tisdag, november 30, 2010
Ful.
"Min bil är finare än din", sa han. Hans bil var blå, min var röd. Jag var ganska säker på att rött var finare än blått. En känsla bara, i maggropen. Något om mammas klänning och sättet hon luktade på när hon bar den. Saft, ur repiga glas. Julgranskulor. Rött var definitivt finare. Men han såg så säker ut när han sa det. Som att han visste något. En hemlighet. Jag synade våra bilar noga. De var exakt likadana. Fast hans var blå och min var röd. "Du har en ful bil", sa han. "Rött är för tjejer". En blixt någonstans i huvudet. En skakning i armen. "Du är bara en dum tjej", sa han. Och hans mun var ful. Spottet glänste på underläppen. Ful ful ful. "Du är dum", svarade jag. "Du är dum, och din bil är ful!". Han skrattade åt mig. Som att han såg allt det här jobbiga som han fått att bulta i bröstet. Som att det var fånigt, löjligt". "Du är ful!", skrek jag och slog honom. Med bilen. Den röda bilen gjorde röda märken. Sen grät han. Ful gråt. Ful.
Inte för att försöka påverka er på något sätt...men...
Läs här
Intelligenta barn blir vegetarianer
Ju intelligentare ett barn är, desto större är sannolikheten för att det blir vegetarian som vuxen. Slutsatsen drar brittiska forskare vid University of Southampton efter att ha studerat 8179 personers livsstil. Alla personer fick sin intelligenskvot mätt som tioåringar och blev nu ombedda att berätta om sina kostvanor. Sammanlagt 365 deltagare berättade att de var vegetarianer, och dessa deltagare hade en markant högre intelligenskvot som tioåringar. Den nya upptäckten kan bidra till att förklara varför intelligenta, välutbildade människor ofta är friskare, vilket flera undersökningar påvisat. Vegetarianer drabbas mer sällan av för högt blodtryck, för högt kolesterolvärde och hjärtkärlsjukdomar.Feedback och uppskattning:
Jag känner mig tvungen att publicera den här kommentaren.
Inte för att dra upp hela debatten om ostkrokar v.s ostbågar igen,
utan helt enkelt för att slutklämmen är så förbannat charmig att jag faktiskt skrattade till, för mig själv.
"Fine har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "nenas språkskola:":
Visa mig en påse på vilken det står ostkrokar. Jag har inte sett någon, så i min världsföreställning heter det ostbågar och samtidigt tycker jag att det är jätteroligt att det blir sådan debatt!
Men så är jag van att hela tiden få förklara mitt språk, som av vissa inte räknas somm ett språk. Men... Men, det är ju skånska!!"
- Jag börjar så smått undra om det helt enkelt förhåller sig så att jag har väldigt sympatiska läsare.
Den stora följdfrågan blir i sådana fall naturligtvis, why in gods name!? Kryddat med en portion prestationsångest.
Men det är karaktärsdanande, och du Claude om någon vet ju att jag behöver mer av sådant i mitt liv.
Inte för att dra upp hela debatten om ostkrokar v.s ostbågar igen,
utan helt enkelt för att slutklämmen är så förbannat charmig att jag faktiskt skrattade till, för mig själv.
"Fine har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "nenas språkskola:":
Visa mig en påse på vilken det står ostkrokar. Jag har inte sett någon, så i min världsföreställning heter det ostbågar och samtidigt tycker jag att det är jätteroligt att det blir sådan debatt!
Men så är jag van att hela tiden få förklara mitt språk, som av vissa inte räknas somm ett språk. Men... Men, det är ju skånska!!"
- Jag börjar så smått undra om det helt enkelt förhåller sig så att jag har väldigt sympatiska läsare.
Den stora följdfrågan blir i sådana fall naturligtvis, why in gods name!? Kryddat med en portion prestationsångest.
Men det är karaktärsdanande, och du Claude om någon vet ju att jag behöver mer av sådant i mitt liv.
På sista tiden...
..har folk börjat övervinna sina fobier och ta sig upp ur sina träsk.
Det är helt fantastiskt!
Varför finns det inga medaljer för dem?
Det är helt fantastiskt!
Varför finns det inga medaljer för dem?
Kära Claude...
Du ställde dig frågande till om jag är karaktärsfast.
Svaret på denna fråga blir "nej".
Definitivt nej. Skräddaren säger nej.
"Har du någon karaktär överhuvudtaget?" kanske du frågar dig då.
Där blir svaret ja. Hur nu den karaktären yttrar sig och vad den består av får dock stå fritt för betraktaren att avgöra.
Vad mer kan jag förtälja dig kära Claude och dig kära Kött! ?
Vi gör egen glögg. I en grå skurhink. Hinken är dock helt ny och obesudlad. Detta hjälper dock inte den stackars glöggen från att likna en spya. Den ser verkligen, verkligen ut som en grumlig spya. Täckt med plastfolie. "Vafför gö dom på detta viset?" kanske någon frågar sig när de ser hinken, men är för finkänsliga för att fråga. Sedan går de härifrån med en obekväm känsla i ryggraden. Något som kliar nerverna så smått, men ändå tillräckligt mycket för att irritera. Hursomhaver, det luktar hemskt juligt och mysigt om herr skurhink. Och det är väl vad som räknas denna högtidernas högtid som komma skall. Idag hängdes stjärnor upp, den infernaliskt rosa grannen kläddes med dito ljusslinga och diverse kulor och krams. Tomtar fästes i diverse ytor medelst hjälp av häftmassa, eller som man säger i de mer gudsförgätna delarna av landet "kludd". (Här skall jag räknas in, märk väl). Säga vad man säga vill, mysbelysning, choklad/chiliglögg och pepparkakor funkar för mig.
Nu till sängs! (på ett icke erotiskt sätt)
Godnatt Claude, godnatt Kött! och godnatt ni andra!
Svaret på denna fråga blir "nej".
Definitivt nej. Skräddaren säger nej.
"Har du någon karaktär överhuvudtaget?" kanske du frågar dig då.
Där blir svaret ja. Hur nu den karaktären yttrar sig och vad den består av får dock stå fritt för betraktaren att avgöra.
Vad mer kan jag förtälja dig kära Claude och dig kära Kött! ?
Vi gör egen glögg. I en grå skurhink. Hinken är dock helt ny och obesudlad. Detta hjälper dock inte den stackars glöggen från att likna en spya. Den ser verkligen, verkligen ut som en grumlig spya. Täckt med plastfolie. "Vafför gö dom på detta viset?" kanske någon frågar sig när de ser hinken, men är för finkänsliga för att fråga. Sedan går de härifrån med en obekväm känsla i ryggraden. Något som kliar nerverna så smått, men ändå tillräckligt mycket för att irritera. Hursomhaver, det luktar hemskt juligt och mysigt om herr skurhink. Och det är väl vad som räknas denna högtidernas högtid som komma skall. Idag hängdes stjärnor upp, den infernaliskt rosa grannen kläddes med dito ljusslinga och diverse kulor och krams. Tomtar fästes i diverse ytor medelst hjälp av häftmassa, eller som man säger i de mer gudsförgätna delarna av landet "kludd". (Här skall jag räknas in, märk väl). Säga vad man säga vill, mysbelysning, choklad/chiliglögg och pepparkakor funkar för mig.
Nu till sängs! (på ett icke erotiskt sätt)
Godnatt Claude, godnatt Kött! och godnatt ni andra!
måndag, november 29, 2010
Äsch...
..jag klarar mig ju inte utan att få ösa ut allt tankebajs här.
Kära slaskhink, vad vore jag utan dig?
Så...hur många trodde att jag faktiskt skulle lägga ner?
En...ingen?
Kära slaskhink, vad vore jag utan dig?
Så...hur många trodde att jag faktiskt skulle lägga ner?
En...ingen?
fredag, november 26, 2010
Okej.
Det har vart fyra år.
Men på sistone har den här bloggen bara fött missförstånd på missförstånd.
Allt bara för att jag är för dålig på att uttrycka mig.
Så jag lägger ner bloggen nu, det är inte okej att folk mår dåligt bara för att jag uttrycker mig klantigt.
Tack alla ni som har följt mig och tryckt på "mera tack" eller "haj fajv".
Och till er som tagit åt er kan jag inte säga annat än förlåt, och att jag aldrig menade något illa.
Det har vart fyra år.
Men på sistone har den här bloggen bara fött missförstånd på missförstånd.
Allt bara för att jag är för dålig på att uttrycka mig.
Så jag lägger ner bloggen nu, det är inte okej att folk mår dåligt bara för att jag uttrycker mig klantigt.
Tack alla ni som har följt mig och tryckt på "mera tack" eller "haj fajv".
Och till er som tagit åt er kan jag inte säga annat än förlåt, och att jag aldrig menade något illa.
Dementi:
Okej, jag ändrar mig.
Tre kloka männsikor har fått mig att tänka om.
Jag tycker fortfarande inte att man får säga fotölj eller "han tog självmord".
Men man får säga ostkrokar och hårdbröd.
Och vi från Trollhättan får säga bamba, gött mos, änna, la och bös.
Det är ju trots allt charmen med det svenska språket.
Och jag måste verkligen jobba på att bättre uttrycka när jag skämtar, både i verkliga livet och i text.
Tre kloka männsikor har fått mig att tänka om.
Jag tycker fortfarande inte att man får säga fotölj eller "han tog självmord".
Men man får säga ostkrokar och hårdbröd.
Och vi från Trollhättan får säga bamba, gött mos, änna, la och bös.
Det är ju trots allt charmen med det svenska språket.
Och jag måste verkligen jobba på att bättre uttrycka när jag skämtar, både i verkliga livet och i text.
Susa säv, susa. Slå våg, slå.
Daniel skulle ha tagit med en bulle till mig, men han glömde. Vi pratade om att skriva romaner om latent homosexualitet bortom Bodås. Henric avslöjade sin ålder och chockerade klassen och Svante hade gett sin syn på både det ena och det andra, detta innan vi fick veta om Puttalaisen och FrödingHeidenstamLevertin och galenskapen, Stockholmspriserna och yoghurtbrydderier samt dilemmat med att födas som den förste sonen till en arabisk man. Man blir ständigt slagen för att man inte reagerar på tilltal. Man reagerar inte på tilltal för att alla har samma namn. Daniel och jag planerade vår stora avslutning med folie, Leila K och Popsicle-luggen. Sedan lyssnade vi på Lars Anders Johansson innan det var dags att vandra hem i lovikasnön med bästa vantarna Gunnars mor stickade till mig. Naturvitt på rosa på lila på mig.. Den minsta julstjärnan fick Siri. Och se så många blommor som redan slagit ut på ängen. Gullvivva, mandelblom, kattfot och blå viol.
torsdag, november 25, 2010
nenas språkskola:
Hej gott folk!
Nu ska vi reda ut lite missförstånd.
Det heter våldtäkt - inte våldtäckt.
Man blir inte täckt av våld, man blir våldtagen.
Det heter fåtölj, inte fotölj.
Jag menar..om du tänker efter lite, hur relevanta är fötterna när du sitter i en fåtölj?
Man begår självmord, men man tar livet av sig.
Man tar dock inte självmord. Lika lite som man begår livet av sig.
Det är ett hårt bröd, men det heter knäckebröd.
Hårdbröd är bara ett tramsuttryck.
Ostkrokar får man säga, om man vill låta infantil.
Ostbågar heter det.
Nu har vi rett ut det.
Öva på era ord till nästa vecka.
Då lär vi oss något annat språknyttigt.
Nu ska vi reda ut lite missförstånd.
Det heter våldtäkt - inte våldtäckt.
Man blir inte täckt av våld, man blir våldtagen.
Det heter fåtölj, inte fotölj.
Jag menar..om du tänker efter lite, hur relevanta är fötterna när du sitter i en fåtölj?
Man begår självmord, men man tar livet av sig.
