Det är sjukt att det känns såhär jobbigt.
Sjukt.
Det ska inte behöva vara så.
Åh, ge mig ett vanligt sätt att förhålla mig.
För det här går inte.
Det kan inte bli såhär varenda gång.
Skrapa, skrapa skorpan, vad finner vi där under?
Lilla lilla barnet, som gömt sin under sängen.
Lilla lilla foten, griper, grep en hand.
Men det var inte mitt fel, för inget fel hade jag gjort.
Men det är försent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar