tacksam!

Nu lägger jag ner bloggen och mitt twitterkonto.
Kanske återuppstår den längre fram, men då blir det endast sagor etc.

Tack och hej!

Åter igen tar Lady Dhamer upp ett otroligt viktigt ämne:

Andra vuxnas tystnad var ett återkommande tema när jag växte upp. De såg åt andra hållet, mellan fingrarna och tillät övergrepp och kränkningar fortgå genom hela min uppväxt. 
Andra vuxnas tystnad men också deras skuldbeläggande; Att som tolvåring beläggas med en massa ansvar jag inte kunde hantera och få höra att det var mitt fel att vuxna män inte visste vad gränsen gick. "Hon är ju så välutvecklad" hette det på kvartsamtalen som om jag var ett problem, något som störde ordningen och pojkarna i klassen och karlarna på byn.
Men jag är inte tyst längre. Jag tänker inte vara en av de där vuxna som tiger stilla och skyddar förövare och låter dem komma undan. Det är lättare att tro att flickor ljuger och överdriver än det är att ta till sig att den där schyssta killen som du känt så himla många år faktiskt är ett jävla svin. "Inte han. Han är inte sån." (Som mitt ex tjejkompisar sa till mig där jag låg ihopkrupen på marken efter att han slagit ner mig) 
Jag påminner mig själv om det hela tiden. Aldrig skuldbelägga eller misstro människor som berättar. Inte då. Att inte bli trodd gör att man till slut tvivlar på sig själv, sin upplevelse och sina känslor. Och det bär man med sig hela livet.

Har:

Mysiga katter

11 nya böcker

Sjukintyg t.o.m 2/1 -12

Tid hos ny sjukgymnast

Tid för att få handledsskenor

Ekfatslagrad julmust

Pepparkakor

Kärlek

Bra dag!

Mycket bra dag!

Fulheten

Bandlistan:

Band jag vill se:

Beach House
Pelle Carling
Jens Lekman
Tindersticks
Kings of Convenience
(och många, många fler. men jag kan inte rabbla i evighet)

Band jag missat/missar och begråter:

Woven Hand, förband Isobel & November, Stockholm
The tallest man on earth, Gävle
Wendy McNeill, Gävle
P.J Harvey, Barcelona
Fleet Foxes, Stockholm

Bästa jag sett i år:

Pulp, Barcelona (grinade)
Belle & Sebastian, Barcelona (bästa publikfriarna)
Einstürzende naubauten, Barcelona (jag rös seriöst hela tiden)
Cults, Barcelona (sjukt söta)

Skulle vilja återuppleva:

Wendy McNeill
Cirkus Miramar
Pulp
Sophie Zelmani
Fleet Foxes

Sköna vibbar

Länk i rubriken.

Efter 7 månader av händelselöshet kan sånt här göra hela ens dag:

KOM IGEN DÅ! TJOHEJ!

Ännu en hård dag på kontoret:

Sjukhuslukten.

Torsdag morgon.
Sjukhusskjorta.
Plastad säng.
Brickor med vattenglas.
Allt med skyddande överdrag.
Mattias sover, och utanför ljusnar det.
Elliot sover, och tiden går oändligt långsamt.
Sniglar sig fram.
Ibland funderar jag om vi hamnat i limbo.
Mellan dropp, sprutor, hjärtrusningar, skakningar
och tomma löften.
Kommer vi någonsin vidare här ifrån?

FYI

Det är jävligt ytligt och oengagerat här.

Dessa tre veckor.
Pappa föll.
En släkting visade sig ha cancer.
En annan dog.

Foglossningen eskalerar och jag vaknar ett tiotal gånger per natt av smärta och panikillamående.

Vi går på knäna just nu.
Även om det finns bra dagar, då vi skrattar som vanligt.
Men hela tiden det här tunga.
Den här känslan av "Vad kommer här näst?"

Ber att få återkomma när den här trenden vänder till något mer positivt.

Tweet, läs nerifrån och upp för sammanhang. Ogillar du sammanhang, gör tvärtom.

Chereelicious Nenalique Too Bad 

"DROP DOWN AND GIVE ME FIFTHY!", vargen ba' "Öh dude, jag är redan nere liksom". Sen blir det att springa i däck i leran resten av dagen.

4 minutes ago 

Chereelicious Nenalique Too Bad 

Kanske är det så att den har en taskig attityd? Vi kanske ska skicka vargen på boot camp ist? Vargar och truliga tonåringar, och en major.

5 minutes ago 

Chereelicious Nenalique Too Bad 

...snubbla på valpar, så skjut av alla hundar också tack. Och där var vi tillbaka till vargen. Denna hemska best som...tar får? Syns? Hårar?

6 minutes ago 

Chereelicious Nenalique Too Bad 

Ska vi ha björn? Antilop? Haj? Krokodil? Stingrocka? Fisk, fulltankad med miljögifter från Östersjön. Skjut av allihop! Man kan f.ö...

7 minutes ago 

»

Chereelicious Nenalique Too Bad 

"Ska vi ha varg?" Ska vi ha berg? Man kan ju ramla ner från dem. Ska vi ha bilar? Trafik är ändå ett större hot än vargen. Ska vi ha vapen!?

8 minutes ago 

Projekt

Ett bland många.
Ska försöka fota av de andra också, om jag nu någonsin tar mig för att rensa minneskortet.

Morgon

Orka.

Dagens känsla är:

Jag orkar inte mer!

Jag orkar inte mer!

Jag orkar inte mer!

Men det fungerar inte så.
Man kan inte säga "Nej tack, nu räcker det för mig".
Man biter ihop och man får skiten avklarad.

Idag ska jag handla kläder etc åt pappa.
Första gången på flera månader jag ska gå på stan,
men förhoppningsvis går det bra med stödbälte och lugnt tempo.
Och imorgon åker vi, igen.

De har flyttat pappa för tredje gången på ett dygn,
så jag ringer runt, runt och runt och försöker reda ut om han ens är kvar på Sahlgrenska.
Om 30 minuter ska jag försöka få tag i en Natalie som förhoppningsvis kan berätta vad som sker.
Och så måste jag ringa och peppa lillebror som är helt knäckt.
Och så är det diskentvättenpostenräkningarochsåbordemanätamatochplaneramatsäckochpackaväskorochkollaavdelningoch.......

Jag skulle verkligen behövt min kropp nu.
Och en hel del ork.

Den här hösten är fan helt osannolikt jävlig.

Det skulle bli så bra.
Jag på min drömutbildning.
Mattias på Stockholmskontoret.
Nya lägenheten.
Elliot.

- och så blir det bara skit av allt.
Jag får hoppa av efter en vecka.
Foglossning.
Karpaltunnelsyndrom.
Svimningar.
Hotet om havandeskapsförgiftning.

Mattias som stressar sönder sig med hämtning och lämning av Siri,
skjutsa och hämta mig hos sjukgymnasten två gånger i veckan.
Barnmorskan, och däremellan pendla till Stockholm och Uppsala och försöka
klara av sitt projekt.

Och så pappa då.
Och Mattias farfar som ska opereras.
Och Siri som gråter på rasterna för att hon är så orolig över sin morfar.
Och min kropp som vägrar slappna av och blir sämre skrämmande fort.

Allting bara eskalerar och det är svårt att se ett slut på det i nuläget.
Blir det bättre?
Jag vet inte.
Jag får hela tiden påminna mig om att vi ska få en bebis.
Det försvinner liksom i eländet.

Måste orka.
Måste, måste, måste.

Lilla pappan.

Emotionellt urlakad.
Hardcore-akupunkturpass och kommer hem bara för att få veta att min pappa ligger på intensiven.
På Sahlgrenska.
Han har fallit sex meter, slagit i en bjälke på vägen som dämpat fallet.
Slagit sönder bäckenbenet.
Imorgon får vi veta om det blir operation.

I helgen åker vi ner, sover två nätter i GBG och försöker vara där så mycket som möjligt.
Så mycket oro. Känns som att jag gråtit och snorat ut hela hjärnan.

Ringde nattsköterskan nyss, och pappa sover visst jättegott.
Ska väl försöka sova jag med då.
Måste ju tänka på elliot.

Min pappa är antagligen en av världens snällaste människor.
Har alltid varit.
Han skulle snart gå i pension, efter över 10 år med hemsk reumatism.

Han förtjänar definitivt inte det här.

Hej älskling!

Dagens psykbryt:

96 dagar kvar av konstant smärta och tristess.
Den senaste månaden har jag antagligen varit utanför lägenheten...3-4 gånger.
Då för att åka till Willys, eller barnmorskan.

Vad vill jag ha sagt med det här?

IM GOING FUCKING MENTAL!

96 dagar!

Hjälp en medmänniska, idag.

Vad har du för skäl för att låta bli?

Migrationsverket ska utvisa en 91-årig dement pensionär till Ukraina, ett land där hon inte längre känner någon och ej heller har någon släkt. Utvisningen sker trots att hennes familj och vänner bor i Sverige och försörjer/tar hand om henne fullt ut och tänker fortsätta med det tills dagen hon går bort.


I Ukraina finns ingen kvar för henne. Hon kommer då stå helt ensam och förvirrad i ett land där hon inte känner någon. Så här får det inte gå till!
Snälla, bjud in så många ni kan, ringa, maila, gör vad som helst för att visa hur fel detta är.
" Om hon inte infinner sig frivilligt den fjärde oktober då hon ska utvisas, kommer hon att hämtas av polis från sin dotters bostad norr om Stockholm."
" Det finns ingen som möter henne på marken eftersom hon inte längre har släkt eller vänner i hemlandet.Troligtvis kommer hon inte ens att förstå var hon befinner sig."

Namninsamling
http://www.petitionspot.com/petitions/ganna

Här är en länk där man kan maila direkt till migrationsverket: https://www.migrationsverket.se/info/525.html

Orkar du inte formulera ett mail kan du använda den här mallen:

"Hej,
detta meddelande gäller beslutet om utvisning av 91-åriga Ganna Chyzevska (Ärendenummer 6944314). Genom olika mediers rapportering har jag förstått att kvinnan ni beslutat att utvisa är 91 år gammal, svårt dement och ska skickas till ett land där hon inte längre känner någon, trots att hennes familj bor i Sverige.
Jag skriver nu till er för att tydligt markera ett stort avståndstagande gentemot beslutet. I egenskap av svensk medborgare är jag vid den bestämda uppfattningen att Ganna Chyzevska är mer än välkommen hos oss i Sverige.
Vänliga hälsningar,"



Tidningsartiklar:
http://stockholm.etc.se/nyhet/dement-90-%C3%A5ring-utvisashttp://www.aftonbladet.se/nyheter/article13675929.abhttp://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/samhalleochpolitik/article13668457.abhttp://svt.se/2.33538/1.2521759/91-aring_utvisas_till_ukrainahttp://nyheter24.se/nyheter/inrikes/608469-dement-90-aring-far-avslag-rent-manskligt-ar-det-svarthttp://stockholm.etc.se/nyhet/dement-90-%C3%A5ring-utvisas

Ett övergrepp är ett övergrepp är ett övergrepp!

Såhär säger vårdguiden om sexuella trakasserier.
Är du en ung tjej gäller dock inte detta.
Det spelar ingen roll hur dåligt du mår, du måste lära dig ha förståelse för din förövare.
Han är antagligen blyg. Och kär. Det är ju en komplimang!

Det är inte märkligt att få kvinnor vågar anmäla övergrepp och våldtäkter.
Att de tar på sig skulden.
Det är vad de får lära sig att göra!

"Du är ju söt! Han gillar dig!"

Vad är skillnaden mellan att utsättas för sexuella övergrepp av en jämnårig när man är 11 och när man är 22?

- Det finns ingen skillnad! Ett övergrepp är ett övergrepp!

Sexuella trakasserier kan innebära allt från kränkande kommentarer och blickar till att någon sprider rykten eller tar på dig när du inte vill. Det är bara du som kan avgöra om du blir trakasserad eller inte. Ingen ska behöva utsättas för trakasserier, oavsett om de handlar om sex, kön, sexuell läggning eller något annat.
Sexuella trakasserier handlar om alla typer av kränkningar som anspelar på sex. Här är några exempel:
Någon ger dig obehagliga blickar, visslingar eller kommentarer som anspelar på sex.
Någon sprider rykten om dig som har med sex eller din kropp att göra.
Någon tar på dig på ett sätt som känns obehagligt.
Någon kallar dig för något som anspelar på sex och som du upplever kränkande.
Någon skickar oönskade meddelanden till dig, till exempel mejl eller sms, som anspelar på sex.
Någon visar upp sexuella bilder, till exempel porrbilder, mot din vilja.



Sexuella trakasserier är ett samhällsproblem och bottnar ofta i brist på jämställdhet. Många har en bild av hur män och kvinnor ska bete sig, hur de ska vara klädda och vad man som man eller kvinna får säga. Det finns också en bild av att män ska ta för sig mer när det gäller sex än vad kvinnor bör göra och allt detta bidrar till att trakasserier uppstår. Sexuella trakasserier är därför något som angår oss alla och ska tas på största allvar.



Vanliga reaktioner vid sexuella trakasserier
Att bli utsatt för sexuella trakasserier är en kränkning som påverkar olika människor på olika sätt. Vanliga reaktioner är ångest, rädsla, magont, huvudvärk, trötthet och depression. Det påverkar också självkänslan hos den som är utsatt.
Många förminskar sin upplevelse av trakasserierna och tänker att det är inte så farligt ändå, det är något man får leva med. Men du ska alltid lita på din egen känsla. Om du tycker att något är obehagligt så är det obehagligt.
Det är viktigt att du inte anklagar dig själv för trakasserierna. Det är aldrig ditt fel att du blir trakasserad, oavsett vad du har på dig, hur du ser ut eller vilka du umgås med.

Många som utsätts för trakasserier känner sig rädda och utsatta och det gör att det kan kännas extra svårt att säga ifrån. Om du inte orkar säga ifrån är det också okej. Det är inte ditt ansvar att någon trakasserar dig. Men om du mår dåligt av trakasserierna är det viktigt att du ändå tar mod till dig och säger ifrån. Sexuella trakasserier är olagligt och ingen ska behöva stå ut med det. Det brukar också kännas skönt för en själv att få upprättelse.
Risken är också att trakasserierna fortsätter och blir grövre om man inte sätter stopp.