lillebror.....

...har sett för mycket Stefan & Krister i sina dar:

nenagamine sa (20:14):
du ser

henrik säger (20:16):
...sa jesus till den blinde och gjorde honom stum

Att håna sig själv.

Jag skulle bevisa att det hur lätt som helst att bara
improvisera ihop lite Birro-poesi:

...likt en solskensbulle steg solen över de tacksamma människor i deras små hyddor av självinsikt där de likt varor på ett rullande band tog sig fram genom vardagsdjungeln för att finna meningen i ett nytt paket mjölk, eller en ny sorts schampoo.


Man tar en del dravel, floskler etc och sätter ihop dem = Tadaa!
Pluspoäng om man får med något om den lilla människan.

Det roligaste är att det jag skriver på skämt
är bättre än det jag faktiskt skriver!
So hey, the joke´s on me.

"and im not happy and im not sad"

Alienerar jag mig, eller blir jag alienerad.

Ibland känns människor omöjliga att nå.

Ibland önskar jag att jag kunde sluta lyssna.

Och nästa person som hävdar att det är en bra sak att öppna sig, att släppa in någon,
får en pjäxa i huvudet.

Jag kan odla mitt utanförskap, gödsla det med bitterhet.
Eller så skakar jag av mig det här med och går vidare.

Lite bittrare, lite hårdare - men på benen.

So be it.

om att få tänka sina tankar ifred.

Det här med att ha människor omkring sig är så fruktansvärt uttröttande.
Människor kräver så mycket. Man måste bekräfta dem och ge dem feedback konstant.
Jag vill bara gräva ut ett hål i tiden, ta med mig mina böcker, min säng och mitt badkar. En spinnande katt. Försvinna ett tag.

Människors känslor är så trassliga och svåra att följa.
Allt ska gå via så många omvägar fysiken tillåter.

Jag är bara så trött.
Jag diskar
lagar mat
bakar
pluggar
städar
fixar
- men jag orkar inte ha roligt.
Jag orkar inte umgås.

Jag vill vara ensam med mina tankar, mina känslor.
Min tid, och mitt utrymme för mig själv.

Det är inte själviskt, det är självbevarelsedrift.

Jag vet inte vem jag är när alla pratarpratarpratar hål i mitt huvud.
Jag vill förbli intakt.

Jag
Vill
Vara

Bara så.

Tack!

Veckans stora förälskelse:

nej, jag finns inte kvar där.
litet ömkligt kryp under stenen kröp
närde sina nojor
alla drömmar ströp
åldrande kropp som växer utan riktning
tankar spretar utan mål
vakar över sovande kroppar
med barnets våldsamma begär
sovande ryggar hör inte
ser inte
ger inte
aldrig nog
deras kärlek är en sovande sådan
min kärlek är smörkniven mot strupen
och kattungemjuka charader
men ändå
nålar alla lappar på din rygg

Samtal med zach 587.2

Zacharias:

ringer expressen

-jag vet vem gävles ploghäxa är, det är självaste kungen av gävle!!!

klick

-hallå???

-haaallååå?

klick

Sjukt spännande uppdatering.

Så, i söndags for jag och J till Uppsala.
Sov hos snälla herr paradise hotel-pontus (tack så mycket igen, om du skulle ramla över det här) för att på måndagen besöka Uppsala akademiska sjukhus.
Vad skedde då där? Jo det ska jag förtälja eder att jag blev visad in i ett typiskt undersökningsrum där jag fick klä av mig på överkroppen, kopplas till ett otal elektroder. Vidare kopplades en infart i mitt armveck, och så körsbäret på toppen - en tjock silikonsladd med inte mindre en fyra silverkulor på som skulle in genom näsborren och ner i matstrupen. Underbart!
Sedan elektrifierades mitt stackars intet ont anande hjärta till bristningsgränsen via tidigare nämnda sladd samt maskinen från helvetet.
Dock gav inte denna behandling ensam ett tillfredaställande resultat, så beslut togs om att dessutom spruta i mig en del olika stresshormoner intravenöst.
Tillslut krampade och ryckte jag i hela kroppen, samtidigt som jag hyperventilerade charmant. Väldigt värdigt.

Efter detta trauma vinglade så en speedad nena, hög på adrenalin, och en mycket trött J omkring i Uppsala centrum. Jag fick presenter, J fick en högt älskad Acne tish, det fikades med underbara och mycket saknade herr Natanoj och åts en hel del Jelly Bellys. Naturligtvis var det signalfel mellan Uppsala och Stockholm vilker resulterade i att man fick vara glad om man fick åka någonstans över huvud taget.
Action action!

Nåväl, det var det om Uppsala-traumat.

Utöver dessa otroligt raffinerade nyheter så har jag dessutom slutligen
erkänt för mig själv att min högt älskade pasta inte är bra för mig.
Ett sådant tecken som att jag faktiskt svimmar av en för hög dos kolhydrater och socker talar sitt tydliga språk.
Så nu mer lever jag på en mycket kolhydratfattig kost.
För att krångla till allt lite mer, utöver mitt vegetarianskap liksom.
Och som en bieffekt av detta beslut har jag rasat 3 kilo i vikt. Hepp!
Något att fundera på ensamma regninga dagar. Eller vad herrskapet nu behagar.

Nåväl, jag kan passa på att bekräfta att jag numer har pojkkort hår, efter att jag försåg J med en sax och fullt kreativt ansvar. Jag gillar det.
det är fint när man upptäcker oanade kvaliteér hos nära och kära. Praktiskt om inte annat.

Men nu får det vara nog med malandet, här ska lagas skogsvamppanna och sovas skönhetssömn för imorgon har jag den äran att få äta lunch hos J´s farmor.
Jomenvisstserru!

Musiktips på det:

Anna Järvinen - Man var bland molnen/Jag fick feeling
Joel Alme - Waiting for the bells

Enjoy!

Mer om Haiti:

Hej!
Med tanke på den exceptionella mänskliga katastrofen har vi beslutat att från och med idag och två veckor framåt inte ta betalt för sms till hjälporganisationer kopplade till 90 nummer med hjälp till Haiti . Dessutom skänker vi 5 kronor för varje SMS till katastrofhjälp för Haiti.
Kunder till Telia och Halebop som befinner sig på plats på Haiti kommer även att från och med imorgon och två veckor framåt kunna ringa och smsa utan kostnad till hela världen. Det kostar heller ingenting för kunderna att ta emot samtal.

Med vänlig hälsning
Karin Nordlund
Informationsansvarig Telia Kundrelationer

Haiti

Skicka LIV till 72990 så skänker du 50 kr till Läkare utan gränser som är på plats på Haiti.
Av 50 kronor går ca 41 kronor till Läkare Utan Gränser genom operatörerna Tele2, Telenor och Telia, ca 33 kronor genom Tre.

My moon, my man.

Eligible, not too stupid
Intelligiable, and cute as cupid
Knowledgeable, but not always right
Salavagable, and free for the night

Well my heart's runnin' round like a chicken with it's head cut off
All around the barn yard falling in and out of love
Poor thing's blind as a bat
Gettin' up, fallin' down, gettin' up
Who'd fall in love with a chicken with its head cut off?

It ain't pretty

En kråkpojke
Tilltuffsad och ruggig
Fallen ur sitt bo
Du lyfter den med ömma händer
Sträcker dem så högt du når
Näbben som kniper om dina fingrar
Den svarta glansen i dess ögon
Fjädrarnas matta sken
Dess ömtåliga värme mot din hud

Nyår, rakning, lathet och annat skitspännande.

Herregud, julen har lämnat mig orkerslös.
Jag har rester på skolarbeten att ta itu med.
Jag måste styra upp min lägenhet efter det, i min frånvaro, stora förfallet.
Jag har människor att besöka, viktiga samtal att ringa (och när ska jag hinna det? måste hela Sverige stänga inför varje högtid?). Och sånt där vanligt betydelselöst tjafs.

Igår upplevde jag ett sådant starkt ögonblick av total lycka att jag faktiskt började gråta. Förvånande eftersom att jag oftast inte är den första att visa stora känslor (nykter). Men det var fint. Hallelujah.

För att spä på med ointressant skit kan jag ju upplysa herrskapet om att jag är något fantastiskt ur fas med tiden.
Jag kollade nämligen precis dagens datum, och blev något förvånad då jag insåg att nyårsafton infaller imorgon. Oh my gee! Är jag förberedd? Niet. Och strax därpå blev jag upplyst om att festen jag ska attendera har evolverat till ett knytkalas. Så nu ska jag tänka ut en bra rätt, serverad i aliminiumlåda, att förära festdeltagarna med. Herrenjumala.

