det skulle ju va dans, dans, dans!

som jag har tjatat om det här!
och varit frustrerad och allmänt insändare-i-tidningen upprörd.

"varför finns det inget ställe där man kan dansa till bra musik!!??",
har jag utbrustit och jagat upp mig.
någon gång gick jag kanske lite långt i mitt gall-spyende över alla ställen med (enligt mig) fruktansvärd musik, som hela staden myllrar av.
kanske nämndes ord som arkebusering.

hursomhelst. det känns ju någorlunda snopet att sedan få veta att det där stället faktiskt finns, och hela tiden har funnits, rakt framför ögonen på mig.

igår dansade jag till fyra på morgonen.
jag dansade till friday im in love
jag dansade till love will tear us apart
- jag dansade och sjöng tills jag tappade rösten!

då var det dags att gå hem, men jag kommer tillbaka!
var så säkra.