Saknar jag kanske dina ögon
Din hand på bordet
Min frustrerade önskan att nå fram
Men den glättiga ytan som stod i vägen
Svårmodet du dolde, försökte dölja
Men bristfälligt
Alla sprickor du spacklade över
Allt du sopade under mattan
Och jag undrar vad som skrämt dig så
Du är så rädd!
Men du låter mig inte nära
Sorgsen ser jag hur du utför din charad
Trasig, Förvirrad
Kommer du någonsin hitta hem
Om du aldrig vågar
Du är barnet, på trappan
Med handen om dörrhandtaget
Som vänder
Som alltid vänder.
1 kommentar:
När man upptäcker vad någon inte vågat visa, så behöver det inte betyda att man upptäcker något hemskt. Kanske hittar man istället det man sökte hela tiden.
Skicka en kommentar