Önskar ibland att jag vore något bättre, något större, något fint.
Något att vara stolt över, något att längta efter, något att tycka om.
"När du var liten trodde jag att du var den som skulle gå längst",
sa min mamma till mig en gång.
Och log lite bittert.
Det blev liksom inte bättre än såhär.
Det blev inte mer.
En pissljummen folkis till människa.
Inte så dålig, inte så bra.
Inga utmärkande drag.
Alldaglig.
Men å andra sidan kämpade jag på ett helt annat slagsfält.
På helt andra premisser.
Vad är jag stolt över? Vad jag presterat?
Nej, att jag är här.
Jag tog mig hit. Jag orkade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar