Jag har ny frisyr.

Utmanad igen.

Denna gång gäller det sju skivor jag inte skulle klara mig utan.
Jag har ingen aning om jag klarar det här med tanke på att jag slutade köpa fysiska skivor för evigheters skull, och listan är hyffsat värdelös om den tar upp skivor jag faktiskt inte äger.

Men jag antar att det är värt ett försök:

1, the Cure - Wish. enkelt.
ingen skiva har någonsin betytt mer.

2, Nick Cave & the bad seeds - the Boatman´s call
inte deras bästa, men nostalgin sprutar om den.

3, Tindersticks - Simple Pleasures
den har hängt med länge, länge nu.
Funkar fortfarande, funkar alltid.

4, Sisters of Mercy - Floodland
återigen, nostalgi samt min inkörsport till Sisters.

5, Joy Division - Unknown Pleasure
behöver ingen motivering

6, Sisters of Mercy - First and last and always
för att den är bäst

7, Cirkus Miramar - 14 cc kemiskt
Herregud vad jag har gråtit till den i min lilla ungdom.

Jag lär vilja ändra på den här minst ett tusental gånger, men just nu ser den ut så här.

Goth Rock

Varning utfärdas, det här är långt ifrån NRJ:

Älska Bauhaus!



Tycker du om det här är det lika mycket fel på dig som på mig ;P :

Utmaning.

Jahapps, så har man blivit utmanad av Liv att lista åtta saker jag inte tänker ge en chans.

Passar väl en bitter cyniker som mig :P

Okej, here goes:

1, Tv
det var extremt länge sedan jag såg på något tv-program nu, och inte ser det ut att ändra sig. Jag vet att det går vissa sevärda program, men jag orkar inte bry mig så pass att jag håller reda på tid och kanal. Det enda program som visas här är Bolibompa.
Tv...så ofantligt överskattat.
Nog för att den var min bästa vän under isoleringen, men idag har jag inget behov av den längre, annat än för att se på film på ;P


2, Facebook
Jag förstår inte alls vad jag ska med facebook till. Få kontakt med gamla grundskole "kamrater" ? Det räcker väl med att killar från 1-6an smsar mig om nätterna och undrar när jag kommer till Trollhättan nästa gång?
Nej tack.

3, Köttbitar
Nej, bara tanken på att äta hela köttbitar får mig att vilja kräkas.
Jag är iof inte så glad i tanken på något kött, förutom kyckling.
Men just kött i den formen, skinka, kalopps, stekar osv,
nä, usch. Aldrig! Tyvärr mamma.

4, Högklackade skor
Jag är och förblir en sneakers tjej. Och så är det bara.

5, Min naturliga hårfärg
Det är bara att glömma!

6, Solariebränna
Jag är en blekfis. Född blekfis, och kommer dö som blekfis.
Dessutom känner jag mig rätt patriotisk med min blåvita lekamen :P

7, GI-metoden
Hur orkar folk? Och sen påstår folk att man får äta allt det som är gott.
Vilken lögn! Det som är gott är enligt mig inte rött vin, köttbit och liten ruta mörk choklad.
Gott är: pasta, vitt bröd, godis, chips, ost och kex, en kall öl och diverse kakor och onyttigheter. GI....pffft.

8, Att sluta förvänta mig det värsta.
När allt rasar är det jag som står mitt i och säger "vad var det jag sa", och aldrig kommer ni se mig sitta med tefatsögon och tårarna sprutande, mummlandes "Jag kan inte tro att det är sant!!!!". Självklart inte, går man kontinuerligt igenom mardröms scenarier så hinner man täcka in i stort sett allt.
Låt det braka ner över mig - jag är beredd! :P

Jag utmanar Mikael, Feline och Madde.

bara så.

Höst och hål i själen att fylla.

Alla känslor du hittar, alla drömmar gömmer du där i,
ändå gapar det lika tomt.

Som en jakt på en pusselbit som passar perfekt.
Som fyller upp, gör helt.

Och när du hittar den, men bara får den till låns.
Små stunder av harmoni.

Slappna av, andas ut, sluta ögonen.

Sedan slits den lika obarmhärtigt ifrån dig igen.

Det finaste fina. Ljuvhet. Sällsamt.
Tankar som vandrar i snart vanda spår.
upptrampade.

bilder som fyller huvudet.
små filmsekvenser som rullar.
kontinuerligt.

Längtan efter meddelanden.
Små bitar av något stort.
Små, små ögonblick då allt stannar upp.

Stannar upp, tystnar, suddas ut.
Omgivningen.

Som att alla sinnen utom känseln blir blinda.
Allt för att låta dig ta in, fyllas av ögonblicket, till brädden.
Tills alla tomrum försvunnit.

