alfa-beta

Detta eviga tjat om hur kvinnor älskar alfahanen och "nice guys finish last".
Är det bara jag som tycker att det är totalt skitsnack?

Om man kollar igenom hela mitt kärleks-cv, från mellanstadiet och fram tills idag
så är antal gånger jag blivit kär i en alfahane exakt noll.
- Ja jag menar allvar.

Jag har alltid rynkat på näsan åt alla killar som ansågs vara skolans snygga.
De som i usa skulle kallats "jocks".

Jag tyckte om "nördarna"
(om man ska hålla sig mer till amerikansk high-school terminologi)
,dom som hade sin egen stil och gick sin egen väg.
Särskilt de som fick en att skratta.

Människor som inte är medvetna om hur fantastiska dom är är helt enkelt så mycket
attraktivare än desom vet precis, för oftast försvinner en hel del självdistans
därmed. De är helt enkelt svårare att sympatisera med.

Det sägs att mjuka, känslosamma killar är sådana kvinnor vill ha i teorin,
men i praktiken faller de för skitstövlar.

Är det bara jag som tycker att macho-komplex är det mest avtändande som finns?