Världen är på väg att gå under.
Alla växter och djur har dött.
Kvar finns få människor som kämpar för sin överlevnad, i en värld utan mat.
I en värld där människans absolut fulaste sidor visar sig, och kannibalism
är vardagsmat.
Och mitt i detta inferno av död och undergång kämpar en man för att få med sin son till kusten, oskadd.
Vad som väntar vid kusten vet de inte, men de behöver ett mål, något att hålla fast vid.
Det här är alltså en undergångsfilm, men inte en i mängden.
Där de andra satsar på bombastiska effekter handlar the Road om att tona ner, om att ge oss vinkar mer än att utsätta oss för terror. Om att med små medel föra historien framåt. The Road, baserad på Cormac McCarthys Pulitzerbelönade roman, är även en historia om att försöka hålla fast vid ett civiliserat liv, medan världen omkring en faller i spillror.
Men mest av allt är det en historia om en förälders fruktansvärt stora kärlek till sitt barn, och hans otroliga kamp för att skydda det, med alla medel, även om det innebär att själv skada det.
2 kommentarer:
Den är riktigt bra! Det är science fiction jag tycker om, "sf" är bara en bakgrund till det som är verkligen viktigt.
Såg den för ett tag sen, den är bra och intressant. Men en aning seg och tyst. Och det enda jag kunde tänka på var vart fan solen hade tagit vägen - visst vore världen grå och trist om naturen dog ut men solen fanns väl där ändå ..?? och att jag hann tänka på detta ett antal gånger under filmens gång är ett tecken på att den var litet för seg för mig. Men jag ratar den inte för det :)
Bra skrivet förresten!
Skicka en kommentar