Har:

Mysiga katter

11 nya böcker

Sjukintyg t.o.m 2/1 -12

Tid hos ny sjukgymnast

Tid för att få handledsskenor

Ekfatslagrad julmust

Pepparkakor

Kärlek

Bra dag!

Mycket bra dag!

Fulheten

Bandlistan:

Band jag vill se:

Beach House
Pelle Carling
Jens Lekman
Tindersticks
Kings of Convenience
(och många, många fler. men jag kan inte rabbla i evighet)

Band jag missat/missar och begråter:

Woven Hand, förband Isobel & November, Stockholm
The tallest man on earth, Gävle
Wendy McNeill, Gävle
P.J Harvey, Barcelona
Fleet Foxes, Stockholm

Bästa jag sett i år:

Pulp, Barcelona (grinade)
Belle & Sebastian, Barcelona (bästa publikfriarna)
Einstürzende naubauten, Barcelona (jag rös seriöst hela tiden)
Cults, Barcelona (sjukt söta)

Skulle vilja återuppleva:

Wendy McNeill
Cirkus Miramar
Pulp
Sophie Zelmani
Fleet Foxes

Sköna vibbar

Länk i rubriken.

Efter 7 månader av händelselöshet kan sånt här göra hela ens dag:

KOM IGEN DÅ! TJOHEJ!

Ännu en hård dag på kontoret:

Sjukhuslukten.

Torsdag morgon.
Sjukhusskjorta.
Plastad säng.
Brickor med vattenglas.
Allt med skyddande överdrag.
Mattias sover, och utanför ljusnar det.
Elliot sover, och tiden går oändligt långsamt.
Sniglar sig fram.
Ibland funderar jag om vi hamnat i limbo.
Mellan dropp, sprutor, hjärtrusningar, skakningar
och tomma löften.
Kommer vi någonsin vidare här ifrån?

FYI

Det är jävligt ytligt och oengagerat här.

Dessa tre veckor.
Pappa föll.
En släkting visade sig ha cancer.
En annan dog.

Foglossningen eskalerar och jag vaknar ett tiotal gånger per natt av smärta och panikillamående.

Vi går på knäna just nu.
Även om det finns bra dagar, då vi skrattar som vanligt.
Men hela tiden det här tunga.
Den här känslan av "Vad kommer här näst?"

Ber att få återkomma när den här trenden vänder till något mer positivt.

Tweet, läs nerifrån och upp för sammanhang. Ogillar du sammanhang, gör tvärtom.

Chereelicious Nenalique Too Bad 

"DROP DOWN AND GIVE ME FIFTHY!", vargen ba' "Öh dude, jag är redan nere liksom". Sen blir det att springa i däck i leran resten av dagen.

4 minutes ago 

Chereelicious Nenalique Too Bad 

Kanske är det så att den har en taskig attityd? Vi kanske ska skicka vargen på boot camp ist? Vargar och truliga tonåringar, och en major.

5 minutes ago 

Chereelicious Nenalique Too Bad 

...snubbla på valpar, så skjut av alla hundar också tack. Och där var vi tillbaka till vargen. Denna hemska best som...tar får? Syns? Hårar?

6 minutes ago 

Chereelicious Nenalique Too Bad 

Ska vi ha björn? Antilop? Haj? Krokodil? Stingrocka? Fisk, fulltankad med miljögifter från Östersjön. Skjut av allihop! Man kan f.ö...

7 minutes ago 

»

Chereelicious Nenalique Too Bad 

"Ska vi ha varg?" Ska vi ha berg? Man kan ju ramla ner från dem. Ska vi ha bilar? Trafik är ändå ett större hot än vargen. Ska vi ha vapen!?

8 minutes ago 

Projekt

Ett bland många.
Ska försöka fota av de andra också, om jag nu någonsin tar mig för att rensa minneskortet.

Morgon

Orka.

Dagens känsla är:

Jag orkar inte mer!

Jag orkar inte mer!

Jag orkar inte mer!

Men det fungerar inte så.
Man kan inte säga "Nej tack, nu räcker det för mig".
Man biter ihop och man får skiten avklarad.

Idag ska jag handla kläder etc åt pappa.
Första gången på flera månader jag ska gå på stan,
men förhoppningsvis går det bra med stödbälte och lugnt tempo.
Och imorgon åker vi, igen.

De har flyttat pappa för tredje gången på ett dygn,
så jag ringer runt, runt och runt och försöker reda ut om han ens är kvar på Sahlgrenska.
Om 30 minuter ska jag försöka få tag i en Natalie som förhoppningsvis kan berätta vad som sker.
Och så måste jag ringa och peppa lillebror som är helt knäckt.
Och så är det diskentvättenpostenräkningarochsåbordemanätamatochplaneramatsäckochpackaväskorochkollaavdelningoch.......

Jag skulle verkligen behövt min kropp nu.
Och en hel del ork.

Den här hösten är fan helt osannolikt jävlig.

Det skulle bli så bra.
Jag på min drömutbildning.
Mattias på Stockholmskontoret.
Nya lägenheten.
Elliot.

- och så blir det bara skit av allt.
Jag får hoppa av efter en vecka.
Foglossning.
Karpaltunnelsyndrom.
Svimningar.
Hotet om havandeskapsförgiftning.

Mattias som stressar sönder sig med hämtning och lämning av Siri,
skjutsa och hämta mig hos sjukgymnasten två gånger i veckan.
Barnmorskan, och däremellan pendla till Stockholm och Uppsala och försöka
klara av sitt projekt.

Och så pappa då.
Och Mattias farfar som ska opereras.
Och Siri som gråter på rasterna för att hon är så orolig över sin morfar.
Och min kropp som vägrar slappna av och blir sämre skrämmande fort.

Allting bara eskalerar och det är svårt att se ett slut på det i nuläget.
Blir det bättre?
Jag vet inte.
Jag får hela tiden påminna mig om att vi ska få en bebis.
Det försvinner liksom i eländet.

Måste orka.
Måste, måste, måste.

Lilla pappan.

Emotionellt urlakad.
Hardcore-akupunkturpass och kommer hem bara för att få veta att min pappa ligger på intensiven.
På Sahlgrenska.
Han har fallit sex meter, slagit i en bjälke på vägen som dämpat fallet.
Slagit sönder bäckenbenet.
Imorgon får vi veta om det blir operation.

I helgen åker vi ner, sover två nätter i GBG och försöker vara där så mycket som möjligt.
Så mycket oro. Känns som att jag gråtit och snorat ut hela hjärnan.

Ringde nattsköterskan nyss, och pappa sover visst jättegott.
Ska väl försöka sova jag med då.
Måste ju tänka på elliot.

Min pappa är antagligen en av världens snällaste människor.
Har alltid varit.
Han skulle snart gå i pension, efter över 10 år med hemsk reumatism.

Han förtjänar definitivt inte det här.

Hej älskling!