fredag, augusti 24, 2007

Bonnie Prince Billy - Raining in Darling

"darling
i can stay awake all night
but i would make mistakes, alright
and the body asks so much

sweet thing
i give you what i reach
taken what i had to teach
and re-rendered it with such
with such
with such

o, it don't rain anymore
i go outdoors
where it's fun to be
and I know you love me
I know you do"


I kväll = Lycka!? =)

Lyssna här: Klick
Åh, jag längtar, längtar, längtar!

torsdag, augusti 23, 2007

Hårprojekt.

Okej, nu tror jag att jag har gjort upp en plan för mitt hårprojekt.

Den ser ut som följer:

* Mörkrött
* när det röda bleks ur - mörkbrunt
* stegvis ljusare (inte slita sönder håret den här gången)
* ljusare igen
* taadaa blont
* babyrosa slinga/slingor

Vad tror ni om det då?
Låter det helt retarderat eller kan det kanske fungera?


Och ja, jag är mycket medveten om att jag färgar håret sjukligt mycket,
men ärligt talat, de flesta färgar ju om sina hår ungefär 1 gång i månaden.
Jag gör ju samma sak - bara att jag passar på att byta färg ;P

Dagens middag

Gårdagens spaghetti och vegetariska ostschnitzlar.

Det är bisarrt hur gott det faktiskt är.
Hur gick världen runt innan quorn lanserades?

Jag kan ärligt talat inte tänka mig det,
Quorn och Hälsans kök, ni finns i mitt hjärta!




Har du ingen aning om vad quorn är? Klick!

Taadaa!

Nu ligger det en massa små musiklänkar här nere så att ni slipper klaga på att jag bara postar tråkiga texter, eller hänvisar till artister ni inte hört ;P

Så ner och leta, lyssna, se och njut.
Eller skriv en arg kommentar om min dåliga musiksmak, det funkar också.

onsdag, augusti 22, 2007

Det här är kärlek




- tyvärr olycklig sådan.
Men jag fortsätter längta och tråna på avstånd.



(jag har faktiskt bara 3 par converse, och ett par är kopior :P)

Läsar feedback

"det är såna inlägg som det senaste i bloggen jag pratade om! kanon!"

woah, jag känner mig inspirerad och motiverad! Tack =)

Skönhet och babbel.




Jag är nog lite betuttad i Connor från Bright eyes.

Jag vet inte riktigt vad det är hos honom som jag tycker om,
ja frånsett texterna, bitterheten, igenkänningsfaktorn och det.
Vi pratar strikt utseendemässigt nu, ytligt nog.

Kanske är det det faktum att han lyckas vara sådär truligt poprock söt,
utan att egentligen vara helt bildskön?

Han har ett väldigt personligt utseende, långt ifrån modellkvalitet, men jag antar att det är just de små bristerna och egenheterna jag fastnar för.



Jag har alltid varit en sådan som letar efter små, speciella egenskaper att älska, i allt.

Det är inte mycket jag fastnar för, men när jag gör det är det stenhårt.
Jag tror att jag har många saker/låtar/filmer/etc hemma som ni aldrig skulle förstå tjusningen med. Men det är helt enkelt något i dem som talar till mig.

Och apropå modellutseenden, vem fastnar för dem överhuvudtaget?
Det symmetriska, fläckfria, bildsköna talar inte till mig alls.
Totalt ointressant och intetsägande.
Jag ser inte ens något vackert i dem.




Vackert, enligt mig, är det där som du inte kan ta blicken ifrån
- för att det verkligen rör vid någonting i dig!

Osynliga magneter som drar dig mot någon/något.

Helt enkelt ett utseende som på något sätt är som en saknad pusselbit.

Förstår ni alls?

Den jag anser vara finast i hela världen skulle säkert många skaka på huvudet åt,
och ungefär lika många tycka var söt - men bara en handfull skulle nog fastna så hårt som jag.

Precis som bara en handfull kommer fastna stenhårt för mitt utseende
(och minns att jag endast pratar om utseende nu, personlighet etc komplicerar det hela mycket mer.)

Jag tror att, förutsatt att vi inte passar in perfekt i mallen för hur man "ska" se ut för att vara attraktiv, och inte ser ut som något katten släppat in, tuggat upp, och sedan kräkts ut igen, så har vi just en handfull människor som kommer titta på oss med stora ögon och bara le fånigt.

Är det inte underbart när man träffar en sådan och är likadan tillbaka?

Vilka är oddsen liksom?

Passar dessutom era personligheter ihop, ni slipper större kulturkrockar, och allt är
kärlek och rosa moln - ja då är det väl bara att gratulera!

