ibland gör man rätt, ibland gör man fel - lev med det.

jag är nog lite kär i stockholm ändå.
ibland är det svårt att låta bli.
när man äter pestomacka på svart kaffe i högsommarvärme som går mot skymningsvalka.
när man ser solen sjunka över vitabergsparken från sofia kyrka.
ljudet av spända kablar, strax innan tågen susar förbi på multrågatan.
eller bara ljuset som silas in från balkongen genom gröna lönnlöv.

det är så förutsägbart.
och det är så många aldrig som blivit till faktiskt, eller åtminstonde förmodligen, med åldern.

men det kanske är så det är?

är det något jag lärt mig hitills så är det i alla fall att tvärsittande
sällan leder till mer än ömma knän och armbågar i längden.
det är lika bra att luta sig tillbaka på den lilla visdom man lyckats samla och se det an.

ja, det blev visst svammel igen.