though love

Man stöter ibland på "vilken är den bästa komplimang du fått?"-frågor, men hitills har jag aldrig råkat ut för motsatsen.
Ändå känns det ju lite mer intressant.


Kanske för att det är svårt att sålla smicker från sanning, men i förolämpningar som ges utan ilska borde det ligga någon sorts sanning? Jag vet inte, det där är något vi kan sitta och filosofera lite om över ett glas rödvin eller två en sån kväll då allt känns oändligt tråkigt.

I alla fall, den absolut bästa förolämpning jag någonsin fått.

Jag gick på högstadiet, och vi satt väl som vanligt och slog ihjäl tid i korridoren då en av mina bästa vänner plötsligt sa följande:

"Du ser ut som en sån kvinna som en gång i tiden såg bra ut, men nu har blivit gammal, sliten och bitter och tänker tillbaka på hur livet brukade vara vid sitt köksbord"

Är den inte helt fantastisk?
Så genomtänkt och sylvass!

För övrigt lever herr Bubben loppan i Vällingby.
Han har börjat sova i n´s säng, han ligger på n´s knä och purrar och n har t.o.m lärt honom att ta godis ur hans hand. Samtliga saker som varit så sällsynta att de knappt varit värda att nämna.

Jag är både glad och avundsjuk, men mest glad såklart.


bild: nils