Filmtips 3:

Det första jag gjorde när filmen var slut var att andas ut, utan att ha varit medveten om att jag hållt andan. Vilket säger något om hur tät den här filmen är.
Bright Star handlar om den sista tiden av John Keats liv, således vet man på förhand att det inte kommer att bli en glädjefest. Men Jane Campion har, med hjälp av otroligt äkta skådespeleri, lyckats skapa en film där känslorna hålls lågmälda och de suggestiva stämningarna talar mer. Glädjen uttrycks med små, men ändå i högsta grad igenkännbara, medel. Sorgen överdrivs aldrig i dramatiska gester.

Filmen handlar som sagt om de sista åren av Keats liv, och därmed hans treåriga romans med Fanny Brawne. En kärlekhistoria som tog slut i och med Keats död, 25 år gammal, utblottad och i tron att han var misslyckad som poet. Filmen är finstämd, bildspråket vackert utan att vara överdrivet. Tvärtom hålls allting avskalat och som sagt äkta. Ändå lyckas Jane Campion förmedla en massa känslor och stämningar, som mitt eminenta sällskap uttryckte det: "Det är som att få alla sina olyckliga kärlekar på en gång".
Det här är absolut inget dramatiskt, fjolligt kostymdrama för brudar där Mr. Darcy kommer spatserande i tights och kråsskjorta och kastar svåra blickar om sig.
Det här är helt enkelt en otroligt varm, vacker, sorglig och fin film. Se den!