feberglansiga ögon och minst i hela världen, kanske
lukten av damm och rutiga fula gardiner
så börjar det och alla hasar fram, tätt tätt
noppiga strumpor och spända muskler
stolarna som tar slut i snabbare takt
och nu slutar snart musiken!
nu slutar den när som helst och här finns bara knän.
och nu springer dom, springer, springer runt
stol efter stol fylls
lättade leenden
hånfulla
och nu tystnar musiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar