Lost & Found: De två sämsta dejterna jag någonsin varit på:

Jag skulle träffa en kille jag mött via internet.
Han var väldigt blyg, men rar.
Dock hör han inte av sig innan, så innan jag ska gå ringer jag och hör om han är okej.
(Han hade tidigare smsat och sagt att han var så nervös att han blödde näsblod).
Näväl, han svarar och avslöjar att han är kanonfull.
Jag vänder mig genast till min kompis och säger "Du följer med! Det finns inte en chans att jag sitter ensam, nykter med en full främling". Så vi rantar iväg och plockar upp honom, och han är så full att han bara ramlar omkull på vägen ner. Men sen styr han upp sig och allt går ganska bra, tills han lutar sig fram (då vi suttit på puben i kanske 20 min) och säger "Är du attraherad av mig?". "Jag tycker det är lika bra att reda ut sådant på en gång, så..är du attraherad?". Jag förklarar att jag inte känner mig bekväm med att svara på den frågan så direkt, efter att ha setts en sån kort stund - och dessutom inför min vän och hennes kille. Han accepterar.
Sedan urartade det totalt, jag skrev "hej" på en servett åt honom, han ritade på baksidan, skickar tillbaka den - och då har han ritat en stor ådrig kuk som säger hej. 
Sedan insuinerar han att mina vänner ska gå hem och knulla, han frågar hur jag ser på analsex och hårdporr, han dunkar huvudet i bordsskivan och säger "Det känns inte som att det här går bra", han travar ut i snön för att pissa....och ja. Vad säger man?

Dagen efter skämdes han, men tyckte ändå att han visat vem han verkligen är.

Eheee.... 


Pinsammaste var den när jag skulle åka och hälsa på en vän i Göteborg, och öla på Kellys.
Jag hade pratat ytterst lite med en kille på nätet innan dess, och han undrade om han kunde komma förbi och bjuda mig på en öl. "Klart du ska", tyckte min killkompis. Så visst.

Grejen är bara att 1, Varken jag eller min vän hade ätit något på hela dagen. 2, Buffén vi hade räknat med att käka var stängd 3, Vi bestämde oss för att gå rakt på ölen istället. 4, Jag och min vän går långt, lååångt tillbaka och har väldigt...eh...speciell humor när vi ses.  man kan kalla den..äckelomogen.

Så, "killen" kommer dit, och det visar sig att det mesta han sagt är total lögn.
Där sitter jag, slacker-retro (hej, jag hade åkt buss i 12 timmar, man är inte så fräsch), min vän med crustdreads, lappade byxor och otroligt ruffsigt hår ner till midjan. Och in kommer en man i kostymbyxor och instoppad skjorta! Det första han säger är att Kellys är totalt motsatsen till sådana ställen han gillar.
Då har vi hunnit få i oss fyra öl och blivit riktigt varma i kläderna.
Och ja....Det hela slutade med att jag satt och förklarade för herrn vad koprofagi och fetching innebär, utan att någon liten röst i huvudet sa "Det här kan nog missuppfattas hörredu". Han såg räddare och räddare ut, men han gick inte! Tillslut , när jag börjar tycka synd om stackaren, så vänder jag mig till min vän och säger "hjälp mig!" på finska. Varpå min vän svarar på svenska "Hjälpa dig?, vad ska jag hjälpa dig med?" "Eh, nej du missuppfattade" "Vadå? Det betyder ju hjälp!" "NEJ, det betyder det inte!". Och hela tiden sitter den här mannen och tittar på oss, och ler, bara ler. Stelt.