fredag, juli 30, 2010
torsdag, juli 29, 2010
Cause im a Scatman!
Jag:
hahaha, det är en brud som har kommenterat ett inlägg av Djurens Rätt...
"men att de ska va så jävla svårt!!!slakt utan lidelse!!!vart är problemet????"
M:
Jag vill bara ha lidelsefulla slaktare! :):)
Jag:
Zoofil-slaktare ÄR ju de bästa.
M:
definitivt!
Jag:
Ung. som när en tjej skrev att hon "poopade" runt i köket.
M:
Hahaha, fresht!
Jag:
Eller hur!
Hon syftade dock på att hon dansade runt till poppmusik.
M:
Hihi, poopmusik.
Jag:
(obs! putslustighet ahead) Kanske till Scatman?
hahaha, det är en brud som har kommenterat ett inlägg av Djurens Rätt...
"men att de ska va så jävla svårt!!!slakt utan lidelse!!!vart är problemet????"
M:
Jag vill bara ha lidelsefulla slaktare! :):)
Jag:
Zoofil-slaktare ÄR ju de bästa.
M:
definitivt!
Jag:
Ung. som när en tjej skrev att hon "poopade" runt i köket.
M:
Hahaha, fresht!
Jag:
Eller hur!
Hon syftade dock på att hon dansade runt till poppmusik.
M:
Hihi, poopmusik.
Jag:
(obs! putslustighet ahead) Kanske till Scatman?
nattsvammel 107.58
Kan inte sova igen.
Lyssnar på samma låt om och om igen,
som om det ligger en gömd mening i den.
Som att jag inte kan sova.
Jag.Kan.Inte.Somna.
Somna är problemet, sömnen är inget problem alls.
Jag skulle kunna sova mig igenom livet.
Jag drömmer för mycket.
Det är svårt att vakna då.
Men somna kan jag inte.
Som att kroppen inte vill slappna av.
Som att tankarna inte vill sluta snurra.
Hej kaoshjärna. Hej kaosflicka.
Men du är ju vuxen nu.
Stor nog.
För gammal ibland.
Pojkklippt, naken och kall.
Och jag fortsätter svimma på badrumsgolvet.
Vakna upp med djupa märken efter kakelfogar över kroppen.
Vaknar kall och huttrande, och vet inte vad som hänt. Igen.
Plötsligt avlägset brus, sedan befinner det sig plötsligt i mitt huvud.
Och sedan slocknar det.
Igår sa jag att jag klarar mig själv, när han frågade.
Men egentligen saknar jag dem båda. Vännerna.
Egentligen känner jag mig lite isolerad i min ensamhet.
Instängd.
Som att jag upphör att existera om ingen ser mig.
Men det är ju helt befängt, och så varken tycker eller tänker jag egentligen.
Det är bara på natten den där lilla rösten börjar ställa frågor.
"Finns jag?".
När en sådan sak som att jag kan ställa frågan i sig är ett bevis på att så är fallet.
Och då vill jag bara skaka om mig själv och tvinga mig att sluta vara så liten.
Men man måste få vara liten ibland, sa jag till Siri.
Alla behöver vara små ibland. Alla vill krypa in i en trygg famn när de blir rädda.
Och jag brukade älska natten. Jag brukade se den som "min" tid.
När ingen tog plats utan det fanns utrymme, tid och lugn att tänka!
För det var alltid så viktigt. Är. Jag måste få tid att tänka, för att förstå mina känslor.
Kanske är jag lite handikappad? Lite känslomässigt retarderad?
Eller så är alla likadana egentligen. Jag vet som vanligt inte mycket om det.
Människor är överhuvudtaget så svåra att nå.
Man vill så gärna nå fram, finna något slags kärna. Men alla håller sin distans.
Och man kan aldrig förklara hur mycket man verkligen tycker om dem. Och behöver dem ibland.
Det finns liksom inte utrymme för annat än plattityder. Oftast.
Hej, jag saknar dig. Jag är inte van vid det här.
Jag hänger inte med längre.
Stillestånd.
Bara väntar på att tiden ska starta igen.
Som att du kan starta och stanna tiden hur du vill.
Som att du kan göra mig kattungemjuk och spinnande bara genom att stryka handen över mitt hår.
Som att du kan göra mig svag och foglig, med handen om min strupe.
Som att du gör allting lite bättre, lite vackrare, och så otroligt mycket roligare.
Så att jag bara väntar när allt det där försvinner.
Som att jag är kär. Som att jag älskar.
Jag är fortfarande inte van.
Som att förkroppsliga sina fantomsmärtor.
Lite så.
Som att tycka väldigt mycket om dig.
Som att fastna i din blick.
Som att inte kunna sluta le.
Som att lyssna på samma låt om och om igen.
Som att inte kunna sova.
Jag.Kan.Inte.Somna.
Sömntabletten är min vän.
Hej kompis, ska vi sova nu?
Inte än, inte än, men snart.
Lyssnar på samma låt om och om igen,
som om det ligger en gömd mening i den.
Som att jag inte kan sova.
Jag.Kan.Inte.Somna.
Somna är problemet, sömnen är inget problem alls.
Jag skulle kunna sova mig igenom livet.
Jag drömmer för mycket.
Det är svårt att vakna då.
Men somna kan jag inte.
Som att kroppen inte vill slappna av.
Som att tankarna inte vill sluta snurra.
Hej kaoshjärna. Hej kaosflicka.
Men du är ju vuxen nu.
Stor nog.
För gammal ibland.
Pojkklippt, naken och kall.
Och jag fortsätter svimma på badrumsgolvet.
Vakna upp med djupa märken efter kakelfogar över kroppen.
Vaknar kall och huttrande, och vet inte vad som hänt. Igen.
Plötsligt avlägset brus, sedan befinner det sig plötsligt i mitt huvud.
Och sedan slocknar det.
Igår sa jag att jag klarar mig själv, när han frågade.
Men egentligen saknar jag dem båda. Vännerna.
Egentligen känner jag mig lite isolerad i min ensamhet.
Instängd.
Som att jag upphör att existera om ingen ser mig.
Men det är ju helt befängt, och så varken tycker eller tänker jag egentligen.
Det är bara på natten den där lilla rösten börjar ställa frågor.
"Finns jag?".
När en sådan sak som att jag kan ställa frågan i sig är ett bevis på att så är fallet.
Och då vill jag bara skaka om mig själv och tvinga mig att sluta vara så liten.
Men man måste få vara liten ibland, sa jag till Siri.
Alla behöver vara små ibland. Alla vill krypa in i en trygg famn när de blir rädda.
Och jag brukade älska natten. Jag brukade se den som "min" tid.
När ingen tog plats utan det fanns utrymme, tid och lugn att tänka!
För det var alltid så viktigt. Är. Jag måste få tid att tänka, för att förstå mina känslor.
Kanske är jag lite handikappad? Lite känslomässigt retarderad?
Eller så är alla likadana egentligen. Jag vet som vanligt inte mycket om det.
Människor är överhuvudtaget så svåra att nå.
Man vill så gärna nå fram, finna något slags kärna. Men alla håller sin distans.
Och man kan aldrig förklara hur mycket man verkligen tycker om dem. Och behöver dem ibland.
Det finns liksom inte utrymme för annat än plattityder. Oftast.
Hej, jag saknar dig. Jag är inte van vid det här.
Jag hänger inte med längre.
Stillestånd.
Bara väntar på att tiden ska starta igen.
Som att du kan starta och stanna tiden hur du vill.
Som att du kan göra mig kattungemjuk och spinnande bara genom att stryka handen över mitt hår.
Som att du kan göra mig svag och foglig, med handen om min strupe.
Som att du gör allting lite bättre, lite vackrare, och så otroligt mycket roligare.
Så att jag bara väntar när allt det där försvinner.
Som att jag är kär. Som att jag älskar.
Jag är fortfarande inte van.
Som att förkroppsliga sina fantomsmärtor.
Lite så.
Som att tycka väldigt mycket om dig.
Som att fastna i din blick.
Som att inte kunna sluta le.
Som att lyssna på samma låt om och om igen.
Som att inte kunna sova.
Jag.Kan.Inte.Somna.
Sömntabletten är min vän.
Hej kompis, ska vi sova nu?
Inte än, inte än, men snart.
onsdag, juli 28, 2010
Dagen då tiden stannade, för att sedan starta igen.
Hej, jag skulle kunna spränga hela världen.
Vartenda moln.
Göra varje gata till min.
Ta över hela staden.
Skrika mig hes.
Dansa mig trött.
Äta mig mätt.
Sova mig utvilad.
Vila trygg i mitt eget sällskap.
Jag skulle kunna.
Men jag kan inte.
Någonting hände.
Du hände.
Vartenda moln.
Göra varje gata till min.
Ta över hela staden.
Skrika mig hes.
Dansa mig trött.
Äta mig mätt.
Sova mig utvilad.
Vila trygg i mitt eget sällskap.
Jag skulle kunna.
Men jag kan inte.
Någonting hände.
Du hände.
Dagens diettips:
Vad gör man när chipssmulorna i botten av skålen är för små för att dippa?
Jo! Man häller dem i chipsskålen, geggar runt ett tag och äter sedan allt med sked.
Yummeh!
Jo! Man häller dem i chipsskålen, geggar runt ett tag och äter sedan allt med sked.
Yummeh!
tisdag, juli 27, 2010
För det finns inget härligare än bittra människor utan självdistans:
Bitter: Kan människor sluta skriva på facebook att de älskar varandra? Helvete, ring ett samtal istället...
Jag: bittrast vinner!
Bitter: du är för korkad för att vara bitter, baby
Jag: maha, eller hur.
Jag: ...sa han bittert, liksom. jo det är fint.
Bitter: jag har sett dig i bittert tillstånd, det var ingen vacker syn. sluta klottra ned min vackra facebook nu...
Jag: haha, sluta propsa på att jag ska lägga till dig som vän då?
Bitter: som du vill
Jag: bittrast vinner!
Bitter: du är för korkad för att vara bitter, baby
Jag: maha, eller hur.
Jag: ...sa han bittert, liksom. jo det är fint.
Bitter: jag har sett dig i bittert tillstånd, det var ingen vacker syn. sluta klottra ned min vackra facebook nu...
Jag: haha, sluta propsa på att jag ska lägga till dig som vän då?
Bitter: som du vill
måndag, juli 26, 2010
fejsbooka ensam och mol allena:
Jag
häääääääääääääj!
jag sa hej!
hej hej hej
heej heej heej
he-ej he-ej he-ej
21:44Jag
i rann all the way hååååååååååååååååååm!
cås i was all alååååååååååååååååååååån!
and no one answered the fåååååååååååååååååååååååååon!
when i called yovååååååååååååååån!
i said "why do you make me wait so lååååååååååååååååååååååång?"
"when you know that i låååååååååååååååååååång"
come along hop-along, let´s write our own såååååååååååååååååååååååååååång!
never leave me, never be gåååååååååååååååååååååååååån!
plingeli-plingeli-plåååååååååååååååååååååååååång!
häääääääääääääj!
jag sa hej!
hej hej hej
heej heej heej
he-ej he-ej he-ej
21:44Jag
i rann all the way hååååååååååååååååååm!
cås i was all alååååååååååååååååååååån!
and no one answered the fåååååååååååååååååååååååååon!
when i called yovååååååååååååååån!
i said "why do you make me wait so lååååååååååååååååååååååång?"
"when you know that i låååååååååååååååååååång"
come along hop-along, let´s write our own såååååååååååååååååååååååååååång!
never leave me, never be gåååååååååååååååååååååååååån!
plingeli-plingeli-plåååååååååååååååååååååååååång!
måndag, juli 19, 2010
Nu är jag tråkig, men det KAN inte hjälpas!
