Jag drömde om Janna, hon hade svarta knästrumpor och lugg.
Det är tjock, tjock dimma ute, snart kommer odjuren smygande, allting ligger dolt bakom tjocka dimridåer. Det är vackert.
Jag älskar gatan bakom vårt hus nattetid, den ser så....lovande ut.
Hm, jag vet att det låter corny, nevermind.
F.ö är jag på jakt efter en låt vid namn Traüme.
från den franska filmen om mannen och ynglingen.
Snart ska jag sova, men jag har svårt för det.
Jag har ju precis vaknat, känns det som.
Jag går som en halvzombie hela dagarna, men när klockan börjar
närma sig midnatt piggnar jag till och kan börja tänka!
Jag är nog bara konstig.
Jaja.
____________
Eeek, glömde ju.
På jobbet idag tog jag hand om en vårdtagare vars arm rycker konstant i spasmer.
Mitt hjärta blöder så för just den personen.
Jag mina händer ovanpå dens, då kom jag att tänka på att de på jobbet pratar om att jag har ett sånt lugn i mig, och tänkte jag, halvt på skoj, att jag skulle försöka ...överföra lite av mitt lugn till personen.
Så jag försökte...hitta det i mig och lyckades förvånansvärt nog direkt, så jag koncentrerade mig, det kändes som .....en otroligt varm ådra eller kärna som sträckte sig från ovansidan av mitt huvud ner genom kroppen där den pulserade vidare in i personens hand, och spasmerna lugnade ner sig! De bara avtog mer och mer, tills handen bara ryckte till lite då och då.
Personen tittade på mig med en sån varm blick och viskade lugnt till mig.
När min kollega kom in log hon förvånat åt hur lugn personen var.
Ah, det var mäktigt.
Fast vissa har sagt åt mig redan förr att jag har "magiska händer" som utstrålar värme, kanske behöver jag bara tro mer på mig själv?
ber om ursäkt för det krångliga språket men jag har tystnadsplikt
1 kommentar:
jag vet precis vad du menar med att gatan är lovande, dear...är det inte supertufft när de är det? :)
+ jag måste sammanföra dig och johanna. ni kommer ha mycket att prata om.
Skicka en kommentar