Nu ska jag sluta svamla och ta ett bad med min nya fix. (
dvs min nyaste pocketbok, vad tror du eg? :P )

Cherio


p.s Hela detta inlägg handlade mest om att irritera fröken Feline lite, eftersom att hon anser att Connor ser ut som en nörd. Dessutom säger hon det som om det vore något negativt, när vem som helst ,med någon som helst smak, vet att popnördarna är de bästa! ;) d.s


Lyssna, och ignorera töntiga amatörvideon.

Detta vill ni alltså läsa om här:

"om vad som hänt i allmänhet.
tex. om siri gjort nåt speciellt, nya skolan osv osv.
om det är nån bisarr sida du hittat eller nåt.
allt möjligt med andra ord."


"Uttömmande filosofier!
Om samhället och företeelser. ;D
Dvs sådant jag är intresserad av, hahah
Sådant som går att relatera till."

"Du får väl berätta om vad du gör.
Skolan och allt sånt."

"Du får väl börja skriva om mer personliga saker då."


Ja jösses, vilka krav!
Ni anser alltså att jag faktiskt ska engagera mig i slaskhinken?

Vi får väl se vad som händer och sker.

Om någon som inte fått komma till tals vill tipsa om något annat
är du välkommen att lämna en kommentar ;P

liten kvälls-reflektion

Det är märkligt hur en så trång, liten säng kan verka så stor och tom.
Jag försöker få katterna att fylla ut den, men dom springer bara iväg och gör något kattigt.

Katter, vad ska man med dem till egentligen?

tisdag, augusti 21, 2007





Smakprov

måndag, augusti 20, 2007

Regina Spektor - Better

"You're getting sadder, getting sadder, getting sadder,
And I don't understand, and I don't understand
But if I kiss you where it's sore
If I kiss you where it's sore
Will you feel better, better, better
Will you feel anything at all?"


Ingen bra kväll.


Se & Hör

My darling YOU! - Let me try

"Let me try my darling

I could solve your problems
I could cure your cancer
I could stop your heart ache
I could say you´re perfect
I could hold you closer

You could fall in my arms
I could see you´re crying

And when we reach your home
I´ll kiss your lips good night
I´ll stay a little while,
then start to walk away
But heart are made to burn,
and you´re not tired yet
The streets are dark and cold,
but we are safe inside

Let my try my darling
I could keep your secrets
I could hear your troubles
I could feel your sorrows
I could tell you storys
I could ease your worries

You could fall in my arms
I could see your crying

And when the morning comes
I´ll kiss your lips good bye
I´ll stay a little while,
then start to walk away
But the heart sees my mistake,
as darling you awake
The streets full of dirt,
but I won´t go to work

No I wont go to work

No I won´t go to work!"



Jag fick med mig en demo av bandet
från min vän Zach när jag var nere i Trollhättan och föll direkt.
Små poppärlor med söta texter.

Denna hittade jag dock ingen text till så jag fick pränta ner den själv.

Lyssna

torsdag, augusti 16, 2007

resor v/s musik.

Att resa för mig har väldigt, väldigt mycket med musik att göra.

Förut, på den gamla goda tiden, spelade jag in ett nytt blandband för varje resa.
Och jag döpte dem alla. De var som små barn på något sätt.
Jag tjuvlyssnade aldrig, utan gick och höll på dem tills det äntligen var dags.

Det gällde att få en bra mix, mycket nattmusik om det var resa i mörker som gällde,
men kryddat med sådana låtar som får ens sinnen att vakna, bli skarpa.
De där som får det att pirra av lycka någonstans innuti.

Det var kortsagt väldigt mycket som låg bakom vare band.

Efter banden kom blandskivorna, och nu ska den rätta mixen av de rätta låtarna slängas in på mp3-spelaren.

Jag skulle aldrig kunna fylla spelaren med några random album och vara nöjd sedan.
För själva orsaken till min besatthet av resemusik beror på ett problem jag har:
När jag reser någonstans dröjer det max en dag innan jag börjar sakna min musik.

Jag kan sakna den så att det är plågsamt! Spelar låtarna om och om i mitt huvud och längtar mig sjuk.
Min musik är en så extremt stor del av mitt liv, hos mig är det aldrig tyst, vad jag än gör finns musiken där i bakgrunde.

Därför har jag heller aldrig förstått ig på människor som pratar om att njuta av tystnaden. För mig är tystnaden tinitusbrus, och bruset växer och växer i tystnaden tills det ger mig huvudvärk.

Tystnad är plågsam.

Min musik är nästan värd att dö för.

måndag, augusti 13, 2007

Lite mer fjanterier.

Man får eg bara slänga upp dikter om man är 14 år.
Eller om man är riktigt duktig på att skriva.

Men det struntar jag i, det här är min slaskhink och jag gör som jag vill =)


Vaknade tidigt
utanför föll världen samman i kaos och förvirring
men i min säng fanns trygghet och värme
jag skrev allt jag inte vågade säga
med fingertopparna mot din hud
alla vackra stora ord
du vände dig i sömnen
drog mig intill dig
jag ville så gärna vara nära
men alltid detta tomrum mellan oss
alla ord jag inte vågade säga
alla ord du väntade på

****************************

något fattas
du ser så sällan på mig
pratar så sällan med mig
alltid på väg
alltid på lek
och jag väntar
på substans, på kärnan
det äkta

ibland vet jag inte vem du är
ibland vet jag inte vart vi är på väg
om jag vill
jag tvekar
famlar
finner din hand
din hud och tryggheten den ger mig
och jag stannar
ser på dig
främling
och så bekant
och jag vill ha dig

Varför kunde hon inte sitta still?

Hittade gamla dikter.

Inga bra dikter, men jag tyckte att det var lite kul iaf.
Som att hitta gamla minnen.

En fånig sak från min engelska blogg:

cloud bursting
curiosity
drink sipping
eye searching
hidden messages
and hidden agenda

do you want to?

time spilling
music listening
people pleasing
smoking?

do you want to?

close standing
finger reaching
accidental touching
eye smiling
read my lips

do you want to?

last call
final hour
all leaving
lights on
waiting for the sign
waiting for the words

so do you?
do you want to?




och en extremt gammal och överdramatisk från tonårspoesi-punkardagarna:

Jag kan sjunga falskt
Det kan inte du
-du vågar inte

Jag kan springa,springa,springa
Det kan inte du
-du bara snubblar & ramlar

Jag kan ge dig värme med mina händer
Med mina ord
Det kan inte du
-du bara famlar, svamlar & sväljer

Jag kan dansa hela natten
Det kan inte du
-ditt skosnöre har gått sönder
och kängan halkar av

Jag kan älska
Det kan inte du
-du är alldeles för rädd
och förskjuter dom som kommer för nära

du kan gråta
det kan inte jag
-hur mycket smärta jag än skapar

du vill hålla mig kvar
jag har redan gått

söndag, augusti 12, 2007

Natt-svammel.

Det är märkligt ändå, hur tiden först kan stå stilla för att sedan bara
rusa på. Eller, egentligen är det inte tiden.

Det är väl lite som att ha suttit och tittar på kanal 2 i flera år, ni vet dom där söndags programmen med en gammal man som sitter och berättar, om hur hans farfar jobbade på någon fabrik,i flera timmar.

Så en dag råkar man plötsligt zappa över till 5an. Och det är bara bilder, ljud, blinkande ljus och snabbt tempo. Där sitter man sen, och hänger inte alls med, hjärnan kämpar för att ta in alla intryck.

Hm, förstår ni överhuvudtaget?

Nu menade jag med min kanal 2 referens inte att dom åren var tråkiga, men allt lunkade bara på lugnt och tryggt. Inte mycket hände, och det var skönt, då.


Om jag ska försöka ha någon sorts poäng med detta babbel så är det väl att trots att jag ibland mest känner för att slå huvudet i väggen, eller emmigrera till Tibet, så är det det här jag behöver.

När livet står stilla blir jag bara rastlös, frustrerad. känner mig som en Tiger i en alldeles för liten bur, som vankar i cirklar, av och an, och slänger med huvudet.

Kanske är det min ålder som gör sig påmind, och kräver att jag åtminstonde försöker agera som en vanlig 23 åring?

Eller så har jag bara en rastlös själ?

Ja vet inte, men det blir nog folk av mig med nån dag.

torsdag, augusti 09, 2007

Sneaky sneaky

64 besökare, vilka är ni egentligen som smyger här så frekvent?

Kan ni inte ge er till känna?

Skriv bara "Pip" signerat med erat namn som kommentar.
Snälla?

Ni får så klart skriva vad ni vill, ni måste
ju inte smäda mig, men om det är vad som krävs så varsågod!

Förresten är vi rätt lustiga vi människor, med vårat behov av samhörighet, trygghet och känsla abv att bli förstådda.

Det är lite som med reklam:

Vi vill helst köpa välkända märken, för de är tryggast, vi vet vad vi får.

Ändå blir vi jämt sugna på de nya, fräsiga produkterna.

Allra helst vill vi gå mellanvägen och köpa nya, spännande produkter, från välkända, trygga företag/märken.

Jag skulle kunna analysera vidare, förklara och dra paraleller, men det får ni faktiskt göra själva.

Lite gratis hjärn-gympa on the house.

Nu kallar tvättstugan.

Ha det fint, och lämnar du en kommentar
lovar jag att tänka varma tankar om dig i minst en veckas tid! ;)

onsdag, augusti 08, 2007

Hmm...

49 visningar på 2 dagar!

Jag känner mig populär! ;P