Syntes:

du är saknaden av värme alldeles för varm under alla täcken mot kalla väggen i natten som vrider vänder lakan trasslar benen om vartannat varandra hit och där, men mest och sällskapets injektion i allt som aldrig får bli slentrian av ren vana, av ren ovana vid allt som är här och nu, och dag, var dag för här och nu och sen och pärla på pärla har aldrig förut funnits, verkat så nära som nu och din hud, herregud och värmen saknaden avsaknaden är för mycket sällhet, lenhet mot fingertoppar i sömnen för i sömnen är alla ömhetsbetygelser tillåtna och gränserna, avgrunden, glappet mellan här och där, och där och nu, då men alltid det där som sitter som en jävla korkskruv är du alltid djupt inne och hårt, nu när jag svalt det kan du dra det så långt du vill du vet jag vill bli din, och ja jag har svalt det svalde och svalde och svalde det hårt med hull och hår och allting du säger, men alltid kampen med kraften att vilja! att vilja åt mitt håll, att fortsätta framåt för stagnation är det farligast och det farligaste är du, är du stagnation eller är du förändring, är du jordbävning för du skakar mig, skakar mig i grundvalarna och jag vet inte om någonting, någon, jag någonsin kan bli detsamma igen en stillsam orkan en viskning som ryter jag vet inte vad du gör med mig men gör det mer! gör det oftare! kom och var här mot min hud och jag vill inte prata för jag vill inte missförstå missförstånd jag vill bara hud andas andetag hjärtslag och du bredvid och nära men aldrig nära nog och stillhet och lugn och alldeles för varm i avsaknaden av saknad och lakanen som trasslar benen om varandra.