Nu är jag ju faktiskt litteraturvetare...

...så helt utan egentlig anledning får ni här diverse argument som stödjer tesen att Hamlet skulle vara den första moderna människan i litteraturen.

Enjoy:


Hamlet brukar ofta kallas för den första moderna människan i litteraturen.
Det kanske är en sanning med modifikation, men vad i dramat kan man då tänkas
syfta på?

Hamlet är en stor grubblare. Genom dramat är det inte handlingar, utan Hamlets tankar och känslor som står i centrum samt hans oförmåga att handla, att ta ett beslut.
Ett mycket modernt grepp som kan jämföras med romantikens ”Den unge Werthers lidande” av Goethe, ett verk som skrevs nästan två hundra år efter det att Shakespeare skrev ”Hamlet”.
Också Werther är en känslostyrd grubblare, inkapabel att släppa greppet om det som plågar honom, och likt Hamlet funderar han på att ta livet av sig (även om Werthers tankar, till skillnad mot Hamlets, omsätts i handling).

Hamlet är en anti-hjälte i en tid då termen var ett okänt begrepp.
Han är trolös, ambitionslös, introvert och självupptagen.
Han anser inte att livet är värt någonting.
Varför hämnas sin far när det inte är värt mödan?
I slutändan ska vi ändå bliva jord:

"O, that that earth, which kept the world in awe,
Should patch a wall t'expel the winter's flaw."
(William Shakespeare: The Complete Works, sid. 330).

Han är inte en modig och rättrådig man med ett öde att uppfylla eller en uppgift att lösa.
Han har inget land att rädda, ingen prinsessa inlåst i ett torn att befria.
Han är en ambivalent och deprimerande typ som håller monologer om att vara eller inte vara, om livets förgänglighet och målar allt i svartaste svart.
Han iscensätter hellre galenskap och smyger som katten runt het gröt än att ställa sin styvfar/farbror till svars.

Hamlet lever i en värld där tingen inte är indelade i svart eller vitt.
Alltså en värld mer lik våran, full av gråskalor.
Han har ingen hederskänsla eller ära som ger honom modet att agera.
Han har ingen tro som kan låta honom lägga sitt öde i guds händer.
Istället är han fylld av tvivel och tvehågsenhet.

Det här med...

..att sitta hemma och ta det lugnt. Det är otroligt skönt. Ibland.
Som en treat.
Blir det vardag däremot, då blir det allt annat än just så, för mig åtminstone.

Jag blir rastlös.
Frustrerad.
Understimulerad.
Och slutligen deppig.

Jag behöver träffa folk och komma ut.
Göra saker.

Vilket jag också ska. I en termin.
Sen är det dags att vara föräldraledig.

Med tanke på den totala stiltjen så fort jag varit ensam hemma så kan jag lugnt säga att jag bävar.
Siri hos Erik, Mattias på jobbet.
Jag och bebis hemma..och hemma..och hemma.
På en promenad, när jag lyckas baxa ner vagnen för tre trappor med en bebis på armen.
Och sen hemma.

Bebisar är alldeles fantastiska.
Åtminstone om de är ens egna.
Men faktum är att de spenderar den största tiden av sitt livs början med att:

Äta
Sova
Bajsa
Kissa
Äta
Sova

Sällskapet och umgänget blir med andra ord inte enormt stimulerande.
(Men vänta tills de blir sex månader, då jävlar blir det skoj).

Hur som helst.
När tiden är inne, ta inte för givet att vi har fullt upp.
Att vi vill ta det lugnt.
Att vi sover.

Ring för bövelen!
Smsa!
Skriv på fejan (det är dessutom ljudlöst = ingen risk att väcka bebis).
Kom över på fika.
Fråga om vi vill hänga med ut.

Men kom inte på surprise-visit.
Om du inte vill se halvnaken mamma med morgonhår,
bebis i blöja och stökig lägenhet.

Men hör av dig!
Jag ska ha barn, inte flytta till Abu dabi.

Så här undviker du våldtäkt.

1. Lägg inte droger i folks drinkar.

2. När du ser en kvinna ensam, låt henne vara!

3. Om du stannar bilen för att hjälpa en kvinna som har problem, kom ihåg att inte attackera!

4. Öppna aldrig en dörr eller ett fönster oinbjuden.

5. Om du åker hiss och en kvinna kliver på, ANGRIP HENNE INTE!

6. Kom ihåg att människor går till tvättstugan för att tvätta. Försök att inte antasta någon som är i tvättstugan ensam.

7. Om du känner att du inte kan kontrollera dina impulser, be en vän hålla dig sällskap och under uppsikt.

8. Var ärlig. Låtsas inte vara en vän som bryr sig och manipulera inte andra att lita på dig så att du sedan kan utnyttja tillfället att antasta. Om du inte är tydlig med dina intentioner så kan den andre få för sig att du inte tänker våldta.