Man tar dock inte självmord. Lika lite som man begår livet av sig.
Det är ett hårt bröd, men det heter knäckebröd.
Hårdbröd är bara ett tramsuttryck.
Ostkrokar får man säga, om man vill låta infantil.
Ostbågar heter det.
Nu har vi rett ut det.
Öva på era ord till nästa vecka.
Då lär vi oss något annat språknyttigt.
söndag, november 21, 2010
lördag, november 20, 2010
Parantes
Jag har verkligen hamnat i världens bästa klass.
Är jag sjuk en dag får jag ett sms där de skriver att de saknat mig.
När jag kommer tillbaka hälsas jag med en stor kram.
Varje rast fikar vi tillsammans, och jag tror helt enkelt inte att man kan hitta en klass med bättre sammanhållning.
Jag skulle kunna läsa tillsammans med dem resten av mitt liv och vara nöjd.
Det kommer verkligen att kännas sorgligt när den här kursen är över.
Ifall att ni undrade...
Är jag sjuk en dag får jag ett sms där de skriver att de saknat mig.
När jag kommer tillbaka hälsas jag med en stor kram.
Varje rast fikar vi tillsammans, och jag tror helt enkelt inte att man kan hitta en klass med bättre sammanhållning.
Jag skulle kunna läsa tillsammans med dem resten av mitt liv och vara nöjd.
Det kommer verkligen att kännas sorgligt när den här kursen är över.
Ifall att ni undrade...
Bright eyes och nostalgi.
"o please forgive what I have done
no you can't stay mad at the setting sun
cause we all get tired, I mean eventually
and there's nothing left to do but sleep"
no you can't stay mad at the setting sun
cause we all get tired, I mean eventually
and there's nothing left to do but sleep"
torsdag, november 18, 2010
Under all tid jag varit medlem på fejan har jag fått två roliga utmaningar....
...det här är en av dem.
Hey, jag är musiknörd, jag kan inte hjälpa det!
Regler:
Once you've been tagged...
(1) Turn on your mp3-player or your music player on your computer.
(2) Go to shuffle songs mode.
(3) Write down the first fifteen songs that come up --song title and artist-- NO editing/cheating please.
(4) Choose 25 people to be tagged. It is generally in good taste to tag the person that tagged you.
- I melt with you - Modern English
- Your Protector - Fleet Foxes
- You told a lie - Camera Obscura
- Crystalised - XX
- Seeds of night - The Cave Singers
- A night in - Tindersticks
- Such a common bird - Wendy McNeill
- Shine like stars - Primal Scream
- Homesick - Kings of Convenience
- Heartbeats - The Knife
- This is the one - The Stone Roses
- All is Love - Karen O And The Kids (Where the wild things are OST)
- Femme Fatale - Velvet Underground
- I don't know what I can save you from - Kings of Convenience (Röyksopp Remix)
- Girlfriend in a coma - The Smiths
Eeek, a peek!
Vem är du som googlar mig, med mitt fullständiga namn.
Friend or foe?
På väg till skolan imorse rämnade plötsligt marken under mina fötter.
Förvirrad och omskakad fann jag mig stående i ett hål.
Ett hål som brutits upp, mitt i gångvägen.
Antagligen har några lustiga typer stulit konerna som ska varna för just nämnda hål.
Hålet var ungefär lika djupt som jag var lång, så att ta mig upp själv var uteslutet. Efter ett tag kom en ung grabb på cykel.
"Hallå!" ropade jag, och hoppade så att mitt huvud skulle sticka upp ur hålet. "Pang" skrällde det och så for grabb och cykel i backen i en hög av idel flaxande armar, ben och hår.
När han trasslat ut sina gängliga leder försökte han så dra upp mig ur hålet, men med tanke på hans gängliga fysionomi visade det sig vara dödfött. Så vi inväntade draghjälp. Efter en kvart kom en gammal man med en tax. Inte riktigt den draghjälp vi hade hoppats på. Så stod vi där, jag i hålet, grabben, gubben och taxen ovanför, och misströstade.
Då kom plötsligt en kvinna gående.
Jag är inte ett fan av att ta till stereotyper, men denna kvinna kan jag bara beskriva med ett ord - butchflata. Med bister blick traskade hon fram till oss, lyssnade knappt på grabbens förklaring utan sopade honom bara åt sidan, tog tag i mina handleder och plötsligt flög jag upp genom luften för att genast finna mig stående på gångvägen igen.
Hennes bistra blicka for över mig där jag stod omtumlad, ruffsig och generad.
Så drog hon lite på överläppen, gav mig en nick och fortsatte gå.
Jag, grabben och gubben stirrade mållösa efter henne.
Taxen var fullt upptagen med att bajsa i diket.
Friend or foe?
På väg till skolan imorse rämnade plötsligt marken under mina fötter.
Förvirrad och omskakad fann jag mig stående i ett hål.
Ett hål som brutits upp, mitt i gångvägen.
Antagligen har några lustiga typer stulit konerna som ska varna för just nämnda hål.
Hålet var ungefär lika djupt som jag var lång, så att ta mig upp själv var uteslutet. Efter ett tag kom en ung grabb på cykel.
"Hallå!" ropade jag, och hoppade så att mitt huvud skulle sticka upp ur hålet. "Pang" skrällde det och så for grabb och cykel i backen i en hög av idel flaxande armar, ben och hår.
När han trasslat ut sina gängliga leder försökte han så dra upp mig ur hålet, men med tanke på hans gängliga fysionomi visade det sig vara dödfött. Så vi inväntade draghjälp. Efter en kvart kom en gammal man med en tax. Inte riktigt den draghjälp vi hade hoppats på. Så stod vi där, jag i hålet, grabben, gubben och taxen ovanför, och misströstade.
Då kom plötsligt en kvinna gående.
Jag är inte ett fan av att ta till stereotyper, men denna kvinna kan jag bara beskriva med ett ord - butchflata. Med bister blick traskade hon fram till oss, lyssnade knappt på grabbens förklaring utan sopade honom bara åt sidan, tog tag i mina handleder och plötsligt flög jag upp genom luften för att genast finna mig stående på gångvägen igen.
Hennes bistra blicka for över mig där jag stod omtumlad, ruffsig och generad.
Så drog hon lite på överläppen, gav mig en nick och fortsatte gå.
Jag, grabben och gubben stirrade mållösa efter henne.
Taxen var fullt upptagen med att bajsa i diket.
tisdag, november 16, 2010
Den nya, förbättrade generationen.
Siri: Jag tycker det är så dumt att killar inte har mer rosa, lila och muffins. Och att tjejer inte får kläder med spiderman och sånt på. Och att affären har skyltar där det står "killstorlekar" och "flickstorlekar", de borde blanda alla så att man får ta precis vad man vill ha. Det finns ju många barn som vill ha olika!
När jag blir stor ska jag ändra det, för vad kan ett litet barn som jag ändra?
Jag: Ett barn kanske inte kan ändra mycket, men om alla barn protesterade skulle de vara tvungna att lyssna.
Siri: Åh, då ska jag säga till alla barn jag känner!
Hört på Bolibompa:
Vuxen: Vill du ha en fru?
Barn: Näe.
V: Varför inte?
B: Nä men jag gillar att leva ensam och göra sånt man inte kan göra när man har hustru. Som att köpa chips varje dag och äta dem på måndagarna.
När jag blir stor ska jag ändra det, för vad kan ett litet barn som jag ändra?
Jag: Ett barn kanske inte kan ändra mycket, men om alla barn protesterade skulle de vara tvungna att lyssna.
Siri: Åh, då ska jag säga till alla barn jag känner!
Hört på Bolibompa:
Vuxen: Vill du ha en fru?
Barn: Näe.
V: Varför inte?
B: Nä men jag gillar att leva ensam och göra sånt man inte kan göra när man har hustru. Som att köpa chips varje dag och äta dem på måndagarna.
måndag, november 15, 2010
Kära anonym...
Eftersom att jag har en känsla av att du kommer att missa mitt svar annars så kommer det här:
Anonym sa...
Varför skulle det var något fel om man gillar Cinema Strange och Bauhaus? Snarare rätt att utveckla sin egen smak.
2:30 em
Anonym sa...
För det andra är Bauhaus snarare ren goth dvs mörk post punk utan rockinfluenser och Cinema Strange är snarare deathrock.
2:34 em
nenalique sa...
Jag ansåg själv att mina kommentarer var uppenbart ironiska, men tydligen gick det dig förbi. Men det är trots allt en av riskerna med text, ironi och skämt går inte lika tydligt fram. Naturligtvis får man gilla vilken musik man vill. Skälet till att jag postade dem var ju just för att jag tycker om dem, så jag förstår inte varför du tror att jag anser att man inte bör göra det? Den uppenbara frågan är istället varför du är såhär långt bak i min blogg och rotar och varför du kommenterar anonymt. DET är väldigt mycket mer spännande än några skämtsamma kommentarer som mest var riktade till min syster (som tycker om Hits for Kids-skivorna.).
************
Jag måste erkänna att jag blir lika förvånad varje gång det här fenomenet inträffar. Jag förstår ärligt talat inte varför någon följer den här bloggen överhuvudtaget, jag kan inte se behållningen (men är naturligtvis väldigt glad att ni gör det). När någon sedan tar sig tid att följa den långt bakåt ja..då blir jag både imponerad och lite rädd. Vad otroligt mycket trams ni måste ta er igenom för att hitta något av värde. Och att sedan kommentera dessutom, det blir nästan en religiös upplevelse.
Tack för uppmärksamheten, och i framtiden kanske jag får poängtera lite tydligare när jag faktiskt skojar.
Alla delar ju inte min smått obskyra humor.
Anonym sa...
Varför skulle det var något fel om man gillar Cinema Strange och Bauhaus? Snarare rätt att utveckla sin egen smak.
2:30 em
Anonym sa...
För det andra är Bauhaus snarare ren goth dvs mörk post punk utan rockinfluenser och Cinema Strange är snarare deathrock.
2:34 em
nenalique sa...
************
Jag måste erkänna att jag blir lika förvånad varje gång det här fenomenet inträffar. Jag förstår ärligt talat inte varför någon följer den här bloggen överhuvudtaget, jag kan inte se behållningen (men är naturligtvis väldigt glad att ni gör det). När någon sedan tar sig tid att följa den långt bakåt ja..då blir jag både imponerad och lite rädd. Vad otroligt mycket trams ni måste ta er igenom för att hitta något av värde. Och att sedan kommentera dessutom, det blir nästan en religiös upplevelse.
Tack för uppmärksamheten, och i framtiden kanske jag får poängtera lite tydligare när jag faktiskt skojar.
Alla delar ju inte min smått obskyra humor.
Sorg och saknad.
Jag hoppas att jag en dag ska kunna se en bild av Bubben och bli glad.
Fortfarande är det bara något som värker inuti.
Kärleken till en katt kan nog bara de som förlorat ett älskat djur förstå.
Se fler fantastiska bilder som nils har tagit här
Fortfarande är det bara något som värker inuti.
Kärleken till en katt kan nog bara de som förlorat ett älskat djur förstå.
Se fler fantastiska bilder som nils har tagit här
Linköpinghelg i korthet.
Tåg,tåg,pocket shop -älskade pocket shop, läsning på cityterminalen, tåg, skinka på veg.mackan, regnigt slaskigt Linköping, pastapizzamiddag, öl på Harrys och Cornelis på bio med Henric och Charlotta, mysig hotellnatt.
Hotellfrukost, apelsinglögg, tzay och vin hos Karin och Jonas, studentspex, fina Charlotte, fnisspromenad, Emma-fest, vin, drinkar, tända ljus, praliner och popcorn,kramar, myssnack, nattpromenad, Harrys hade fullt varpå man går in på stället bredvid och traskar via källaren in på - Harrys, dans dans dans och öl, fjantig på falafelhak, taxifärd med We are the world på högsta volym, uppblåsbar säng hos Victor.
