Sjukt spännande uppdatering.

Så, i söndags for jag och J till Uppsala.
Sov hos snälla herr paradise hotel-pontus (tack så mycket igen, om du skulle ramla över det här) för att på måndagen besöka Uppsala akademiska sjukhus.
Vad skedde då där? Jo det ska jag förtälja eder att jag blev visad in i ett typiskt undersökningsrum där jag fick klä av mig på överkroppen, kopplas till ett otal elektroder. Vidare kopplades en infart i mitt armveck, och så körsbäret på toppen - en tjock silikonsladd med inte mindre en fyra silverkulor på som skulle in genom näsborren och ner i matstrupen. Underbart!
Sedan elektrifierades mitt stackars intet ont anande hjärta till bristningsgränsen via tidigare nämnda sladd samt maskinen från helvetet.
Dock gav inte denna behandling ensam ett tillfredaställande resultat, så beslut togs om att dessutom spruta i mig en del olika stresshormoner intravenöst.
Tillslut krampade och ryckte jag i hela kroppen, samtidigt som jag hyperventilerade charmant. Väldigt värdigt.

Efter detta trauma vinglade så en speedad nena, hög på adrenalin, och en mycket trött J omkring i Uppsala centrum. Jag fick presenter, J fick en högt älskad Acne tish, det fikades med underbara och mycket saknade herr Natanoj och åts en hel del Jelly Bellys. Naturligtvis var det signalfel mellan Uppsala och Stockholm vilker resulterade i att man fick vara glad om man fick åka någonstans över huvud taget.
Action action!

Nåväl, det var det om Uppsala-traumat.

Utöver dessa otroligt raffinerade nyheter så har jag dessutom slutligen
erkänt för mig själv att min högt älskade pasta inte är bra för mig.
Ett sådant tecken som att jag faktiskt svimmar av en för hög dos kolhydrater och socker talar sitt tydliga språk.
Så nu mer lever jag på en mycket kolhydratfattig kost.
För att krångla till allt lite mer, utöver mitt vegetarianskap liksom.
Och som en bieffekt av detta beslut har jag rasat 3 kilo i vikt. Hepp!
Något att fundera på ensamma regninga dagar. Eller vad herrskapet nu behagar.

Nåväl, jag kan passa på att bekräfta att jag numer har pojkkort hår, efter att jag försåg J med en sax och fullt kreativt ansvar. Jag gillar det.
det är fint när man upptäcker oanade kvaliteér hos nära och kära. Praktiskt om inte annat.

Men nu får det vara nog med malandet, här ska lagas skogsvamppanna och sovas skönhetssömn för imorgon har jag den äran att få äta lunch hos J´s farmor.
Jomenvisstserru!

Musiktips på det:

Anna Järvinen - Man var bland molnen/Jag fick feeling
Joel Alme - Waiting for the bells

Enjoy!