Natt-svammel.

Det är märkligt ändå, hur tiden först kan stå stilla för att sedan bara
rusa på. Eller, egentligen är det inte tiden.

Det är väl lite som att ha suttit och tittar på kanal 2 i flera år, ni vet dom där söndags programmen med en gammal man som sitter och berättar, om hur hans farfar jobbade på någon fabrik,i flera timmar.

Så en dag råkar man plötsligt zappa över till 5an. Och det är bara bilder, ljud, blinkande ljus och snabbt tempo. Där sitter man sen, och hänger inte alls med, hjärnan kämpar för att ta in alla intryck.

Hm, förstår ni överhuvudtaget?

Nu menade jag med min kanal 2 referens inte att dom åren var tråkiga, men allt lunkade bara på lugnt och tryggt. Inte mycket hände, och det var skönt, då.


Om jag ska försöka ha någon sorts poäng med detta babbel så är det väl att trots att jag ibland mest känner för att slå huvudet i väggen, eller emmigrera till Tibet, så är det det här jag behöver.

När livet står stilla blir jag bara rastlös, frustrerad. känner mig som en Tiger i en alldeles för liten bur, som vankar i cirklar, av och an, och slänger med huvudet.

Kanske är det min ålder som gör sig påmind, och kräver att jag åtminstonde försöker agera som en vanlig 23 åring?

Eller så har jag bara en rastlös själ?

Ja vet inte, men det blir nog folk av mig med nån dag.