Jaja, jag säger som vanligt - ler man stort, och beter sig allmänt charmigt så är det ingen som tänker på att man ser ut som plöööh. (Yeah right). Men jag vet inte, jag vet att vissa bekanta har kollat hårupsättningar till nyår sen en månad tillbaka, och jag vet att en viss herre har farit till storstaden bara för att köpa sig en passande nyårsstass. och jag då, kommer jag att raka benen, sätta upp håret och rota fram ett tjusigt halsband? Inte troligen, jag är för obrydd för att orka hålla på och krångla så med något så ovärt som mitt utseende. Missuppfatta mig rätt nu, jag ser gärna bra ut - men på enklaste möjliga sätt. Man skulle kunna säga något om "slacker to the bone", eller så ser man det bara som ett tecken på att jag har en skönt befriande icke-shönhetsidealspress. (Hej, hittade jag just på ett eget ord?).

Hur som helst.
Vem fan orkar raka benen på vintern ändå?
Kanske en av världens mest menlösa sysslor.

Och ska jag vara ännu mer på tvären kan jag passa på att meddela att jag ämnar fira
in det nya året nykter. Det ni. Nyårsfylla känns om något mer menlöst.

Jaja, skälet till att jag sitter och orerar såhär är att meningen är att jag ska
skriva en observationsanalys just i denna stund. Och.Jag.Vill.INTE!
Men, att sitta och dänga sitt envisa, tjurskalliga huvud i bordet löser inte mycket.
Så, observationsanalys it is.

Gott Nytt på er!
Och kul att ni fortfarande orkar läsa mitt dravel.

Jomenvisst!

hej jag är ensam, men ganska snäll
jag kan vissla och vicka på rumpan
dansa och baka kakor
jag kan inte knäppa med fingrarna
och ibland vill jag vara liten liten liten
och andra gånger stor
och jag måste få bestämma musiken
och jag måste ha hårband
jag vill ha prickiga stövlar
och en röd t-shirt med en blå uggla på
jag har svårt för att sova själv
jag har svårt för att låta bli att balansera
jag gör baletthopp på stan
jag sjunger fåniga sånger
man skulle kunna säga att jag är knäpp
eller så kallar man det charmig
and a cherry on top.

Är...

...elakast i stan!
Men det är ju inte så egentligen.
Det ser bara så ut.

"För det är så med kärleken, den går alltid sönder..i bitar"

(C.E Häckner, Björnes Magasin)

Såäre!

Zacharias:

hahaha

du och ditt stora djävla hjärta

Jag förstår mig inte på...

Människor som ser livet som en tävling där det gäller att lägra så många som möjligt.
Oskulder ger pluspoäng.
Vem fan vill ligga med en oskuld?!
Jag menar kan man hitta en större garanti för dåligt sex?!
Sen när vet oskulder vad de ska göra i sängen liksom?
Och det här "Hurra, jag har könsafter från hundra pers på min bäddmadrass!",
det är bara så sorgligt.
Hur trasig i huvudet måste man inte vara för att på allvar tro att det är en beundransvärd sak?

Nej, människor.
Detta obegripliga släkte.
Bara tanken på att försöka förstå mig på folk
äcklar
tröttar ut
och irriterar mig.

Jag påstår inte att jag är bättre än andra.
Bara att de där aktiviteterna och synsätten helt enkelt inte är min grej.
Och jag håller mig helst långt borta från utövarna tack.

And never the twain shall meet

Frustrerat illiterärt babbel.

Saknar jag kanske dina ögon
Din hand på bordet
Min frustrerade önskan att nå fram
Men den glättiga ytan som stod i vägen
Svårmodet du dolde, försökte dölja
Men bristfälligt
Alla sprickor du spacklade över
Allt du sopade under mattan
Och jag undrar vad som skrämt dig så
Du är så rädd!
Men du låter mig inte nära
Sorgsen ser jag hur du utför din charad
Trasig, Förvirrad
Kommer du någonsin hitta hem
Om du aldrig vågar
Du är barnet, på trappan
Med handen om dörrhandtaget
Som vänder
Som alltid vänder.

Men annars är vi helt normala!

Nena: "Skinkan på mackan, och mackan på skinkan, och skinkan på mackan - hej!",
är det den bästa låt du någonsin hört?

Siri: Neeej....men jag tycker väldigt mycket om dig ändå.




Nena: Tycker du om mig?

Siri: Ja

Nena: Tycker du om bananer?

Siri: Ja!

Nena: Tycker du om när jag dansar som en banan?

Siri: Hur dansar bananer?

Nena: Tjuttiruttidoo...

Siri: Hahahahaha!




Siri: (kommer fram och skakar nenas hand)
Gratulerar, gratulerar!!!

Nena: Till vadå?

Siri: Att du har världens bästa barn!