Argh!

När jag gick i grundskolan, men även på gymnasiet så fanns det en regel
för hur man skulle lyckas bra på de lektioner där man hade en manlig lärare.
- Se söt ut!
De söta tjejerna fick alltid hjälp, kom bra överens med läraren och fick bra betyg.
Detta gällde naturligtvis inte alla lärare, men skrämmande många.

Jag minns tex läraren jag hade i foto, som alltid var vänlig och hjälpsam mot min vän.
Mig däremot såg han endast på med bistra blickar och kommenterade även ofta mitt utseende.
När det blev dags för betyg sa han att mitt arbete förtjänade ett VG, men att hans skulle fundera på saken. Det blev ett G.

Varför var han så provocerad av mitt utseende då?
Jo, jag försökte inte se söt ut.
Vid den perioden vurmade jag för det trashiga. Trasiga nätkläder, slitna kängor, sneakers målade med nagellack, och smink i bästa Siouxsie-anda.
Han uppskattade det inte! "Det där är inte särskilt fagert", var den eviga kommentaren från omvärlden. Och mitt svar? "Jag har bättre saker för mig än att försöka vara fager"

Nu skulle man kunna tänka att den läraren var en riktig praktidiot, och lämna det bakom sig.
Men det stannar ju inte här, faktum är att det helt enkelt finns en växande skara män som anser att kvinnor som inte "vårdar sitt utseende" är provocerande.

Jag kommer nog aldrig glömma tjejen som proklamerade att hennes killkompis ansåg att kvinnor som gick osminkade till krogen indirekt förolämpade honom. Sen har vi kvinnan som blev sparkad från sitt jobb som nyhetsankare för att hon inte tog vara på sitt utseende tillräckligt. Och när ärendet togs upp i rätten blev hon beordrad av domaren att sköta om sig.
Ni vet, piffa upp sig lite. Kleta på lite smink, raka lite armhålor och bikinilinjer och helt enkelt vara så som en kvinna ska vara.

Men vi kan gå närmre. Kvinnor med kort hår till exempel.
Långt hår är en ganska erkänd symbol för kvinnlighet, men att påstå att kortklippta kvinnor är okvinnliga? Genom att klippa av sig håret har de alltså amputerat den delen som gjorde dem till kvinnor, och nu är de något sorts könlöst väsen. Antagligen lesbiska, för lesbiska tjejer! Där har vi minsann en källa till frustration. Oj, vad de provocerar. För naturligtvis ser samtliga lesbiska tjejer exakt likadana ut, det förklarar ju stereotyper och generaliseringar klart och tydlgt för oss.
Och de försöker ju inte ens vara snygga! Vill inte tjejer vara ihop med andra snygga tjejer?
Varför vill de vara så fula som möjligt?

Och vad är det då som är fult, om man drar slutsatsen från klagomålen?

De sminkar sig inte.
De har kortklippt hår.
De rakar sig inte.
De har okvinnliga kläder.
De försöker se ut som killar.

Men fy! De föröker stjäla killarnas identitet, och bryr sig inte om att vara vackra,
utifrån hur samhällets idealbild av vad som är vackert målats upp.

Och om vi vänder på det då. Vi tar Anders, 35 år. Vi säger att han jobbar på kontor.
Anders har haft en riktigt pissig vecka, nu vaknar han på morgonen och han är så jävla trött så han bestämmer sig för att snooza lite, och därmed skita i att duscha, fast att det skulle behövas. När han väl tragglat sig upp dröjer han vid frukosten och struntar i att raka sig. Han kammar till håret lite med händerna, borstar tänderna, tar deo och ger sig av. Hur många på kontoret tror ni kommer viska upprört i fikarummet om att Anders brist på "utseendevård" är en indirekt förolämpning mot dem?

Skulle däremot Anders känna för att verkligen piffa till sig, kanske dra lite concealer under ögonen, lite puder för att matta ner, kanske en scarf runt halsen. Lite åtsittande kläder på det och voilá! Vi har en sådan man killar skriker bög efter. Vad hände här då? Nu vart han plötsligt provocerande för att han gör sådant som kvinnor gör för att inte vara provocerande!
Herregud, man måste ju hålla sig till sin stereotypa könsroll, annars är man ju ett freak, laglös. Varsågod att börja stena, den manligaste v.s kvinnligaste får kasta första stenen.

Jag skäms för att vara kvinna.
Jag skäms för att jag faktiskt sminkar mig.
Jag skäms för att jag då och då rakar mig.
Jag skäms för mina kjolar och klänningar.
Jag skäms för att jag låter håret växa

- Om det här är vad jag indirekt bidrar till genom att göra det.

Men mest skäms jag för att vara en del av det här samhället med sina töntiga, idiotiska ideal
och sitt fötryck av människor.
Och vi köper det, visst köper vi det.
Smal, brun, långhårig, fast liten vältrimmad tonårskropp, perfekt hy, vita jämna tänder.
Alltid len och väldoftande, utan tillstymmelse till "generande" hårväxt.
Heil idealkvinna!

Däremot är jag extremt stolt över de som vågar kliva ur spåret.
Bara hoppar av hela skiten och går sin egen väg.
För det är inte lite skit de får ta för sitt mod.
Men det är ju ni som ändrar världen, bryter ner idealbilden.
Lesbiska, straighta, unga, gamla. osminkade, håriga, mulliga och vackra.