En gammal saga tillskriven undertecknad:

Mannen med balkonglådan.

Det var en gång en liten man.

Han bodde i en liten lägenhet i en bortglömd del av staden.
Varje morgon när han vaknade tog han på sig ett par blå strumpor,
vars resår alltid var sönder, en tunnsliten skjorta
och en noppig kostym.
Han var alltid noga med att dra åt bältet hårt.
Därefter gick han på toa, bajsade och rakade sig.
Sedan satte han på kaffebryggaren och ställde sig på balkongen.

På balkongen hade han en blomlåda.
Den var tom.
Det hade den alltid varit.

Han såg aldrig någon gå förbi på gatan.
Bara bilar.
Staden såg alldeles tom ut.

Sedan gick han in och slog på tvn.
Mycket reklam.
Alla var så vackra i reklamen.
Och unga.
Unga och vackra.

Mannen hatade reklamen,
för reklamen fick honom att känna sig gammal & ful.

Det var tack vare reklamen som mannen fått idén att nätdejta.
Han köpte en dator och ett bredbandspaket från Telia.
Men han förstod aldrig hur man satte ihop det,
och han vågade inte ringa supporten.
Dom skulle säkert bara skratta åt honom.
Det vågade inte gubben riskera.
Så datorn stod oanvänd i sin kartong.

Kanske han skulle skaffa sig en hund?,
att gå på långa promenader med.
Eller en katt, som skulle spinna på hans knä
i soffan framför kvällstelevisionen.

Fast tänk om katten skulle hata honom?
Fräsa så fort den såg honom?
Då vore han tvungen att spendera resten av livet 
med någon som avskydde honom!
Och inte kunde han ju lämna tillbaka katten, 
då skulle alla förstå att katten avskydde honom.
Och dom skulle skratta, åt honom.

Nej, bäst att inte riskera något, tänkte mannen,
och strök sin gästhanduk.