Oh my, jag känner att det börjar gro en kärlek någonstans.
Hotellfrukost, apelsinglögg, tzay och vin hos Karin och Jonas, studentspex, fina Charlotte, fnisspromenad, Emma-fest, vin, drinkar, tända ljus, praliner och popcorn,kramar, myssnack, nattpromenad, Harrys hade fullt varpå man går in på stället bredvid och traskar via källaren in på - Harrys, dans dans dans och öl, fjantig på falafelhak, taxifärd med We are the world på högsta volym, uppblåsbar säng hos Victor.
Oh my, jag känner att det börjar gro en kärlek någonstans.
onsdag, november 10, 2010
Årets fjantskalle:
- Hej Nena, grattis till utnämnelsen!
-Tackar tackar!
-Hur känns det?
-Jo, det känns ganska bra. Som att få vifta runt ordentligt med klubban i innebandy ungefär.
-Vad har du haft för dig denna speciella dag då? Har du firat?
-Låt mig se nu..jag gick ut och traskade i snömodden imorse.
60 minuter av pulsande, det var skönt.
Sen kom jag hem och storstädade, rensade undan halloweenpynt och så, dammade..moppade..sånt dääärnt du vet. Ja sen körde jag pilates i 40 minuter. Och duschade. Ja det var väl det.
-Så det blir inget firande?
-Vi får se när kärleken kommer hem. Kanske att vi tar på oss grismaskerna och smetar in oss i olja. Virar in oss i gladpack. Ålar runt som maskar på golvet. Gnider oss mot varandra. Utstöter läten.
-Jaha..eller...oj...jaså?
-Nej, jag skojade bara. Vi ska nog käka något gott. Se en film. Ha sex.
-Jahaja...så det kan vara. Ja...tack för intervjun då.
- Lugnt dä!
***************
Och vad lärde vi oss av det här barn?
Vad var sensomoralen?
Jo att Nena har tränat i över en och en halv timma idag.
Och städat massor.
Duktig Nena!
Nu säger vi det alla tillsammans: "Duktig Nena!"
-Tackar tackar!
-Hur känns det?
-Jo, det känns ganska bra. Som att få vifta runt ordentligt med klubban i innebandy ungefär.
-Vad har du haft för dig denna speciella dag då? Har du firat?
-Låt mig se nu..jag gick ut och traskade i snömodden imorse.
60 minuter av pulsande, det var skönt.
Sen kom jag hem och storstädade, rensade undan halloweenpynt och så, dammade..moppade..sånt dääärnt du vet. Ja sen körde jag pilates i 40 minuter. Och duschade. Ja det var väl det.
-Så det blir inget firande?
-Vi får se när kärleken kommer hem. Kanske att vi tar på oss grismaskerna och smetar in oss i olja. Virar in oss i gladpack. Ålar runt som maskar på golvet. Gnider oss mot varandra. Utstöter läten.
-Jaha..eller...oj...jaså?
-Nej, jag skojade bara. Vi ska nog käka något gott. Se en film. Ha sex.
-Jahaja...så det kan vara. Ja...tack för intervjun då.
- Lugnt dä!
***************
Och vad lärde vi oss av det här barn?
Vad var sensomoralen?
Jo att Nena har tränat i över en och en halv timma idag.
Och städat massor.
Duktig Nena!
Nu säger vi det alla tillsammans: "Duktig Nena!"
En alldeles vanligt ovanlig man.
Det var en gång en man.
En alldeles vanligt ovanlig man.
Denna man hette Kåre.
Ett både vanligt och ovanligt namn.
Speciell, utan några konstigheter.
Som att välja pistagelängd till kaffet, istället för den sedvanliga vetelängden.
Som fest i vardagen, så tyckte han om att se på sig själv, Kåre.
Kåre arbetade på en fabrik där man tillverkade glödlampor.
I 40 år hade han varit en självklar länk i produktionen.
Utan Kåre - ingen lampa, brukade han tänka, och förträngde helt det faktum att produktionen varken stått stilla den dagen han fick ta ledigt för att dra ut en tand eller den veckan Gunilla övertalat honom att resa till Kanarieöarna.
En vecka på Teneriffa. Och Gunilla vägrade åka upp till vulkanen för att hon var så hysteriskt rädd för att ramla i.
Och inte gick det att resonera med henne, och förklara att vulkanen nu för tiden var ett berg. Och det är omöjligt att ramla in i ett solitt berg.
Men nej, fruntimmer och deras hysteriska föreställningar!
Så det blev stranden, grisfest och diskotek.
De tre saker som Kåre avskyr allra mest, efter oordning, människors kroppsfunktioner och regelbrott.
"Det var ändå en himla tur att jag slapp henne", brukade Kåre tänka.
Han hade sitt, mycket väl gömda, exemplar av FIB-aktuellt.
Han behövde ingen kvinna.
Visst kändes det lite smutsigt, solkigt nästan.
Men det var inte hans fel! Han var bara en man med behov.
Det var kvinnorna i tidningen som solkade ner sig själva, genom att ligga sådär och fläka ut sig utan skam i kroppen!
Sådan var definitivt inte Gunilla!
Nej där skulle allt vara kutter och pussar och söta ord mitt i akten.
Vilken karl, med självrespekt, kan ställa upp på dylikt trams?
Det måste vara någon slags ordning!
Regler! Kuttra först och akten sen! Kutterfri!
Kåre kände att han blev alldeles svettig bara av att tänka på det.
Blodet började dunka i tinningarna och pulsen steg.
Och se, nu hade han redan missat att kontrollera tre lampor!
Allt gick fel, och allt var Gunillas fel.
Gunilla och hennes kutter.
Kutter från morgon till kväll.
Och sen när Kåre sa ifrån, ja då började hon kuttra med pizzagubben istället!
Amour eller vad han nu hette.
"Det betyder käärleeek", sa hon medan hon packade sina underkläder.
Vitt och rosa med spetsar, rosetter och bjäfs.
Ska det hetsa upp en karl?
Kvinnorna kan lika gärna gå med nallebjörnar mellan låren i sådana fall.
Nä, kvinnorna borde lära sig mer från Fibban.
Solka ner sig lite.
Vresa skamlöst och visa sig som sådana de är!
Nu var Kåre riktigt uppretad.
Han kände för att slå näven i löpbandet och slå sönder varenda jäkla lampa.
Lampa efter lampa som rullade förbi och krävde att han skulle kontrollera dem.
"Kolla mig! Kolla mig!", som att Kåre inte hade bättre saker för sig!
Teneriffa! Och ingen vulkan!
Då kan man lika gärna åka till helvetes Mallis!
Jävla Gunilla!!
Kåre började få svårt att andas. Skjortkragen kändes alldeles för trång.
Svetten började rinna över ryggen.
Och nu stirrade Anna på honom också, som att det var något fel.
Som att han inte har rätt att vara arg som alla andra.
Som att bara kvinnor får ha känslor!
Skenheliga, förbannade tramsor med ensamrätt på allt!
Allt ska de ha, och som karl får man ta skiten som blir över.
Snus, sport, bilar och all annan skit som ingen egentligen är intresserad av på riktigt.
Och allt är Gunillas fel!
"JÄVLA GUNILLA!", vrålade Kåre, och sopade ner varenda glödlampa i golvet.
Det blev alldeles tyst. Förutom bandets dunkande.
Tjugo par ögon som alla vändes mot honom.
Chefen som kom ut från kontoret och stod där, lönnfet och slipsprydd och skakade på huvudet.
Han ville ändå inte ha Gunilla.
Han skulle ändå ha gjort slut.
Han hann bara inte.
En alldeles vanligt ovanlig man.
Denna man hette Kåre.
Ett både vanligt och ovanligt namn.
Speciell, utan några konstigheter.
Som att välja pistagelängd till kaffet, istället för den sedvanliga vetelängden.
Som fest i vardagen, så tyckte han om att se på sig själv, Kåre.
Kåre arbetade på en fabrik där man tillverkade glödlampor.
I 40 år hade han varit en självklar länk i produktionen.
Utan Kåre - ingen lampa, brukade han tänka, och förträngde helt det faktum att produktionen varken stått stilla den dagen han fick ta ledigt för att dra ut en tand eller den veckan Gunilla övertalat honom att resa till Kanarieöarna.
En vecka på Teneriffa. Och Gunilla vägrade åka upp till vulkanen för att hon var så hysteriskt rädd för att ramla i.
Och inte gick det att resonera med henne, och förklara att vulkanen nu för tiden var ett berg. Och det är omöjligt att ramla in i ett solitt berg.
Men nej, fruntimmer och deras hysteriska föreställningar!
Så det blev stranden, grisfest och diskotek.
De tre saker som Kåre avskyr allra mest, efter oordning, människors kroppsfunktioner och regelbrott.
"Det var ändå en himla tur att jag slapp henne", brukade Kåre tänka.
Han hade sitt, mycket väl gömda, exemplar av FIB-aktuellt.
Han behövde ingen kvinna.
Visst kändes det lite smutsigt, solkigt nästan.
Men det var inte hans fel! Han var bara en man med behov.
Det var kvinnorna i tidningen som solkade ner sig själva, genom att ligga sådär och fläka ut sig utan skam i kroppen!
Sådan var definitivt inte Gunilla!
Nej där skulle allt vara kutter och pussar och söta ord mitt i akten.
Vilken karl, med självrespekt, kan ställa upp på dylikt trams?
Det måste vara någon slags ordning!
Regler! Kuttra först och akten sen! Kutterfri!
Kåre kände att han blev alldeles svettig bara av att tänka på det.
Blodet började dunka i tinningarna och pulsen steg.
Och se, nu hade han redan missat att kontrollera tre lampor!
Allt gick fel, och allt var Gunillas fel.
Gunilla och hennes kutter.
Kutter från morgon till kväll.
Och sen när Kåre sa ifrån, ja då började hon kuttra med pizzagubben istället!
Amour eller vad han nu hette.
"Det betyder käärleeek", sa hon medan hon packade sina underkläder.
Vitt och rosa med spetsar, rosetter och bjäfs.
Ska det hetsa upp en karl?
Kvinnorna kan lika gärna gå med nallebjörnar mellan låren i sådana fall.
Nä, kvinnorna borde lära sig mer från Fibban.
Solka ner sig lite.
Vresa skamlöst och visa sig som sådana de är!
Nu var Kåre riktigt uppretad.
Han kände för att slå näven i löpbandet och slå sönder varenda jäkla lampa.
Lampa efter lampa som rullade förbi och krävde att han skulle kontrollera dem.
"Kolla mig! Kolla mig!", som att Kåre inte hade bättre saker för sig!
Teneriffa! Och ingen vulkan!
Då kan man lika gärna åka till helvetes Mallis!
Jävla Gunilla!!
Kåre började få svårt att andas. Skjortkragen kändes alldeles för trång.
Svetten började rinna över ryggen.
Och nu stirrade Anna på honom också, som att det var något fel.
Som att han inte har rätt att vara arg som alla andra.
Som att bara kvinnor får ha känslor!
Skenheliga, förbannade tramsor med ensamrätt på allt!
Allt ska de ha, och som karl får man ta skiten som blir över.
Snus, sport, bilar och all annan skit som ingen egentligen är intresserad av på riktigt.
Och allt är Gunillas fel!
"JÄVLA GUNILLA!", vrålade Kåre, och sopade ner varenda glödlampa i golvet.
Det blev alldeles tyst. Förutom bandets dunkande.
Tjugo par ögon som alla vändes mot honom.
Chefen som kom ut från kontoret och stod där, lönnfet och slipsprydd och skakade på huvudet.
Han ville ändå inte ha Gunilla.
Han skulle ändå ha gjort slut.
Han hann bara inte.
Höjden av pinsamhet:
Ibland händer det att man gör bort sig.
