Halloween:

 

"Vad tusan ska hon föreställa?" tänker du.

Senap såklart!

Det är fredag!

Vilket inte betyder rapa öl eller smeta på rosa läppstift.
Vi skippar det där med liten klänning också.
Istället kör vi stenhårt på fredagsmusik.

Här får du en perfekt städ-danslåt.
För det vet ju alla riktiga hemmafruar och hushållsmän
att man ska dansa och sjunga som en idiot medan man städar.

Hey Ho, Let´s go!

Try me!

Jomenvisst.

Nu har jag kapitulerat.
Jag viftar med den vita flaggan och svassar med svansen mellan bena.

Eller så har jag helt enkelt slutat vara motvalls och börjat fixa mina etiketter.
Så framöver kan du, om du tex ser en fånig bild på min blogg och känner "det vill jag se mer av", klicka på etiketten (fåniga bilder) och tadaa kommer alla inlägg fram. En kavalkad av fåniga bilder!

Jag har t.o.m gått bakåt och etiketterat om en jävla massa inlägg, just for you.

Är inte det kärlek säg?

Arnulf, min Arnulf. Varför är du Arnulf?

Arnulf, min kära kära herre.

Ibland blir jag så rädd, helt omotiverat.
Det känns som en ganska barnslig svaghet.
Det här med att bli rädd för känslor.
Men samtidigt är väl känslor om något värda att hålla sig vaksam inför?
Människor är oberäkneliga, man får sondera terrängen med jämna mellanrum.
Som du Arnulf, så klokt brukar säga " Das auge bist ein kluntz".

Jag tänker på dig och Berlin, när popplarna blommar.
Du i din blå basker som luktade av surt ylle.
En tidsanda och en ungdom som stod i blom.

Vissa dagar kan jag längta så efter att nå något slags mål.
Du vet vad jag pratar om, mina ödmjuka drömmar och önskningar.
Andra dagar finns det inte minsta utrymme för tankar.
Och jag har nog aldrig förr insett att man kan vara för upptagen för att tänka.
På gott och ont förmodar jag.
Men du vet lika väl som jag att jag kommer att nå fram.
Lika väl vet jag att du vid just denna stund stryker eld på en tändsticka för att dra ett njutningsfyllt bloss på dina Kents.



Den här tröttheten är ofantlig.
Den suger energin rakt ur min benmärg.
Den tömmer mig på både tankekraft och humör.
Lämnar ett vresigt litet fä efter sig.

Arnulf, jag förväntar mig svar från dig.
Mina frågor väntar än.

Skriv omedelbart!

Din förtrogna

Mademoiselle Nenalique de Clique

Jak moste börgha trehna!

Det legendariska brevet som avgjorde kriget:

Kära herr Arnulf.

Idag är en hemskt trött dag.
Som vanligt kunde jag inte sova inatt, utan låg vaken och tänkte på fruktansvärt onödiga saker. Är det kanske ett behov min hjärna har? Är mitt liv så spännande att mitt psykiska välmående kräver ett par timmars totala uttråkning innan jag äntligen tillåts slappna av och somna?
Hur som helst har det varit en dag av regn, Madam Bovary, regn, Jane Eyre, regn och höstlöv. Jag köpte 10 bakpotatisar för 1 krona styck och kände mig som en hårt arbetande karl som i slutet av veckan får betalt av godsherren, i natura. (Ja, natura i dess ursprungliga mening. Inte sex, potatis!). Glad i hågen vandrade jag hem till mina barn och min förtjusande fru, som har skurhänder men vackert hår. Slog upp dörren, med potatissäcken över axeln, och hörde dem skrika av förtjusning. Men så gick det ju inte till egentligen. Egentligen var det mest regn och löv. Jag och Siri plaskade lite i vattenpölar och pratade om gravitation. Jag funderade på att köpa mig en bukett blommor, men insåg snabbt att jag inte ens har en vas. Och varför har jag ingen vas? Jo, för att jag aldrig får några blommor!

