Det är dags att släppa taget.
Men det är så svårt.
Det har aldrig funnits några blodsband, men ändå.
Hon är kvar.
Kanske för att jag också stod där, med vattnet under, egentligen.
Kanske för att jag också visste.
Kanske räddade du mig.
Men......Jag......Fanns......Inte!
Förlåt?
Kunde jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar