Jag måste övervinna insomnian.
Nätter är alldeles för fulla med ensamhet & tid att tänka.
Tänka är inte alltid bra. Jag har allt för mycket i tankarna
som får mig att vandra runt arg & frustrerad.
Och jag hatar att jag har blivit lämnad att hänga såhär, vänta såhär,
utan att veta vad jag väntar på. Jag har varit tålmodig nu i månader,
men snart orkar jag inte mer.
Och jag trasslar in mig mer och mer, trampar folk på tårna,
men jag har världens bästa vänner, och varje dag är betydelsefull.
Och när jag minns tillbaka kommer jag nog tänka på den här perioden i mitt liv som en av de absolut bästa.
Om jag bara kunde övervinna insomnian, och reda ut alla trådar.