Men det var ju inte det här jag ville tala med dig om.
Jag tror att jag har alldeles för mycket Raskolnikov i huvudet för att kunna reda ut mina tankar. Kan man kanske få ett dödligt överflöd av Dostojevskij?

Sök svar på alla mina frågor och svara mig så fort du bara mäktar!
Jag dör av längtan efter dina kloka svar och funderingar.
Du är lite som den unge mannen i min klass, han som alltid har sådana otroligt intressanta iakttagelser att delge oss andra. Jag tror att vi skulle ha kunnat bli väldigt bra vänner. Synd att jag inte vet hur man gör.

Tack och hej, du är gay!

Nenlique von Essenhausenvossenkrautzen.

Smaskiga Levis.

Underbara Smaskigt fakta tar upp det jag också funderat på.
"Naturliga kvinnor"-kampanj gone wrong.

Läs!

Berzerk!

Jag tröttnade på mitt slitna, urvuxna hår.
Så jag rotade fram saxen och gick bärsärkargång.
Nu ser jag ut som Beatles glömda syrra.
Det firar vi med att göra the Duckface.

Frankie Valli FTW!

Det är fredag!

Idag ska vi lyssna på Frankie Valli and the Four Seasons, rota fram en babydoll-klänning, smeta på rosa läppstift och rapa öl.

Jojomen, det blir en fin kväll.



(Och till mina systrar - FTW står för For The Win, ett positivt tillmäle alltså)

Blows.

Det blåser. Alla fina höstlöv slits av.
Snart står träden lika sorgligt nakna som i våras.
Åh, senhösten är det mest deprimerande som finns.
Jag sörjer lite, att jag inte kan leva det liv jag vill.
Inte nu, men i framtiden.
Men det där med framtid är fortfarande ett så abstrakt begrepp.
Hur kan man ens ta förgivet att man kommer att vara med,
när man på intet sätt vet vad livet har i beredskap?
Finns det något farligare än att leva för det som komma skall?

Hur som helst, det är en blåsig dag idag och jag sörjer lite.

Läs Darla...

...för hon är alldeles underbar!

Teach me teacher, hit me with your ruler. Rule the world!

Jag har blivit gammal.
Klockan 20 sitter jag och gäspar hej vilt. Klockan 21 börjar jag se dubbelt.
Det är höst, och jag spenderar dagarna med att plöja klassiker i ett rasande tempo.
Minst 300 sidor om dagen, hepp hepp!
Däremellan lyssnar jag på min lärare som pratar i takt med en kulspruta, och ibland reciterar med fruktansvärd dramatik. Jag älskar det! Men man måste sitta konstant på helspänn för att hänga med i ordflödet.

Det är så fantastiskt mycket som har ändrats det här året.
Som att vända allt uppochner och komma ur det som en ny människa.
Men jag trivs.
Det är bara småblessyrer kvar att se över.
Jag vill ha tillbaka min gamla kropp, jag vill träffa mina vänner oftare, jag vill bli än mer produktiv och hitta tillbaka till den fantastiska energi jag brukade ha.
Men det största arbetet är redan gjort.
Jag är stark och lycklig igen, och tillbaka i verkligheten.

Go me!

Men nu tantsömn.

Siri hade studiedag, så vi gick ut i skogen:

Jag:

• Stryker aldrig någonsin någonting. Förutom pärlplattor. Men de räknas inte riktigt.
• Är stark motståndare till droger.
• Har aldrig någonsin åkt skidor/snowboard.
• Har aldrig någonsin bowlat.
• Har aldrig varit på massage
• Solat solarium.
• Besökt en kiropraktor.
• Slingat håret hos frisör.
• Fått manikyr/pedikyr.
• Åkt utomlands (sen jag blev vuxen).
• Köpt ett plagg (inklusive ytterplagg och skor) för mer än 500 kr.
• Har aldrig betalat för att träna eller köpt träningskläder/skor. 
• Köper aldrig drinkar.

 Däremot tycker jag om att köpa pocketböcker, när jag har råd.
Och så klagar folk på det.
Tydligen får man inte köpa böcker när man kan låna dem gratis.
Kan jag få ha en enda hobby som kostar?! Eller måste jag leva på undantag?

Jag vill ha ett fint paraflax, och stövlar!

...så att jag kan traska runt i skogen.

Såäre!

Lost & Found: De två sämsta dejterna jag någonsin varit på:

Jag skulle träffa en kille jag mött via internet.
Han var väldigt blyg, men rar.
Dock hör han inte av sig innan, så innan jag ska gå ringer jag och hör om han är okej.
(Han hade tidigare smsat och sagt att han var så nervös att han blödde näsblod).
Näväl, han svarar och avslöjar att han är kanonfull.
Jag vänder mig genast till min kompis och säger "Du följer med! Det finns inte en chans att jag sitter ensam, nykter med en full främling". Så vi rantar iväg och plockar upp honom, och han är så full att han bara ramlar omkull på vägen ner. Men sen styr han upp sig och allt går ganska bra, tills han lutar sig fram (då vi suttit på puben i kanske 20 min) och säger "Är du attraherad av mig?". "Jag tycker det är lika bra att reda ut sådant på en gång, så..är du attraherad?". Jag förklarar att jag inte känner mig bekväm med att svara på den frågan så direkt, efter att ha setts en sån kort stund - och dessutom inför min vän och hennes kille. Han accepterar.
Sedan urartade det totalt, jag skrev "hej" på en servett åt honom, han ritade på baksidan, skickar tillbaka den - och då har han ritat en stor ådrig kuk som säger hej. 
Sedan insuinerar han att mina vänner ska gå hem och knulla, han frågar hur jag ser på analsex och hårdporr, han dunkar huvudet i bordsskivan och säger "Det känns inte som att det här går bra", han travar ut i snön för att pissa....och ja. Vad säger man?

Dagen efter skämdes han, men tyckte ändå att han visat vem han verkligen är.

Eheee.... 


Pinsammaste var den när jag skulle åka och hälsa på en vän i Göteborg, och öla på Kellys.
Jag hade pratat ytterst lite med en kille på nätet innan dess, och han undrade om han kunde komma förbi och bjuda mig på en öl. "Klart du ska", tyckte min killkompis. Så visst.

Grejen är bara att 1, Varken jag eller min vän hade ätit något på hela dagen. 2, Buffén vi hade räknat med att käka var stängd 3, Vi bestämde oss för att gå rakt på ölen istället. 4, Jag och min vän går långt, lååångt tillbaka och har väldigt...eh...speciell humor när vi ses.  man kan kalla den..äckelomogen.

Så, "killen" kommer dit, och det visar sig att det mesta han sagt är total lögn.
Där sitter jag, slacker-retro (hej, jag hade åkt buss i 12 timmar, man är inte så fräsch), min vän med crustdreads, lappade byxor och otroligt ruffsigt hår ner till midjan. Och in kommer en man i kostymbyxor och instoppad skjorta! Det första han säger är att Kellys är totalt motsatsen till sådana ställen han gillar.
Då har vi hunnit få i oss fyra öl och blivit riktigt varma i kläderna.
Och ja....Det hela slutade med att jag satt och förklarade för herrn vad koprofagi och fetching innebär, utan att någon liten röst i huvudet sa "Det här kan nog missuppfattas hörredu". Han såg räddare och räddare ut, men han gick inte! Tillslut , när jag börjar tycka synd om stackaren, så vänder jag mig till min vän och säger "hjälp mig!" på finska. Varpå min vän svarar på svenska "Hjälpa dig?, vad ska jag hjälpa dig med?" "Eh, nej du missuppfattade" "Vadå? Det betyder ju hjälp!" "NEJ, det betyder det inte!". Och hela tiden sitter den här mannen och tittar på oss, och ler, bara ler. Stelt.