Kanske blev man lite för full och dansade fast det inte var dans, för att sedan upptäcka att man glömt dra ner kjolen efter att ha varit på toa.
Kanske kissade man på sig i soffan hos tjejen man är kär i.
Kanske somnade man på en fotbollsplan på väg hem från en fest, och vaknade av att ett knattelag skulle spela match, och bekymrade föräldrar undrade om man möjligtvis kunde däcka någon annanstans.
Kanske ville man gå på maskerad som spexig hattifnatt, men fick, då ens mor bara hade bruna lakan att avvara, gå som bajskorv istället. *
Lugn, det är ingen fara!
Jag har nämligen räknat ut vad som är höjden av pinsamhet, och så länge du inte gör detta så kan du alltid komma tillbaka och få lite tröst av detta inlägg.
Höjden av pinsamhet, och nu snackar vi globalt, det absolut värsta du någonsin skulle kunna göra...det är att ha sex med den här mannen:
Seriöst, skulle du råka hamna i säng med honom...ja då är det bara att dö skamdöden på en gång. Det finns ingen bot (maha!), ingen försoning, ingen syndernas förlåtelse.
Då är du, per definition, pinsamheten personifierad!
Så där har ni det!
Nu kan vi göra bort oss med en känsla av lättnad.
För vi kommer aldrig, aldrig någonsin att hamna där, eller hur?
*exemplen kan vara hämtade från verkligheten, men då jag föredrar att inte få min rumpa kickad blå av diverse vänner väljer jag att inte gå ut med vidare information.
Kanske blev man lite för full och dansade fast det inte var dans, för att sedan upptäcka att man glömt dra ner kjolen efter att ha varit på toa.
Kanske kissade man på sig i soffan hos tjejen man är kär i.
Kanske somnade man på en fotbollsplan på väg hem från en fest, och vaknade av att ett knattelag skulle spela match, och bekymrade föräldrar undrade om man möjligtvis kunde däcka någon annanstans.
Kanske ville man gå på maskerad som spexig hattifnatt, men fick, då ens mor bara hade bruna lakan att avvara, gå som bajskorv istället. *
Lugn, det är ingen fara!
Jag har nämligen räknat ut vad som är höjden av pinsamhet, och så länge du inte gör detta så kan du alltid komma tillbaka och få lite tröst av detta inlägg.
Höjden av pinsamhet, och nu snackar vi globalt, det absolut värsta du någonsin skulle kunna göra...det är att ha sex med den här mannen:
Seriöst, skulle du råka hamna i säng med honom...ja då är det bara att dö skamdöden på en gång. Det finns ingen bot (maha!), ingen försoning, ingen syndernas förlåtelse.
Då är du, per definition, pinsamheten personifierad!
Så där har ni det!
Nu kan vi göra bort oss med en känsla av lättnad.
För vi kommer aldrig, aldrig någonsin att hamna där, eller hur?
*exemplen kan vara hämtade från verkligheten, men då jag föredrar att inte få min rumpa kickad blå av diverse vänner väljer jag att inte gå ut med vidare information.
tisdag, november 09, 2010
Kärlek, blaj och trams!
Månaderna går och går, och jag är fortfarande alldeles knäppt nykär.
Sitter nästan och studsar av iver och pirr i väntan på att han ska komma hem från jobbet.
Och ju längre tiden går, desto mer övertygad blir jag om att jag har hittat precis rätt. Det finns ingen bättre för mig, så är det bara.
Herregud vad jag ser fram emot resten av livet!
Sitter nästan och studsar av iver och pirr i väntan på att han ska komma hem från jobbet.
Och ju längre tiden går, desto mer övertygad blir jag om att jag har hittat precis rätt. Det finns ingen bättre för mig, så är det bara.
Herregud vad jag ser fram emot resten av livet!
söndag, november 07, 2010
Popplarnas populistiska pardans.
Kära herr Arnulf!
Häromdagen var jag ute och flanerade.
Jag hade just passerat slottet då en man tilltalade mig.
Han frågde om jag härstammade från Finland eller Amerikatt.
Tydligen har jag en amerikansk käklinje.
Vidare inviterade han mig till möte på valfritt diskotek under lördagsnatten.
Jag avböjde.
Då undrade han om jag kunde tänka mig att låta honom bjuda på en öl på valfritt ölcafé i närheten.
Jag förklarade att jag var strängt upptagen med att vara mor.
Efter en del övertalningsförsök och tusen frågor om mitt liv och leverne avek han så med ett "Tack ändå!". Tack själv, svarade jag.
Hur kommer det sig att jag apellerar så till män mellan 35-55 med arabiskt påbrå, 22 åringar som fortfarande bor hemma och åttaåriga pojkar?
Denna reflektion fick mig att känna en stor glädje för det faktum att jag är upptagen och trolovad.
Hallelujah, jag slipper singelträsket!
Skriv mig snart Arnulf, och förtälj mig om popplarna, kravatten och Berlins blomsterålder.
din förtrogna
Nenalique von Clique.
Häromdagen var jag ute och flanerade.
Jag hade just passerat slottet då en man tilltalade mig.
Han frågde om jag härstammade från Finland eller Amerikatt.
Tydligen har jag en amerikansk käklinje.
Vidare inviterade han mig till möte på valfritt diskotek under lördagsnatten.
Jag avböjde.
Då undrade han om jag kunde tänka mig att låta honom bjuda på en öl på valfritt ölcafé i närheten.
Jag förklarade att jag var strängt upptagen med att vara mor.
Efter en del övertalningsförsök och tusen frågor om mitt liv och leverne avek han så med ett "Tack ändå!". Tack själv, svarade jag.
Hur kommer det sig att jag apellerar så till män mellan 35-55 med arabiskt påbrå, 22 åringar som fortfarande bor hemma och åttaåriga pojkar?
Denna reflektion fick mig att känna en stor glädje för det faktum att jag är upptagen och trolovad.
Hallelujah, jag slipper singelträsket!
Skriv mig snart Arnulf, och förtälj mig om popplarna, kravatten och Berlins blomsterålder.
din förtrogna
Nenalique von Clique.
lördag, november 06, 2010
Kanske är jag kär i dig.
It doesn't matter where you go or what you do.
I wanna spend each moment of the day with you.
Look what has happened with just one kiss.
I never knew that I could be in love like this.
It's crazy but it's true5 I only want to be with you.
torsdag, november 04, 2010
Singelminne
- Du är mycket snyggare nu när du är smal.
-Hur vet du det? Du har ju aldrig sett hur jag såg ut innan.
-Nä men det är snyggt att vara smal.
- .....du var mycket snyggare innan du öppnade munnen.
tisdag, november 02, 2010
Helvetesjävlakukfanskap.
Jag har arbetat som ett as med den här kursen.
Jag har lusläst varenda bok.
Legat vaken till 3-4 på morgonen och plöjt bok efter bok.
Argumenterat och dragit paralleller hej vilt på seminarierna.
Allt bara för att jag verkligen, verkligen vill få bra betyg på den här kursen.
Visa mig själv att jag är tillbaka.
Och så går allt åt helvete bara för att jag inte kan ta mig till högskolan och låna den jävla kursboken.
Tack vare influensa.
Det är fan så att man kan gråta.
Jag har lusläst varenda bok.
Legat vaken till 3-4 på morgonen och plöjt bok efter bok.
Argumenterat och dragit paralleller hej vilt på seminarierna.
Allt bara för att jag verkligen, verkligen vill få bra betyg på den här kursen.
Visa mig själv att jag är tillbaka.
Och så går allt åt helvete bara för att jag inte kan ta mig till högskolan och låna den jävla kursboken.
Tack vare influensa.
Det är fan så att man kan gråta.
måndag, november 01, 2010
söndag, oktober 31, 2010
fredag, oktober 22, 2010
Det är fredag!
Vilket inte betyder rapa öl eller smeta på rosa läppstift.
Vi skippar det där med liten klänning också.
Istället kör vi stenhårt på fredagsmusik.
Här får du en perfekt städ-danslåt.
För det vet ju alla riktiga hemmafruar och hushållsmän
att man ska dansa och sjunga som en idiot medan man städar.
Hey Ho, Let´s go!
Vi skippar det där med liten klänning också.
Istället kör vi stenhårt på fredagsmusik.
Här får du en perfekt städ-danslåt.
För det vet ju alla riktiga hemmafruar och hushållsmän
att man ska dansa och sjunga som en idiot medan man städar.
Hey Ho, Let´s go!
torsdag, oktober 21, 2010
Jomenvisst.
Nu har jag kapitulerat.
Jag viftar med den vita flaggan och svassar med svansen mellan bena.
Eller så har jag helt enkelt slutat vara motvalls och börjat fixa mina etiketter.
Så framöver kan du, om du tex ser en fånig bild på min blogg och känner "det vill jag se mer av", klicka på etiketten (fåniga bilder) och tadaa kommer alla inlägg fram. En kavalkad av fåniga bilder!
Jag har t.o.m gått bakåt och etiketterat om en jävla massa inlägg, just for you.
Är inte det kärlek säg?
Jag viftar med den vita flaggan och svassar med svansen mellan bena.
Eller så har jag helt enkelt slutat vara motvalls och börjat fixa mina etiketter.
Så framöver kan du, om du tex ser en fånig bild på min blogg och känner "det vill jag se mer av", klicka på etiketten (fåniga bilder) och tadaa kommer alla inlägg fram. En kavalkad av fåniga bilder!
Jag har t.o.m gått bakåt och etiketterat om en jävla massa inlägg, just for you.
Är inte det kärlek säg?
Arnulf, min Arnulf. Varför är du Arnulf?
Arnulf, min kära kära herre.
Ibland blir jag så rädd, helt omotiverat.
Det känns som en ganska barnslig svaghet.
Det här med att bli rädd för känslor.
Men samtidigt är väl känslor om något värda att hålla sig vaksam inför?
Människor är oberäkneliga, man får sondera terrängen med jämna mellanrum.
Som du Arnulf, så klokt brukar säga " Das auge bist ein kluntz".
Jag tänker på dig och Berlin, när popplarna blommar.
Du i din blå basker som luktade av surt ylle.
En tidsanda och en ungdom som stod i blom.
Vissa dagar kan jag längta så efter att nå något slags mål.
Du vet vad jag pratar om, mina ödmjuka drömmar och önskningar.
Andra dagar finns det inte minsta utrymme för tankar.
Och jag har nog aldrig förr insett att man kan vara för upptagen för att tänka.
På gott och ont förmodar jag.
Men du vet lika väl som jag att jag kommer att nå fram.
Lika väl vet jag att du vid just denna stund stryker eld på en tändsticka för att dra ett njutningsfyllt bloss på dina Kents.
Den här tröttheten är ofantlig.
Den suger energin rakt ur min benmärg.
Den tömmer mig på både tankekraft och humör.
Lämnar ett vresigt litet fä efter sig.
Arnulf, jag förväntar mig svar från dig.
Mina frågor väntar än.
Skriv omedelbart!
Din förtrogna
Mademoiselle Nenalique de Clique
Ibland blir jag så rädd, helt omotiverat.
Det känns som en ganska barnslig svaghet.
Det här med att bli rädd för känslor.
Men samtidigt är väl känslor om något värda att hålla sig vaksam inför?
Människor är oberäkneliga, man får sondera terrängen med jämna mellanrum.
Som du Arnulf, så klokt brukar säga " Das auge bist ein kluntz".
Jag tänker på dig och Berlin, när popplarna blommar.
Du i din blå basker som luktade av surt ylle.
En tidsanda och en ungdom som stod i blom.
Vissa dagar kan jag längta så efter att nå något slags mål.
Du vet vad jag pratar om, mina ödmjuka drömmar och önskningar.
Andra dagar finns det inte minsta utrymme för tankar.
Och jag har nog aldrig förr insett att man kan vara för upptagen för att tänka.
På gott och ont förmodar jag.
Men du vet lika väl som jag att jag kommer att nå fram.
Lika väl vet jag att du vid just denna stund stryker eld på en tändsticka för att dra ett njutningsfyllt bloss på dina Kents.
Den här tröttheten är ofantlig.
Den suger energin rakt ur min benmärg.
Den tömmer mig på både tankekraft och humör.
Lämnar ett vresigt litet fä efter sig.
Arnulf, jag förväntar mig svar från dig.
Mina frågor väntar än.
Skriv omedelbart!
Din förtrogna
Mademoiselle Nenalique de Clique
tisdag, oktober 19, 2010
Det legendariska brevet som avgjorde kriget:
Kära herr Arnulf.
Idag är en hemskt trött dag.
Som vanligt kunde jag inte sova inatt, utan låg vaken och tänkte på fruktansvärt onödiga saker. Är det kanske ett behov min hjärna har? Är mitt liv så spännande att mitt psykiska välmående kräver ett par timmars totala uttråkning innan jag äntligen tillåts slappna av och somna?
Hur som helst har det varit en dag av regn, Madam Bovary, regn, Jane Eyre, regn och höstlöv. Jag köpte 10 bakpotatisar för 1 krona styck och kände mig som en hårt arbetande karl som i slutet av veckan får betalt av godsherren, i natura. (Ja, natura i dess ursprungliga mening. Inte sex, potatis!). Glad i hågen vandrade jag hem till mina barn och min förtjusande fru, som har skurhänder men vackert hår. Slog upp dörren, med potatissäcken över axeln, och hörde dem skrika av förtjusning. Men så gick det ju inte till egentligen. Egentligen var det mest regn och löv. Jag och Siri plaskade lite i vattenpölar och pratade om gravitation. Jag funderade på att köpa mig en bukett blommor, men insåg snabbt att jag inte ens har en vas. Och varför har jag ingen vas? Jo, för att jag aldrig får några blommor!
Men det var ju inte det här jag ville tala med dig om.
Jag tror att jag har alldeles för mycket Raskolnikov i huvudet för att kunna reda ut mina tankar. Kan man kanske få ett dödligt överflöd av Dostojevskij?
Sök svar på alla mina frågor och svara mig så fort du bara mäktar!
Jag dör av längtan efter dina kloka svar och funderingar.
Du är lite som den unge mannen i min klass, han som alltid har sådana otroligt intressanta iakttagelser att delge oss andra. Jag tror att vi skulle ha kunnat bli väldigt bra vänner. Synd att jag inte vet hur man gör.
Tack och hej, du är gay!
Nenlique von Essenhausenvossenkrautzen.
Idag är en hemskt trött dag.
Som vanligt kunde jag inte sova inatt, utan låg vaken och tänkte på fruktansvärt onödiga saker. Är det kanske ett behov min hjärna har? Är mitt liv så spännande att mitt psykiska välmående kräver ett par timmars totala uttråkning innan jag äntligen tillåts slappna av och somna?
Hur som helst har det varit en dag av regn, Madam Bovary, regn, Jane Eyre, regn och höstlöv. Jag köpte 10 bakpotatisar för 1 krona styck och kände mig som en hårt arbetande karl som i slutet av veckan får betalt av godsherren, i natura. (Ja, natura i dess ursprungliga mening. Inte sex, potatis!). Glad i hågen vandrade jag hem till mina barn och min förtjusande fru, som har skurhänder men vackert hår. Slog upp dörren, med potatissäcken över axeln, och hörde dem skrika av förtjusning. Men så gick det ju inte till egentligen. Egentligen var det mest regn och löv. Jag och Siri plaskade lite i vattenpölar och pratade om gravitation. Jag funderade på att köpa mig en bukett blommor, men insåg snabbt att jag inte ens har en vas. Och varför har jag ingen vas? Jo, för att jag aldrig får några blommor!
Men det var ju inte det här jag ville tala med dig om.
Jag tror att jag har alldeles för mycket Raskolnikov i huvudet för att kunna reda ut mina tankar. Kan man kanske få ett dödligt överflöd av Dostojevskij?
Sök svar på alla mina frågor och svara mig så fort du bara mäktar!
Jag dör av längtan efter dina kloka svar och funderingar.
Du är lite som den unge mannen i min klass, han som alltid har sådana otroligt intressanta iakttagelser att delge oss andra. Jag tror att vi skulle ha kunnat bli väldigt bra vänner. Synd att jag inte vet hur man gör.
Tack och hej, du är gay!
Nenlique von Essenhausenvossenkrautzen.
fredag, oktober 15, 2010
Smaskiga Levis.
Underbara Smaskigt fakta tar upp det jag också funderat på.
"Naturliga kvinnor"-kampanj gone wrong.
Läs!
Berzerk!
Så jag rotade fram saxen och gick bärsärkargång.
Nu ser jag ut som Beatles glömda syrra.
Det firar vi med att göra the Duckface.
Frankie Valli FTW!
Det är fredag!
Idag ska vi lyssna på Frankie Valli and the Four Seasons, rota fram en babydoll-klänning, smeta på rosa läppstift och rapa öl.
Jojomen, det blir en fin kväll.
(Och till mina systrar - FTW står för For The Win, ett positivt tillmäle alltså)
Idag ska vi lyssna på Frankie Valli and the Four Seasons, rota fram en babydoll-klänning, smeta på rosa läppstift och rapa öl.
Jojomen, det blir en fin kväll.
(Och till mina systrar - FTW står för For The Win, ett positivt tillmäle alltså)
torsdag, oktober 14, 2010
Blows.
Det blåser. Alla fina höstlöv slits av.
Snart står träden lika sorgligt nakna som i våras.
Åh, senhösten är det mest deprimerande som finns.
Jag sörjer lite, att jag inte kan leva det liv jag vill.
Inte nu, men i framtiden.
Men det där med framtid är fortfarande ett så abstrakt begrepp.
Hur kan man ens ta förgivet att man kommer att vara med,
när man på intet sätt vet vad livet har i beredskap?
Finns det något farligare än att leva för det som komma skall?
Hur som helst, det är en blåsig dag idag och jag sörjer lite.
lördag, oktober 09, 2010
torsdag, oktober 07, 2010
Teach me teacher, hit me with your ruler. Rule the world!
Jag har blivit gammal.
Klockan 20 sitter jag och gäspar hej vilt. Klockan 21 börjar jag se dubbelt.
Det är höst, och jag spenderar dagarna med att plöja klassiker i ett rasande tempo.
Minst 300 sidor om dagen, hepp hepp!
Däremellan lyssnar jag på min lärare som pratar i takt med en kulspruta, och ibland reciterar med fruktansvärd dramatik. Jag älskar det! Men man måste sitta konstant på helspänn för att hänga med i ordflödet.
Det är så fantastiskt mycket som har ändrats det här året.
Som att vända allt uppochner och komma ur det som en ny människa.
Men jag trivs.
Det är bara småblessyrer kvar att se över.
Jag vill ha tillbaka min gamla kropp, jag vill träffa mina vänner oftare, jag vill bli än mer produktiv och hitta tillbaka till den fantastiska energi jag brukade ha.
Men det största arbetet är redan gjort.
Jag är stark och lycklig igen, och tillbaka i verkligheten.
Go me!
Men nu tantsömn.
Klockan 20 sitter jag och gäspar hej vilt. Klockan 21 börjar jag se dubbelt.
Det är höst, och jag spenderar dagarna med att plöja klassiker i ett rasande tempo.
Minst 300 sidor om dagen, hepp hepp!
Däremellan lyssnar jag på min lärare som pratar i takt med en kulspruta, och ibland reciterar med fruktansvärd dramatik. Jag älskar det! Men man måste sitta konstant på helspänn för att hänga med i ordflödet.
Det är så fantastiskt mycket som har ändrats det här året.
Som att vända allt uppochner och komma ur det som en ny människa.
Men jag trivs.
Det är bara småblessyrer kvar att se över.
Jag vill ha tillbaka min gamla kropp, jag vill träffa mina vänner oftare, jag vill bli än mer produktiv och hitta tillbaka till den fantastiska energi jag brukade ha.
Men det största arbetet är redan gjort.
Jag är stark och lycklig igen, och tillbaka i verkligheten.
Go me!
Men nu tantsömn.
måndag, oktober 04, 2010
Jag:
- Stryker aldrig någonsin någonting. Förutom pärlplattor. Men de räknas inte riktigt.
- Är stark motståndare till droger.
- Har aldrig någonsin åkt skidor/snowboard.
- Har aldrig någonsin bowlat.
- Har aldrig varit på massage
- Solat solarium.
- Besökt en kiropraktor.
- Slingat håret hos frisör.
- Fått manikyr/pedikyr.
- Åkt utomlands (sen jag blev vuxen).
- Köpt ett plagg (inklusive ytterplagg och skor) för mer än 500 kr.
- Har aldrig betalat för att träna eller köpt träningskläder/skor.
- Köper aldrig drinkar.
Och så klagar folk på det.
Tydligen får man inte köpa böcker när man kan låna dem gratis.
Kan jag få ha en enda hobby som kostar?! Eller måste jag leva på undantag?
söndag, oktober 03, 2010
Lost & Found: De två sämsta dejterna jag någonsin varit på:
Jag skulle träffa en kille jag mött via internet.
Han var väldigt blyg, men rar.
Dock hör han inte av sig innan, så innan jag ska gå ringer jag och hör om han är okej.
(Han hade tidigare smsat och sagt att han var så nervös att han blödde näsblod).
Näväl, han svarar och avslöjar att han är kanonfull.
Jag vänder mig genast till min kompis och säger "Du följer med! Det finns inte en chans att jag sitter ensam, nykter med en full främling". Så vi rantar iväg och plockar upp honom, och han är så full att han bara ramlar omkull på vägen ner. Men sen styr han upp sig och allt går ganska bra, tills han lutar sig fram (då vi suttit på puben i kanske 20 min) och säger "Är du attraherad av mig?". "Jag tycker det är lika bra att reda ut sådant på en gång, så..är du attraherad?". Jag förklarar att jag inte känner mig bekväm med att svara på den frågan så direkt, efter att ha setts en sån kort stund - och dessutom inför min vän och hennes kille. Han accepterar.
Sedan urartade det totalt, jag skrev "hej" på en servett åt honom, han ritade på baksidan, skickar tillbaka den - och då har han ritat en stor ådrig kuk som säger hej.
Sedan insuinerar han att mina vänner ska gå hem och knulla, han frågar hur jag ser på analsex och hårdporr, han dunkar huvudet i bordsskivan och säger "Det känns inte som att det här går bra", han travar ut i snön för att pissa....och ja. Vad säger man?
Dagen efter skämdes han, men tyckte ändå att han visat vem han verkligen är.
Eheee....
Pinsammaste var den när jag skulle åka och hälsa på en vän i Göteborg, och öla på Kellys.
Jag hade pratat ytterst lite med en kille på nätet innan dess, och han undrade om han kunde komma förbi och bjuda mig på en öl. "Klart du ska", tyckte min killkompis. Så visst.
Grejen är bara att 1, Varken jag eller min vän hade ätit något på hela dagen. 2, Buffén vi hade räknat med att käka var stängd 3, Vi bestämde oss för att gå rakt på ölen istället. 4, Jag och min vän går långt, lååångt tillbaka och har väldigt...eh...speciell humor när vi ses. man kan kalla den..äckelomogen.
Så, "killen" kommer dit, och det visar sig att det mesta han sagt är total lögn.
Där sitter jag, slacker-retro (hej, jag hade åkt buss i 12 timmar, man är inte så fräsch), min vän med crustdreads, lappade byxor och otroligt ruffsigt hår ner till midjan. Och in kommer en man i kostymbyxor och instoppad skjorta! Det första han säger är att Kellys är totalt motsatsen till sådana ställen han gillar.
