om gemensam svett och sånt...

jag kanske borde ha sysslat med nån sport när jag var liten?
lärt mig uppskatta hela det där ”här springer vi svettiga och samarbetar för att nå vårt mål, hej och hå” - grejen.

tipsa varandra om sportdrycker, smörja in varandra med tigerbalsam, ha en träningsväska och svettband.
sånt där.

få lite drive. high fivea.


jag läste böcker istället. väldigt många böcker. väldigt fort.
jag spenderade nästan hela fyran med att läsa. vuxenböcker.
mina klasskamrater tyckte att det var konstigt.

av läsandet lärde jag mig...ord. jag har väldigt bra ordförståelse. tydligen.
mina systrar klagar på att jag pratar som en professor, bara för att jag använder ord som
manhaftig. är man manhaftig är man ju manhaftig. dom kunde lika gärna säga att jag ska förenkla ordet ”sol”. enligt mig. men jajaja. off topic.

idrott var det. jag har aldrig direkt gillat idrott.
bara bandy och catch rugby, för då fick man slåss.
eller okej, i bandy får man inte slåss, men jag gjorde det iaf, så jag fick inte vara med.

min tävlingsinstinkt kickar sällan in, men när den gör det blir jag galen.

som när det var fest hos mats och jag hade ordnat en perfekt playlist.
så står jag och röker på balkongen, då jag plötsligt får se hur han börjar närma sig datorn.
- vilket innebar att han tänkte lägga över samtliga bright eyes album i playlisten, och deppa ner festen.

nånting var tvunget att göras! åtgärder vidtas osv.
så jag slängde ciggen, kutade in, hoppade upp på hans rygg,
brottade omkull honom, motade upp honom mot en vägg och väste ”du -rör- inte min playlist!!!”

-det gjorde han inte heller.



okej, jag ändrar mig.
det är nog bra att jag aldrig fastnade för nån idrott.
jag hade varit helt galen, pucklat på motstånarna så fort domaren blåste till start (för det gör dom väl?)


jag ska nog hålla mig till stillsamma saker.
stillsamma enmans sporter.
tai chi typ.
med lite fågelkvittersmusik, och harmoni.

det blir bra.