Så ser du allting rusa förbi.
Men skevt, förvridet.
Det var inte här vi skulle vara.
Men du vet att du förtjänar det.
Du vet hur de glädjer sig åt din olycka.
Hur de skulle frossa i dina patetiska tårar.
Men inte ens det spelar någon roll.
Ynkligt hulkande ber du tiden att böja sig.
Förgäves.
Förgäves.
Förgäves.