Då har vi hunnit få i oss fyra öl och blivit riktigt varma i kläderna.
Och ja....Det hela slutade med att jag satt och förklarade för herrn vad koprofagi och fetching innebär, utan att någon liten röst i huvudet sa "Det här kan nog missuppfattas hörredu". Han såg räddare och räddare ut, men han gick inte! Tillslut , när jag börjar tycka synd om stackaren, så vänder jag mig till min vän och säger "hjälp mig!" på finska. Varpå min vän svarar på svenska "Hjälpa dig?, vad ska jag hjälpa dig med?" "Eh, nej du missuppfattade" "Vadå? Det betyder ju hjälp!" "NEJ, det betyder det inte!". Och hela tiden sitter den här mannen och tittar på oss, och ler, bara ler. Stelt.
Han var väldigt blyg, men rar.
Dock hör han inte av sig innan, så innan jag ska gå ringer jag och hör om han är okej.
(Han hade tidigare smsat och sagt att han var så nervös att han blödde näsblod).
Näväl, han svarar och avslöjar att han är kanonfull.
Jag vänder mig genast till min kompis och säger "Du följer med! Det finns inte en chans att jag sitter ensam, nykter med en full främling". Så vi rantar iväg och plockar upp honom, och han är så full att han bara ramlar omkull på vägen ner. Men sen styr han upp sig och allt går ganska bra, tills han lutar sig fram (då vi suttit på puben i kanske 20 min) och säger "Är du attraherad av mig?". "Jag tycker det är lika bra att reda ut sådant på en gång, så..är du attraherad?". Jag förklarar att jag inte känner mig bekväm med att svara på den frågan så direkt, efter att ha setts en sån kort stund - och dessutom inför min vän och hennes kille. Han accepterar.
Sedan urartade det totalt, jag skrev "hej" på en servett åt honom, han ritade på baksidan, skickar tillbaka den - och då har han ritat en stor ådrig kuk som säger hej.
Sedan insuinerar han att mina vänner ska gå hem och knulla, han frågar hur jag ser på analsex och hårdporr, han dunkar huvudet i bordsskivan och säger "Det känns inte som att det här går bra", han travar ut i snön för att pissa....och ja. Vad säger man?
Dagen efter skämdes han, men tyckte ändå att han visat vem han verkligen är.
Eheee....
Pinsammaste var den när jag skulle åka och hälsa på en vän i Göteborg, och öla på Kellys.
Jag hade pratat ytterst lite med en kille på nätet innan dess, och han undrade om han kunde komma förbi och bjuda mig på en öl. "Klart du ska", tyckte min killkompis. Så visst.
Grejen är bara att 1, Varken jag eller min vän hade ätit något på hela dagen. 2, Buffén vi hade räknat med att käka var stängd 3, Vi bestämde oss för att gå rakt på ölen istället. 4, Jag och min vän går långt, lååångt tillbaka och har väldigt...eh...speciell humor när vi ses. man kan kalla den..äckelomogen.
Så, "killen" kommer dit, och det visar sig att det mesta han sagt är total lögn.
Där sitter jag, slacker-retro (hej, jag hade åkt buss i 12 timmar, man är inte så fräsch), min vän med crustdreads, lappade byxor och otroligt ruffsigt hår ner till midjan. Och in kommer en man i kostymbyxor och instoppad skjorta! Det första han säger är att Kellys är totalt motsatsen till sådana ställen han gillar.
Då har vi hunnit få i oss fyra öl och blivit riktigt varma i kläderna.
Och ja....Det hela slutade med att jag satt och förklarade för herrn vad koprofagi och fetching innebär, utan att någon liten röst i huvudet sa "Det här kan nog missuppfattas hörredu". Han såg räddare och räddare ut, men han gick inte! Tillslut , när jag börjar tycka synd om stackaren, så vänder jag mig till min vän och säger "hjälp mig!" på finska. Varpå min vän svarar på svenska "Hjälpa dig?, vad ska jag hjälpa dig med?" "Eh, nej du missuppfattade" "Vadå? Det betyder ju hjälp!" "NEJ, det betyder det inte!". Och hela tiden sitter den här mannen och tittar på oss, och ler, bara ler. Stelt.
onsdag, september 29, 2010
Äh, jag måste faktiskt skryta lite.
Enligt Siris lärare är hon:
otroligt glad, ödmjuk, generös och snäll.
Hamnar aldrig i konflikter, leker med alla, är först klar med alla uppgifter och får därför specialuppgifter.
Är långt före de andra i läsning och skrivning, och därför fick de dubbelkolla så att hennes fadder från årskurs 2 inte låg på en lägre nivå än henne.Och nu ska de börja kopiera upp 1:ans mattebok åt henne och fixa specialböcker så att hon slipper vara understimulerad och uttråkad.
Dessutom fick jag och hennes far beröm för att vi har gett henne en fantastisk grundtrygghet.
Siri, världens underbaraste, klokaste, kärleksfullaste och snällaste unge!
Om porr, kvinnlig sexualitet och förståelse.
Väldigt bra artikel.
Jag undrar när kvinnor ska förstå att genom att ta avstånd från porr med hela "Fy! Snusk"-rutinen så föder de bara myten om kvinnan som osexuell varelse, som bara kan ha sex om det finns känslor. Som inte har någon egen lust utan bejakar mannens behov och är "följsam".
Det är inte rätt väg.
Att göra porr för kvinnor, av kvinnor däremot. Ta del av det som finns, gör det till något eget som passar dig.
Ta bort skamstämpeln och det grova. Det behöver inte vara fel.
Försök se lite längre.
Och för guds skull människor, ge varandra lite slack.
Man behöver inte kolla snett på alla. Det gör inte dig varesig starkare eller större.
Bara bittrare.
Ha lite empati och förståelse. Försök se saken ur andras perspektiv.
Det kan ta dig hur långt som helst.
Jag undrar när kvinnor ska förstå att genom att ta avstånd från porr med hela "Fy! Snusk"-rutinen så föder de bara myten om kvinnan som osexuell varelse, som bara kan ha sex om det finns känslor. Som inte har någon egen lust utan bejakar mannens behov och är "följsam".
Det är inte rätt väg.
Att göra porr för kvinnor, av kvinnor däremot. Ta del av det som finns, gör det till något eget som passar dig.
Ta bort skamstämpeln och det grova. Det behöver inte vara fel.
Försök se lite längre.
Och för guds skull människor, ge varandra lite slack.
Man behöver inte kolla snett på alla. Det gör inte dig varesig starkare eller större.
Bara bittrare.
Ha lite empati och förståelse. Försök se saken ur andras perspektiv.
Det kan ta dig hur långt som helst.
tisdag, september 28, 2010
måndag, september 27, 2010
Dikter från Siri:
"Du är så bra som en sol, du är bara bra, varenda dag. Solen skiner på dig för alltid"
"Oavsett liv och död så är du min bästa vän. M+S"
Mitt fantastiska barn!
Tid och rum att tänka på.
Det var inte riktigt meningen att det skulle bli såhär.
Det var väl inte riktigt med uppsåt, mer som att det som hände hände.
Och jo, det var väl olyckligt. Men de måste j försöka se det ur hans synvinkel också.
Det var ju inte riktigt han som ville bli hop, mer som att hon liksom hände, bara dök upp, och så ville hon och han hade inget annat för sig direkt och på något sätt blev det bara så. Att de blev de två.
Och han hade väl inget direkt emot det, det var ju ganska trevligt.
Med sällskap och så.
Sen ville hon flytta ihop, och han tyckte väl inte att det var en jättebra idé, men å andra sidan var hon ändå alltid där. Så den enda skillnaden skulle väl bli att hon faktiskt betalade för sig. Så då blev det väl så.
Sen ville hon flytta till större, och hennes jäkla prylar tog faktiskt upp extremt mycket plats. Det blev liksom...så trångt. Instängt. Så han gick väl med på det.
Och lite bättre blev det, han hade sitt datorrum där han kunde vara ifred. Andas.
Och det rullade väl på, han trivdes med en del av hennes vänner, mest pojkvännerna till dem. Men ändå, de kom överens. Hennes farsa var riktigt schysst. De hade okej sex, hon lagade mat och städade, fixade tvätten. Och ibland var det rätt mysigt att ha någon bredvid sig i soffan.
Någon som kröp ihop sådär, som en kattunge.
Men hon kunde aldrig nöja sig! Hon ville att de skulle förlova sig.
Och det kunde han väl gå med på, en ring är väl ingen stor grej.
Men hon ville göra det i Paris. Och han hade redan lovat Jimpa att de skulle till Tyskland och köpa sprit och öl. De hade planerat det ända sedan han skaffade 740:n. Perfekt bagageutrymme! Plats för hur många bib:ar vodka och flak som helst. Och så kommer hon dragande med Paris.
Och då gick det faktiskt inte längre. Då sa han ifrån. Och så blev det en hotellnatt istället. Och champagne.
Och det var väl helt okej. Hon gick med på att kolla på en porrfilm på betaltvn, och sexet var rätt grymt. Sen åt de rejält med frukost nästa dag. Passade på när det var gratis. Och hon bara log och mös. Hade något glittrigt i blicken när hon såg på sin ring. Och det var fint, att kunna göra någon så glad.
Och allting var bra igen. Vardagen gick sin gilla gång. Tills hon började prata om bröllop.
Den där plötsliga paniken. Han hade tänkt att ringen skulle räcka. Att hon skulle vara nöjd så.
Så blev det precis tvärtom.
Och som om inte det vore nog kommer hon och säger att hon är gravid.
Att hon slutat med p-piller eftersom att de ändå skulle gifta sig.
Allt var ju klart.
Det var ju de två, för alltid.
Så nu var de tvugna att skynda på med bröllopet innan hon blev för tjock.
Och så var de ju tvungna att flytta till hus. Och köpa en bättre bil.
En familjebil.
Sälja av hans ungkarlsgrejer och köpa vettigare saker.
Barnvagn, babyskydd. Försäkringar.
Han kanske borde kolla efter ett nytt jobb också? Lite bättre lön?
Och hon skulle vara hemma hela dagarna, med bebisen. Jämt.
Det måste ändå folk förstå att man inte kan ta hur mycket som helst.
Det måste ju folk förstå att man får panik.
Att det plötsligt känns som att man ska kvävas.
Hur man ser hela sitt liv spolas ner i toaletten.
Hur hela framtiden plötsligt står utstakad, och på varenda märkningspinne står det "ÅNGEST".
Och när han såg på henne var det som att han plötsligt såg precis det han inte velat låtsas om.
Hur ful hon var, hur idiotiskt hennes jäkla leende såg ut. Hur irriterande hennes röst var. Hur hopplös hennes hängande röv och tragiska hennes tuttar. Luckan mellan framtänderna fick honom att rysa. Den rosa mysdressen fick honom att vilja slå henne.
Och ringen som blänkte på hennes finger var som ett hån!
Så gick det som det gick.
Och det var väl inte meningen.
Det var inte som att han ville att det skulle sluta så.
Men han var faktiskt tvungen att få ett slut på det!
Och visst fick det konsekvenser.
Men det är inte så illa.
Maten serverad varje dag, tid att träna och jobba. Sina egna prylar i sitt egna rum.
Och vad spelar det för roll att dörren är låst 12 timmar om dygnet när man är ensam. Ifred!
Det om något är väl frihet.
Det var väl inte riktigt med uppsåt, mer som att det som hände hände.
Och jo, det var väl olyckligt. Men de måste j försöka se det ur hans synvinkel också.
Det var ju inte riktigt han som ville bli hop, mer som att hon liksom hände, bara dök upp, och så ville hon och han hade inget annat för sig direkt och på något sätt blev det bara så. Att de blev de två.
Och han hade väl inget direkt emot det, det var ju ganska trevligt.
Med sällskap och så.