I wrote this song two hours before we met.
I didn't know your name or what you looked like yet.
Oh I could have stayed at home and gone to bed.
I could have gone to see a film instead.
You might have changed your mind and seen your friends.
Life could have been very different but then,
something changed.
Do you believe that there's someone up above?
Does he have a timetable directing acts of love?
Why did I write this song on that one day?
Why did you touch my hand and softly say.
Stop asking questions that don't matter anyway.
Just give us a kiss to celebrate here today.
Something changed.
When we woke up that morning we had no way of knowing,
that in a matter of hours we'd change the way we were going.
Where would I be now if we'd never met?
Would I be singing this song to someone else instead?
I dunno but like you said
something changed.
I didn't know your name or what you looked like yet.
Oh I could have stayed at home and gone to bed.
I could have gone to see a film instead.
You might have changed your mind and seen your friends.
Life could have been very different but then,
something changed.
Do you believe that there's someone up above?
Does he have a timetable directing acts of love?
Why did I write this song on that one day?
Why did you touch my hand and softly say.
Stop asking questions that don't matter anyway.
Just give us a kiss to celebrate here today.
Something changed.
When we woke up that morning we had no way of knowing,
that in a matter of hours we'd change the way we were going.
Where would I be now if we'd never met?
Would I be singing this song to someone else instead?
I dunno but like you said
something changed.
måndag, juli 12, 2010
På repeat i huvudet:
I'd rather be liberated, I find myself captivated
I'd rather stay bold and lonely, I dream I'm your one and only
Stop doing what you
Keep doing it to
I'd rather be jumping ship, I find myself jumping straight in
Forever be dozy and dim, I wake myself thinking of him
Stop doing what you
Keep doing it to
Things are getting strange, I'm starting to worry
This could be a case for Mulder and Scully
Things are getting strange, now I can't sleep alone
My bed is made for two and there's nothing I can do
So tell me something I don't know
If my head is full of you, is there nothing I can do?
Must we all march in two by two by two?
And as for some happy ending, I'd rather stay single and thin
Stop doing what you
Keep doing it to
Things are getting strange, I'm starting to worry
This could be a case for Mulder and Scully
Things are getting strange now I can't sleep alone...here
So what do you have to say about that?
And what does someone do without love?
And what does someone do with love?
And what do you have to say about that?
I'd rather stay bold and lonely, I dream I'm your one and only
Stop doing what you
Keep doing it to
I'd rather be jumping ship, I find myself jumping straight in
Forever be dozy and dim, I wake myself thinking of him
Stop doing what you
Keep doing it to
Things are getting strange, I'm starting to worry
This could be a case for Mulder and Scully
Things are getting strange, now I can't sleep alone
My bed is made for two and there's nothing I can do
So tell me something I don't know
If my head is full of you, is there nothing I can do?
Must we all march in two by two by two?
And as for some happy ending, I'd rather stay single and thin
Stop doing what you
Keep doing it to
Things are getting strange, I'm starting to worry
This could be a case for Mulder and Scully
Things are getting strange now I can't sleep alone...here
So what do you have to say about that?
And what does someone do without love?
And what does someone do with love?
And what do you have to say about that?
torsdag, juli 08, 2010
Refugee
Jag har ett singel-refugee camp i min lägenhet.
Det känns lite som att ta igen något jag missat, för närmre studentkorridor än det här lär jag aldrig komma.
Och närmre att vara tonåring igen, än såhär, lär jag inte komma.
Gårdagen spenderades på Sveriges allra minsta dansgolv, där jag och tre vänner var de enda gästerna större delen av kvällen, med egen dj och egen bar.
Old school reagge, Staropramen på flaska och dansömma fötter, svett svett och kompiskärlek.
Helt enkelt en såndär kväll man minns, som ett guldkorn.
Det känns lite som att ta igen något jag missat, för närmre studentkorridor än det här lär jag aldrig komma.
