Jag kommer...

...verkligen inte vidare med den där jäkla listan.
För nästa punkt är "Sist jag såg något jag verkligen inte ville se".
Jag har funderat och funderat och funderat och fått upp bilder av punkare som hoppar jämfota i spyor, en man som tog en överdos, min döda systers händer, fel bh på mitt golv osv men inget av det där känner jag någon särskild lust att skriva om. Så ...status quo.

Inspirationen är över huvud taget inte på topp just nu.
Vårtrött i väntan på att solen ska få upp sertoninhalten till det där skönt peppiga tillståndet då man blir lite smått vårförälskad i hela världen.

Tills dess Är det umgås, umgås, umgås som gäller.
Inte mycket energi över till att skriva då.

Håll ut!

Syns inte - finns inte.

Hur lätt är det att hamna utanför den sociala radarn?
Extremt!
Det räcker med att du flyttar, går in i ett förhållande eller får barn.
Ibland känns det som att människor bara letar efter ursäkter för att skita i varandra.
Bara släppa allt de haft tillsammans.

Därför är jag så oändligt glad att jag har mitt fina lilla, men åh så fantastiska gäng med vänner som alltid finns där, high or low.

Ni är bäst i hela världen, och jag kan inte säga det ofta nog!

Här mina vänner...

...har ni något riktigt bra att sätta tänderna i.

Sammelsurium.

Det våras och det slaskas.
Jag är oändligt trött. Sover mig igenom händelselösheten.
Joggar, fast jag alltid hatat att jogga, kilometer efter kilometer.
Letar saker, färger, till lägenheten. Färg och ljus.
Växter. Liv och rörelse och familjemiddag i köket tack!
En sambo som är sambo oftare än en dag i veckan tack!
Lite mer utstakad framtid och en parfym.
Möjligtvis en ny hårfärg.

Bra så.

Let's go deep sea diving.

Min söta, märkliga, inte alltid så smarta katt:

Om jag kunde förstå...

Varför man ska klä sig så att man ser lång ut om man är kort, och är man lång ska man undvika klackar och ha plagg som delar upp och kortar. Är man kurvig ska man klä sig smal, är man smal och rak ska man klä sig kurvig. Har man rumpa ska den döljas, har man ingen rumpa ska man fejka fram en, har man stora bröst ska man förminska och vice versa.

Varför får man inte vara nöjd som man är, och framhäva det man har?

Pretty thing I´ve got you:

Dag 3, min värsta bajsupplevelse:

Jag har barn. Jag har katter. Jag har jobbat inom förskola och jag har jobbat inom äldrevården.
Jag har sett en hel del bajs i mina dagar.

Men min värsta bajsupplevelse var den dag, på ett äldreboende, då en dam larmade.
När jag kommer in på hennes rum ber hon mig helt sonika hjälpa henne av med brallerna, för hon vill gå på toa.
Så det gör jag.
Och upptäcker en bassäng av diarré.
Medan jag försöker krångla av alla nedsölade kläder och få av skorna så sätter damen ifråga igång med att kräkas över min rygg.

Behöver jag påpeka att vi inte hade någon personaldusch?

Annars är det ju alltid trevligt att komma in i en lägenhet för att göra någon i nattordning och upptäcka att de skapat en Pollock, med avföring som färg.
Och av det lär man sig att hur korta naglar en människa än har så kan det fortfarande fastna en hel del skit under dem.

There you have it, bajsupplevelser x 2.

Mayakovskij.

"Jag kommer vid fyratiden", lovade Maria. 
 Åtta. 
 Nio. 
 Tio. 
 Att hon inte kommer! 

 Kväll. 
 Decembernattens 
 lömska snegling 
 genom rutan. 

Ingen skulle känna igen mig: 
 en muskulös jätte 
 som piper som en råtta 
 när man petar på honom. 
 Vad är det vidundret 
 så lystet åtrår? 
 Ah mycket! Och utan måtta! 

Jag kryper ihop som ett frågetecken 
 vid fönstret. 
 Pannan pressar sig feberhet 
 mot rutan. 
 Skall det bli någon kärlek eller inte? 
 Hurdan - en kolossal 
 eller en liten ynklig en? 
 Hur skulle en stor kärlek kunna växa här? 
 Det blir säkert en liten och tafatt 
 som inte vågar sig ut bland bilarna på gatan 
 utan föredrar bjällrornas glada skratt. 

Åt helvete med henne! 
 Jag har fått nog. 
 Munnen förvrids till ett skrik. 
 En nerv 
 hoppar upp 
 som en orolig patient 
 från en sjukbädd 
 och tar ett par steg 
 - till en början 
 ganska trevande och rädd - 
 men takten ökar, 
 den hetsar upp sig mer och mer 
 och förenar sig med två andra 
 i en hysterisk jordbävningsdans.
 
I våningen under rasar taket ner. 
Maria! Maria! Maria!
 Släpp in mig, Maria!
 Jag kan inte gå på gatan!
 Du vill inte?
Maria,
 du ser väl
 att jag redan börjar gå krokig?
 

Idag var:

Ny parkas, nya skor och basker.

Idag haver jag:

• Haft bröllopsfest för en katt och ett får.
• Sprungit slaskmaraton i nya boots, med tre kassar fulla av helgmat och paket i händerna.
• Kokat vårlökssoppa.
• Fixat browniefika.
• Spelat Bamsespel.
• Fixat pannkakslunch. 
• Haft Winxmaraton (avskyr, avskyr Winx!).
• Gjort upp helgplaner med fröken kalas.
• Haft någon sorts gympa.
• Grälat.
• Blivit sams.
• Nattat.

-Med andra ord har jag varit hemma med sjukt barn.
Sjuka barn är inte alls som sjuka vuxna. Inte mitt i alla fall.
Inget ligga i sängen och mysa där inte.
Inget lugn och ro.
Full fart och tusen aktiviteter hela dagen igenom.


 Nu är jag helt mosig och slut i huvudet.
Extra kul att nöta in en massa kvinnolyrik då alltså...

Google - en kärleksaffär.

Häromdagen fick jag för mig att det faktiskt var nog med väntan.
Jag var tvungen att ha en blå parkas. En blå parkas var plötsligt en livsnödvändighet.

Bildgooglande ledde mig också till en, men även till den här bloggen där jag inte bara hittade ett recept på en grymt god spenatgratäng utan även fyndade två klänningar.

Vissa dagar har man bara sån skön tur att man vill hoppa i sin lowrider och cruisa över stan.

"Hit them high hit them high oh, hit them low hit them low oooh..."

Gif från eminenta If we don't, remember me.

Kvinnodagen, min bästa tjej och hembakad brownie.

Att vara som en fining.

Jag vet att jag kör en Finey just nu, men precis som hon har jag så fruktansvärt mycket att göra, men så pörskans lite tid att göra det på.

Just nu skulle jag vilja lägga mig i ett varmt bad, läsa ut min underbara bok, ögonbrynsfärga, färgexplotionsinpacka och ansiktsmaska.

Istället ska jag fixa undan den sista disken, bada sälis som tydligen hamnade i en lerpöl under en rast, städa undan Siris fikafläckspollock från soffbordet och slutligen nöta in tråkig lyrik inför morgondagens seminarium.
Men innan seminariet blir det skollämning, morgonträning, lägenhetsbesiktning med Daniel + syster och lyriklunch. Hepp hepp hepp! Högsta växel rakt in i betongväggen.

Men jag har ju kul iaf!

Hejsan Petronella ifrån Plaskeby!

Dag 2: Det här hade jag absolut inte på mig idag.

En intill hjärndött tråkigt ämne.
Vad hade jag absolut inte på mig idag?
En säck? Village people-dräkt?
Stringtrosor , träskor, lösnaglar.

Inget av det där hade jag på mig idag.

Däremot hade jag faktiskt på mig något idag som jag aldrig trodde att jag skulle bära.

- Tjejiga skor.

Jag är och har alltid varit en sneakers/kängor-tjej. Alltid.
Jag försökte mig på ett par små röda ballerinas en gång.
Det slutade med att Gunnar fick skjutsa hem en barfota, vilt svärande tjej som förbannade skodesigners och nästan hela det kvinnliga släktet för dessa förbannat oergonomiska helveten till skor.

