Julknark och sömnknark, presenterat av drogmotståndaren af Liljedahl.

Jag ligger vaken om nätterna och skriver obskyra dikter och knepiga noveller i mitt huvud.

"Spenatsås över din ovilliga lekamen
Din allt för bistra blick ur docksminkat ansikte
Sensationslystet kommer jag i din mun"

eller vad sägs om en novell som behandlar ämnet:

Att desperat gräva ett hål i jord, med sina bara händer.

Nej, det går inte riktigt bra nu.
Så jag ska nog återta vänskapen med en kär gammal vän,
via herr doktor. Sen kommer jag sova som ett litet barn.
(Vilket för övrigt är en märklig liknelse, vilket vi småbarnsföräldrar mer än väl är medvetna om).

Är det åldern som gör att varje vinter känns tröttare och apatiskare än den förra?
Eller är det sommarens fröjder (läs: torka rumpor på äldreboende) som får en att förtränga hur den förgående var?

Men vi kämpar på, visst?
Vi tar oss i kragen, kammar skägget, raggsockorna på.
Ut och göra dagen (som ser ut som natt) med rimfrost i näsan,
och gatljus i blick.

Men snart är det jul, då kan vi knarka oss höga på pepparkakor, glögg, julkulor, ljusslingor, apelsiner med korinter, nu är det jul igen.., tomtens verkstad, alladin-choklad och hela jävla baletten!
Och underbart ska det bli!
Det här ska fanimej bli den juligaste julen i mannaminne, här ska bakas, pysslas, pyntas och slås in så att det står härliga till.
och sen får man helt enkelt försöka hålla kvar den känslan tills april, då det äntligen, äntligen så smått börjar våras.

Så ser planen ut.
Däremellan kommer inte fasta, utan en hemtenta, en dugga, ett par reflektioner, ett par observationer, 6 restdagars VFU och..just det...min födelsedag.

För övrigt är jag glad att jag redan haft svininfluensan, jag har nämligen inte tid att vaccinera mig, med medföljande sjukdagar.
Dagens I-landsproblem.