Och hur snyggt större kvinnor bär upp kläder.
Och hur kvinnligt det är med rumpa och lår.
Och hur alla jag känner är så naturligt vackra.
Lite mascara och sen är de festfina.
Eller inget smink alls.
Och ändå stråla.
Men när det kommer till mig själv.
Då går det inte.
Osminkad ser jag ut som en griskulting.
Otränad känner jag mig totalt formlös.
Det där med "kläder man känner sig fin i" existerar inte alls.
Som att alla proportioner är fel.
Som att jag är undantaget som bekräftar regeln.
Jag önskar så att jag kunde vara stolt, oavsett hur jag ser ut.
Lika stark och grym.
Men den tråkiga sanningen är att jag är långt därifrån.
Än så länge.
2 kommentarer:
Jag tycker alldeles uppriktigt att du är som allra vackrast när du är osminkad. Med jeans och linne. Då kan jag inte låta bli att stirra lite. :P
Men det är precis som det är. Vi uppskattar egenskaper hos andra och sedan märker vi inte att vi besitter precis samma egenskaper. Trots at alla andra ser det. Så att du ser minst lika bra som de du ser på! :)
Och jag tycker att tjejer ser vackrast ut när de har precis vaknat, osminkade och allt. Like sleepy kittens :)
Skicka en kommentar