Men så igår, när jag hjälpte Daniel köpa vårskor, fick jag syn på något som slungade in mig i en helt ny värld.
Små, svarta, spetsiga och spännesprydda. 99 kronor. Syntet. Så förbannat sköna att det känns som att gå barfota. De fick följa med hem. Och jag har accepterat att jag är på väg ur min gamla stil och in i en ny.
Hurdan den blir återstår att se.

Varje gång jag ser dig
känner jag inom mig
att någon särskilt håller på att ske

Graderna de stiger
benen bara niger
hjärtat det har svårt att hänga med

Om jag finnge chansen
att i nästa dansen
få sväva ut med dig som i en dröm

Skulle du få höra
vad vi kunde göra
om vi två kunde bliva ett

Men då kommer han med mustaschen
och bugar och ber om en dans
ja då kommer han med mustaschen
de andra de har igen chans

Om du bara vill
glömma bort den kille
som alltid sista dansen av dig får

Tipset du då ger mig
försöka med en sång grej
nu prolemet plötsligt jag förstår

För att kunna lyckas
min läpp den måste smyckas
med en stor och lockande mustasch

På plats och nu den hittar
den henne retligt kittlar
till andra hon nu säger just så här

Men nu kommer han med mustaschen
och bugar och ber om en dans
ja nu kommer han med mustaschen
de andra de har igen chans

Ibland förlorar man nästan hoppet om mänskligheten...

Nu senast tack vare den utomordentligt fåniga facebookgruppen "Upprop FÖR könsspecifika barnkläder"
I beskrivningen kan vi finna följande motivering:

"Den 26/2 kommer feministerna att bojkotta klädaffärerna som säljer könsspecifika barnkläder, och detta måste vi ju såklart trotsa..
Så.. Lördagen den 26/2 så handlar vi kläder som galningar till våra barn.. Och så klart könsspecifika ;)

Ni hänger väl på??"

Mitt svar blev:

"Det här måste ändå vara något av det fånigaste och mest tragiska i Facebooks historia. Kanske passa på att skapa gruppen "Vi som är för ett omjämställt samhälle". Passa på att upplys era chefer om eran ståndpunkt så kan han sänka er lön ett snäpp också. Ja ni kvinnor alltså. Ni har ju bröst och kjol, inte fan ska ni ha lika hög lön som karlarna! Ni kan ju ta och pynta er lite och sprida kvinnlig fägring på arbetsplatsen istället."

Jag tycker att ni som har Facebook ska gå in i nämnda grupp och trycka på knappen märkt "Kommer INTE att delta".

För dig som undrar vart Dag 2s text tagit vägen så kan jag bara säga att du får ge dig till tåls lite, jag är inne på min hemtentas sista skrivtimmar efter att i stort sett ha skrivit ett dygn i sträck. Men den kommer!

Dag 1: Julpynt

Julpynt ja.
Jag har alltid varit något av en rebell.
Revolterat mot alla normer och förutfattade meningar.
Alla "såhär ska det vara".

Därför är det nästan lite pinsamt att erkänna att jag, när det kommer till julpynt, är konservativ som en gammal Elisabethansk protestantisk man med fobi för allt som kan förändras.
Julpynt ska vara traditionellt. Så traditionellt som möjligt.
Absolut inga lysande plastrenar eller uppblåsbara snögubbar.
Hederliga kulor i trevliga traditionella kulörer.
Diskret ljusslinga. Ädelgran. Granmatta av säckväv.
Ja ni fattar grejen.



Och den lilla resten av tonårsrebell i mig jublar såklart över att jag har en dotter som inte alls delar mina pynt-värderingar.
Därför har vi varje jul ett knallrosa monster till gran.
Med pynt i rosa/lila/silver. Rosa ljusslinga. Rosa adventsljusstake. Fjädergran.


Hon vänder med andra ord uppochner på allt jag tror på.
Och jag har faktiskt lärt mig att tycka om det.
Nu kör vi på traditionellt och kitch - i en lagom blandning.

Jag gillart!
Längtar redan tills nästa jul, då jäklar ska jag gå loss på glitterkulor, bambis och påfåglar i granen. Det blir fint.