Och man längtar, klart att man längtar.
Vem skulle inte längta?



Ja nu svammlar jag igen.

Mer musik:

Åksjuke-foto, men jag bara ryser ändå:



Älskar den här, den har räddat mig genom många, långa nätter:



Otroligt vacker och skör:



Lyssnad om och om igen, men fortfarande lika bra:



Låten som fick mig att falla för 16 horsepower:

Höst.

Hösten är här med stormsteg.

Jag hastar iväg varje morgon, genom prassliga löv, med manchesterjackan ordentligt stängd och min lila sjal ordentligt om halsen.

Kvällarna är mörka och friska, perfekta för att sitta och blicka ut genom fönstret,
dricka varm choklad och skriva sentimentala dikter.

Hösten är alltid lika speciell för mig. Jag älskar varma tröjor, höst/vinterjackor med lurviga luvor, halsdukar och benvärmare.

För att inte tala om höstmusiken.
Murriga, mysiga låtar att spinna till.
Nick Cave, Tindersticks, Papa M, Bonnie Prince Billy etc.

Jag tar långa bad, med tända ljus och badsalt.
Jag har böcker liggandes överallt.
Jag startar projekt.

Hösten är underbar, iaf inomhus.

Kyla, förkylningar, ruttna löv och underkylda regn
är jag mer än gärna utan.

Idag fick jag post, ett domslut.
Äntligen har skilsmässan gått igenom byråkratins snårskog.

Nästan fyra år som gift, och nu är man åter fröken.

Imorgon ska jag åter hasta iväg till Drama och föreläsning,
men än en stund ska jag ligga och läsa min nya bok och mumsa
Fazers bärchoklad.

Månadens stora kärlek:

Helt underbar, poppig, svensk musik.
Men man kan knappt tro att det är svenskt, det är helt enkelt för bra.


Och jag vet att ni suckar över all musik på den här bloggen,
men är den en tredjedel musikblogg så är den!

Lyssna om ni vill: Loveninjas
Jag rekommenderar Earl Grey with honey & Keep you love.

Dresden dolls

Ja ni måste lyssna på det här!
Dom är helt ofattbart bra, så gör er själva en tjänst, härda ut under det långa introt, och den för vissa sega inledningen i Half Jack ,jag lovar och svär att den är värd det!

Håller du med så lyssna sedan på Missed me.
Och håller du inte med så lyssna ändå, och ge dem ytterligare en chans ;)

Dresden Dolls är absolut några av mina absoluta favoriter.
Därför tänker jag även slänga in en till ifall att nu någon av er
är på superpeppigt, tjofaderittan-lambo humör och bara vill lyssna på
glada små låtar. Jeep Song - svängigare än så blir det inte ;)



Half Jack




Missed Me




Jeep Song
(är inte den här svängig så är inget det!)

suomalainen tyttö

Jag kommer ihåg den dagen jag slutade prata finska.

Det är inte tacksamt att vara finsk direkt.
Det var alltid samma sak:

Vad betyder ei saa peittää?
- läs raden över så ser du det på svenska?

Vad betyder Perkele?
-potatis
Det gör det inte alls!
- varför frågar du då om du vet?

Vad betyder Voi Vittu?
- Skit i det du perkelen ruotsin possu!

Och jag blev mobbad för allt.
Man fick inte säga tyttö, man fick inte säga mutta, och jag bröt!
Jag sa musigt istället för mysigt.
Ibland sa jag p istället för b osv osv.

En dag fick jag nog.

Jag minns helt tydligt, jag kom hem ifrån min kompis Åsa,
och så sa jag åt min mamma att från och med nu får ni bara prata svenska med mig.
Jag vill inte prata finska längre!

Jag var 3-4 år.
Och jag förlorade mitt språk.

Jävla svenskar!

Skoluppgift.

"Skriv en text om ett halvt A4 om ett barndoms klädesplagg"


Sähär vart det:


"Jag minns min gula t-shirt. Jag minns inte längre vart den kom ifrån, men minnet av själva tröjan ligger djupt förankrat i mitt minne.

Den var sådär 70-tals gul och smal. Mitt på bröstet fanns ett stort tryck, en silvrig gräshoppa överöst med spektra-glitter. Jag älskade att dra med händerna över trycket.
Känna den glatta, släta, plastiga ytan mot fingertopparna.

Min kära mor å andra sidan hatade tröjan. Och hon hatade den intensivt!
Det var ett tyst krig som pågick varenda gång den lades i tvätt.
Vi vakade på varandra. Vi smög in och ut ur tvättstugan.
Mamma gömde tröjan, jag letade upp den. Och så höll vi på.

Hon kunde för sitt liv inte förstå min stora kärlek. Jag vet inte hur många förmaningstal hon höll om tröjans totala avsaknad av skönhet. Den var helt enkelt gräslig! Punkt.