Sen ville hon flytta ihop, och han tyckte väl inte att det var en jättebra idé, men å andra sidan var hon ändå alltid där. Så den enda skillnaden skulle väl bli att hon faktiskt betalade för sig. Så då blev det väl så.
Sen ville hon flytta till större, och hennes jäkla prylar tog faktiskt upp extremt mycket plats. Det blev liksom...så trångt. Instängt. Så han gick väl med på det.
Och lite bättre blev det, han hade sitt datorrum där han kunde vara ifred. Andas.
Och det rullade väl på, han trivdes med en del av hennes vänner, mest pojkvännerna till dem. Men ändå, de kom överens. Hennes farsa var riktigt schysst. De hade okej sex, hon lagade mat och städade, fixade tvätten. Och ibland var det rätt mysigt att ha någon bredvid sig i soffan.
Någon som kröp ihop sådär, som en kattunge.
Men hon kunde aldrig nöja sig! Hon ville att de skulle förlova sig.
Och det kunde han väl gå med på, en ring är väl ingen stor grej.
Men hon ville göra det i Paris. Och han hade redan lovat Jimpa att de skulle till Tyskland och köpa sprit och öl. De hade planerat det ända sedan han skaffade 740:n. Perfekt bagageutrymme! Plats för hur många bib:ar vodka och flak som helst. Och så kommer hon dragande med Paris.
Och då gick det faktiskt inte längre. Då sa han ifrån. Och så blev det en hotellnatt istället. Och champagne.
Och det var väl helt okej. Hon gick med på att kolla på en porrfilm på betaltvn, och sexet var rätt grymt. Sen åt de rejält med frukost nästa dag. Passade på när det var gratis. Och hon bara log och mös. Hade något glittrigt i blicken när hon såg på sin ring. Och det var fint, att kunna göra någon så glad.
Och allting var bra igen. Vardagen gick sin gilla gång. Tills hon började prata om bröllop.
Den där plötsliga paniken. Han hade tänkt att ringen skulle räcka. Att hon skulle vara nöjd så.
Så blev det precis tvärtom.
Och som om inte det vore nog kommer hon och säger att hon är gravid.
Att hon slutat med p-piller eftersom att de ändå skulle gifta sig.
Allt var ju klart.
Det var ju de två, för alltid.
Så nu var de tvugna att skynda på med bröllopet innan hon blev för tjock.
Och så var de ju tvungna att flytta till hus. Och köpa en bättre bil.
En familjebil.
Sälja av hans ungkarlsgrejer och köpa vettigare saker.
Barnvagn, babyskydd. Försäkringar.
Han kanske borde kolla efter ett nytt jobb också? Lite bättre lön?
Och hon skulle vara hemma hela dagarna, med bebisen. Jämt.
Det måste ändå folk förstå att man inte kan ta hur mycket som helst.
Det måste ju folk förstå att man får panik.
Att det plötsligt känns som att man ska kvävas.
Hur man ser hela sitt liv spolas ner i toaletten.
Hur hela framtiden plötsligt står utstakad, och på varenda märkningspinne står det "ÅNGEST".
Och när han såg på henne var det som att han plötsligt såg precis det han inte velat låtsas om.
Hur ful hon var, hur idiotiskt hennes jäkla leende såg ut. Hur irriterande hennes röst var. Hur hopplös hennes hängande röv och tragiska hennes tuttar. Luckan mellan framtänderna fick honom att rysa. Den rosa mysdressen fick honom att vilja slå henne.
Och ringen som blänkte på hennes finger var som ett hån!
Så gick det som det gick.
Och det var väl inte meningen.
Det var inte som att han ville att det skulle sluta så.
Men han var faktiskt tvungen att få ett slut på det!
Och visst fick det konsekvenser.
Men det är inte så illa.
Maten serverad varje dag, tid att träna och jobba. Sina egna prylar i sitt egna rum.
Och vad spelar det för roll att dörren är låst 12 timmar om dygnet när man är ensam. Ifred!
Det om något är väl frihet.
lördag, september 25, 2010
torsdag, september 23, 2010
Flytta ihop.
- Jag tänkte mig mer att det skulle gå i gråblått.
- Gråblått? Njae..blir inte det väldigt kallt?
- Det beror ju helt på hur man inreder. Man kan ju välja vilka färger man vill ta in med andra saker runt omkring. Gardiner..kuddar..inredning du vet.
- Du menar dina grejer?
- Äh men du har ju också en del färg.
- Jaha. Ja det var väl inte vad jag hade tänkt. Jag tänkte väl mer någon varm färg. Aubergine kanske...en fondtapet.
- Men fondtapet? Är inte det väldigt...Svensson?
- Vadå Svensson? Det beror väl helt på vilken tapet man väljer? Eller?
- Säger du det så...
- Vadå "säger du det så"? Ja men visst, då gör vi precis som du vill då.
Du kanske vill bo här själv?
- Ja kanske det om du ska vara såhär omogen!
- Ja men perfekt, omogen! Och det kommer från tjejen som har fucking...kramdjur på sängen, plastblommor och jävla rosa kuddar.
- Jaha, så man kan inte gilla sånt utan att vara barnslig då eller?!
- Nej, det kan man inte. Om man inte är tretton bast.
- "Tretton bast", ja det märks ju att du knappast är ung i alla fall.
- Tack, tack för den! Då kan väl du ta på dig nån horig liten kjol och gå ut och ragga upp nån liten jävla valp. Så kan ni två flytta in här och måla varenda jävla vägg gråblå och fylla hela skiten med hjärtformade kuddar och fula jävla nallar. Skitbra!
- Ja jag kanske gör det!
- Asbra. Dra åt helvete. Hej då!
- Hej då....kukhuvud!
- Verkligen moget hörru.
- Gråblått? Njae..blir inte det väldigt kallt?
- Det beror ju helt på hur man inreder. Man kan ju välja vilka färger man vill ta in med andra saker runt omkring. Gardiner..kuddar..inredning du vet.
- Du menar dina grejer?
- Äh men du har ju också en del färg.
- Jaha. Ja det var väl inte vad jag hade tänkt. Jag tänkte väl mer någon varm färg. Aubergine kanske...en fondtapet.
- Men fondtapet? Är inte det väldigt...Svensson?
- Vadå Svensson? Det beror väl helt på vilken tapet man väljer? Eller?
- Säger du det så...
- Vadå "säger du det så"? Ja men visst, då gör vi precis som du vill då.
Du kanske vill bo här själv?
- Ja kanske det om du ska vara såhär omogen!
- Ja men perfekt, omogen! Och det kommer från tjejen som har fucking...kramdjur på sängen, plastblommor och jävla rosa kuddar.
- Jaha, så man kan inte gilla sånt utan att vara barnslig då eller?!
- Nej, det kan man inte. Om man inte är tretton bast.
- "Tretton bast", ja det märks ju att du knappast är ung i alla fall.
- Tack, tack för den! Då kan väl du ta på dig nån horig liten kjol och gå ut och ragga upp nån liten jävla valp. Så kan ni två flytta in här och måla varenda jävla vägg gråblå och fylla hela skiten med hjärtformade kuddar och fula jävla nallar. Skitbra!
- Ja jag kanske gör det!
- Asbra. Dra åt helvete. Hej då!
- Hej då....kukhuvud!
- Verkligen moget hörru.
onsdag, september 22, 2010
Magnus Betnér om massinvandringen:
"Massinvandring är ju för övrigt ett av de “politiskt inkorrektas” favoritslagord. Hur står det egentligen till med den? Vad är egentligen “massinvandring”? Vi tar emot ungefär 100 000 invandrare om året i Sverige. Av dessa är den största gruppen svenska medborgare och flyttar troligen hem från Norge eller Finland i väldigt stor utsträckning. De är nästan 20 000 pers. Drygt 20 000 människor som inte hade svenskt medborgarskap lämnade landet. Kvar blir ett överskott på ca 65 000 invandrare om året från andra länder. Merparten av dessa kommer hit från närliggande länder som Polen, Danmark, Tyskland och Finland. De har till stor del jobb när de kommer hit. Ca 2 500 är kvinnor från Thailand, som förmodligen ofta har försörjningen klar. 3 000 är kineser, som mestadels kommer hit för att studera.
Från Afghanistan tog vi förra året emot knappt 1500 personer. Det är allt. Och detta från ett land i krig. Ett krig som vi är med i. Ungefär lika många som invandrade från USA. Vi fick hit ungefär 300 kanadensare och 1500 människor från Storbritannien. Kort sagt, det är inte så många som vandrar hit från fattiga och krigsdrabbade länder som Sverigedemokraterna vill få oss att tro."
Läs mer här
Från Afghanistan tog vi förra året emot knappt 1500 personer. Det är allt. Och detta från ett land i krig. Ett krig som vi är med i. Ungefär lika många som invandrade från USA. Vi fick hit ungefär 300 kanadensare och 1500 människor från Storbritannien. Kort sagt, det är inte så många som vandrar hit från fattiga och krigsdrabbade länder som Sverigedemokraterna vill få oss att tro."
Läs mer här
tisdag, september 21, 2010
Och om någon undrar...
...så vet jag exakt hur töntig jag är!
Men det är omöjligt att vara riktigt huvudet-i-betongväggen-kär utan att samtidigt vara töntig.
Det är en universal lag.
Som Feven skulle sagt.
Men det är omöjligt att vara riktigt huvudet-i-betongväggen-kär utan att samtidigt vara töntig.
Det är en universal lag.
Som Feven skulle sagt.
Romantiskt dravel att förfasa sig över.
Jag känner verkligen att allt kommer att bli bra.
Det finns absolut ingenting att oroa sig för, för så länge du finns kan ingenting gå fel. Och det du sa om hur man fnyser när någon pratar om att man bara måste hitta den rätta, och hur man vet att det bara är tomt prat. Att kärlek inte är som i filmerna, eller som i böckerna. Som i alla låtar. Det finns inget som stoppar tiden. Kärlek kan vara jättefin, men alltid flyktig. Alltid nöter man mot varandra i slutändan.
Allt det där visste jag också.
Och sen kom du.
Och folk får säga precis vad som helst, det spelar ingen roll.
Jag tänker inte skämmas för att jag är lycklig.
För du och jag är det bästa som har hänt!
Känslobajs.
Nu var jag stygg och censurerade igen.
Men man kan ju inte vara hur nöh som helst.
Så vi slopar det känslosamma och svulstiga och nöjer oss med:
Nena är en fjant.
Nenas vänner gillar Nena trots att/för att Nena är en fjant.
Nenas vänner är bäst!
Men man kan ju inte vara hur nöh som helst.
Så vi slopar det känslosamma och svulstiga och nöjer oss med:
Nena är en fjant.
Nenas vänner gillar Nena trots att/för att Nena är en fjant.
Nenas vänner är bäst!
Tack.
Efter att ha spenderat två dagar med att debattera med SD-anhängare ger jag upp.
Jag hoppades väl någonstans att det skulle gå att resonera, att få dem att förstå argument baserade på fakta. Men det är lönslöst. Det är som att försöka resonera med någon som kör "lalalala-bingo-bingo-bingo".
Så jag ger upp.
Tack för mig, och tack för att ni som röstade har röstat in hat och rasism i Sveriges regering.
Hoppas att ni är jävligt nöjda nu.
Jag hoppades väl någonstans att det skulle gå att resonera, att få dem att förstå argument baserade på fakta. Men det är lönslöst. Det är som att försöka resonera med någon som kör "lalalala-bingo-bingo-bingo".
Så jag ger upp.
Tack för mig, och tack för att ni som röstade har röstat in hat och rasism i Sveriges regering.
Hoppas att ni är jävligt nöjda nu.
tisdag, september 14, 2010
Jonas Gardell skriver ett hjälteinlägg om kvinnosyn och valet.
"Egentligen hade jag inte tänkt skriva mer om valet nu. Jag har ju redan tagit ställning och i ett antal punkter formulerat varför.