Och närmre att vara tonåring igen, än såhär, lär jag inte komma.
Gårdagen spenderades på Sveriges allra minsta dansgolv, där jag och tre vänner var de enda gästerna större delen av kvällen, med egen dj och egen bar.
Old school reagge, Staropramen på flaska och dansömma fötter, svett svett och kompiskärlek.
Helt enkelt en såndär kväll man minns, som ett guldkorn.
söndag, juli 04, 2010
torsdag, juli 01, 2010
Skammen.
Nena: ..och nu går skam på torra land.
Gunnar:Gör den?
Bara sådär liksom? Den borde ju åka hem till sitt eget land tycker jag.
Nena: ja, vad ska den här och göra? ta alla vara jobb och
de snyggaste brudarna.
Gunnar: haha, ja
...precis! Spö borde den ha!
Nena: som fan!
Gunnar:Gör den?
Bara sådär liksom? Den borde ju åka hem till sitt eget land tycker jag.
Nena: ja, vad ska den här och göra? ta alla vara jobb och
de snyggaste brudarna.
Gunnar: haha, ja
...precis! Spö borde den ha!
Nena: som fan!
söndag, juni 20, 2010
So be it.
Så, efter tre månaders sjukskrivning lessnade jag totalt på att bråka med försäkringskassan, och påminna min läkare om att skriva sjukintyg och recept (tydligen har jag universums glömskaste läkare). Så jag gav mig fan på att ta mig upp igen, och här är jag nu!
Fitter, happier, mor productive.
Ägnar dagarna åt att odla frön, plantera om växter, fixa blomlådor, plåtburkar och det mesta man kan odla i, och läsa Film och religion på högskolan.
Sortera ut, organisera, förbättra.
Snart far jag ut till isoleringen i den finska myren.
Det blir bra.
Det som är riktigt bra för en känns oftast sådär.
Jag är glad hur som helst.
Men jag längtar efter något.
onsdag, maj 26, 2010
Att fejka sig igenom en konversation:
Hmmm... Brumbrum!
nenagamine mjaumjau
Hmmm... groffgroff
nenagamine kartoffel!
Hmmm... nein! du deine schweinstückstrüdel!
Hmmm... hmpf
nenagamine drei kartoffel?
nenagamine funf?
Hmmm... eine km kartoffel
nenagamine eine oberstorffer!
Hmmm... mit snisksschnatter, vielen gut
nenagamine meine fünfeltorkel esbracht!
Hmmm... aschtergeschiste fünfeltorkel!!
Hmmm... aber da drüben sind
Hmmm... alles sind stille
nenagamine das gebractbist nicht stille!
nenagamine das fünfeltlaus mitt mier
Hmmm... tanz mitzen jedes jetz
nenagamine und speise marsipan!
. nenagamine und trinken neintrink mit edelber
Hmmm... am den t
nenagamine scnell! bittung! das bier bist ein kartoffeltrink!
Hmmm... jaa aber, kartoffeltrink sind die gebeste alles nür und immer
nenagamine eh....jawohis gluewhine.
Hmmm... alles gudnüng!
Hmmm... viel spaz
Hmmm... eine gutach dir! wir hörens :)
nenagamine wir hörens
nenagamine mjaumjau
Hmmm... groffgroff
nenagamine kartoffel!
Hmmm... nein! du deine schweinstückstrüdel!
Hmmm... hmpf
nenagamine drei kartoffel?
nenagamine funf?
Hmmm... eine km kartoffel
nenagamine eine oberstorffer!
Hmmm... mit snisksschnatter, vielen gut
nenagamine meine fünfeltorkel esbracht!
Hmmm... aschtergeschiste fünfeltorkel!!
Hmmm... aber da drüben sind
Hmmm... alles sind stille
nenagamine das gebractbist nicht stille!
nenagamine das fünfeltlaus mitt mier
Hmmm... tanz mitzen jedes jetz
nenagamine und speise marsipan!
. nenagamine und trinken neintrink mit edelber
Hmmm... am den t
nenagamine scnell! bittung! das bier bist ein kartoffeltrink!
Hmmm... jaa aber, kartoffeltrink sind die gebeste alles nür und immer
nenagamine eh....jawohis gluewhine.
Hmmm... alles gudnüng!
Hmmm... viel spaz
Hmmm... eine gutach dir! wir hörens :)
nenagamine wir hörens
måndag, maj 10, 2010
Jag sitter fast!
Helt insnärjd.
Och ju mer jag försöker lirka loss,
desto tightare snärjs jag.
Jag borde verkligen ringa och ordna upp allting.
Jag borde försöka första vad det är fsk vill ha av mig,
och ge dem det.
Jag borde ge mig själv några rediga örfilar
och gå ut på en promenad.
Jag borde få sova.
jag borde kunna äta.
Jag borde slippa må illa någon minut under dagen.
Jag borde slippa värken.
Jag borde ringa.
Jag borde träffa Lotta och få prata.
Rensa huvudet.
Kanske reda ut något, se något hopp i allt.
Men jag vet inte vart jag ska börja.
Och jag skäms.
Jag vill bygga ett bo i min säng.
En mikrovärld under mitt täcke.
En värld för mig och katterna.
Men det fungerar inte så.
Ork får världen att gå runt.
Energi skapar liv och rörelse.
Ork och energi är vad jag inte har.
Och fast att jag vet att lösningen bara kan komma inifrån mig själv,
så kan jag inte sluta önska att någon ska komma och stötta upp mig.
Ta mig härifrån.
Ge allting någon sorts mening.
Men jag vet ju att allt ont leder till något gott.
Jag måste bara hålla ut.
Det är på väg.
Det kommer något gott.
Kanske precis runt hörnet.
Helt insnärjd.
Och ju mer jag försöker lirka loss,
desto tightare snärjs jag.
Jag borde verkligen ringa och ordna upp allting.
Jag borde försöka första vad det är fsk vill ha av mig,
och ge dem det.
Jag borde ge mig själv några rediga örfilar
och gå ut på en promenad.
Jag borde få sova.
jag borde kunna äta.
Jag borde slippa må illa någon minut under dagen.
Jag borde slippa värken.
Jag borde ringa.
Jag borde träffa Lotta och få prata.
Rensa huvudet.
Kanske reda ut något, se något hopp i allt.
Men jag vet inte vart jag ska börja.
Och jag skäms.
Jag vill bygga ett bo i min säng.
En mikrovärld under mitt täcke.
En värld för mig och katterna.
Men det fungerar inte så.
Ork får världen att gå runt.
Energi skapar liv och rörelse.
Ork och energi är vad jag inte har.
Och fast att jag vet att lösningen bara kan komma inifrån mig själv,
så kan jag inte sluta önska att någon ska komma och stötta upp mig.
Ta mig härifrån.
Ge allting någon sorts mening.
Men jag vet ju att allt ont leder till något gott.
Jag måste bara hålla ut.
Det är på väg.
Det kommer något gott.
Kanske precis runt hörnet.
fredag, maj 07, 2010
Jag drömde att glasen krossades i min hand.
Tunna som papper.
Det var så fåfängt.
Gång efter gång smulades de i min hand,
till små vassa fragment som borrade sig in i mitt kött.
Och bredvid stod Siri förtvivlad och såg på.
Hennes favoritglas, och jag kunde inte rädda ett enda.
De krossades i min hand, blodet rann
och jag kunde inte, kunde inte, kunde inte
göra någonting.
Tunna som papper.
Det var så fåfängt.
Gång efter gång smulades de i min hand,
till små vassa fragment som borrade sig in i mitt kött.
Och bredvid stod Siri förtvivlad och såg på.
Hennes favoritglas, och jag kunde inte rädda ett enda.
De krossades i min hand, blodet rann
och jag kunde inte, kunde inte, kunde inte
göra någonting.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)