Så drömde jag om honom häromnatten.
I drömmen träffades vi ute, han var full såklart, och jag skrek ut allt ont han gjort mig.
Skrek, grät och slog på honom.
Igår gick jag förbi hans hus, och fantiserade om att traska upp och ställa honom mot väggen, prata ut om hela skiten.
Förlåta det oförlåtliga och gå vidare.
Bara för att jag saknar pratet och musiknörderiet.
Ingen kärlek, ingen attraktion. Nån slags vänskap.
Bara det där att han förstår, att han vet precis hur det är och att vi kan byta musik som träffar precis där man är som svagast, i evigheter.
Så smsade han, på kvällen.
Sex månaders radiotystnad, och så väljer han just den kvällen.
Sa att han saknar mig, att jag gärna får höra av mig.
Och jag hörde Jakobs röst säga "Nej, ge fan i det, han kommer bara göra dig ledsen igen"
och jag hörde Majas röst säga "Men han är ju ett svin! Du har inte behov av dåliga människor i ditt liv"
- och det är sant.
Fulla M är ett svin, fulla M är dålig, och har behandlat mig oförlåtligt.
Jag hatar fulla M av hela mitt hjärta!
Men jag saknar nyktra M, och vill fortfarande tro att det finns hopp för honom.
Så ja, jag svarade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar