k

du är pojken som sköt ett hål i sin egna hand
som gick genom livet med handen i fickan
rädd för att vara, i deras ögon
rädd för att störa
talar du för högt?
alltid tystlåten
glider du undan
så stark
så säker
så rädd
så vilse
tunn fernissa över såren
lappar du hålen
håller fasaden som ett plank
här finns inget att se
men här finns allt att se
det mjukaste lilla djur
katten som kröp ihop i min famn
sökte min hand
trygghetstörstande du
bygger dig ett bo bland mina kuddar
behåller dig här.