9. Glöm inte bort att du inte får ha sex med nån som inte är vid medvetande.

10. Kom ihåg att kvinnor inte bär kort kjol för att du ska komma till lättare.



(som vanligt: länk i rubrik)

Men jag är inte bitter.

Idag var en fantastiskt spännande dag.
Z sparkade på min urinblåsa så inihelvete mycket att jag fick sätta mig och kissa i en buske.
I ett bostadsområde.
Ah, värdigheten!

High Five!

Idag

..är en snurrig dag.
Så snurrig att jag inte kan ta mig upp ur sängen, och skriver fel hela tiden.
Bebisen krumbuktar hej vilt i min mage.
Mattias kommer med butiksbakade frallor på rosa plasttallrik.
Jag ska snart till tandläkaren för första gången på 7 år.

Sen ska vi på promenad.

Igår var det ingen snurrig dag, utan en bra dag!
Vi for till sjukhuset för att se vad det är som bor i min mage.
Det visade sig vara en liten Zacharias.
En kille med långa ben som han måste sträcka ut så att hela magen buktar.
En kille som inte kan vara stilla en enda sekund!
En kille med ett helt normalt hjärta, en utvecklad hjärna, en perfekt formad lillhjärna,
fina njurar, en pung, en liten snopp, ett dunk-dunk hjärta och sin systers profil, fast med Mattias näsa.
En kille som lärt sig svälja, kissa, vinka och göra kullerbyttor.

Efter det tog vi oss ner på stan för att handla saker inför den fantastiska lördagen.
Det blev en del otroligt söta saker till Zacharias också.
Mattias ville köpa en rosarandig tröja med rosor påsydda, jag tyckte mer om en tunika i manchester med småblomster i lila på. Vi bestämde oss för en nallebjörnsoverall som är så mjuk att man vill leva och dö i den. En liten brun sammetsmössa med öron och matchande tossor i storlek åh-herregud-kan-fötter-vara-så-små?!

Sen åt vi gröncurrywok, såg på True Blood, tog ett låååångt bad tillsammans och somnade tätt ihop.

Jag älskar min underbara, fina, roliga, knäppa, nördiga, söta Mattias.

Älskar min sprattel-bebis.
Avgudar min fina, kloka, varmhjärtade Siri.
Och älskar mina katter, trots att den ena av dem är en hulligan utan dess like.
Och lilla Jasmine, som snart ska få en massa godis och leksaker som vi köpte i en djuraffär i Trollhättan.

Min fina, knasiga, kärleksfulla lilla familj.

Jag orkar...

..inte riktigt med den här bloggen.

Att skriva här känns lite som att spela MS Röj.
Jag får inte skriva att jag är glad, för då skryter jag.
Jag får inte skriva att jag är ledsen, för då leker jag martyr.
Jag får inte skriva om Mattias, för då trycker någon omedelbart på "ogilla".
Jag får inte skriva om Siri, för då är jag en tråkig förälder.
Jag får inte skriva om mina värderingar, för då propagerar jag.
Jag får inte skriva om mig, för då tror jag att jag är bra.
Jag får inte lägga upp bilder på mig, för då tror jag att jag är snygg.
Jag får inte lägga upp musik, för orka bry sig.
Jag får inte lägga upp berättelser, för då tror jag att jag kan skriva.
Jag får inte lägga upp dikter, för då är jag en tönt.

Så, vad får jag skriva om?
Vad finns kvar?
Totala menlösheter.
Kallprat.
Skit.
Tråkig skit.

Jag vill fylla år nu!

Hej, jag har nytt hår!

Idag lät jag Mickis, Mattias syster, färga mitt hår precis hur hon ville.
Det ångrar jag inte!
Djupt röd färg blandades med kopparrött, och såhär blev det:

Hej, hej, jag vill ha:

Soffbord: IKEA
Lampor: Jotex
Draperi: Åhléns

Ett år:

Gårdagen.
En lång, varm, slö dag som spenderades på en evighetslång sovmorgon,
en spontanpicknick vid havet och middag i goda vänners lag.
Vi kastade jordnötsskal på Church Street,
åt oss mastodont-mätta på amerikansk kitch-tex mex
och jag drack den ena fantastiska virgin-drinken efter den andra,
garnerad med ett halvt kilo frukt och geléhallon.
Idag för ett år sedan sa jag till  min käraste Maria
"Näe, nu har jag fått nog av förhållanden. Nu tänker jag vara singel i minst ett år!"
Dagen efter träffade jag min stora kärlek.
Det visar hur lite man faktiskt styr över sitt egna öde.
Som tur är!


Tack älsk för det bästa året i mitt liv!

I hate my hair and I want to dye!

Dessutom...

...är jag allergisk mot pelargoner.

Let's be friends flowerpot!

