Torsdag morgon.
Sjukhusskjorta.
Plastad säng.
Brickor med vattenglas.
Allt med skyddande överdrag.
Mattias sover, och utanför ljusnar det.
Elliot sover, och tiden går oändligt långsamt.
Sniglar sig fram.
Ibland funderar jag om vi hamnat i limbo.
Mellan dropp, sprutor, hjärtrusningar, skakningar
och tomma löften.
Kommer vi någonsin vidare här ifrån?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar