ord uppochner på allt jag tror på.
Och jag har faktiskt lärt mig att tycka om det.
Nu kör vi på traditionellt och kitch - i en lagom blandning.

Jag gillart!
Längtar redan tills nästa jul, då jäklar ska jag gå loss på glitterkulor, bambis och påfåglar i granen. Det blir fint.

Nej nu får det fan bli skärpning i ledet!

Jag har inte bloggat ordentligt på evigheter.
Sanningen är att jag antingen har skrivit tenta, eller haft för kul.
Det har varit bio, bio, bio, bishops, käka ute, fest, konsert, efterfest, filmkväll, ost och kex, och allmänt hang around. Varvat med seminarier såklart.

Nu är det tentavecka igen, men jag tänkte ändå köra igång en lista.
För att vända den här driftande skutan hem.
Notera att det icke är jag som har skapat den här listan, den är funnen.


Såhär ser underverket ut:

dag 1, julpynt (känns ju lagom weird i februari, men sure)
dag 2, det här hade jag absolut inte på mig idag (spänningen är olidlig)
dag 3, min värsta bajsupplevelse (för de lite mer sofistikerade läsarna)
dag 4, sist jag såg nåt jag verkligen inte ville se (!)
dag 5, min relation till valfri kroppsdel (jojo, klassikern)
dag 6, mitt pinsammaste minne (sådant brukar uppskattas ja)
dag 7, min erfarenhet av magsjuka (ehm....jaja. är väl den tiden på året?)
dag 8, sämsta raggningsrepliken jag fått (just det.)
dag 9, fjorton år och... (och...cliffhanger!)
dag 10, värsta fyllemminnet (återigen poppis)
dag 11, när jag var liten trodde jag att... (...att...att....?)
dag 12, därför är jag bäst (oh my, en omvänd jantelags-kategori. tough one)
dag 13, nån jag tycker är KASS ("kommer det att bli jag!?")
dag 14, min favorithögtid (...jaja...)
dag 15, min åsikt om usa (oväntad!)
dag 16, mitt största ilandsproblem (klassiker igen)


Vi får se hur det blir!

Vissa dagar vill jag bara göra om den här bloggen till en helt och hållet tillägnad Monty Phyton.

Frukost.

Ramble my rambling ramblings.

Det där med människor är svårt.
Särskilt när man som jag är blyg, och har svårt för att lita på människor. Barasådär.
Man åker på smäll efter smäll, och allt blir så bräckligt.
Och man börjar värna mer och mer om sig själv, om sitt innersta.
Snålar inte, för de som får komma in överöser man med allt.
Men det är så svårt att komma dit.
Att våga lita.
För man vet ju aldrig.
Man tror att man vet, och så blir det kniven i ryggen igen.

Det där med människor är svårt.

‎"-Minns ni kolhydratbomben banan - så 90-tal!".

Skönt att cheferna på DN tar upp viktiga ämnen, som verkligen berör.

Läs mer här!

Epic.

Daniel och jag grejar tishor från Amerikatt, och krånglar med storlekar hit och dit.
När vi precis skickat in ordern dyker plötsligt ett enda exemplar av en tisha jag vill ha upp, i den bästa storleken.
Daniel krånglar omedelbart iväg mail hit och dit för att få tag i det exemplaret, och fäller den här kommentaren:


- "Allt för att du inte ska gå runt i en tight t-shirt! Det är ju något allvarligt fel på mig".

Nåväl, han lyckas i sitt ärende, och fick svara på frågor om hur han kände att han blivit bemött i sitt ärende:

"Ticket Feedback

Did we answer your inquiry in a timely manner? - Yes

How would you rate your overall happiness with this ticket? - 5/5

Comments:
Sarah B deserves a medal, or at the very least a big, big hug, preferably from someone with a pleasant odour."

- Daniel är BÄST!

bild från Threadless.

Daniel fixar kurslitteratur (dramatiskt):

"Hej!

Vi är två entusiastiska litteraturvetenskapsstudenter som verkligen saknar denna bok som inte verkar gå att få tag på någonstans, lektion på fredag och vi har panik! Nu undrar vi om ni råkar ha två exemplar av denna nobelprisvinnares verk i er butik, eventuellt om ni skulle kunna få in den innan veckans slut. Två exemplar om möjligt, som sagt, det är panik, och vi är desperata!

Alltså "Tant Julia och författaren" av Mario Vargas Llosa, svenska eller engelska ("Aunt Julia and the scriptwriter") spelar ingen större roll.


Ni är vårt enda hopp!

MVH
Daniel och Nenalique"

Min kärlek fotar, och han gör det så bra:

 Foto: Mattias Östergren

fröken misslyckad.

Jag blir aldrig farligt bakis.
Jag blir lite seg och sugen på juice och flott.
And that´s it.
Inget kräks och inget jobbigt.

Ändå trodde jag att jag var bakis när jag började må förjävligt i lördags.
Även om det verkade märkligt, för jag mådde jättebra på morgonen och förmiddagen.
För att helt totalt krascha på eftermiddagen.

Riktigt dålig timing iom att jag skulle på 30-års fest.
En fest jag sett fram emot jättelänge. Speciell klänning var inköpt.
Och jag skulle fixa tilltugg. Nu blev det inte riktigt så.
Eftersom att jag fortfarande trodde jag var bakis kräktes jag, fixade sminket, borstade tänderna, sköljde med fluor hundra gånger och hoppade i en taxi.

Jag klarade nog av att vara med på festen i sammanlagt 1 timme.
Resten av tiden låg jag ensam och skakade av frossa på övervåningen.
(Men katten Ozzy kollade till mig då och då).
Och på bottenvåningen skrek folk av skratt.

Vi skulle egentligen sovit över, men när jag blev helt genomvåt av kallsvett och det började värka i hela kroppen fick jag panik och var bara tvungen att ta mig hem.

Snäll-M tappade upp ett varmt bad och pallade upp laptopen, så såg vi på film i badkaret tills den mesta värken hade släppt. Sen smorde han in mig med tigerbalsam, och jag kunde äntligen sova!

Klockan 17 idag fick jag i mig några skorpor, då hade jag inte ätit på 31 timmar.

Vidrigt, vidrigt, vidrigt.
Den allmänna känslan är...misslyckande. Totalt misslyckande.

Så vackert att det gör ont:

Bara ett möte.

Härom natten vandrade jag som sagt hem ensam.
Gatorna var helt öde.
Allt var vitt, lugnt och tyst.
Gatorna, med sina orangefärgade ljusfält, såg ut som skådeplatser.

Så vänder jag runt ett hörn och där kommer en man med en hund.
En schnauzer. Och strax bakom dem springer en stor fluffig Helig Birma.

Den gamla mannen, den skäggiga hunden och den blåögda katten,
som trippade försiktigt fram för att bespara tassarna känslan av kall snö.

Något med den trion rörde bara vid mig, så jag var bara tvungen att tilltala mannen.
Och han skrattade gott.
Birman stannade och iakttog mig, som för att avgöra om jag utgjorde ett hot för husse.
Sen svansade hon vidare, och de tre försvann genom vinternatten.