måndag, juni 08, 2009

Del 1.

Det var en ganska grå morgon vill jag minnas.
En sån där hopplös en, med regn i luften.
Jag satt i mitt lilla kök och åt frukost.
Att sitta ensam i köket och äta ger mig alltid en lätt tragisk känsla.
Efter frukosten gav jag mig av till verkstaden, ja jag jobbar på stålverk.
Är inne på mitt tjugonde år för samma firma nu, men det blir ju lätt så i småstäderna.
Man börjar direkt efter skolan och sen..ja..blir man bara kvar.

I alla fall så förflöt dagen som vanligt, stämpla in, stämpla ut, cykla förbi konsum på vägen hem.
I regnet, naturligtvis.
Den vanliga falukorven och makaronerna, ideal, för att stuva.
Och så hem för att käka framför tvn, och sen knoppa in.
Samma sak varje dag.

Men den här kvällen.....ja.
Jag låg ju i bingen då, försökte slappna av.
Det var väl då jag började höra något slags skrapande, från väggen.
Det är ju inte helt ovanligt att råttor bosätter sig i mellanrummen där, tuggar isolering och så vidare, så jag lyssnade lite och funderade på om jag skulle ringa värden morgonen efter.
Men sen tystnade skrapandet, och jag somnade väl till.

Ja nästa dag förflöt väl likadant, Lennart gick i pension så det vart fika på kafferasten.
Stinas kyckling till middag, med ris och gelé. Ja det var fredag då, man måste ju fira in helgen lite. Jag satt väl uppe ett bra tag, med en whiskypinne framför tvn. Var någon film om Vietnamkriget vill jag minnas. Ja sen gick man och lade sig då.
Vanligtvis somnar jag snabbt med lite innanför västen, men det var något som störde just den här natten.
Jag kom att tänka på det där med råttorna, och att jag nu fick vänta över helgen med att ringa.
Bernt, ja värden då, blir så tjurig om man stör under helga´, så det är inte lönt.

Ja så sätter ju skrapandet igång, som på beställning.
Och nu låter det högt upp, inifrån väggen bakom mig.
Som att någon skulle stå och dra med naglarna där´mot.
Klösa i väggen liksom. Och det blir bara intensivare och intensivare.
Riktigt otäckt börjar det kännas. Så hörs det som att...som att någon kvider.
Fast lågt, kvävt liksom. Och så blir skrapningarna svagare och svagare.
Och sen blir det tyst.
Men tystnaden är liksom värre....på något sätt.
Illavarslande kan man väl kalla det.
Ja faktiskt blev jag så skärrad av det hela att jag lade mig på soffan, så karl man är!

Ja sen på måndagen var det ju det här med Ulla, på nedersta våningen.
Polisen kom och undrade om man visste något om vart hon kunde befinna sig.
Sonen hade ringt och sagt att han inte hört av ´na på nån vecka.
Och hon är ju lite till åren, men en rar kärring det är hon.
Ja så man vart ju lite orolig, hon har bott i huset längre än jag, aldrig fart nånstans så vitt jag vet.
På kvällen gick jag ut och tog en cigg. Jag röker inte vanligtvis, men jag brukar väl ha ett paket liggandes hemma just för att det kan vara gott till helgen, med ett glas starkt.
Och nu kände jag väl att jag behövde en, man var ju lite...bekymrad.
Då får jag syn på Knubbe, ja Ullas katt. Det är väl då jag förstår att det inte står rätt till.
Aldrig att Ulla skulle fara ifrån Knubbe, han är ju som ett jäkla skötbarn för henne den där katten. Tjock av grädde och färsk fisk.
Ja jag plockar in Knubbe till mig så länge, kattskrället måste ju ha mat och vatten.
Och sen får jag väl erkänna att det kändes skönt med lite sällskap, även om det nu bara var en katt. Och visst äter han, så det står härliga till, och dricker. Har väl varit utan länge då, kattstackarn. Sen somnar han på soffan och jag slumrar nästan till själv. Så jag gör natt och tar med katta in till sovrummet för att slagga. Och först lägger han sig tillrätta vid fotändan, kringlar ihop sådär som katter gör, men sen dröjer det inte länge förrens huvudet hans far opp.
Så vädrar han liksom i luften, lystrar. Sen far han som en blixt över sängen, fram till väggen och börjar klösa. Som besatt! Och han jamar samtidigt, högt och ihållande. Jamar och klöser.
Och du vet, jag har ju nytapetserat, så jag har ju inget val, jag får stänga ute katten.
Och där sitter han då och jamar ynkligt utanför medans jag sitter och kollar på väggen och ja...det känns fruktansvärt otäckt faktiskt. Kattjäveln har ju klöst utifrån precis där det har klösts inifrån. Jag vet faktiskt inte vad det betyder, men skraj blev jag. Jo visst.

3 kommentarer:

Never Understand sa...

Jag gillar't!

lalou sa...

oj, spännande..

nanna sa...

åh :D tyckte massor om det här ju!