Men det blir ytterligare en text.
Jag måste skriva om Mona.
Jag kallar henne vid förnamn troligen för att hon är kvinna.
Fredrik Reinfeldt hade jag kallat vid efternamn eller vid det fulla namnet.
Dagligen läser jag i tidningarna om Monas misstag, Monas underläge, hur Monas förtroendesiffror ständigt rasar, hur inte ens männen i hennes eget parti stöttar henne. Expressen hade till och med mage att häromdagen köra ”Tobleroneaffären” en gång till, som en sorts ”upplysning” om nån hade missat.
Observera att Expressen inte samtidigt kör finansminister Anders Borgs svarta barnflicke-affär i repris. Inte heller finner man det nödvändigt att påminna om utrikesminister Carl Bildts minst sagt dubiösa inblandning i Lundin Oil, eller upprepa turerna i förre arbetsmarknadsministerns arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins eventuella horköp.
Nej, man kör Mona. En gång till. Några blöjor och en chokladbit köpt med fel kontokort. Vi älskar ”Toblerone-affären”, för det gav oss en anledning att hata.
Hata Mona. Hata kvinnan Mona.
För jag tror att det är vad det handlar om: Män som hatar kvinnor.
Och jag tror att man hatar att hon inte ger sig. Hon var ju nere för räkning, utslagen, besegrad. Man hade ju blivit av med henne. Hon borde ha försvunnit stukad med sina blöjor och sin jävla tröstchoklad.
Men käringen kom tillbaka! I vilken annan berättelse som helst hade hon varit Hjälte. Om hon varit man vill säga.
I mina ögon påminner Mona Sahlin mer och mer om slithästen i George Orwells Djurfarmen som vid varje motgång svarar ”I will work harder!”
Varje dag får Mona Sahlin i pressen svara på frågor om de dåliga opinionssiffrorna. Varje dag svarar hon: ”Då får vi väl arbeta hårdare!”
Och så arbetar hon hårdare.
Det här valet ska jag minnas för detta: Hur varje medel var tillåtet för att racka ner på Mona Sahlin, inget angrepp var för lågt eller för plumpt, inte ens från sina egna, dem hon skulle stöda sig mot och förlita sig på, och hur hon själv ändå lyckats fokusera och för varje debatt jag sett henne i blivit tydligare, klarare, ännu mera skärpt.
Jag är djupt imponerad, och är det något jag tycker Mona Sahlin denna höst bevisat en gång för alla är att hon oavsett valutgången i just detta val skulle bli en alldeles utmärkt ledare för vårt land.
Och jag tror att hon hade blivit det.
Om hon varit man."
http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.jonasgardell.se%2Fdoc%2Fdiary.jsp%23section%3Dk7&h=e4ca8
torsdag, september 09, 2010
Jag säger...
..som Dals Långeds hejarklack i Vi i femman -95:
Pust och stön och ack och ve!
Vad ska nu av detta ske?
Jo vi ska vinna, inte försvinna!
Heja Heja Heja!
Pust och stön och ack och ve!
Vad ska nu av detta ske?
Jo vi ska vinna, inte försvinna!
Heja Heja Heja!
CSN, allt är förlåtet!
Och precis när jag bestämt mig för att se det här positivt.
Komma till jobbsökarkursen full av entusiasm och försöka få ett så bra jobb som möjligt.
Ja just då får jag av en slump reda på att jag är beviljad studiestöd!
Halle-fucking-lujah!
Nu ska jag bara få en studieplats så är saken klar.
Och som ursäkt för det här tråkiga inlägget lägger jag in den här:
Komma till jobbsökarkursen full av entusiasm och försöka få ett så bra jobb som möjligt.
Ja just då får jag av en slump reda på att jag är beviljad studiestöd!
Halle-fucking-lujah!
Nu ska jag bara få en studieplats så är saken klar.
Och som ursäkt för det här tråkiga inlägget lägger jag in den här:
onsdag, september 08, 2010
Jo, det artar sig:
Okej, fler drömmar.
Jag vill bo ihop med fantastiska, underbara, fina, smarta, kärleksfulla Mattias, och jag vill att vi ska ha den här tapeten i vårat gemensamma hem:
Jag vill bo ihop med fantastiska, underbara, fina, smarta, kärleksfulla Mattias, och jag vill att vi ska ha den här tapeten i vårat gemensamma hem:
Totalt blaj!
Jag pratade i telefon med my main man Gunnar.
Av någon anledning började jag räkna upp hur hans ultimata dag skulle vara.
Sedan växlade vi till hur min skulle vara, och jag kom på två saker:
1, att de skulle återinföra pommestallrik på Bishopsmeny, så att man skulle kunna ta en öl och äta pommes i glada vänners lag.
2, Att de dessutom skulle höja volymen, så att jag kunde höra alla fina 50-60-tals hits bättre. (Och irritera Gunnar genom att berätta vad alla heter, vem som framför den och vilken skiva man kan hitta den på).
Det här är alltså mina drömmar.
Såhär klen fantasi, eller såhär låga krav.
Så jag bestämde mig för att utveckla den, så här kommer en otroligt spännande lista över mina drömmar, och saker jag önskar mig:
1, Måla om hallen. Färg har jag dock ingen aning om, och tips emottages tacksamt!
2, Ny rökelse!
3, Eh..en större säng!
4, Fluffiga socktofflor.
Äh va fan, nu ger jag upp!
Jag har helt enkelt ingen fantasi när det kommer till drömmar, eller så har jag allt jag vill ha?
Uhm, kan väl slänga in en vinterjacka, vinterskor och någon varm tröja också.
Så, skitbra lista, verkligen...
Av någon anledning började jag räkna upp hur hans ultimata dag skulle vara.
Sedan växlade vi till hur min skulle vara, och jag kom på två saker:
1, att de skulle återinföra pommestallrik på Bishopsmeny, så att man skulle kunna ta en öl och äta pommes i glada vänners lag.
2, Att de dessutom skulle höja volymen, så att jag kunde höra alla fina 50-60-tals hits bättre. (Och irritera Gunnar genom att berätta vad alla heter, vem som framför den och vilken skiva man kan hitta den på).
Det här är alltså mina drömmar.
Såhär klen fantasi, eller såhär låga krav.
Så jag bestämde mig för att utveckla den, så här kommer en otroligt spännande lista över mina drömmar, och saker jag önskar mig:
1, Måla om hallen. Färg har jag dock ingen aning om, och tips emottages tacksamt!
2, Ny rökelse!
3, Eh..en större säng!
4, Fluffiga socktofflor.
Äh va fan, nu ger jag upp!
Jag har helt enkelt ingen fantasi när det kommer till drömmar, eller så har jag allt jag vill ha?
Uhm, kan väl slänga in en vinterjacka, vinterskor och någon varm tröja också.
Så, skitbra lista, verkligen...
tisdag, september 07, 2010
Tua nella bocca!
Jo.
Det var ju meningen att jag skulle läsa Kreativt Skrivande i väntan på att få hoppa på min utbildning.
Men tack vare åh så älskvärda CSN så blir det inte så.
Nej, istället blir det jobbsökarkurs på måndag.
Och iom min yrkeshistoria lär jag hamna inom äldrevården.
Det känns ju bra iom att jag spenderat sommaren med att prata om hur jag är klar med att torka rumpor och få spyor över ryggen.
Jag borde tänkt på att högmod går före fall.
Åh CSN, mitt hjärtas fröjd!
Brinn i helvetet.
Det var ju meningen att jag skulle läsa Kreativt Skrivande i väntan på att få hoppa på min utbildning.
Men tack vare åh så älskvärda CSN så blir det inte så.
Nej, istället blir det jobbsökarkurs på måndag.
Och iom min yrkeshistoria lär jag hamna inom äldrevården.
Det känns ju bra iom att jag spenderat sommaren med att prata om hur jag är klar med att torka rumpor och få spyor över ryggen.
Jag borde tänkt på att högmod går före fall.
Åh CSN, mitt hjärtas fröjd!
Brinn i helvetet.
fredag, september 03, 2010
Apropå Sverigedemokraterna:
http://www.dn.se/nyheter/valet2010/sd-politiker-afrikaner-programmerade-valdta-barn-1.1164013
"Under många tusentals år har negern kunnat softa i värmen, käka lite bananer, våldta nån förbipasserande kvinna eller unge, slåss med andra negerhannar och äta upp dem, spela lite trumma, springa omkring lite, fånga nån antilop, käka lite bananer, knulla lite, berusa sig på jästa frukter eller örter, osv. Så har det hållit på under årtusendena utan att något evolutionärt tryck i form av miljöfaktorer har tvingat negern att utvecklas i en annan riktning."
Per T K Wahlberg uppger att alla citat är från ett inlägg på webbplatsen Flashback. Dock är det inget han tar avstånd från:
– Jag tyckte det var en ganska träffande beskrivning.
Jag säger som Lily Allen:
"Under många tusentals år har negern kunnat softa i värmen, käka lite bananer, våldta nån förbipasserande kvinna eller unge, slåss med andra negerhannar och äta upp dem, spela lite trumma, springa omkring lite, fånga nån antilop, käka lite bananer, knulla lite, berusa sig på jästa frukter eller örter, osv. Så har det hållit på under årtusendena utan att något evolutionärt tryck i form av miljöfaktorer har tvingat negern att utvecklas i en annan riktning."
Per T K Wahlberg uppger att alla citat är från ett inlägg på webbplatsen Flashback. Dock är det inget han tar avstånd från:
– Jag tyckte det var en ganska träffande beskrivning.
Jag säger som Lily Allen:
Jag har...
..någon sorts regel som går ut på att jag inte får redigera det jag skriver här.
För att bloggen kan ses som en sorts dagbok, därför måste det stå som det står. Och det jag har skrivit har haft någon sorts mening då jag skrev det. Sedan om den ändras med tiden är egalt för hur det var då, när inlägget skrevs.
Men nu har jag bestämt mig för att plocka bort ett visst inlägg, eftersom att helt fel personer tar åt sig. Och det sista jag vill är att såra någon.
Inlägget jag syftar på var en del av ett litet internt "krig".
Men nu ryker det.
Och jag kan garantera att ingen av er som faktiskt har tagit åt er har något som helst med inlägget i fråga att göra.
Så är det!
För att bloggen kan ses som en sorts dagbok, därför måste det stå som det står. Och det jag har skrivit har haft någon sorts mening då jag skrev det. Sedan om den ändras med tiden är egalt för hur det var då, när inlägget skrevs.
Men nu har jag bestämt mig för att plocka bort ett visst inlägg, eftersom att helt fel personer tar åt sig. Och det sista jag vill är att såra någon.
Inlägget jag syftar på var en del av ett litet internt "krig".
Men nu ryker det.
Och jag kan garantera att ingen av er som faktiskt har tagit åt er har något som helst med inlägget i fråga att göra.
Så är det!
torsdag, september 02, 2010
In och maila!
Det tar två sekunder, men kan rädda fler djur från att gå samma vidriga öde tillmötes.
http://sveketmotminkarna.se
http://sveketmotminkarna.se
Och så var jag sådär dryg igen:
Menlösa Facebookvänner - tappade antagligen bort matlådan nån stans på vägen mellan ner packningen och skopåtagningen.
Peter Inkognito - men hur väljer du när du skriver ihop orden och inte? går du på något särskilt eller blir det mest liksom slumpmässigt?
Nenalique Too-Bad - ...sa han, och resonerade således med en fiktiv person. ;)
Peter Inkognito - men hur väljer du när du skriver ihop orden och inte? går du på något särskilt eller blir det mest liksom slumpmässigt?
Nenalique Too-Bad - ...sa han, och resonerade således med en fiktiv person. ;)
Kanske det sötroligaste jag någonsin sett.
Bara en sådan sak som att etiketten blir "Dracula-uggla"!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)