- heter det ju. Men det gör den om någon.
Rostar, förtvinar och förglöms.
Och jag blir udda som inte har ett åh-och-om.
Romantiskt skimmer on top.
Jag kan nog hitta en Den stora kärleken hos alla jag känner.
Alltid tar den ett år att komma över.
Som att det är något förbestämt.
Var är mitt år?
Nostalgikärlek.
Är det något att sukta över?
Det är de där sakerna man inte får röra.
Orden man inte får nämna, smeknamn.
Små kort längst bak, längst ner.
Och det är alltid de längst ner som är viktigast.
Är det inte så? Som om gömmandet vore ett straff, eller skydd.
Hemligaste hemliga du, liksom.
Så är man makaroner med ketschup igen.
Och inga små kort att gömma, inga åh-och-om!
Och om och om och om!
Orättvisan i havandet och icke havandet!
Tavelsudden! Nu!
Sudda sudda bort din sura min.
Nu går vi vidare. Här är vi , dit ska vi.
Vi kan inte gå baklänges!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar