VAD SKULLE JAG GÖRA OM JAG HETTE VLADIMIR PUTIN OCH VAR PÅ STADSBESÖK I STOCKHOLM?
Vladimir sjunger Blueberry Hill på kändis-charitygala.
”Chaufför!”
”Ja, Vladimir?”
”Stanna limon, jag vill kolla om dom har engångskameror inne i butiken där, jag glömde min i Kreml.”
”Vadå, heter det fortfarande Kreml? Jag trodde man la ner det när...”
”Inte den tonen med mig tack! Du ska tillkalla mig som en kung. Jag är som kungen av Sverige, fast i Ryssland. Dvs. om er lilla kung här skulle röstas bort men sen kunna behålla makten i alla fall men slippa skaka hand. Sån kung. Stanna limon!”
”Jag tror inte ni kommer hitta några kameror där inne, det där är ett Mc Donalds.”
”Det gör inget, dom känner mig. Jag var inne i deras butik i London och köpte ett lejon. Dom kan få fram vad som helst.”
”Det var nog Harrod’s, sir. Det har jag läst om att dom gör där.”
”Chaufför, vad jobbar din mamma med?”
”Hon är syokonsulent på en högstadieskola, sir.”
”Det måste vara ett mycket hedersamt yrke i ert land. Jag hör på dig att hon uppfostrat dig väl. Chauffören uttrycker sig så pedagogiskt.”
”Verkligen?”
”Javisst. Själv var jag alltid skräckslagen för min mor när jag kom hem från skolan. Hon visste alltid att jag hade mycket läxor eftersom jag alltid var piss i matte och fick kvarsittning.”
”Blev ni retad av de andra barnen i klassen?”
Putin svalde.
”Nej, men av mina bröder. Mina klasskompisar skar jag tasken av om de muckade. Det var mina bröder: Pladimir, Buldimir, Plitin och Plutin som drog det stora mobbinglasset.”
Chauffören försökte kväva ett skratt med dubbelhakorna som vägrade krypa tillbaka.
”Vad är det som är så roligt?” undrade Putin.
”Förlåt mig min herre, det är bara det att era bröder. Ja... de... de låter som någonting ur Sagan om Ringen. Förlåt mig, jag ber verkligen om ursäkt.”
”Det... det gör ingenting. Verkligen. Ni har ju rätt; de låter verkligen som sju små dvärgarna. Hahahaha! Baldur, Bilgur, Boldvig!”
De båda skrattade lustfyllt. Just som det gick upp för chauffören att han hade kört vilse.
”Det är väldigt vackert i den här delen av stan, Chaufför,” sa Vladimir och tittade tillbakalutad ut genom rutan. ”Vad heter slottet därborta?”
”Det där är Rissne, typ,” svarade chauffören.
”Kör mig vart ni vill,” gäspade Putin. ”Jag är pudding i dina starka händer,” och så somnade han."
/ Pontus de Wolfe.
Länk bifogad i rubrik.
”Chaufför!”
”Ja, Vladimir?”
”Stanna limon, jag vill kolla om dom har engångskameror inne i butiken där, jag glömde min i Kreml.”
”Vadå, heter det fortfarande Kreml? Jag trodde man la ner det när...”
”Inte den tonen med mig tack! Du ska tillkalla mig som en kung. Jag är som kungen av Sverige, fast i Ryssland. Dvs. om er lilla kung här skulle röstas bort men sen kunna behålla makten i alla fall men slippa skaka hand. Sån kung. Stanna limon!”
”Jag tror inte ni kommer hitta några kameror där inne, det där är ett Mc Donalds.”
”Det gör inget, dom känner mig. Jag var inne i deras butik i London och köpte ett lejon. Dom kan få fram vad som helst.”
”Det var nog Harrod’s, sir. Det har jag läst om att dom gör där.”
”Chaufför, vad jobbar din mamma med?”
”Hon är syokonsulent på en högstadieskola, sir.”
”Det måste vara ett mycket hedersamt yrke i ert land. Jag hör på dig att hon uppfostrat dig väl. Chauffören uttrycker sig så pedagogiskt.”
”Verkligen?”
”Javisst. Själv var jag alltid skräckslagen för min mor när jag kom hem från skolan. Hon visste alltid att jag hade mycket läxor eftersom jag alltid var piss i matte och fick kvarsittning.”
”Blev ni retad av de andra barnen i klassen?”
Putin svalde.
”Nej, men av mina bröder. Mina klasskompisar skar jag tasken av om de muckade. Det var mina bröder: Pladimir, Buldimir, Plitin och Plutin som drog det stora mobbinglasset.”
Chauffören försökte kväva ett skratt med dubbelhakorna som vägrade krypa tillbaka.
”Vad är det som är så roligt?” undrade Putin.
”Förlåt mig min herre, det är bara det att era bröder. Ja... de... de låter som någonting ur Sagan om Ringen. Förlåt mig, jag ber verkligen om ursäkt.”
”Det... det gör ingenting. Verkligen. Ni har ju rätt; de låter verkligen som sju små dvärgarna. Hahahaha! Baldur, Bilgur, Boldvig!”
De båda skrattade lustfyllt. Just som det gick upp för chauffören att han hade kört vilse.
”Det är väldigt vackert i den här delen av stan, Chaufför,” sa Vladimir och tittade tillbakalutad ut genom rutan. ”Vad heter slottet därborta?”
”Det där är Rissne, typ,” svarade chauffören.
”Kör mig vart ni vill,” gäspade Putin. ”Jag är pudding i dina starka händer,” och så somnade han."
/ Pontus de Wolfe.
Länk bifogad i rubrik.
