en vecka

så har en vecka passerat och det värsta är över.
jag tror att jag är för bra på det här.
det känns som att jag borde gråta, sörja, minnas tiilbaka.
men jag är glad att jag slipper.

sen vore det väl inte helt otroligt om mitt liv och leverne har härdat mig.
och så lägger vi fysisk och psykisk distans, som ett körsbär, på toppen.
strösslar med drömmar om något nära, nära och någon varm, varm.
dygnetruntöppenfamn.

jag vet inte.

barnet badar
jeansen slits sönder
disken väntar
morgondagen stundar
vardag.

jag tycker om mitt liv!
och jag tycker om mig.

framåt march!