Susa säv, susa. Slå våg, slå.

Daniel skulle ha tagit med en bulle till mig, men han glömde. Vi pratade om att skriva romaner om latent homosexualitet bortom Bodås. Henric avslöjade sin ålder och chockerade klassen och Svante hade gett sin syn på både det ena och det andra, detta innan vi fick veta om Puttalaisen och FrödingHeidenstamLevertin och galenskapen, Stockholmspriserna och yoghurtbrydderier samt dilemmat med att födas som den förste sonen till en arabisk man. Man blir ständigt slagen för att man inte reagerar på tilltal. Man reagerar inte på tilltal för att alla har samma namn. Daniel och jag planerade vår stora avslutning med folie, Leila K och Popsicle-luggen. Sedan lyssnade vi på Lars Anders Johansson innan det var dags att vandra hem i lovikasnön med bästa vantarna Gunnars mor stickade till mig. Naturvitt på rosa på lila på mig.. Den minsta julstjärnan fick Siri. Och se så många blommor som redan slagit ut på ängen. Gullvivva, mandelblom, kattfot och blå viol.

Parantes

Jag har verkligen hamnat i världens bästa klass.
Är jag sjuk en dag får jag ett sms där de skriver att de saknat mig.
När jag kommer tillbaka hälsas jag med en stor kram.
Varje rast fikar vi tillsammans, och jag tror helt enkelt inte att man kan hitta en klass med bättre sammanhållning.
Jag skulle kunna läsa tillsammans med dem resten av mitt liv och vara nöjd.
Det kommer verkligen att kännas sorgligt när den här kursen är över.
Ifall att ni undrade...

Teach me teacher, hit me with your ruler. Rule the world!

Jag har blivit gammal.
Klockan 20 sitter jag och gäspar hej vilt. Klockan 21 börjar jag se dubbelt.
Det är höst, och jag spenderar dagarna med att plöja klassiker i ett rasande tempo.
Minst 300 sidor om dagen, hepp hepp!
Däremellan lyssnar jag på min lärare som pratar i takt med en kulspruta, och ibland reciterar med fruktansvärd dramatik. Jag älskar det! Men man måste sitta konstant på helspänn för att hänga med i ordflödet.

Det är så fantastiskt mycket som har ändrats det här året.
Som att vända allt uppochner och komma ur det som en ny människa.
Men jag trivs.
Det är bara småblessyrer kvar att se över.
Jag vill ha tillbaka min gamla kropp, jag vill träffa mina vänner oftare, jag vill bli än mer produktiv och hitta tillbaka till den fantastiska energi jag brukade ha.
Men det största arbetet är redan gjort.
Jag är stark och lycklig igen, och tillbaka i verkligheten.

Go me!

Men nu tantsömn.