Jag drömde att glasen krossades i min hand.
Tunna som papper.
Det var så fåfängt.
Gång efter gång smulades de i min hand,
till små vassa fragment som borrade sig in i mitt kött.
Och bredvid stod Siri förtvivlad och såg på.
Hennes favoritglas, och jag kunde inte rädda ett enda.
De krossades i min hand, blodet rann
och jag kunde inte, kunde inte, kunde inte
göra någonting.