Tröst.

När jag är trött blir jag ledsen.
Väldigt ledsen.
Jag får påminna mig själv:

Du är inte ledsen, du är trött!

Och när jag fått vila orkar jag vara glad igen.

Igår natt låg jag vaken.
Pinvärkar genom benen.
Idag försöker jag döva dem med citodon.
Men värker gör det.
Och sömnen är långt borta.

Således: ledsen.

Men det är helg.
Avlastning och vila.
Nästa vecka börjar Ms ledighet.
Och jag kan äntligen börja ladda batterierna igen.

Trött.
Inte ledsen.

Orka.

Min energinivå är försvinnande låg.
Jag orkar inte engagera mig.
Försökte diskutera sexhandel och trafficking med en person som tyckte att
"det där är en överenskommelse mellan två vuxna människor som ingen annan bör lägga sig i".

Jo just det.
För det här med tonåringar som prostituerar sig är ju bara propaganda.
Hallickar finns bara på bio.
Och den lyckliga horan är allt annat än en myt.

Men nej, jag orkar inte.
Jag orkar inte mycket just nu.

Orkar inte människor, och känslor och missuppfattningar.
Folk som rynkar på näsan så fort man öppnar munnen.
Att behöva anpassa allt man säger och gör.
Orkar inte.

Vill ladda batterierna.
Bygga upp.

Is everybody in? The show is about to begin!

Människor är svåra att komma nära.
Oftast för att de gör sig föreställningar om en.
Gärna osympatiska sådana.

För ett tag sedan fick jag höra att en person trott att jag tycker att jag själv är väldigt snygg,
och därför är jag också väldigt arrogant och nonchalant.

Jag hoppas att du som läser skrattar här.
Men märkligt nog är det inte första gången jag fått höra något liknande.
Jag vet faktiskt inte hur många gånger det rör sig om nu, men återkommande är det.

Frågan är dock var dessa människor får det ifrån.
Det är faktiskt helt och hållet obegripligt.