Mattias tycker att jag ska skaffa lite nya vänner inför mammaledigheten.
Eftersom att mina vänner är upptagna, upptagna, upptagna eller bor långt, långt bort.

Detta ska jag åstadkomma genom att gå med i en pelargonförening eller en musikfascisteri-klubb.

Vet inte riktigt om jag ska känna mig smickrad eller grovt förlolämpad.

Pelargonförening?!
När fyllde jag 75?

Finska pjuck för finsk pygmé:

Min syster bloggade om marimekkos samarbete med converse.
Efter att ha sett videon är jag (naturligtvis) panik-toksåld på ett par marimekko-converse all star.
Hela den ytliga, kapitalistiska, konsumtions-västerländska sidan av mig började spinna.

Dessa rara små skor, med de rosa medföljande skosnörena.

Ah yes, mama want som sugar.

Ett minne från förr:

Jag var med min dotter i Pajala.
Vi på väg till Konsum, och blir förbikörda av en fruktansvärt högljudd epa.
Varpå jag förklarar för min dotter att unga killar är lite sådär "här är jag", och därför ska de gasa och rivstarta.
En stund senare passerar vi systemet, där en massa grabbar står och lastar flak med öl i sina bagageluckor. Och då kläcker dottern, högt, ur sig "Här har du ju en massa unga killar mamma! Men de luktar maskmedicin"

Och de säger att vi bor i världens mest jämställda land....

Folk påstår att "det där med genus är bara fjanterier, feministerna försöker göra pojkar av flickorna. Det är inte alls som de säger, barnen får leka med vad de vill, och vara hur de vill. Det är bara så att pojkar VILL leka med traktorer, och flickor VILL bara ha rosa. Det är biologiskt"


Hur kommer det sig då att pojkar som avviker från normen straffas?

Vissa med ett knivhugg i nacken, andra med "terapi" som innebär att de misshandlas, av sina föräldrar, i "tryggheten" i sitt hem, med en känd forskare som första påhejare.
En forskare som sedan byggt hela sin karriär på pojkens misshandel.
En forskare som ska ha hjälpt mängder av föräldrar att "korrigera" sina barn då de visat "gay-tendenser", som ett steg i hans hatkampanj mot homosexualitet.
En karriär som kraschade då det kom ut att forskaren själv var homosexuell och använde sig av manliga prostituerade.


Vad hände med pojken?

Läs nedan:


"Oskar - som gillar rosa kläder, balett och nagellack - har utsatts för mobbning under en längre tid. Han har fått höra att han är bög och att han är en flicka.

Föräldrarna tycker att skolan inte har ingripit tillräckligt tydligt mot den mobbning som Oskar har utsatts för, och en lärare ska ha sagt till mamman att Oskar får vara beredd på att bli mobbad om han har rosa kläder på sig. - Det som hade hänt Oskar var en "liten incident" enligt skolan, något som inte skulle leda till att man ringde hem till föräldrarna. Jag vill inte ha mitt barn på en skola som ser ett knivhugg som en "liten incident", säger mamman till Jönköpings-Posten"



The "Sissy boy experiment"


"Kirk Murphy was a bright 5-year-old boy, growing up near Los Angeles in the 1970s. He was the middle child, with big brother Mark, 8, and little sister Maris, just a baby at 9 months. Their mother, Kaytee Murphy, remembers Kirk's kind nature, "He was just very intelligent, and a sweet, sweet, child." But she was also worried. "Well, I was becoming a little concerned, I guess, when he was playing with dolls and stuff," she said. "Playing with the girls' toys, and probably picking up little effeminate, well, like stroking the hair, the long hair and stuff. It just bothered me that maybe he was picking up maybe too many feminine traits." She said it bothered her because she wanted Kirk to grow up and have "a normal life.""


"Rekers' work with Kirk Murphy helped him build a three-decade career as a leading national expert in trying to prevent children from becoming gay, a career as an anti-gay champion that would later be tainted by his involvement in an embarrassing scandal."

At home, the punishment for feminine behavior would become more harsh. The family said the spankings were severe. Maris remembers "lots of belt incidents." She escaped the screaming by going to her bed to "lay in the room with my pillow on my head." During one particularly harsh punishment, their mother recalls, her husband "spanked" Kirk "so hard that he had welts up and down his back and on his buttocks."

Mark Murphy vividly remembers a photo of a smiling young Kirk, age 4, taken a year before the therapy started. Mark said the photo shows the last time he remembers his brother as a happy child.




In 2003 at age 38, Kirk Murphy took his own life."







Länkar:

http://www.jnytt.se/nyhet/38239/sexaring-fick-kniv-i-nacken-pa-forskolan

http://edition.cnn.com/2011/US/06/07/sissy.boy.experiment/

Okej, jag vet att den här är skitgammal...

..men den är samtidigt så jäkla bra att den tål att upprepas.