Men min kärlek var stark, och jag fortsatte leta upp tröjan. Fortsatte vinkla trycket mot ljuset, och log stort när spektra-glittret skimrade i regnbågens alla färger.

Så fortsatte det tills den ödesdigra dag då tröjan var försvunnen. Jag letade och jag letade.
Jag frågade och jag frågade. Men den stod ingenstans att finna.

Det tog månader, om inte år, tills jag äntligen fann den. Men då var det alldeles för sent.

Min kära moder hade använt den som skurtrasa. Den låg där, i nätkorgen, med de andra trasorna. Smutsig, förbrukad. Bara en spillra av vad den en gång varit.

Och kriget var över. Hon vann den striden, men sedan den dagen har jag köpt varenda tröja med plastigt, glittrigt tryck jag kommit över.

Och jag kommer aldrig någonsin glömma min underbart gräsliga gräshoppströja.
Min första, stora klädesplaggs-kärlek, mitt första mode statement.

Det var gult, det var glittrigt, det var underbart!"

TÄNK!

Idag är en sån där dag då jag blir lite besviken på människan.

Vi är så snara att döma. Faller så lätt för grupptrycket.
Blir en skrikande pöbel. Vi behöver inte ens ha någon fakta.
Som små dumma guldfiskar simmar vi in på Aftonbladet.se och ser
att de "hängt ut" någon. Någon som tabbat sig.

Så räcker det tydligen med att skumma lite snabbt för att sedan
följa mobben?

Men på sätt och vis bygger väl hela vårat "koncept" på våra brister?

"Det är mänskligt", "Man är ju bara människa" osv.

Vi borde ha stora, röda, mentala stopskyltar utsatta,
med "TÄNK" skrivet i stora, reflekterande bokstäver.

Äh, nu sitter jag bara och svammlar igen.

Jag blir bara ledsen av hela den där "förstöra för förstörandets skull" mentaliteten.

God natt.

Lite tips.

Fortfarande denna trötthet.

Jag har börjat följa en hel del bloggar.
Även mer eller mindre kända människors bloggar.

Några exempel:

Johan Rheborg
Henrik Schyffert
och Marcus Birro

Till höger har ni även en fin länklista där flera av mina dagliga
blogg-besök ligger.

Är ni musiknördar som jag borde ni älska den här heart and soul.
Mest musik, men även lite annat. En liten fågel sa att det kan dyka upp
små saker influerade av mig, i framtiden.

Ibland förvånas man verkligen över hur mycket människor har att säga,
som verkligen påverkar en.

Något av en dröm för de flesta tror jag, att kunna nå människor, göra sig förstådd.

Ofta känns det som att vi bara trampar runt som små barn i längtan
efter samhörighet, förståelse och önskan att bli sedda.

Vissa bryter sig fria, andra är nog dömda att trampa runt så, och rycka
människor i ärmen, resten av sina liv.

Och hur människor slänger alla värden, låter sig förnedras, förändras, förtryckas, bara för att få det där behovet uppfyllt.

Är det verkligen så ensamt? Livet.
Är den ensamheten ett nytt fenomen, eller har det alltid varit såhär?

Det märks verkligen att hösten är här, om inte annat så på tankarna.
Och denna evinnerliga, oändliga trötthet...

Veckans hår:

Hjälp mig nu!

Vad ska jag göra för att bli kvitt den latenta förkylning som ligger i min kropp och stör?
Kom igen, ge mig alla tips ni har, nu vill jag bli frisk!

Jag sover och sover och sover, vräker i mig frukt, tar huvudvärkstabletter och vitaminer, ändå går jag runt med konstant huvudvärk. Och tröttheten! Helt oändligt trött.

Jag behöver energi!

Så kom igen nu visa, kloka människor!

Hur ska jag få den?

block.

Nu har jag ,mentalt, satt upp så många krav på mig själv med det här skrivandet, att jag fått skrivkramp.

Ni får ha lite tålamod, eller radera bokmärket.


Listan över de som är intresserade av min skolgång börjar bli lång, så här får ni:

Jag går till skolan, den är mycket stor, väl där leker vi lekar i en gympasal som ska få oss att förstå unga samt barns utveckling. Eller så lyssnar vi på någon föreläsning, 200 personer. Eller så har vi seminarier. Seminarium = tråk. Extremt tråkigt.
Vi pratar om studielitteratur. Det är allt.

Men leka är kul! :P

Antar att ni är extremt besvikna av det här inlägget, haha, men vänta bara tills ni ser mig göra "sträcka-på-lederna" versionen av Imse Vimse Spindel på min avslutning!
Då kommer ni minsann ångra er....